Ingvaeonisk nässpirantlag
Inom historisk lingvistik är den ingvaeoniska nässpirantlagen (även kallad den anglo-frisiska eller nordsjögermanska nässpirantlagen ) en beskrivning av en fonologisk utveckling som inträffade i de ingvaeoniska dialekterna i de västgermanska språken . Detta inkluderar forngelska , fornfrisiska och fornsaxiska , och i mindre grad fornholländska (gammal lågfrankiska).
Översikt
Ljudförändringen påverkade sekvenserna av vokal + nasal konsonant + frikativ konsonant. ("Spirant" är en äldre term för "frikativ".) Sekvenserna i fråga är -ns- , -mf- och -nþ- , föregås av valfri vokal. Den nasala konsonanten försvann, vilket ibland orsakade nasalisering och kompenserande förlängning av vokalen före den. Nasaliseringen försvann relativt snart efter i många dialekter längs kusten, men den behölls tillräckligt länge för att förhindra anglo-frisisk ljusning av / ɑː/ till /æː/ . Den resulterande långa nasaliserade vokalen /ɑ̃ː/ avrundades till /oː/ på de flesta språk under olika omständigheter.
I fornsaxiska å andra sidan återställs näskonsonanten senare i alla former utom en liten handfull, så att fornsaxiska /fĩːf/ ('fem') förekommer som /fiːf/ i alla mellanlågtyska dialekter, medan fornsaxiska /mũːθ/ ('mun') förekommer som /mʊnd/ i alla mellanlågtyska dialekter. De fornsaxiska orden /ɣɑ̃ːs/ ('gås') och /ũːs/ ('oss') förekommer variabelt med och utan en återställd konsonant, ett exempel är kombinationen av /ɣoːs/ och /ʊns/ på Östersjökusten.
Sekvensen -nh- hade redan genomgått en liknande förändring i sen proto-germanska flera hundra år tidigare, och påverkade alla germanska språk, inte bara den ingvaeoniska undergruppen (se germansk spirantlag ). Resultatet av denna tidigare förändring var detsamma: en lång nasal vokal. Nasaliseringen i detta tidigare fall orsakade dock inte avrundning av nasal /ɑ̃ː/ på fornsaxiska, som istället blev enkel /ɑː/ , medan den senare Ingvaeonska spirantlagen resulterade i /oː/ . I forngelska och fornfrisiska förekom avrundning även här, vilket gav /oː/ i båda fallen. Det var detta tidigare skifte som skapade n/∅ i tänk/tanke och bring/förde .
Exempel
Jämför första person plural pronomenet "oss" i olika gamla germanska språk:
- Gotiska uns
- Fornhögtyska uns (dativ) eller unsih (ackusativ)
- Old Dutch uns
- Old English ūs
- Old Frisian ūs
- Old Saxon ūs (ackusativ även unsik )
Gotiken representerar östgermanska , och dess överensstämmelse med tyska och standardholländska visar att den behåller den mer konservativa formen. /n/ har försvunnit på engelska, frisiska, fornsaxiska (nylågtyskan har både oss och uns ), och dialektal holländska med kompenserande förlängning av /u/. Detta fenomen är därför observerbart i de "ingvaeoniska" språken. Det påverkar inte högtyska, östgermanska eller nordgermanska.
Likaså:
- Germansk * tanþs > engelsk tand , nordfrisisk tôs , toss (mot lågtyska Tähn , holländska, danska och svenska tand , tyska Zahn , isländska tönn ).
- germanska * anþeraz > engelska andra , isländska aðrir , västfrisiska åra , västflamländska (Frans-Vlaams) aajer , fornsaxiska ōðar , āthar (mot lågtyska anner , tyska/holländska ander [þ > d], isländska: annað/annar /önnur , svenska annat/annan/andre/andra , danska anden/andet/andre ).
- Germanska * gans > Engelsk gås , västfrisiska går , guos , lågtyska Goos (mot holländska gans , tyska Gans ).
- Germanska * fimf > engelska five , västfrisiska fiif , östfrisiska fieuw , holländska vijf , lågtyska fiew, fiev, fief (mot tyska fünf , isländska fimm , danska och svenska fem ).
- Germanska * samftō , - ijaz > engelska soft , västfrisiska zacht , lågtyska sacht , holländska zacht [ft > xt] (mot tyska sanft ).
engelsk
Engelska visar resultaten av skiftet konsekvent genom hela repertoaren av inhemska lexem. En konsekvens av detta är att engelska har väldigt få ord som slutar på -nth ; de som finns måste ha kommit in i vokabulären efter den produktiva perioden för nässpirantlagen:
- månad - härstammar från fornengelska monaþ (jämför tyska Monat ); den mellanliggande vokalen gjorde lagen otillämplig här.
- tionde - från medelengelska tenthe . Den ursprungliga germanska * tehundô , som reglerades till * tehunþô i början av Ingvaeoniska, påverkades av lagen, vilket producerade fornengelska teogoþa , tēoþa (modern engelsk tionde ). Men kraften i analogi med kardinaltalet tio fick mellanengelsktalande att återskapa den vanliga ordinalen och sätta in den nasala konsonanten igen.
- sockel - ett lånord på modern engelska från grekiska ( πλίνθος "tegel, kakel").
- amaranth - ett dubbellånord från grekiskan, "ἀμάραντος" (odödlig) + "ἄνθος" (blomma).
Likaså har de sällsynta förekomsterna av kombinationerna -nf-, -mf- och -ns- liknande förklaringar.
- svar - hade ursprungligen mellanhåll: forngelska andswaru , jfr. Holländskt svar , tyskt svar .
- orättvist - prefixet un - är fortfarande produktivt.
holländska
Även om nederländska mestadels bygger på de holländska dialekterna, som i sin tur influerades av frisiska, var den också starkt influerad av den brabantiska dialekten som tenderar att inte visa en förändring. Som ett resultat av detta tillämpas skiftet i allmänhet inte men tillämpas ändå på vissa ord. Till exempel holländska vijf vs. tyska fünf , zacht vs. sanft . Kustdialekter av holländska tenderar att ha fler exempel, t.ex. standard holländsk mond "mun" vs. holländsk mui (tidigare muide ) "slits mellan sandbankar där tidvatten strömmar in". Brabantska dialekter tenderar att ha färre exempel, med oförskjutna exempel i ett fåtal fall där standardholländska har skiftet, som i toponymerna Zonderwijk ( Veldhoven ), Zondereigen ( Baarle-Hertog ), etc. besläktade med standard holländska zuid "söder".
(Original) Med undantag från brocht > bracht kan möjliga påverkan på de nordöstliga dialekterna här inte kallas, vill att den visas även fri många ingweoonse trekken. Du måste ha ett område utan ingweoonse egenskaper i ljuset av immigrationsströmmen i tiden ligger och många brabants inverkan på handen. (Översättning) "Förutom brocht > bracht "bracht", kan det möjliga inflytandet från de nordöstra dialekterna [lågsaxiska] inte anföras som bevis, eftersom de också uppvisar ganska många ingvaeoniska drag. Man måste istället tänka på en region utan ingvaeonisk egenskaper, och med tanke på den tidens invandringsriktning [till Hollands större sydliga städer efter Antwerpens fall 1585] är brabantinskt inflytande en enkel förklaring."
— Johan Taeldeman, "De opbouw van het AN: meer zuidelijke dan oostelijke impulsen", i Tijdschrift voor de Nederlandse Taal- en Letterkunde , deel 123 (2007), afl. 2, sid. 104.
tysk
Spirantlagen var ursprungligen aktiv i centralfrankiska dialekter av högtyska , vilket är ett bevis på att den inte var helt begränsad till Ingvaeoniska. Jämför till exempel luxemburgska eis ("oss"), Gaus ("gås", nu arkaisk). Modern standardtyska bygger mer på östliga sorter som inte påverkas av skiftet. Standardspråket innehåller dock ett antal lågtyska lån med sig. Till exempel Süden ("söder", avskjutande fornhögtysk sundan ), eller sacht ("mjuk, mild", tillsammans med infödd sanft ).
I vissa hög- och högsta alemanniska dialekter finns det ett liknande fenomen som kallas Staubs lag, till exempel üüs ("oss", standardtyska uns ), füüf ("fem", standardtyska fünf ) eller treiche ("dryck" , Standard tysk trinken ).
- Bremmer Jr, Rolf H. An Introduction to Old Frisian. Historia, grammatik, läsare, ordlista. (Amsterdam och Philadelphia: John Benjamins, 2009.)
- Markey, Thomas L. Germansk dialektgruppering och Ingvæonics ställning. (Inst. f. Sprachwissenschaft d. Univ. Innsbruck, 1976.) ISBN 3-85124-529-6
- Ringe, Donald R. och Taylor, Ann (2014). The Development of Old English - A Linguistic History of English, vol. II , 632 sid. ISBN 978-0199207848 . Oxford.