svenska dialekter

Svenska dialekter är de olika formerna av det svenska språket , särskilt de som skiljer sig avsevärt från standardsvenskan .

Traditionella dialekter

Karta som visar de svenska dialekterna som traditionellt talas. (Till och med den nordligaste delen av Sverige talar numera svenska, och de estniska dialekterna är nästan utdöda.)

Den språkliga definitionen av en svensk traditionell dialekt , i litteraturen enbart kallad dialekt , är en lokal variant som inte har varit särskilt influerad av standardsvenskan och som kan spåra en separat utveckling ända tillbaka till fornnordiskan . Många av de genuina landsbygdsdialekterna har mycket distinkta fonetiska och grammatiska drag, såsom pluralformer av verb eller ålderdomliga kasusböjningar . Dessa dialekter kan vara nästan obegripliga för de flesta svenskar, och de flesta av deras talare talar också flytande standardsvenska.

De olika dialekterna är ofta så lokaliserade att de begränsas till enskilda socknar och av svenska lingvister benämns sockenmål (lett. "församlingstal"). De är i allmänhet uppdelade i de sex traditionella dialektgrupperna, med gemensamma egenskaper för prosodi, grammatik och ordförråd. Färgen representerar kärnområdet och proverna är från Svenska Dagbladets dialektprojekt .

Sydsvenska dialekter (mörkblå); (Skåne, Perstorps socken, N. Åsbo härad).
Götalandsdialekter (röda); (Västergötland, Korsberga socken, Vartofta härad, Skaraborgs län).
Svealandsdialekter (mörkgröna); (Uppland, Håtuna socken, Håbo härad).
Norrländska dialekter (ljusblå); (Västerbotten, Skellefte socken, Löparnäs).
Finlandssvenska och Estlandssvenska (orange); (Finland, Österbotten, Sideby socken).
gotländska dialekter (ljusgröna); (Gotland, När Socken, Gotlands södra härad).

Områdena med blandade färger som ränder är övergångsområden. Delarna i gult med färgade prickar representerar olika distinkta dialektområden som inte lätt kan definieras som tillhörande någon av de sex huvudgrupperna ovan. Områdena väster om kärnan för norrländska dialekter, väster om svelandska dialekter och norr om götaländska dialekter är besläktade med var och en av dessa, indikerade med prickarnas färg. Prover från dessa områden: Jämtland, Föllinge socken (besläktat med norrländska dialekter), Dalarna, Älvdalens socken (besläktat med svelandska dialekter) och Värmland, Nordmarks härad, Töcksmarks socken (besläktat med götalandsmål). Dialekterna i denna kategori har det gemensamt att de alla uppvisar mer eller mindre starka norska influenser, särskilt dialekterna i Härjedalen, Nordvästra Jämtland och Nordvästra Dalarna. Dialekter visar ofta likheter längs traditionella färdvägar som de stora älvarna i norra Sverige, som börjar i fjällen vid norska gränsen och sedan följer en sydostlig stig mot Bottenhavet . Gråzonen har inte någon självständigt utvecklad svensk dialekt.

Här är en sammanfattning av några av de viktigaste skillnaderna mellan de stora grupperna.

Funktion Sydsvenska dialekter Götalandsdialekter Svealandsdialekter Norrländska dialekter Finland Svenska dialekter gotländska dialekter
Diftonger Sekundär i större delen av området Nej Nej Primär överallt, sekundär i norr Primärt och sekundärt Primärt och sekundärt
Lång a > å Ja (sekundär diftong) Ja Ja Ja (ändrade tillbaka till långt a i norr) Endast delvis Nej
p, t, k > b, d, g I större delen av området Nej Nej Nej Nej Nej
Intervokalisk g > j eller w I större delen av området Nej Nej Nej Nej Nej
Slutvokal -a Resterna Försvagad i delar av området Resterna Vokalbalans Vokalbalans Försvagad i större delen av området
Släppning av -r i plur. Ja Ja Nej I norr Nej Nej
Allofon av r Tillbaka Bak och fram Främre Främre Främre Främre
Postpos. ev. pron. Nej Bara familjeord Bara familjeord Ja Ja Bara familjeord
Mjukgörande initial g , k , sk Ja Ja Ja Ja Ja Nej
Släppning av -n Nej Ja Endast i en liten del av området Ja Nej Ja
Släppning av -t Nej Ja Ja Ja Ja Ja
"Tjock" l , även av rd Nej Ja Ja Ja begränsad till vissa områden Nej
Suradentals Nej Ja Ja Ja begränsad till vissa områden Nej
Släppning av -de i pret. I delar av området I delar av området Ja Ja Ja Endast -e tappas
Förlänga. vokal i kortstammade ord, även framför p , t , k , s Ja Ja Nej En del av systemet med kortstammiga ord bevaras En del av systemet med kortstammiga ord bevaras Nej
Stamvokal i, y > e, ö , även i långstammade ord och framför i, u Ja Ja Nej Nej Nej Nej
Vokalbalans Nej Nej Nej Ja Ja Nej

Observera att denna tabell inte gäller för de distinkta (prickade) eller övergångsområdena (randiga) områdena.

Götalandsdialekter används mest i Västergötland , Dalsland , norra Halland , norra Småland och Östergötland även om de också hörs i Bohuslän , Värmland (ett specialfall, på många sätt) och Öland . Exempel på götalandsdialektdrag är vokalreduktion , vokalförkortning framför ändelser och förlust av -r i suffix (som i hästa' ( hästar = hästar)).

Ett kännetecken för svelandska dialekter är alveolartrillens sammansmältning med följande tand- och alveolära konsonanter — även över ordgränser — som omvandlar dem till retroflexkonsonanter som i vissa fall minskar distinktionen mellan ord (som till exempel vana varna , dvs. vana" — "varna"). Detta drag finns också på östnorska , nordsvenska och i vissa dialekter av skotsk gaeliska .

  • /r/ + /l/ [ɭ]
  • /r/ + /n/ [ɳ]
  • /r/ + /s/ [ʂ]
  • /r/ + /t/ [ʈ]
  • /r/ + /d/ [ɖ]

Klassificering

Följande dialektgrupper klassas ibland som "svenska" i vid mening (nordskandinaviska):

Dalarna ligger i vissa avseenden mellan öst- och västskandinaviska . Skånska , en dialekt av östdanska , är sydskandinaviska, tillsammans med danska , östdanska och judiska .

Se även

Anteckningar

  •   Pettersson, Gertrud (1996). Svenska språket under sjuhundra år: En historia om svenskan och dess utforskande ( på svenska). Lund: Studentlitteratur. ISBN 91-44-48221-3 .

externa länkar