Danskans historia

danska språkets historia och utveckling . För det danska folkets historia, se Danes . För historien om den danska kulturen, se Danmarks kultur .

Den ungefärliga omfattningen av fornnordiska och relaterade språk i början av 1000-talet:

  Fornvästnordisk dialekt

  Fornöstnordisk dialekt

  Gammal gutnisk dialekt

  Gammal engelska

  Krimgotik

  Andra germanska språk med vilka fornnordiskan fortfarande behöll viss ömsesidig förståelse

Det danska språket utvecklades under medeltiden ur fornnordiskan , den gemensamma föregångaren till danska och svenska . Det var en sen form av vanlig fornnordisk . Den danske filologen Johannes Brøndum-Nielsen delade in danskans historia i "gammeldansk" från 800 e.Kr. till 1525 och "modern dansk" från 1525 och framåt. Han delade in forldanskt i "runisk dansk" (800–1100), tidig mellandansk (1100–1350) och sen mellandansk (1350–1525).

Runadanska

Huvudartikel: Fornöstnordiskt

Fornöstnordiska kallas i Sverige för runsvenska och i Danmark för rundanska , men fram till 1100-talet var dialekten densamma i de två länderna. Dialekterna kallas runiska eftersom huvuddelen av texten visas i runalfabetet . Till skillnad från Proto-Norse , som skrevs med det äldre Futhark- alfabetet, skrevs fornnordiskt med det yngre Futhark- alfabetet, som bara hade 16 bokstäver. På grund av det begränsade antalet runor användes en del runor för en rad fonem , som runan för vokalen u som också användes för vokalerna o , ø och y , och runan för i som också användes för e .

En förändring som skilde fornöstnordiska (runisk svenska/danska) från fornvästnordiska var bytet av diftongen æi ( fornvästnordiska ei ) till monoftongen e , som i stæin till sten . Detta återspeglas i runinskrifter där den äldre läste bets och den senare stin . Det skedde också en förändring av au som i dauðr till ø som i døðr . Denna förändring visas i runinskriptioner som en förändring från tauþr till tuþr . Dessutom ändrades diftongen øy (fornvästnordiska ey ) till ø också, som i det fornnordiska ordet för "ö".

Mellan danska

Fangær man saar i hor seng mæth annæns mansz kunæ. oc kumær han burt liuænd... . "Om man fångar någon i horsängen med en annan mans fru och han kommer därifrån levande..."

Jyllands lag, 1241

takær bondæ annær man mæth sin kunæ oc kumar swa at han dræpær anti mannen... . "Om en bonde tar en annan man med sin fru och händer att han inte dödar mannen..."

The Zealandic Law of Erik, ca. 1250

hittær man annær man i siangu mæþ aþulkunu sinni ok dræpær bondæn horkarkl i sængu mæþ hænnæ... . "Om man hittar en annan man i sängen med sin gifta hustru och om bonden dödar skökan i sängen med henne..."

Skånsk lag , ca. 1216

Från 1100 och framåt började den danska dialekten avvika från den svenska. Innovationerna spreds ojämnt från Danmark vilket skapade en serie mindre dialektala gränser, isoglosser , från Själland till Svealand . Under medeltiden uppstod danska som ett separat språk från svenskan. Det huvudsakliga skriftspråket var latin, och de få danska språktexter som finns bevarade från denna period är skrivna med det latinska alfabetet, även om runalfabetet tycks ha dröjt sig kvar i populärt bruk i vissa områden. De huvudsakliga texttyperna som skrevs under denna period är lagar, som formulerades på folkspråket för att vara tillgängliga även för dem som inte var latiner. Den jyska lagen och den skånska lagen skrevs på danska i folkmun i början av 1200-talet. Från och med 1350 började danskan användas som förvaltningsspråk och nya typer av litteratur började skrivas på språket, såsom kungliga brev och testamente. Ortografin under denna period var inte standardiserad och inte heller det talade språket, och de regionala lagarna visar de dialektala skillnaderna mellan de regioner där de skrevs. Under hela denna period var danska i kontakt med lågtyska , och många lågtyska lånord introducerades.

Renässans och reformation

I och med den protestantiska reformationen 1536 blev danska även religionens språk, vilket väckte ett nytt intresse för att använda danska som litterärt språk. Det är också i denna period som danskan börjar anta de språkliga drag som skiljer den från svenska och norska, såsom stødet och röstningen av många stoppkonsonanter.

Den första tryckta boken på danska är från 1495, " Rimkrøniken " (Rimkrönikan), en historiebok berättad på rimmade verser. Den första fullständiga översättningen av Bibeln på danska, Christian III:s bibel, några delar översatta av Christiern Pedersen , publicerades 1550. Pedersens ortografiska val satte de facto standarden för efterföljande skrivning på danska.

Modern danska

Den första översättningen av Bibeln på danska publicerades 1550.

Några anmärkningsvärda författare till verk på danska är existentiella filosofen Søren Kierkegaard , den produktiva sagoförfattaren Hans Christian Andersen och dramatikerna Henrik Ibsen och Ludvig Holberg . Tre danska 1900-talsförfattare har blivit nobelpristagare i litteratur : Karl Adolph Gjellerup och Henrik Pontoppidan (med mottagare 1917) och Johannes Vilhelm Jensen (tilldelad 1944).

Bibliografi

• Ejskjær, I. (1990). "Stød och tonhöjdsaccenter i de danska dialekterna". Acta Linguistica Hafniensia . 22 (1): 49–75. doi : 10.1080/03740463.1990.10411522 .
• Gregersen, Frans; Holmen, Anne; Kristiansen, Tore; Møller, Erik; Pedersen, Inge Lise; Steensig, Jakob; Ulbæk, lb, red. (1996). Dansk Sproglære . Dansklærerforeningen.
•   Faarlund, Jan Terje (1994). "3. Gammal och Mellanskandinaviska" . I König, Ekkehard; van der Auwera, Johan (red.). De germanska språken . Routledge Language Family Descriptions. Routledge. s. 39–71. ISBN 978-0-415-28079-2 . Hämtad 26 februari 2015 .
•   Haberland, Hartmut (1994). "10. Danska" . I König, Ekkehard; van der Auwera, Johan (red.). De germanska språken . Routledge Language Family Descriptions. Routledge. s. 313–349. ISBN 978-0-415-28079-2 . Hämtad 26 februari 2015 .
•   Thomas F. Shannon (juli 1999). "Recensat arbete: De germanska språken". Journal of Linguistics . 35 (2): 430–436. JSTOR 4176538 .
• Jespersen, Otto (1906). Modersmålets fonetik . Schuboth.
•   Jørgensen, Bent (2016). "Sproghistoriske perioder". I Jacobsen, Henrik Galberg; Jørgensen, Bent; Jacobsen, Birgitte; Fahl, Laurids Kristian (red.). Dansk Sproghistorie (bd 1): Dansk tager form . Aarhus: Aarhus University Press. s. 79–83. ISBN 9788771841626 .
• Kroman, E (1980). "Debatt: Stød-og accentområden och deras ursprung". Fortid og Nutid, 1 .
• Torp, Arne (2006). "Nordiske sprog i fortid og nutid. Sproglighed og sprogforskelle, sprogfamilier og sprogslægtskab" ( PDF) . Nordens Sprog med rødder og fødder . Nordens Sprogråd.
• Pedersen, Inge Lise (1996). "Sprogsamfundets Historie". I Gregersen, Frans; Holmen, Anne; Kristiansen, Tore; Møller, Erik; Pedersen, Inge Lise; Steensig, Jakob; Ulbæk, lb (red.). Dansk Sproglære . Dansklærerforeningen.
• Sørensen, V. (2011). Lyd og prosodi i de klassiske danske dialekter (PDF) . Peter Skautrup Centret. Arkiverad från originalet (PDF) den 18 maj 2015 . Hämtad 16 maj 2015 .
• "Språk" (PDF) . Kungliga danska utrikesministeriet. Arkiverad från originalet (PDF) den 13 oktober 2006.