Bornholmsdialekt

Bornholmsk
Infödd till	Danmark
Område	Bornholm
Språkfamilj	Indoeuropeisk germansk nordvästgermansk nordgermansk östskandinavisk östdansk Bornholmsk
Språkkoder
ISO 639-3	–
Glottolog	född 1251
IETF	da-bornholm

Bornholmsk är en östdansk dialekt som talas på ön Bornholm i Östersjön . Det var ursprungligen en del av det östdanska dialektkontinuumet, som inkluderar dialekterna i södra Sverige, men isolerades i det danska dialektlandskapet efter 1658, då Sverige annekterade de östra danska provinserna Skåne/ Skåne , Halland och Blekinge .

Språket är mer allmänt talat än skrivet, trots att det finns flera Bornholmsk–danska ordböcker och en vanlig Bornholmsk artikel i lokaltidningen. Även ord som aldrig används i standarddanska stavas enligt standardortografin.

Dialekten är hotad, eftersom invånarna på Bornholm har gått över till standarddanska under det senaste århundradet. "Bevar Bornholmsk" är en organisation vars syfte är att bevara Bornholmsk. Dess huvudorganisation är KulturBornholm, redaktör för böcker med CD-skivor med texten på Bornholmsk.

Dialekter

Den lilla ön har bara cirka 40 000 invånare, ändå är språket uppdelat i fem huvuddialekter, exklusive danska. Som ett exempel skulle "öga" stavas iva i vissa regioner, men på andra håll skulle det vara oja , som ligger ganska nära det danska ordet øje och skånska "öja-öjen".

Den norra delen av ön skulle ha mer inflytande av svenska än resten av ön, på grund av det relativt stora antalet svenska invandrare på de stränder som ligger närmast Sverige. Skillnaderna är egentligen tillräckligt stora så att den nordbornholmska dialekten kallas Allinge-svensk ("Allinge-svenska") på danska – Âlinga-svensk på Bornholmsk. De flesta svenska invandrare kom dock från de skånska provinserna och talade dialekter som härrörde från östdanska.

danska eller svenska?

Liksom i fallet med den närbesläktade skånska dialekten som talas i södra Sverige kan frågan om dialekten är dansk eller svensk inte skiljas från den politiska och ideologiska börda som är knuten till språket som etnisk markör. Därför kan danskar från andra delar av landet anklaga bornholmare för att tala svenska som ett slags förolämpning (med nedsättande smeknamn som reservesvensker , "hjälpsvensk").

Ur språklig synvinkel bildar de skandinaviska språken ett kontinuum , och dialekterna i Skåne , Blekinge , Halland och Bornholm är en naturlig brygga mellan "sjællandsk" ( själlands dialekter) och "götamål" (götalandsdialekterna) . Man kan definiera "danska" och svenska" på två olika sätt:

1. historiskt: Danska är den del av dialektkontinuumet som har vissa ljudförändringar gemensamt som försvagning av plosiver (se nedan) eller vissa innovationer i ordförrådet.
2. sociolingvistiskt: danska är den del av dialektkontinuumet som har standarddanska som skrivstandard ( Dachsprache ).

Enligt båda kriterierna är Bornholmsk verkligen en dansk dialekt (medan modern skånska skulle vara svenska enligt det andra, även om det inte var så förrän 1680 då svenska först blev språket för myndigheter och kyrka i Skåne).

Bornholmsk har verkligen många fonetiska drag gemensamma med svenskan (de flesta arkaismer dock som är irrelevanta för klassificeringen av dialekten). Men i de flesta fall där vokabulären för svenska och danska skiljer sig, står Bornholmsk med danska. Detta återspeglas också i dess IETF BCP 47 språktagg , da-bornholm.

Fonologi

Ljudsystem

En officiell standardiserad ortografi av Bornholmsk finns inte eftersom standarddanska lärs ut i skolor och är språket för all offentlig kommunikation. Dialekttexter använder dock ett förenklat fonetiskt alfabet (uppfunnet av KJ Lyngby på 1800-talet och även använt i Espersens ordbok över Bornholmsk):

Konsonanter

	Labial	Labiodental	Dental	Alveolär	Alveolo-palatal	Velar	Uvular	Glottal
Plosiver	p [pʰ] b [b]		t [tʰ] d [d]		ḱ (kj) [tɕ] ǵ (gj) [dʑ]	k [kʰ] g [ɡ]
Frikativ		f [f] v [v]	d [ð]	s [s] z [z]	ś (sj) [ʃ]		r [ʁ]	h [h]
Vätskor				l [l]	ĺ (lj / jl / jlj) [ʎ]
Nasals	m [m]		n [n]		ń (nj / jn / jnj) [ɲ]	ng [ŋ]
Ungefärliga	w [w]				j [j]

Vokaler

	Främre		Central	Tillbaka
	oavrundad	avrundad		oavrundad	avrundad
Stäng vokal	jag [iː] jag [i]	y [yː] y [y]			u [uː, uːʊ] u [u]
Nära-mellan vokal	e [eː, eːə] e [e]	ø [ø]			o [oː, oːʊ] o [o]
Mellanvokal			e [ə]
Öppen-mellan vokal	æ [ɛː] æ [ɛ]	ö [œː]			å [ɔː] å [ɔ]
Öppen vokal	a [aː] a [a]			â [ɑː] â [ɑ]

En betonad stavelse innehåller alltid antingen en lång vokal eller en lång konsonant (som på svenska, men till skillnad från standarddanska, där det inte finns några långa konsonanter). Bornholmsk har inte det stød som är karakteristiskt för de flesta varianter av danska, men å andra sidan har det inte heller den musikaliska accent som är typisk för svenska och norska.

Fonetisk utveckling

I listan läggs särskild vikt vid utvecklingen som skiljer Bornholmsk från Standard Danska. För bekvämlighets skull har fornnordiska (dvs. fornsländska) former anförts i stället för forldanska former.

1. postvokalisk p > v [v] : kaupa "köpa" > kjøvva [ˈtɕøvːa] (SD købe [ˈkʰøːbə] , vardagligt och i de flesta dialekter [ˈkʰøːʊ] )
2. postvokalisk f > w eller, sällan, v : grafa > grawa [ˈɡʁaːwa] (SD grav [ˈɡʁɑːʊ] ), lefa "live" > lewa [ˈleːwa] (SD leve [ˈleːʊ] )
3. w > v , men w efter s, k : vatn "vatten" > vann [ˈvanː] (SD vand [ˈʋænˀ] ), men sverja "svär" > swæra [ˈswɛːʁa] (SD sværge [ˈsʋaːʊ] ), kvinnor "kvinna" > kwinnja [ˈkwiɲːa] (SD kvinde [ˈkʰʋenə] ).
4. postvokalisk t > d [d] . Med vissa ord har vi [ð] , och alltmer på grund av inflytandet från standarddanska: bīta "bite" > bida [ˈbiːda] (SD bide [ˈbiːð̩] ) .
5. postvokalisk ð > - , ibland (särskilt i obetonade stavelser och inlärda ord) ð : nauð "behov" > nö [ˈnœː] (SD nød [ˈnøðˀ] ), men mánaðr "månad" > månad (SD månad [ˈmɔːnð̩] )
6. postvokalisk k > g efter bak-tung-vokaler. ēk, ek, ik, īk > æj eller (före t, s ) aj : kaka "kaka" > kâga [ˈkʰɑːɡa] (SD kage [ˈkʰæːɪ, ˈkʰæːæ] ) ; eik "ek" > æj [ˈɛːj] (SD t.ex. [ˈeːˀɪ̯] ), lík "lik" > læj [ˈlɛːj] (SD lig [ˈliːˀ] ), seks "sex" > sajs [ˈsaːjs] (SD ) seks [ˈsɛs]
7. postvokalisk g > w efter baktungavokaler och j efter främre tungavokaler: fogl > fâwl [ˈfɑːwl] (SD fugl [ˈfuːˀl] ), lagr "låg" > lâwer [ˈlɑːwəʁ] (SD lav [ˈlæ]ʊ ), ̯ˀ segja say" > saja [ˈsaːja] (SD sige [ˈsiːi] ), vegr "way" > vaj [ˈvaːj] (SD vej [ˈʋajˀ] )
8. k, g > kj, dj [tɕ, dʑ] före och efter främre tunga vokaler. tj och sj > kj [tɕ] och sj [ʃ] : keyra "kör (en bil)" > kjöra [ˈtɕœːʁa] (SD køre [ˈkʰøːɐ] ), gess "gäss" > gjæss [ˈdʑɛsː] (SD gæs []ˈɡ ), fekk "got" > fikj [ˈfitɕ] (SD fik [ˈfeɡ] ), ägg "ägg" > ægj [ˈɛdʑ] (SD æg [ˈɛːˀɡ] ).
9. nn > nnj [ɲː] och nd > nn eller (efter i, y, u ) nnj [ɲː] : þynnr "tunn" > tynnjer [ˈtʰyɲːəʁ] (SD tynd [ˈtˢønˀ] ), binda "binda" > binnja [ˈ]bi (SD binde [ˈbenə] ), men land "land" > lann [ˈlanː] (SD land [ˈlænˀ] ).
10. ll, ld > llj [ʎː] : oll "ull" > ullj [ˈuʎː] (SD uld [ˈulˀ] ), kaldr "kallt" > kålljer [ˈkʰɔʎːəʁ] (SD kold [ˈkʰʌlˀ] )
11. ŋ > nnj [ɲː] efter e och ibland i, y : lengi > lænnje [ˈlɛɲːə] (SD længe [ˈlɛŋə] ), þenkja, þenkti "tänka, tänkte" > tænjkja, tænjte [ˈɲɲtɕːa]ːa tänka, tänkte [ˈtˢɛŋɡə, ˈtˢɛŋdə] )
12. iū > y or, word-initial and after t , jy : ljós "light" > lyz [ˈlyːz] (SD lys [ˈlyːˀs] ), jól "Christmas" > jyl [ˈjyːl] (SD jul [ˈjuːˀl] ), þjórr " bull" > kjyr [ˈtɕyːʁ] (SD tyr [ˈtˢyɐ̯ˀ] )
13. y, ø > i, e, æ före w : daufr "döv" > dæwer [ˈdɛːwəʁ] (SD døv [ˈdøʊ̯ˀ] ), tjogu "tjugo" > tjuge > kjive [ˈtɕiːvə] (SD tyve [ˈt] tyve [ ˈ
14. obetonad a > a (som svenska, men till skillnad från de andra danska dialekterna): kalla "call" > kalja [ˈkʰaːʎa] (SD kalde [ˈkʰælə] ), sumarr "sommar" > såmmar [ˈsɔmːaʁ] (SD sommar [ˈsʌmɐ] )
15. lång ō bevaras i slutna stavelser: bóndi "bonde" > ben [ˈboːnə] (SD bonde [ˈb̥ɔnə] ), på samma sätt hús > hōs "at (någon)" > hos [hoːs] (SD hos [hɔs] )
16. ow, ōw, uw, ūw > âw [ɑw] : dúfa "duva" > dâwwa [ˈdɑwːa] (SD på grund av [ˈduːu] ) , skógr > skâww [ˈskɑwː] (SD skov [ˈsɡʌʌʊ) > ̯ˀ ] [ˈsɑʊːa] (SD sove [ˈsɒːʊ] )

Morfologi

Nominell böjning

Bornholmsk har behållit tre distinkta grammatiska kön , som isländska eller norska , och till skillnad från standard danska eller svenska . Könsböjningen finns inte bara i den bestämda artikeln (som i norska och vissa danska dialekter), utan även i adjektiven:

Born- holmsk	obestämd		bestämd
	utan adjektiv	med adjektiv	utan adjektiv	med adjektiv
Singularis
Maskulin	inj hæst	inj go- er hæst	hæst- inj	denj gå en hæst- inj	"(bra) häst"
Feminin	en sâg	en gå sâg	sâg- en	den go- a sâg- en	"(bra) fall / sak"
Kastrera	et huz	et go- t huz	huz- ed	de go- a huz- ed	"(bra) hus"
Flertal
Maskulin	hæsta	gå- en hæsta	hæsta- na	di go- a hæsta- na	"(bra) hästar"
Feminin	sagar	gå- en sagar	sager- na	di go- a sâger- na	"(bra) fall / saker"
Kastrera	huz	gå- a huz	huz- en	di go- a huz- en	"(bra) hus"

Standard danska	obestämd		bestämd
	utan adjektiv	med adjektiv	utan adjektiv	med adjektiv
Singularis
Maskulin	en häst	en gud häst	hest- en	den god- e hest	"(bra) häst"
Feminin	en sag	en god sag	sag- en	den god- e sag	"(bra) fall / sak"
Kastrera	et hus	et gud- t hus	hus- et	det god- e hus	"(bra) hus"
Flertal
Maskulin	heste	gud- e heste	heste- ne	de god- e heste	"(bra) hästar"
Feminin	sager	gud- e sager	sager- ne	de god- e sager	"(bra) fall / saker"
Kastrera	huse	gud- e huse	huse- ne	de god- e huse	"(bra) hus"

-er är den gamla ändelsen av maskulina nominativ som fortfarande finns kvar på tyska ( -er ), isländska ( -ur ) och färöiska ( -ur ), men förlorat i de andra skandinaviska dialekterna (förutom vissa gamla fraser som danska en ungersvend , ursprungligen en unger svend , "en ung karl"). I Bornholmsk används det i alla fall (eftersom dialekten inte har behållit den forndanska kasusflexionen).

Maskulina substantiv har normalt pluraländelsen -a - och detta är också fallet när singularen slutar på en vokal (där standarddanska skulle ha -er ), t.ex. skâwwa "skogar" (sg. skâww ), tima "timmar" (sg . tima ). Feminina substantiv har -er eller, när de slutar på en vokal i singular, -ar . Neutrum substantiv har nolländelse, och den bestämda artikeln i neutrum plural är -en , t.ex. huz "hus", huzen "husen" (sg. huz )

Pronomen

Bornholmsk har en enklitisk form av det personliga pronomenet som är okänt i de andra danska dialekterna, nämligen maskulint -iń "honom" och feminint -na "henne". De härstammar från de gamla ackusativen hann och hana som fortfarande används på isländska, medan de skandinaviska språken, förutom talad svenska i Mälardalen , normalt använder den gamla dativformen för det sneda kasuset (dansk ham , hende , svenska honom , henne ). Dessa enklitiska former förekommer även i talad norska, där -n är maskulint och -a är feminint. Samtals- och dialektsvenskan har dem också: jag har sett'n/sett'na "Jag har sett honom/henne".

Verbal konjugation

Fram till 1900-talet böjde Bornholmsk verben i antal, t ex jâ bińńer "jag binder" ~ vi bińńa "vi binder", jâ bânt "jag band" ~ vi bonne "vi band". Talad danska gav upp denna böjning redan på 1700-talet, även om den fortfarande praktiserades på det litterära språket tills den officiellt upphävdes 1900 ( jeg binder ~ vi binde ).

Bornholmska har också speciella ändelser för 2:a person, då ett pronomen följer omedelbart efter ändelsen, nämligen -st i singular och -en i plural:

såstu-na "såg du henne" (SD så du hende )

gån i "går du" (SD går I )

varren så goa "här är du" (SD vær så god, værsgo ; lit. "var så bra/ snäll")

Textprover

Litteratur

Början till en dikt tryckt i Espersens Bornholmsk Ordbog .

Bornholmsk	danska	engelsk
Gud awtan, liden Elna, guds fredd, gud awtan, min deilia rosa! Ad gubbajn hajn vill freia, jâ vedd; Men toustuijn, vastu jo tosa. Te öfröl ded lakkar well snarara, du, En konna, - ded bler nokk for sijlla; Men jâ går å stjärnar på piblana nu, Forr jâ e på nå nu så vijlla. Hvad, liden Elna, Hvad, min deilia rosa?	God aften, lille Elna, guds fred, Gud aften, min dejlige rose! At gubben vil fri, ved jeg; Men tog du ham, var du jo en tosse. Til gravøl lakker det nok snarere, du; En kone - det bliver nok for silde; Men jeg går og kigger på pigerne nu, For nu er jeg næsten i stand dertil (til at gifte mig). Hvad, lille Elna, Hvad, min dejlige rose?	God kväll lilla Elna, guds frid! God kväll min vackra ros! Att gubben uppvaktar dig vet jag, Men om du tog honom, skulle du vara en dum tös. Till funeral ale närmar det sig (för honom), ser du? En fru - det är alldeles för sent (för det), Men jag ska kika på flickorna nu, för jag är nästan redo (att gifta mig). Vadå lilla Elna! Vilken min vackra ros!

Talat språk

Intervju med en infödd talare från Ibsker . Informatören föddes 1906 och texten spelades in 1973. [1] :

Bornholmsk	danska	engelsk
ˈlɛːjˌsteːniɲ ... ˈdeː sɔn iɲ ˈstoːʁ ˈflɑːðɐ ˈsteːn dɛɲ e ˈtʰʁeː ˈɡɔŋːa sɔ ˈstoʁ ːʁ vɛl - ɔ dɛɲ ˈlidʑəʁ veːʁ ˈvɛːɲ sɔm ˈkʰɔmːəʁ ɔwːəʁ fʁɔ ˈkʰliʰːnby ɔːːʁɐoʁ dɑːl tʰeː - ɔ dɛːʁ ˈdʑikʰ jo ˈalsɔ ˈsawnəð i ˈɡamla ˈdɑː - fɔʁ ˈkʰliːnbyˌboːʁna di ˈhøːʁə meː tʰe ˈibskəʁ ˈsɔwn ɔ ˈibskəʁ ˈtɕɛʁkʰə sɔ ˈnɔʁ di ˈdœːdi ˈskʰolːe hˈbɑːe hɑːe ʁ sɔ ˈbɑːʁ di ˈdɛɲ pʰɔ ˈsɔn e ˈbɛːʁiɲə - ɔ sɔ ˈviːlaða di ˈdɛːʁ pʰɔ - pʰɔːˈlɔh ːð di jo ˈmɑːð i ˈkʰɔʁːiɲ - ˈbʁɛɲevinsˌflaskəʁ ˈmeː sɛˈfølːi - di ˈskʰolːə ˈhɑ dɔm en ˈsyːpʰ ɔ ˈstɔʁtɕa dɔm ˈpʰɔː ɔ sɔ ˈvɑːŋkʰaðːdi ˈviːðəʁen " sd̥ɛːð̞ɐ ... jaː ˈsɔ - de ˈdʑoːʁə di - di ˈɡamla , di ˈtʰʁoːdə jo pʰɔ ˈde dɛʁ sɔm, ja ˈde ˈdʑoːʁə di - ɔˈde - ˈʁakʰːaʁiɲ haɲ ˈboːdɁˈi ˈhanːəm sɔm ˈflɔːðə di ˈsɛːlˌdœː ˈkʰʁaːjtʰuʁn ɔ ˈslajtʰaða ˈhɛsta ɔ ˈsɔɑːn ˈn haːn ˈn ha ʰə ˈboː pʰɔ ˈiɲmaːʁkʰən haɲ ˈskʰolːə ˈboː pʰɔ ˈløŋiɲ - haɲ ˈhaðːə ˈsɔnːən ˈɡamːəl ˈløŋɡˌhyːtʰa dɛːʁˈuːde - ˈfɑʁɑɑkʰuˈuhˈ - ˈvestə ˈvɔʁ haɲ ˈhaðːe ˈboːtʰ - ɔ - ˈsɔ nɔʁ haɲ ˈdʑikʰ tʰe ˈaltʰəʁs sɔ ʈmɔtʰːa ɔ ˈdɛɲ ˈɡɔŋiɲ ˈdʁɔkʰ di jo idɔː ˈsamːa ˈbɛːɡəʁəð ˈaʎːe ˈjo mɛn ˈhaːɲ skʰolːə ˈdʁekʰːa uːð a ˈfoːdiɲ pʰɔ ˈbɛːɡəʁəð - haɲ mɔtʰːə ˈʁentʰə ˈdʁa vaː jo ... ˈuˌʁɛːˀn ... ˈja haɲ va ˈuˌʁeːn ˈja - sɔ ˈnɑːʁ haɲ ˈkʰɔm tʰe ˈswɑːnikʰa iɲ ňolʰa ˈla sɔ - ɔ ˈdɛɲ ˈɡɔŋɡiɲ ˈfitɕ di jo ˈdʑɛʁn ˈaltʰi en ˈsnapʰs nɔʁ di kʰɔm ˈiɲ tʰe ˈtɕøˌmaːɲ ɔ skʰulːe ˈhanla ɔjoˈ - ʰdɲɛˈ ːʁ - ˈsɔn - ˈʁakʰːaʁiɲ ˈɑw ja - ɔ sɔ - ˈva di ʃɛːɲtʰe jo bɑːʁa i de ˈsamːa ˈʡlɑːazəð ːʁa ɔ sɔ - haːɲ fitɕ jo en ˈsyːpʰ ɔ dɔ skʰolːə dɛɲ ˈnɛsta ˈhɑː - ˈdɛfɔ sɑ haɲ ˈsɔː ˈjɑ skʰal vɛl fɔ ˈwliʻeʁa idɔ ˈde ˈɡlɑːzeð sɔm ˈhaɲ ha ˈdʁɔkʰːəð iˈdɔː	Ligstenen ... det är sådan en stor, flad sten, den är tre gånger så stor som bordet her, vel. Og den ligger ved vejen som kommer over fra Klinteby og går over imod Kodal til. Og der gik jo altså sagnet i gamle dage - for Klintebyboerne, de hørte med til Ibsker sogn og Ibsker Kirke, så når de døde, de skulle blive båret til Ibsker, så bar de den på sådan en bærer. Og så hvilede de dér på - på Ligstenen. Og så hade de jo mad i kurven, brændevinsflasker med, naturligtvis. De skulle jo have sig en slurk at styrke sig på. Og så vandrede de vidare, för de måtte jo ikke sætte kisten på jorden. Man kunne jo tro at de underjordiske holdt til på de platser... Ja - det gjorde de, de gamle troede på det der, som - ja det gjorde de. Och det – rakkeren, han boede jo alltid derude. Det var jo ham som flåede de selvdøde kreaturer og slagtede heste og sådan noget - han måtte inte bo på indmarken, han skulle bo på lyngen. Han havde sådan en gammel lynghytte derude. Far, han kunne huske det, sagde han - vidste hvor han havde boet. Og - så när han gick til alters, så måtte han inte dricka - för den gangen drak de jo af samme bæger, alle tillsammans, men han skulle dricka af foden på bægeret - han måtte inte dricka på det der, han var jo .. uren ... ja, han var uren, ja. da han kom til Svaneke en gang og skulle handle - så - og dengang fik de jo gerne altid en snaps når de kom ind til købmanden og skulle handle. Så kom der jo den der - sådan rakker og ja - og så - hvad, de skænkede jo bare i det samma glas til alle sammen. Og så - han fik jo en slurk, og så skulle den nästa have. Därför sa han så: "Jag ska inte dricka av det glas som han har drukket af."	Likstenen ... den är som en stor, platt sten, tre gånger detta bord samlar jag. Och den ligger på vägen som kommer från Klinteby och går till Kodal. Nåväl, den här legenden fanns förr i tiden – du vet, Klintebyborna tillhörde Ibsker socken och Ibsker kyrka, så när de döda skulle bäras till Ibsker, skulle de bära den på en sådan bärare. Och de skulle vila där på Likstenen. Och så skulle de ha mat i korgen – flaskor snaps. självklart- När allt kommer omkring skulle de behöva en klunk för att stärka sig. Och sedan skulle de fortsätta, för det var inte meningen att de skulle ställa kistan på marken. Man skulle kunna tro, folket i underjorden skulle bo på sådana ställen... Ja, det gjorde de, de gamla trodde på sånt, ja, det gjorde de. Och det – hästslaktaren, han har alltid bott där vet du. Det var han som flådde den självdöda boskapen och slaktade hästar och sånt. Det var inte meningen att han skulle bo på åkern, du vet, han var tvungen att bo på heden. han hade som en gammal hedkoja därute. Pappa, han kom ihåg det, sa han, visste var han hade bott. Och – när han gick till nattvarden var det inte meningen att han skulle dricka – för på den tiden drack de alla ur samma bägare, du vet, men han var tvungen att dricka ur bägarens fot – han skulle inte att dricka på det, han var, du vet... oren... ja, han var oren, det var han. Så en gång kom han till Svaneke och handlade – du vet, de tog alltid lite snaps när de besökte mataffären på den tiden. Så, den här, den här slaktaren kom och vad hände då? De hällde i samma glas för alla, du vet. Och han tog en klunk, och sedan skulle nästa dricka. Så han sa: "Fy fan, jag kommer inte att dricka ur det där glaset han drack ur."

Anteckningar

1. John Dyneley Prince, "The Danish Dialect of Bornholm", Proceedings of the American Philosophical Society, Vol. 63, nr 2 (1924), s. 190–207.
2. JCS Espersen, Bornholmsk Ordbog , 1905.
3. Niels Åge Nielsen, Dansk dialektantologi , 1978, vol. 2, s. 15–18.
4. Leon Strømberg Derczynski & Alex Speed ​​Kjeldsen, Bornholmsk Natural Language Processing: Resources and Tools , Proceedings of the Nordic Conference on Computational Linguistics, 2019.