Erasmus

För annan användning, se Erasmus (disambiguation) .

Erasmus
Holbein-erasmus.jpg

Porträtt av Erasmus av Rotterdam (1523) av Hans Holbein den yngre
Född c. 28 oktober 1466
Rotterdam eller Gouda , Burgundiska Nederländerna , Heliga romerska riket
dog 12 juli 1536 (1536-07-12) (69 år)
Basel , gamla schweiziska konfederationen
Andra namn
  • Desiderius Erasmus Roterodamus
  • Erasmus av Rotterdam
Akademisk bakgrund
Utbildning

Queens' College, Cambridge University of Paris University of Turin ( DD , 1506)
Akademiska rådgivare Paulus Bombasius och Jacques Lefèvre d'Étaples (epistolärkorrespondenter)
Influenser
Akademiskt arbete
Epok
Renässansfilosofi 1500-talsfilosofi
Skola eller tradition
institutioner universitetet i Leuven
Anmärkningsvärda studenter Damião de Góis
Huvudintressen
Anmärkningsvärda verk
Anmärkningsvärda idéer
Influerad
Kyrklig karriär
Religion Kristendomen
Kyrka Katolsk kyrka
Prästvigd 25 april 1492
Emblem of the Papacy SE.svg
Del av en serie om
katolsk filosofi
  
Aquinas , Scotus och Ockham
Etik
Metafysik
Skolor
Filosofer
Gammal
Postklassisk
Modern
Samtida

Desiderius Erasmus Roterodamus ( / 6 var ˌd ɛ z ɪ ˈ d ɪər i ə s ɪ ˈ r æ z m ə s / ; nederländska: [ ˌdeːziˈdeːriʏs eˈrɑsmʏs] ; 1: 1 juli Erasmus av Rotterdam eller 6 oktober 28 Erasmus en holländsk filosof och katolsk teolog som anses vara en av de största forskarna under den norra renässansen . Som katolsk präst var han en viktig figur inom den klassiska vetenskapen som skrev i ren latinsk stil. Bland humanisterna fick han sobriketten " Humanisternas prins ", och har kallats "de kristna humanisternas krona" . Med hjälp av humanistiska tekniker för att arbeta med texter förberedde han viktiga nya latinska och grekiska utgåvor av Nya testamentet , som väckte frågor som skulle vara inflytelserika i den protestantiska reformationen och den katolska motreformationen . Han skrev också On Free Will , In Praise of Folly , Handbook of a Christian Knight , On Civility in Children , Copia: Foundations of the Abundant Style och många andra verk.

Erasmus levde mot bakgrund av den växande europeiska religiösa reformationen. Han förblev medlem av den katolska kyrkan hela sitt liv och förblev engagerad i att reformera kyrkan och dess prästers övergrepp inifrån. Han höll också fast vid läran om synergism , som vissa reformatorer ( kalvinister ) förkastade till förmån för doktrinen om monergism . Hans medelväg ( via media ) tillvägagångssätt gjorde besvikna, och till och med arga, forskare i båda lägren.

Erasmus dog plötsligt i Basel 1536 när han förberedde sig för att återvända till Brabant och begravdes i Basel Minster, den tidigare katedralen i staden.

Tidigt liv

Byst av Hildo Krop (1950) i Gouda , där Erasmus tillbringade sin ungdom

Desiderius Erasmus rapporteras ha fötts i Rotterdam den 28 oktober i slutet av 1460-talet, troligen 1466. Han fick sitt namn efter den helige Erasmus av Formiae , som Erasmuss far Gerard personligen gynnade. En legend från 1600-talet säger att Erasmus först hette Geert Geerts (även Gerhard Gerhards eller Gerrit Gerritsz), men detta är ogrundat. En välkänd träbild anger: Goudæ conceptus, Roterodami natus (latin för Conceived in Gouda , född i Rotterdam ). Enligt en artikel av historikern Renier Snooy (1478–1537) föddes Erasmus i Gouda. [ citat behövs ]

Det exakta året för hans födelse är kontroversiellt, men de flesta är överens om att det var 1466. Virtual International Authority File avslöjar standarddatum som gynnas av olika nationella myndigheter. Bevis som bekräftar Erasmus födelseår 1466 kan hittas i hans egna ord: femton av tjugotre uttalanden han gjorde om sin ålder tyder på 1466. Även om han var nära knuten till Rotterdam, bodde han där i bara fyra år, för att aldrig återvända efteråt. . Information om hans familj och tidiga liv kommer huvudsakligen från vaga referenser i hans skrifter. Hans föräldrar var inte lagligt gifta. Hans far, Gerard, var en katolsk präst och kurat i Gouda. Hans mor var Margaretha Rogerius (latiniserad form av holländska efternamnet Rutgers), dotter till en läkare från Zevenbergen . Hon kan ha varit Gerards hushållerska. Trots att han föddes utom äktenskapet, togs Erasmus om hand av sina föräldrar fram till deras tidiga död från pesten 1483. Detta befäste hans syn på sitt ursprung som en fläck [ förtydligande behövs ] och kastade en blek över hans ungdom.

Erasmus fick den högsta utbildning som fanns tillgänglig för en ung man på sin tid, i en serie klosterskolor eller halvklosterskolor. År 1475, vid nio års ålder, sändes han och hans äldre bror Peter till en av de bästa latinskolorna i Nederländerna, belägen i Deventer och ägdes av kapitelprästerskapet i Lebuïnuskerk (St. Lebuins kyrka), men några tidigare biografier hävdar att det var en skola som drevs av bröderna i det gemensamma livet . Under hans vistelse där förnyades läroplanen av rektorn för skolan, Alexander Hegius . För första gången någonsin i Europa undervisades grekiska på en lägre nivå än ett universitet [ tveksamt – diskutera ] och det var här han började lära sig det. Där insåg han också vikten av en personlig relation med Gud men undvek de religiösa brödernas och pedagogernas hårda regler och strikta metoder. Hans utbildning där slutade när pesten drabbade staden omkring 1483, och hans mor, som hade flyttat för att ge ett hem åt sina söner, dog av infektionen.

Prästvigning och klosterupplevelse

Porträtt av Desiderius Erasmus av Albrecht Dürer , 1526, graverat i Nürnberg , Tyskland.

Troligtvis 1487 tvingade fattigdom Erasmus in i det invigda livet som kanon stamgäst av St. Augustine vid kanonikat Stein , i södra Holland . Han avlade löften där i slutet av 1488 och vigdes till det katolska prästerskapet den 25 april 1492. Det sägs att han aldrig verkade ha arbetat aktivt som präst under lång tid, och vissa övergrepp i religiösa ordnar var bland de främsta föremålen för hans senare uppmaningar att reformera kyrkan inifrån.

Medan Erasmus var på Stein ska Erasmus ha blivit förälskad i en annan kannik, Servatius Rogerus, och skrev en serie passionerade brev där han kallade Rogerus "halva min själ" och skrev att "Jag har uppvaktat dig både olyckligt och obevekligt." Denna korrespondens står i skarp kontrast till den allmänt distanserade och mycket mer återhållsamma attityd han visade i sitt senare liv. Senare, medan han handlade i Paris , blev han plötsligt avskedad av Thomas Greys förmyndare. Vissa har tagit detta som bevis på en olaglig affär. Ingen personlig fördömelse gjordes av Erasmus under hans livstid, och han ansträngde sig senare i livet för att distansera dessa tidigare episoder genom att fördöma sodomi i hans verk och prisa sexuell lust i äktenskap mellan män och kvinnor.

Strax efter sin prästvigning fick han chansen att lämna kanonikat när han erbjöds posten som sekreterare åt biskopen av Cambrai, Henrik av Bergen, på grund av sin stora skicklighet i latin och sitt rykte som en man av bokstäver. För att tillåta honom att acceptera den tjänsten, fick han en tillfällig dispens från sina religiösa löften på grund av dålig hälsa och kärlek till humanistiska studier, även om han förblev präst. Påven Leo X gjorde senare dispensen permanent, ett avsevärt privilegium på den tiden.

Utbildning och stipendium

År 1495, med biskop Henriks samtycke och ett stipendium, fortsatte Erasmus med studier vid universitetet i Paris i Collège de Montaigu , ett centrum för reformerande iver, under ledning av asketen Jan Standonck , vars stränghet han klagade över. Universitetet var då huvudsätet för skolastiskt lärande men kom redan under inflytande av renässansens humanism. Till exempel blev Erasmus poet en intim vän med en italiensk humanist Publio Fausto Andrelini , och "professor i mänskligheten" i Paris. [ citat behövs ]

År 1499 blev han inbjuden till England av William Blount, 4:e baron Mountjoy , som erbjöd sig att följa med honom på hans resa till England. Enligt Thomas Penn var Erasmus "alltid mottaglig för charmen hos attraktiva, välanslutna och rika unga män". Hans tid i England var fruktbar när det gällde att skapa livslånga vänskap med ledarna för det engelska tänkandet på kung Henry VIII: s dagar : John Colet, Thomas More , John Fisher , Thomas Linacre och William Grocyn . Genom inflytandet av humanisten John Colet vände hans intressen sig mot teologi. Vid University of Cambridge var han Lady Margarets professor i gudomlighet och tackade nej till alternativet att tillbringa resten av sitt liv som professor där. Erasmus stannade på Queens' College , från 1510 till 1515. Hans rum var belägna i "I"-trappan på Old Court, och han visade ett påtagligt förakt för Englands öl och väder. [ citat behövs ] Med syftet att lära sig det grekiska språket för att studera det kristna ursprunget på djupet, lämnade han så småningom England.

Erasmus led av dålig hälsa och klagade över att Queens' College inte kunde förse honom med tillräckligt med anständigt vin (vin var renässansmedicinen mot gallsten, som Erasmus led av). Fram till tidigt 1900-tal brukade Queens' College ha en korkskruv som påstods vara "Erasmus korkskruv", som var en tredjedel meter lång; från och med 1987 hade högskolan fortfarande vad den kallar "Erasmus stol". Idag har Queens' College också en Erasmusbyggnad och ett Erasmusrum. Hans arv är markerat för någon som bittert klagade över bristen på bekvämligheter och lyx som han var van vid. Eftersom Queens' var en ovanligt humanistiskt orienterad institution på 1500-talet, Queens' College Old Library fortfarande många första upplagor av Erasmus publikationer, av vilka många förvärvades under den perioden genom arv eller köp, inklusive Erasmuss Nya Testamentets översättning, som är undertecknad av vännen och den polske religiösa reformatorn Jan Łaski . Från 1505 till 1508 var Erasmuss vän, kansler John Fisher , president för Queens' College. Hans vänskap med Fisher är anledningen till att han valde att stanna hos Queens medan han föreläste i grekiska vid universitetet.

Under sitt första besök i England 1499 undervisade han vid University of Oxford . Erasmus var särskilt imponerad av John Colets undervisning i Bibeln , som eftersträvade en stil som var mer lik kyrkofäderna än skolastikerna . Detta fick honom att, när han återvände från England, behärska det grekiska språket, vilket skulle göra det möjligt för honom att studera teologi på en djupare nivå och att förbereda en ny upplaga av Hieronymus ' bibelöversättning från slutet av 300-talet . Vid ett tillfälle skrev han till Colet:

Jag kan inte berätta för dig, käre Colet, hur jag skyndar mig vidare, med alla segel satta, till helig litteratur. Hur jag ogillar allt som håller mig tillbaka, eller fördröjer mig.

Trots en kronisk brist på pengar, lyckades han lära sig grekiska genom en intensiv, dag och natt studie på tre år, ständigt tiggeri i brev om att hans vänner skulle skicka honom böcker och pengar till lärare. Upptäckten 1506 av Lorenzo Vallas anteckningar i Nya testamentet uppmuntrade Erasmus att fortsätta studiet av Nya testamentet.

Erasmus föredrog att leva som en oberoende forskare och gjorde en medveten ansträngning för att undvika alla handlingar eller formella band som kunde hämma hans individuella frihet. I England kontaktades Erasmus med framstående ämbeten men han avböjde dem alla, tills kungen själv erbjöd sitt stöd. Han var benägen, men accepterade så småningom inte och längtade efter en vistelse i Italien. Han hjälpte dock sin vän John Colet genom att skriva grekiska läroböcker och skaffa personal till den nyligen etablerade St Paul's School . År 1506 kunde han följa med sönerna till kungens italienska personliga läkare till Italien. Från 1506 och framåt var han i Italien och han tog examen som doktor i gudomlighet från universitetet i Turin samma år. Erasmus var sedan närvarande när påven Julius II segrande gick in i det erövrade Bologna som han tidigare hade belägrat. Erasmus reste vidare till Venedig, där en utökad version av hans Adagia trycktes av den berömda tryckaren Aldus Manutius . Enligt hans brev var han förknippad med den venetianske naturfilosofen Giulio Camillo , men bortsett från detta hade han en mindre aktiv umgänge med italienska forskare än man kunde ha förväntat sig.

Hans bostad i Leuven, där han föreläste vid universitetet, utsatte Erasmus för mycket kritik från de asketer, akademiker och präster som var fientliga mot principerna för litterära och religiösa reformer och mot de lösa normerna från renässansanhängare som han ägnade sitt liv åt. 1514 gjorde han bekantskap med Ulrich Hermannus . Buschius , von Hutten och Johann Reuchlin som introducerade honom till det hebreiska språket i Mainz År 1517 stödde han stiftelsen vid universitetet i Collegium Trilingue för studier av hebreiska , latin och grekiska – efter modell från College of the Three Languages ​​vid universitetet i Alcalá av hans vän Hieronymus van Busleyden . [ citat behövs ] Men eftersom han kände att bristen på sympati som rådde i Leuven vid den tiden faktiskt var en form av mental förföljelse, sökte han skydd i Basel, där han under skydd av schweizisk gästfrihet kunde uttrycka sig fritt. [ citat behövs ] Beundrare från alla håll i Europa besökte honom där och han var omgiven av hängivna vänner, [ citat behövs ] särskilt utvecklade en varaktig förening med den store förläggaren Johann Froben och senare hans son Hieronymus Froben som tillsammans publicerade över 200 verk av hans . Hans första intresse för Froben väcktes av hans upptäckt av boktryckarens folioutgåva av Adagiorum Chiliades tres ( Adagia ) (1513).

Spaniens polyglotta bibel och Erasmuss grekiska Nya testamentet

Den första samlingen av Bibeln

År 1502 i Spanien hade kardinal Francisco Jiménez de Cisneros satt ihop ett team av spanska översättare för att skapa en sammanställning av Bibeln på fyra språk: grekiska, hebreiska, arameiska och latin. Översättare från grekiska beställdes från själva Grekland och arbetade nära med latinister. Förutom sammanställningen av Bibeln fanns det en ny latinsk text för Vulgata. Denna text, som kyrkofader Hieronymus lät översätta från grekiska på 300-talet, ansågs vara den enda bindande översättningen i den katolska kyrkan och uteslöts från en ny översättning. Kardinal Cisneros team färdigställde och tryckte hela Nya testamentet, inklusive den grekiska versionen, 1514. För att göra det utvecklade de specifika typer för att trycka grekiska. Cisneros informerade Erasmus om det arbete som pågår i Spanien och kan ha skickat en tryckt version av Nya testamentet till honom. Men det spanska teamet ville att hela Bibeln skulle släppas som ett enda verk och drog sig ur publiceringen.

Erasmus begärde ett "Publicationsprivilegium" (upphovsrätt) för Novum Instrumentum omne (Det grekiska Nya Testamentet med hans latinska översättning) för att säkerställa att hans verk (alla publikationer) inte skulle kopieras av andra tryckare. Han erhöll den från kejsar Maximilian I 1516. År 1516 godkändes Novum Instrumentum omne också av påven Leo X, till vilken han skulle ägna sitt arbete. Erasmuss grekiska Nya Testamentet publicerades först, 1516. Erasmus inbjöds av Cisneros att arbeta med Complutensian Polyglot- utgåvan 1517; även han erbjöd honom ett biskopsämbete. Men holländaren blev kvar och reste aldrig till Spanien.

Den spanska kopian godkändes för publicering av påven 1520; dock släpptes det inte förrän 1522 på grund av lagets envishet på att granska och redigera. Endast femton fel har hittats i alla sex volymer och fyra språk i Cisneros bibel, ett utomordentligt lågt antal för tiden. Rädslan för att de skulle publiceras först påverkade dock Erasmus arbete, skyndade honom till tryckning och fick honom att avstå från redigering. Resultatet blev ett stort antal översättningsfel, transkriptionsfel och stavfel som krävde att ytterligare upplagor skulle tryckas (se " publikation ").

Den nya latinska översättningen av Erasmus

Erasmus hade arbetat i flera år med två projekt: en samling grekiska texter och ett nytt latinskt Nya testamente. 1512 började han sitt arbete med detta latinska Nya Testamentet. Han samlade alla Vulgata-manuskript han kunde hitta för att skapa en kritisk utgåva. Sedan putsade han språket. Han förklarade: "Det är bara rättvist att Paulus talar till romarna på något bättre latin." I de tidigare faserna av projektet nämnde han aldrig en grekisk text:

Mitt sinne är så upphetsat vid tanken på att ändra Jeromes text, med anteckningar, att jag verkar inspirerad av någon gud. Jag har redan nästan färdigställt honom genom att sammanställa ett stort antal gamla manuskript, och detta gör jag till enorma personliga kostnader.

Även om hans avsikter med att publicera en ny latinsk översättning är tydliga, är det mindre tydligt varför han inkluderade den grekiska texten. Även om vissa spekulerar i att han hade för avsikt att producera en kritisk grekisk text eller att han ville slå Complutensian Polyglot i tryck, finns det inga bevis som stöder detta. Han skrev: "Det finns kvar av mig översatta Nya testamentet, med grekiska vända mot, och anteckningar på det av mig." Han visade vidare anledningen till att den grekiska texten togs med när han försvarade sitt arbete:

Men en sak ropar fakta, och det kan stå klart, som de säger, även för en blind man, att ofta genom översättarens klumpighet eller ouppmärksamhet har grekiskan blivit felaktigt återgiven; ofta har den sanna och äkta läsningen förvanskats av okunniga skriftlärda, vilket vi ser hända varje dag, eller förändrats av skriftlärda som är halvlärda och halvsovande.

Så han inkluderade den grekiska texten för att tillåta kvalificerade läsare att verifiera kvaliteten på hans latinska version. Men genom att först kalla slutprodukten Novum Instrumentum omne ("Alla nya lärdomar") och senare Novum Testamentum omne ("Alla Nya Testamentet") antydde han också tydligt att han övervägde en text där de grekiska och latinska versionerna var genomgående jämförbara för att vara den väsentliga kärnan i kyrkans Nya testamentets tradition.

Bidrag

På ett sätt är det legitimt att säga att Erasmus "synkroniserade" eller "förenade" de grekiska och latinska traditionerna i Nya testamentet genom att producera en uppdaterad översättning av båda samtidigt. Båda som en del av den kanoniska traditionen fann han tydligt att det var nödvändigt att säkerställa att båda faktiskt var närvarande i samma innehåll. I modern terminologi gjorde han de två traditionerna "kompatibla". Detta bevisas tydligt av det faktum att hans grekiska text inte bara är grunden för hans latinska översättning, utan också tvärtom: det finns många tillfällen där han redigerar den grekiska texten för att återspegla hans latinska version. Till exempel, eftersom de sista sex verserna i Uppenbarelseboken saknades i hans grekiska manuskript, översatte Erasmus Vulgatas text tillbaka till grekiska. Erasmus översatte också den latinska texten till grekiska varhelst han fann att den grekiska texten och de medföljande kommentarerna var blandade, eller där han helt enkelt föredrog Vulgatas läsning framför den grekiska texten.

Erkännandesida graverad och publicerad av Johannes Froben , 1516

Publicering och upplagor

Erasmus sa att den "bröts till tryck snarare än redigerad", vilket resulterade i ett antal transkriptionsfel. Efter att ha jämfört vilka skrifter han kunde hitta, skrev Erasmus rättelser mellan raderna i de manuskript han använde (bland annat Minuscule 2 ) och skickade dem som bevis till Froben. Hans snabba försök publicerades av hans vän Johann Froben av Basel 1516 och blev därifrån det första publicerade grekiska Nya testamentet, Novum Instrumentum omne , diligenter ab Erasmo Rot. Recognitum et Emendatum . Erasmus använde flera grekiska manuskriptkällor eftersom han inte hade tillgång till ett enda komplett manuskript. De flesta av manuskripten var dock sena grekiska manuskript av den bysantinska textfamiljen och Erasmus använde det äldsta manuskriptet minst eftersom "han var rädd för dess förment oberäkneliga text." Han struntade också i mycket äldre och bättre manuskript som stod till hans förfogande.

användes den mer bekanta termen Testamentum istället för Instrumentum . Denna utgåva användes av Martin Luther i sin tyska översättning av Bibeln, skriven för människor som inte kunde förstå latin. Tillsammans sålde första och andra upplagan 3 300 exemplar. Som jämförelse har endast 600 exemplar av Complutensian Polyglot någonsin tryckts. Texterna i den första och andra utgåvan inkluderade inte passagen (1 Joh 5:7–8) som har blivit känd som Comma Johanneum . Erasmus hade inte kunnat hitta dessa verser i något grekiskt manuskript, men ett tillhandahölls till honom under produktionen av den tredje upplagan. Den katolska kyrkan dekreterade att Comma Johanneum var öppet för tvist (2 juni 1927), och det ingår sällan i moderna vetenskapliga översättningar.

Den tredje upplagan av 1522 användes förmodligen av Tyndale för det första engelska nya testamentet (Worms, 1526) och var grunden för 1550 års Robert Stephanus-utgåva som användes av översättarna av Genèvebibeln och King James Version av den engelska bibeln. Erasmus publicerade en fjärde upplaga 1527 innehållande parallella spalter med grekiska, latinska Vulgata och Erasmus latinska texter. I denna utgåva levererade Erasmus också den grekiska texten till de sex sista verserna i Uppenbarelseboken (som han hade översatt från latin tillbaka till grekiska i sin första upplaga) från kardinal Ximenez Biblia Complutensis . År 1535 publicerade Erasmus den femte (och sista) upplagan som släppte den latinska Vulgata-kolumnen men liknade i övrigt den fjärde upplagan. Senare versioner av det grekiska Nya Testamentet av andra, men baserade på Erasmuss grekiska Nya Testamentet, blev känt som Textus Receptus .

Erasmus ägnade sitt arbete åt påven Leo X som en beskyddare av lärandet och betraktade detta arbete som sin främsta tjänst för kristendomens sak. Omedelbart efteråt började han publicera sina parafraser av Nya testamentet , en populär presentation av innehållet i de många böckerna. Dessa, liksom alla hans skrifter, publicerades på latin men översattes snabbt till andra språk med hans uppmuntran.

Erasmus, i sin egenskap av humanistisk redaktör, rådde stora tryckare som Aldus Manutius om vilka manuskript som skulle publiceras.

Början av protestantismen

Försök till opartiskhet i tvist

Den protestantiska reformationen började året efter publiceringen av hans upplaga av det grekiska Nya Testamentet (1516) och testade Erasmuss karaktär. Frågorna mellan den katolska kyrkan och den växande religiösa rörelsen som senare skulle bli känd som protestantism , hade blivit så tydliga att få kunde undgå kallelsen att gå med i debatten. Erasmus, på höjden av sin litterära berömmelse, uppmanades oundvikligen att ta parti, men partiskhet var främmande för hans natur och hans vanor. Trots all hans kritik av prästerlig korruption och övergrepp inom den katolska kyrkan, som varade i åratal och också riktade sig mot många av kyrkans grundläggande doktriner, avfärdade Erasmus reformationsrörelsen tillsammans med dess mest radikala och reaktionära utlöpare , [ behöver citat för att verifiera ] och ställde sig på ingendera partens sida.

Världen hade skrattat åt hans satir, In Praise of Folly , men få hade stört hans aktiviteter. Han trodde att hans arbete hittills hade hyllats till de bästa sinnen och även till de dominerande makterna i den religiösa världen. Erasmus byggde inte upp ett stort antal anhängare med sina brev. Han valde att skriva på grekiska och latin, de lärdas språk. Hans kritik nådde en elit men liten publik.

Oenighet med Luther

"Den fria viljan finns inte", enligt Luther i sitt brev De Servo Arbitrio till Erasmus översatt till tyska av Justus Jonas (1526), ​​i det att synden gör människor helt oförmögna att ta sig till Gud. Genom att notera Luthers kritik av den katolska kyrkan, beskrev Erasmus honom som "en mäktig trumpet av evangeliets sanning" samtidigt som han instämde: "Det är tydligt att många av de reformer som Luther efterlyser är brådskande." Han hade stor respekt för Luther och Luther talade med beundran om Erasmus överlägsna lärdom. Luther hoppades på hans samarbete i ett verk som bara tycktes vara det naturliga resultatet av hans eget. I sin tidiga korrespondens uttryckte Luther gränslös beundran för allt Erasmus gjort för en sund och rimlig kristendom och uppmanade honom att gå med i det lutherska partiet. Erasmus avböjde att engagera sig och hävdade att det skulle äventyra hans position som ledare i rörelsen för ren vetenskap som han betraktade som sitt syfte i livet. Endast som en oberoende forskare kunde han hoppas att påverka reformen av religionen. När Erasmus tvekade att stödja honom blev den rättframme Luther arg över att Erasmus undvek ansvaret antingen på grund av feghet eller brist på syfte. Emellertid kan varje tveksamhet från Erasmuss sida ha härrört, inte från bristande mod eller övertygelse, utan snarare från en oro över reformrörelsens tilltagande oordning och våld. Till Philip Melanchthon 1524 skrev han:

Jag vet ingenting om din kyrka; den innehåller åtminstone människor som, jag fruktar, kommer att störta hela systemet och driva furstarna till att använda våld för att hålla tillbaka både goda och onda. Evangeliet, Guds ord, tron, Kristus och den Helige Ande – dessa ord är alltid på deras läppar; titta på deras liv och de talar ett helt annat språk.

Återigen, 1529, skriver han "Ett brev mot dem som falskeligen skryter att de är evangeliska" till Vulturius Neocomus ( Gerardus Geldenhouwer ) . Här klagar Erasmus över reformatorernas doktriner och moral:




Du hävdar bittert mot prästernas lyx, biskoparnas ambition, den romerske påvens tyranni och sofisternas babblande; mot våra böner, fastor och mässor; och du nöjer dig inte med att avskaffa de övergrepp som kan finnas i dessa saker, utan måste avskaffa dem helt och hållet. ... Se dig omkring på denna 'evangeliska' generation, och observera om bland dem mindre överseende ges åt lyx, lust eller girighet än bland dem som du så avskyr. Visa mig vilken person som helst som genom det evangeliet har återtagits från fylleri till nykterhet, från raseri och passion till ödmjukhet, från girighet till frikostighet, från hånfullhet till vältalande, från hänsynslöshet till blygsamhet. Jag ska visa dig många som har blivit sämre genom att följa den. ...Kyrkans högtidliga böner är avskaffade, men nu är det väldigt många som aldrig ber alls. ... Jag har aldrig gått in i deras konventiklar, men jag har ibland sett dem återvända från sina predikningar, allas ansikten visar raseri och underbar grymhet, som om de var besjälade av den onda anden. ... Vem såg någonsin på deras möten att någon av dem fällde tårar, slog sig för bröstet eller sörjde över sina synder? ...Bekännelse till prästen är avskaffad, men väldigt få bekänner nu för Gud. ...De har flytt från judendomen för att de ska bli epikurister.

Bortsett från dessa uppfattade moraliska brister hos reformatorerna, fruktade Erasmus också alla förändringar i doktrinen, och citerade kyrkans långa historia som ett bålverk mot innovation. I bok I av hans Hyperaspistes uttrycker han saken rakt av för Luther:

Vi har att göra med detta: Skulle ett stabilt sinne avvika från den åsikt som överlämnats av så många män berömda för helighet och mirakel, avvika från kyrkans beslut och överlåta våra själar till tron ​​hos någon som du som har vuxit upp just nu med några få anhängare, fastän de ledande männen i din flock inte är överens vare sig med dig eller sinsemellan - ja, även om du inte ens håller med dig själv, eftersom du i samma påstående säger en sak i början och något annat senare , återkallar det du sa tidigare.

I att fortsätta sin tuktning av Luther – och utan tvekan avskräckt av föreställningen om att det inte finns någon ren tolkning av Skriften någonstans än i Wittenberg – berör Erasmus en annan viktig punkt i kontroversen:

Du stadgar att vi inte ska be om eller acceptera något annat än den Heliga Skrift, men du gör det på ett sådant sätt att vi kräver att vi tillåter dig att vara dess enda tolkare och avsäga dig alla andra. Således kommer segern att bli din om vi tillåter dig att inte vara förvaltare utan den Heliga Skriftens herre.

Även om han försökte förbli bestämt neutral i doktrinära tvister, anklagade varje sida honom för att stå på den andras sida, kanske på grund av hans neutralitet. Det var inte för bristande trohet med någon av sidorna utan en önskan om trohet med dem båda:

Jag avskyr oenighet eftersom det går både emot Kristi lära och mot en hemlig naturböjelse. Jag tvivlar på att någon av parterna i tvisten kan undertryckas utan allvarlig förlust.

I sin katekes (med titeln Explanation of the Apostles' Creed ) (1533) tog Erasmus ställning mot Luthers lära genom att hävda den oskrivna heliga traditionen som en lika giltig källa till uppenbarelse som Bibeln , genom att räkna upp de Deuterokanoniska böckerna i kanonen om Bibeln och genom att erkänna sju sakrament . Han identifierade alla som ifrågasatte Marias eviga oskuld som hädiska. Han stödde dock lekmannatillgång till Bibeln.

I ett brev till Nikolaus von Amsdorf invände Luther mot Erasmus katekes och kallade Erasmus för en "huggorm", "lögnare" och "Själva Satans mun och organ".

När det gäller reformationen anklagades Erasmus av munkarna för att ha:

beredde vägen och var ansvarig för Martin Luther. Erasmus, sa de, hade lagt ägget och Luther hade kläckt det. Erasmus avfärdade kvickt anklagelsen och hävdade att Luther hade kläckt en helt annan fågel.

Fri vilja

Två gånger under den stora diskussionen tillät han sig själv att träda in på fältet för doktrinära kontroverser, ett område främmande för både hans natur och hans tidigare sedvänjor. Ett av ämnena han tog upp var den fria viljan, en avgörande fråga. I sin De libero arbitrio diatribe sive collatio (1524) belyser han den lutherska synen på den fria viljan. Han lägger ner båda sidor av argumentet opartiskt. Denna "Diatribe" uppmuntrade inte till någon bestämd handling; detta var dess förtjänst för erasmierna och dess fel i lutheranernas ögon. Som svar skrev Luther sin De servo arbitrio ( On the Bondage of the Will , 1525), som angriper "Diatribe" och Erasmus själv, och går så långt som att hävda att Erasmus inte var kristen. Erasmus svarade med en lång, tvådelad Hyperaspistes (1526–27). I denna kontrovers låter Erasmus synas att han skulle vilja göra anspråk på mer för den fria viljan än den helige Paulus och den helige Augustinus tycks tillåta enligt Luthers tolkning. För Erasmus är det väsentliga att människor har valfriheten. De slutsatser som Erasmus nådde drog på ett stort antal anmärkningsvärda auktoriteter, inklusive, från den patristiska perioden, Origenes, John Chrysostom, Ambrosius, Hieronymus och Augustinus, förutom många ledande skolastiska författare, såsom Thomas Aquinas och Duns Scotus. Innehållet i Erasmus verk engagerade sig också i senare tankar om frågans tillstånd, inklusive perspektiven från via moderna- skolan och Lorenzo Valla, vars idéer han förkastade.

Erasmus av Holbein . Louvren , Paris.

När det folkliga svaret på Luther tog fart, började de sociala störningarna, som Erasmus fruktade och Luther tog avstånd från, dyka upp, inklusive det tyska bondekriget , de anabaptistiska oroligheterna i Tyskland och i de låga länderna, ikonoklasm ​​och radikaliseringen av bönder över hela Europa. Om detta var resultatet av reformen, var han tacksam för att han hade hållit sig utanför den. Ändå anklagades han allt mer bittert för att ha startat hela "tragedin" (som katolikerna kallade protestantismen).

När staden Basel definitivt antog reformationen 1529, lämnade Erasmus Basel den 13 april och avgick med skepp till staden Freiburg im Breisgau . Hans avgång berodde främst på att han fruktade sin förlust av opartiskhet och framstående reformatorer som Oekolampad uppmanade honom att stanna.

Religiös tolerans

Vissa verk av Erasmus lade en grund för religiös tolerans och ekumenik . Till exempel, i De libero arbitrio , som motsatte sig vissa åsikter om Martin Luther, noterade Erasmus att religiösa disputanter borde vara tempererade i sitt språk, "eftersom sanningen på detta sätt, som ofta går förlorad under alltför mycket bråk, kan uppfattas säkrare." Gary Remer skriver, "Precis som Cicero drar Erasmus slutsatsen att sanningen främjas av ett mer harmoniskt förhållande mellan samtalspartner." Även om Erasmus inte motsatte sig den katolska motreformationen och bestraffningen av kättare, [ citat behövs ] i enskilda fall argumenterade han generellt för måttfullhet och emot dödsstraff. Han skrev: "Det är bättre att bota en sjuk än att döda honom."

Sakrament

Ett test av reformationen var sakramentens lära, och kärnan i denna fråga var iakttagandet av eukaristin . År 1530 publicerade Erasmus en ny upplaga av den ortodoxa avhandlingen om Algerus mot kättaren Berengar av Tours på 1000-talet. Han lade till en dedikation, som bekräftar sin tro på verkligheten av Kristi kropp efter invigning i nattvarden, vanligen kallad transsubstantiation . Sakramentarierna , med Œcolampadius av Basel i spetsen, citerade, som Erasmus säger, honom för att ha åsikter som liknar deras egna för att försöka hävda honom för deras schismatiska och "felaktiga" rörelse .

Skrifter

Erasmus skrev både om kyrkliga ämnen och de av allmänt mänskligt intresse. På 1530-talet stod Erasmus skrifter för 10 till 20 procent av all bokförsäljning i Europa.

I samarbete med Publio Fausto Andrelini bildade han en paremiografi (samling) av latinska ordspråk och ordspråk, vanligen betitlad Adagia . Han är krediterad för att ha myntat ordspråket, "I de blindas land är den enögde kungen." [ citat behövs ] Erasmus krediteras också generellt för att ha ursprunget frasen " Pandoras ask " , som uppstår genom ett fel i hans översättning av Hesiods Pandora där han förväxlade pithos (förvaringsburk) med pyxis (låda).

Hans mer allvarliga skrifter börjar tidigt med Enchiridion militis Christiani , "Handboken för den kristna soldaten" (1503 – översatt till engelska några år senare av den unge William Tyndale ). (En mer bokstavlig översättning av enchiridion – "dolk" – har liknats vid "den andliga motsvarigheten till den moderna schweiziska armékniven. ") I detta korta verk skisserar Erasmus synpunkterna på det normala kristna livet, som han skulle tillbringa den resten av hans dagar utarbetande. Dagens främsta ondska, säger han, är formalism – att gå igenom traditionens rörelser utan att förstå deras grund i Kristi lära. Former kan lära själen hur man dyrkar Gud, eller så kan de dölja eller släcka anden. I sin undersökning av formalismens faror diskuterar Erasmus klosterväsende, helgondyrkan, krig, klassanda och "samhällets" svagheter. [ citat behövs ] Enchiridion är mer som en predikan än en satir . Med det utmanade Erasmus vanliga antaganden och utmålade prästerskapet som lärare som borde dela skattkammaren av sina kunskaper med lekmän. Han betonade personliga andliga discipliner och efterlyste en reformation som han karakteriserade som en kollektiv återgång till fäderna och Skriften. Det viktigaste är att han hyllade läsningen av skrifterna som livsviktig på grund av dess kraft att förvandla och motivera till kärlek. Ungefär som Bröderna i det gemensamma livet skrev han att Nya testamentet är Kristi lag, människor är kallade att lyda och att Kristus är det exempel de är kallade att efterlikna. [ citat behövs ]

Enligt Ernest Barker , "Förutom sitt arbete om Nya testamentet arbetade Erasmus också, och ännu mer mödosamt, på de tidiga fäderna . Bland de latinska fäderna redigerade han verken av den helige Hieronymus , den helige Hilary och den helige Augustinus ; bland grekerna. han arbetade på Irenaeus , Origenes och Chrysostomos ."

Erasmus skrev också om den legendariske frisiske frihetskämpen och rebellen Pier Gerlofs Donia (Stora piren), men oftare i kritik än i lovprisning av hans bedrifter. Erasmus såg honom som en dunkel, brutal man som föredrog fysisk styrka framför visdom.

Marginalteckning av dårskap av Hans Holbein i första upplagan av Erasmus' pris av dårskap , 1515

Erasmus mest kända verk är Dårskapens lov , skrivet 1509, publicerat 1511 under dubbeltiteln Moriae encomium (grekiska, latiniserade) och Laus stultitiae (latin). Den är inspirerad av De triumpho stultitiae skriven av den italienske humanisten Faustino Perisauli. En satirisk attack på vidskepelse och andra traditioner i det europeiska samhället i allmänhet och den västerländska kyrkan i synnerhet, den tillägnades Sir Thomas More, vars namn titeln ordvits. [ citat behövs ]

Institutio principis Christiani eller "Utbildning av en kristen prins " (Basel, 1516) skrevs som råd till den unge kungen Karl av Spanien (senare Karl V, helige romerske kejsare ). Erasmus tillämpar de allmänna principerna om heder och uppriktighet på prinsens speciella funktioner , som han genomgående representerar som folkets tjänare. Education publicerades 1516, tre år efter Niccolò Machiavellis Prinsen skrevs ; en jämförelse mellan de två är värt att notera. Machiavelli sa att för att behålla kontrollen med politisk kraft är det säkrare för en prins att vara fruktad än älskad. Erasmus föredrog att prinsen skulle bli älskad och föreslog starkt en väl avrundad utbildning för att kunna regera rättvist och välvilligt och undvika att bli en källa till förtryck.

Som ett resultat av sin reformatoriska verksamhet befann sig Erasmus i konflikt med båda de stora partierna. Hans sista år var förbittrade av kontroverser med män mot vilka han var sympatisk. Anmärkningsvärd , om han hade en gnista av bland dessa var Ulrich von Hutten , ett briljant men oberäkneligt geni som hade kastat sig in i den lutherska saken och förklarat att Erasmus ärlighet, skulle göra detsamma. I sitt svar 1523, Spongia adversus aspergines Hutteni , visar Erasmus sin skicklighet i semantik . Han anklagar Hutten för att ha misstolkat sina yttranden om reformer och upprepar sin beslutsamhet att aldrig bryta med kyrkan. [ citat behövs ]

Erasmus skrifter uppvisar en fortsatt oro för språket, och 1525 ägnade han en hel avhandling åt ämnet, Lingua . Detta och flera av hans andra verk sägs ha gett en utgångspunkt för en språkfilosofi, även om Erasmus inte producerade ett helt genomarbetat system.

Ciceronianus kom ut 1528 och attackerade den latinska stilen som var baserad uteslutande och fanatiskt på Ciceros skrifter . Étienne Dolet skrev en ripost med titeln Erasmianus 1535. [ citat behövs ]

Erasmuss sista stora verk, som publicerades året för hans död, är Predikaren eller "Evangeliets predikant" (Basel, 1536), en omfattande handbok för predikanter på omkring tusen sidor. Även om det var något otympligt eftersom Erasmus inte kunde redigera det ordentligt på sin höga ålder, är det på något sätt kulmen på alla Erasmuss litterära och teologiska lärdomar, och erbjuder blivande predikanter råd om nästan alla tänkbara aspekter av deras yrke med utomordentligt riklig hänvisning till klassisk och bibliska källor. [ citat behövs ]

Sileni Alcibiadis (1515)

Erasmuss Sileni Alcibiadis är en av hans mest direkta bedömningar av behovet av kyrkans reformer. Johann även konvokationspredikan Froben publicerade den först i en reviderad upplaga av Adagia 1515, sedan som ett fristående arbete 1517. Denna uppsats har liknats vid John Colets , om stilarna skiljer sig åt. [ citat behövs ]

Sileni är pluralformen (latin) av Silenus , en varelse som ofta är släkt med den romerska vinguden Bacchus och som i bildkonsten representeras som berusade, glada festare, olika monterade på åsnor, som sjöng, dansade, spelade flöjter, etc. Alcibiades var en grek. politiker på 500-talet f.Kr. och general i Peloponnesiska kriget ; han figurerar här mer som en karaktär inskriven i några av Platons dialoger – en ung, utsvävad playboy som Sokrates försöker övertyga om att söka sanning istället för nöje, visdom istället för pompa och prakt. [ citat behövs ]

Termen Sileni – särskilt när den ställs intill Alcibiades karaktär – kan därför förstås som en frammaning av föreställningen att något på insidan är mer uttrycksfullt för en persons karaktär än vad man ser på utsidan. Till exempel kan något eller någon ful på utsidan vara vacker på insidan, vilket är en av huvudpunkterna i Platons dialoger med Alcibiades och Symposionen , där Alcibiades också förekommer. [ citat behövs ]

Till stöd för detta säger Erasmus: "Var och en som tittar noga på den inre naturen och essensen kommer att finna att ingen är längre från sann visdom än de människor med sina storslagna titlar, lärda huvar, praktfulla skärp och juvelförsedda ringar, som bekänner sig vara visdomens topp." Å andra sidan listar Erasmus flera Sileni och ifrågasätter sedan om Kristus är den mest märkbara Silenus av dem alla. Apostlarna var Sileni eftersom de blev förlöjligade av andra . Han menar att det som är minst pråligt kan vara det mest betydelsefulla och att kyrkan utgör alla kristna människor – att trots samtida hänvisningar till prästerskapet som hela kyrkan är de bara dess tjänare. Han kritiserar dem som spenderar kyrkans rikedomar på folkets bekostnad. Kyrkans sanna poäng är att hjälpa människor att leva kristna liv. Präster ska vara rena, men när de går vilse är det ingen som fördömer dem. Han kritiserar påvarnas rikedomar och menar att det vore bättre att evangeliet var viktigast. [ citat behövs ]

Påstådd Erasmus-förfalskare

Ytterligare information: Pseudo-Cyprian

introducerade Erasmus, i sin fjärde upplaga av verken av Saint Cyprianus , en avhandling De duplici martyrio ad Fortunatum , som han tillskrev den helige Cyprianus och presenterade som att den hittats av en slump i ett gammalt bibliotek. Denna text, nära Erasmus verk, både till innehåll (fientlighet mot förvirringen mellan dygd och lidande) och till form, och som inget manuskript är känt om, innehåller åtminstone en flagrant anakronism: en anspelning på förföljelsen av Diocletianus , förföljelse som ägde rum långt efter Saint Cyprianus död. År 1544 fördömde dominikanen Henricus Gravius ​​[ de ] verket som oäkta och tillskrev dess författarskap till Erasmus eller en imitator av Erasmus. Under det tjugonde århundradet förkastades hypotesen om ett bedrägeri av Erasmus a priori av de flesta av de stora erasmierna, till exempel Percy Stafford Allen , men den antas av akademiker som Anthony Grafton .

Död

Epitafium för Erasmus i Basel Minster

När hans styrka började ta slut, bestämde han sig för att acceptera en inbjudan från drottning Mary av Ungern, Nederländernas regent, att flytta från Freiburg till Brabant . Men under förberedelserna för flytten 1536 dog han plötsligt av en dysenteriattack under ett besök i Basel . Han hade förblivit lojal mot de påvliga myndigheterna i Rom, men han hade inte möjlighet att ta emot den katolska kyrkans sista riter ; rapporterna om hans död nämner inte om han bad om en präst eller inte. Enligt Jan van Herwaarden överensstämmer detta med hans uppfattning att yttre tecken inte var viktiga; Det som betydde något är den troendes direkta relation till Gud, vilket han noterade "som den [katolska] kyrkan tror". Men Herwaarden konstaterar att "han inte avfärdade riterna och sakramenten direkt utan hävdade att en döende kunde uppnå ett tillstånd av frälsning utan de prästerliga riterna, förutsatt att deras tro och ande var anpassad till Gud." Hans sista ord, som spelades in av hans vän Beatus Rhenanus , var tydligen "Dear God" ( holländska : Lieve God ). Han begravdes med stor ceremoni i Basel Minster (fd katedralen). Som hans arvtagare insatte han Bonifacius Amerbach .

Arv

Populariteten av hans böcker återspeglas i antalet upplagor och översättningar som har dykt upp sedan sextonde århundradet. Tio kolumner i British Librarys katalog tas upp med uppräkningen av verken och deras efterföljande nytryck. De största namnen i den klassiska och patristiska världen är bland dem som översatts, redigerats eller kommenterats av Erasmus, inklusive Sankt Ambrosius , Aristoteles , Sankt Augustinus , Sankt Basilius , Sankt Johannes Krysostomus , Cicero och Sankt Hieronymus.

Staty av Erasmus i Rotterdam. Den skapades av Hendrick de Keyser 1622 och ersatte en trästaty från 1549.

I hans hemland Rotterdam har Erasmus University Rotterdam och Gymnasium Erasmianum utsetts till hans ära. Mellan 1997 och 2009 hette en av stadens största tunnelbanelinjer Erasmuslijn . År 2003 startade en undersökning som visade att de flesta Rotterdamborna trodde att Erasmus var designern av den lokala Erasmusbron [ behövd hänvisning ] till grundandet av Foundation Erasmus House (Rotterdam), tillägnad att fira Erasmus arv. Tre ögonblick i Erasmus liv firas årligen. Den 1 april firar staden utgivningen av hans mest kända bok Dårskapens lov . Den 11 juli firar Erasmusnatten det bestående inflytandet från hans verk. Hans födelsedag firas den 28 oktober.

Erasmus rykte och tolkningarna av hans verk har varierat över tid. Moderata katoliker erkände honom som en ledande figur i försöken att reformera kyrkan, medan protestanter erkände hans första stöd för Luthers idéer och grunden han lade för den framtida reformationen, särskilt i bibelvetenskap. På 1560-talet skedde dock en markant förändring i mottagandet. [ citat behövs ]

Erasmus censurerat av Index Librorum Prohibitorum

Enligt Franz Anton Knittel inkorporerade Erasmus i sin Novum Instrumentum omne inte kommatecken från Codex Montfortianus (angående treenigheten ), på grund av grammatiska skillnader, utan använde den Complutensian Polyglot. Enligt honom kommatecken känd för Tertullianus .

Protestantiska syn på Erasmus varierade beroende på region och period, med kontinuerligt stöd i hans hemland Nederländerna och i städer i övre Rhenområdet. Men efter hans död och i slutet av 1500-talet såg många reformationsanhängare Erasmus kritik av Luther och livslångt stöd till den universella katolska kyrkan som fördömande, och andra generationens protestanter var mindre högljudda i sina skulder till den store humanisten. Ändå är hans mottagande påvisbart bland schweiziska protestanter på 1500-talet: han hade ett outplånligt inflytande på bibelkommentarerna av till exempel Konrad Pellikan, Heinrich Bullinger och John Calvin, som alla använde både hans anteckningar om Nya testamentet och hans omskrivningar av detsamma i deras egna Nya testamentets kommentarer.

Erasmus utsåg dock sitt eget arv, och hans livsverk överlämnades vid hans död till hans vän, den protestantiska humanisten vände protestanten Sebastian Castellio för att reparera brottet och splittringen av kristendomen i dess katolska, anabaptistiska och protestantiska grenar.

upplysningstiden kom blev Erasmus i allt högre grad igen en mer respekterad kulturell symbol och hyllades som en viktig figur av allt bredare grupper. I ett brev till en vän hade Erasmus en gång skrivit: "Att du är patriotisk kommer att prisas av många och lätt förlåtas av alla; men enligt min mening är det klokare att behandla människor och ting som om vi höll denna värld som ett gemensamt fosterland. Allt." Således hävdas ibland Erasmuss universalistiska ideal vara viktiga för att fixa global styrning.

Flera skolor, fakulteter och universitet i Nederländerna och Belgien är uppkallade efter honom, liksom Erasmus Hall i Brooklyn , New York, USA.

Erasmus krediteras med att säga "När jag får lite pengar köper jag böcker; och om det finns några kvar, köper jag mat och kläder."

Han får också skulden för felöversättningen från grekiska av "att kalla en skål för en skål" som "att kalla en spade för en spade".

Det europeiska Erasmusprogrammet för utbytesstudenter inom Europeiska unionen är uppkallat efter honom. Erasmusprogrammets stipendier gör det möjligt för studenter att tillbringa upp till ett år av sina universitetskurser vid ett universitet i ett annat europeiskt land .

Kläder

Sedan omkring 1517, efter att han lämnat klostret, valde han att bära de kläder han föredrog. Han föredrog varma och mjuka plagg. Han bar en modifierad vana av Augustinusorden, som han beordrade att vara fylld med päls så att den skulle skydda honom mot kylan. Vanan räknade med en pälskrage som vanligtvis täckte hans nacke. Hans huvudbonader var exceptionella på den tiden, eftersom de var klädda baktill. Detta kan ha berott på formen på Erasmus huvud, som var ganska platt baktill. Detta antagande kommer på grund av en inspektion av hans skalle, när hans grav i Basel grävdes fram 1928 och för hans egna skrifter om den och karikatyrer av hans eget huvud.

Signetring och personligt motto

Målning av Erasmus som ändstation av Hans Holbein den yngre

Erasmus har valt den romerska guden för gränserna Terminus som en personlig symbol och hade en signetring med en herm som han trodde inkluderade en skildring av Terminus huggen i en karneol . Hermen presenterades för honom i Rom av hans elev Alexander Stewart och avbildade i verkligheten den grekiska guden Dionysos . Ringen avbildades också i ett porträtt av honom av den flamländska målaren Quentin Matsys . Likaså valde han Concedo Nulli (lat. jag medger ingen ) som sitt personliga motto. I början av 1530-talet porträtterades Erasmus som Terminus av Hans Holbein den yngre.

Framställningar

Holbeins studier av Erasmus händer, i silverspets och krita, ca. 1523. ( Louvren )
  • Hans Holbein målade honom minst tre gånger och kanske så många som sju, några av Holbein-porträtten av Erasmus som bara överlevde i kopior av andra konstnärer. Holbeins tre profilporträtt – två (nästan identiska) profilporträtt och ett tre fjärdedels vyporträtt – målades alla samma år, 1523. Erasmus använde Holbeinporträtten som presenter till sina vänner i England, såsom William Warham , Ärkebiskop av Canterbury. (Erasmus skrev i ett brev till Wareham angående gåvoporträttet att "han skulle kunna ha något av Erasmus om Gud kallade honom från denna plats.") Erasmus talade positivt om Holbein som konstnär och person men var senare kritisk och anklagade honom för sponsrade av olika mecenater som Erasmus hade rekommenderat, i syfte mer av monetär vinning än konstnärlig strävan.
  • Albrecht Dürer producerade också porträtt av Erasmus, som han träffade tre gånger, i form av en gravyr från 1526 och en preliminär kolskiss. Beträffande den forne var Erasmus föga imponerad och förklarade att det var en ogynnsam likhet med honom. Ändå behöll Erasmus och Dürer en nära vänskap, där Dürer gick så långt att han begärde Erasmus stöd för den lutherska saken, vilket Erasmus artigt tackade nej till. Erasmus skrev ett lysande encomium om konstnären och liknade honom med den berömda grekiska målaren från antiken Apelles . Erasmus var djupt påverkad av sin död 1528.
  • Quentin Matsys producerade de tidigaste kända porträtten av Erasmus, inklusive en oljemålning 1517 och en medalj 1519.
    Quinten Metsys (Massijs), Medalj beställd av Desiderius Erasmus. 1519, brons, 105 mm
  • År 1622 gjuter Hendrick de Keyser en staty av Erasmus i brons som ersätter en tidigare stenversion från 1557. Denna sattes upp på det offentliga torget i Rotterdam och kan idag hittas utanför St. Lawrence-kyrkan . Det är den äldsta bronsstatyn i Nederländerna.

Arbetar

Enchiridion militis Christiani (1503).
Enchiridion militis Christiani (1503), spansk översättning.

Se även

Anteckningar

Vidare läsning

  • MacPhail, Eric (red). A Companion to Erasmus (Leiden och Boston: Brill, 2023).
  • Gulik, Egbertus van. Erasmus och hans böcker (Toronto: University of Toronto Press, 2018).
  • McDonald, Grantley. Biblical Criticism in Early Modern Europe: Erasmus, the Johannine Comma, and Trinitarian Debate (Cambridge och New York: Cambridge University Press, 2016)
  • Christ-von Wedel, Christine. Erasmus från Rotterdam: Advocate of a New Christianity (Toronto: University of Toronto Press, 2013)
  • Bietenholz, Peter G. Möten med en radikal Erasmus. Erasmus arbete som en källa till radikalt tänkande i det tidiga moderna Europa (Toronto: University of Toronto Press, 2009)
  • Dodds, Gregory D. Exploiting Erasmus: The Erasmian Legacy and Religious Change in Early Modern England (Toronto: University of Toronto Press, 2009)
  •   Emerton, Ephraim (1899). Desiderius Erasmus från Rotterdam . New York: GP Putnams söner. OCLC 312661 . Hämtad 18 april 2011 . Desiderius Erasmus från Rotterdam.
  • Furey, Constance M. Erasmus, Contarini, and the Religious Republic of Letters . Cambridge och New York: Cambridge University Press, 2006.
  • Huizinga, Johan. Erasmus and the Age of Reformation, med ett urval från Erasmusbreven, i serier, Harper Torchbacks , och även i The Cloister Library . New York: Harper & Row, 1957. xiv, 266 s.
  • Quinones, Ricardo J. Erasmus och Voltaire: Why They Still Matter (University of Toronto Press; 2010) 240 s. Dra paralleller mellan de två tänkarna som måttfulla röster med relevans idag.
  • Swan, Jesse G. "Erasmus, Calin, Reading and Living," i: Cahier Calin: Makers of the Middle Ages. Essays in Honor of William Calin Arkiverad 29 oktober 2013 på Wayback Machine , red. Richard Utz och Elizabeth Emery (Kalamazoo, MI: Studies in Medievalism, 2011), s. 5–7.
  • Winters, Adam. Erasmus' lära om den fria viljan . Jackson, TN: Union University Press, 2005.
  • Zweig, Stefan Erasmus från Rotterdam . Översatt av Eden och Cedar Paul. (Garden City Publishing Co., Inc; 1937)
  • Den akrostiska studiebibeln . St Louis: Gateway International Publishing. 2011. Arkiverad från originalet den 4 december 2012. Det första moderna parallella grekiska Nya testamentet, med Erasmuss 1522-utgåva (används av Tyndale och King James-författarna).
  • Garcia-Villoslada, Ricardo. ' Loyola y Erasmo , Taurus Ediciones, Madrid, Spanien, 1965.
  •   Lorenzo Cortesi, Esortazione alla filosofia. La Paraclesis di Erasmo da Rotterdam , Ravenna, SBC Edizioni, 2012, ISBN 978-88-6347-271-4
  • Pep Mayolas, Erasme i la construcció catalana d'Espanya , Barcelona, ​​Llibres de l'Índex, 2014
  • Payne, John B., Erasmus, His Theology of the Sacraments , Research in Theology 1970

Primära källor

  • Collected Works of Erasmus (U of Toronto Press, 1974–2011). 78 volymer publicerade hittills; se U. Toronto Press , i engelsk översättning
  • The Correspondence of Erasmus (U of Toronto Press, 1975–2011), 14 volymer ner till 1528 publiceras
  • Rabil, Albert. "Erasmus: Recent Critical Editions and Translations," Renaissance Quarterly 54#1 2001. Diskuterar både Toronto-översättningen och den helt separata latinska utgåvan som publicerats i Amsterdam sedan 1969 ( onlineutgåva )
  • Desiderius Erasmus: "Krig är ljuvligt för dem som inte har någon erfarenhet av det ..." - Protest mot våld och krig ( = Publikationsserie: Exhibitions on the History of Nonviolent Resistance, nr 1, Redaktörer: Christian Bartolf , Dominique Miething). Berlin: Freie Universität Berlin, 2022. PDF

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Erasmus&oldid=1141243420 "