Ripuariskt språk

Ripuarian
Ripuarian
Infödd till	Tyskland , Belgien , Nederländerna
Område	Nordrhein-Westfalen , Rheinland-Pfalz , Liège-provinsen , Limburg
Modersmålstalare	(Kölsch: 250 000 citerade 1997)
Språkfamilj	Indoeuropeisk germansk västgermansk högtyska centraltyska västcentraltyska centralfrankiska Ripuarian ; ; ; ; ; ; ;
Språkkoder
ISO 639-3	; ; Ingen ( mis ) Individuell kod: ksh – Kölsch
Glottolog	ripu1236
	Område där Ripuariska talas. Grön = glest befolkad skog.
	Centraltyskt språkområde efter 1945 och tyskarnas utvisning från öst. 1 = Ripuarian.

Ripuarisk ( / ˌ r ɪ p j u ˈ ɛər i ə n / RIP -yoo- AIR -ee -ən ; även Ripuarian Frankiska ; tyska : Ripuarisch , uttalas [ʁipuˈ(ʔ)aːʁɪʃ], Diascher rip,- ischuar rip,- ischuar rip,- ischuar rip,- fränkische Mundart, Ribuarisch , holländska : Ripuarisch [ripyˈʋaːris] ( lyssna ) , Noordmiddelfrankisch ) är en tysk dialektgrupp , en del av den västcentraltyska språkgruppen. Ripuariska tillhör tillsammans med moselfrankiskan som inkluderar det luxemburgska språket den större centralfrankiska dialektfamiljen och även till det rheinländska språkliga kontinuumet med de lågfrankiska språken .

Det talas i Rhenlandet söder om Benrath-linjen — från nordväst om Düsseldorf och Köln till Aachen i väster och till Waldbröl i öster.

Språkområdet omfattar också norra delen av den tysktalande gemenskapen av Belgien såväl som den södra kanten av Limburgprovinsen i Nederländerna , särskilt Kerkrade ( Kirchroa ), där det uppfattas som en mängd limburgiska och lagligt behandlas som sådan. Namnet kommer från Ripuariska frankerna ( Rheinfranken ), som bosatte sig i området från 300-talet och framåt.

Den mest kända Ripuariska dialekten är Kölsch , den lokala dialekten i Köln . Dialekter som tillhör den Ripuariska gruppen kallar sig nästan alltid Platt (stavas plat i Nederländerna) som Öcher Platt (av Aachen ), Bönnsch Platt (av Bonn ), Eischwiele Platt (av Eschweiler ), Kirchröadsj plat (av Kerkrade ) eller Bocheser plat (av Bocholtz ). De flesta av de mer än hundra Ripuariska dialekterna är bundna till en specifik by eller kommun. Vanligtvis finns det små distinkta skillnader mellan närliggande dialekter (som dock är lätt märkbara för lokalbefolkningen), och allt större skillnader mellan de mer avlägsna dialekterna. Dessa beskrivs av en uppsättning isoglosser som kallas Rhenish fan inom lingvistik. Sättet som människor pratar på, även om de inte använder Ripuarian, gör att de ofta kan spåras exakt till en by eller stadskvarter där de lärde sig att tala.

Antal högtalare

Omkring en miljon människor talar en variant av Ripuarisk dialekt, som utgör ungefär en fjärdedel av invånarna i området. Penetrationen av Ripuarian i daglig kommunikation varierar avsevärt, liksom andelen Ripuariantalare från en plats till en annan. På vissa ställen finns det kanske bara ett fåtal äldre talare kvar, medan det på andra håll är vanligt med Ripuariskt bruk i vardagen. Både i det genuina Ripuariska området och långt däromkring överstiger antalet personer som passivt förstår Ripuarian i viss mån antalet aktiva talare. Uppskattningar antar ett tiotal och upp till tjugo miljoner talare. ^{[ citat behövs ]}

Geografisk betydelse

Högtalarna är centrerade på den tyska staden Köln ( Köln ). Språkets spridning startar från den viktiga geografiska övergången till de släta länderna som kommer ner från Mellersta Rhen . Ripuariska varieteterna är besläktade med moselfrankiska språken som talas i södra Rheinland ( Rheinland-Pfalz och Saarland ) i Tyskland, till det luxemburgska språket i Luxemburg , till det lågfrankiska limburgiska språket i den nederländska provinsen Limburg och till Low Dietsch i Provinsen Liège , Belgien. De flesta av de historiska rötter av Ripuarian språk är i mellantyska , men det fanns andra influenser också, såsom latin , lågtyska , holländska , franska och sydliga meuse-rheniska ( limburgiska ). Flera delar av grammatiken är unika för Ripuarian och finns inte på de andra språken i Tyskland .

Den franska gemenskapen i Belgien och Nederländerna erkänner officiellt vissa Ripuariska dialekter som minoritetsspråk , och Europeiska unionen följer likaså.

Grammatik

Siffror

Transkriptionen från Münch, där gravaccenten (`) och makron (¯) representerar accent 1 respektive 2 i den frankiska tonhöjdsaccenten .

	Kardinaler	Ordinaler
1	ēn	dę ìəštə
2	tswęī	dę tswę̀itə
3	dreī	dę drę̀itə
4	fiəꝛ	dę fiətə
5	fønəf	dę fønəftə
6	zęks	dę zękstə
7	zevə	dę zevəntə
8	yxa	dę āxtə
9	ej	dę nøŋ̄tə
10	tsèn	dę tsèntə
11	eləf	dę eləftə
12	tsweləf	dę tsweləftə
13	drøksēn	dę drøksēntə
14	fiətsēn	dę fiətsēntə
15	fuftsēn	dę fuftsēntə
16	zęksēn	dę zęksēntə
17	zevətsēn	dę zevetsēntə
18	āxtsēn	dę āxtsēntə
19	nøŋ̄sēn	dę nøŋ̄tsēntə
20	tswantsiχ	dę tswantsiχstə
21	enəntswantsiχ
22	tswęiəntswantsiχ
23	dreiəntswantsiχ
24	fiəꝛentswantsiχ
25	fønəvəntswantsiχ
26	zękzəntswantsiχ
27	zevənəntswantsiχ
28	āxəntswantsiχ
29	nøŋəntswantsiχ
30	dresiχ	dę dresiχstə
40	fiətsiχ	dę fiətsiχstə
50	fuftsiχ	dę fuftsiχstə
60	zęksiχ	dę zęksiχstə
70	zevəntsiχ	dę zevətsiχstə
80	āxtsiχ	dę āxtsiχstə
90	nøŋ̄siχ	dę nøŋ̄tsiχstə
100	hondəꝛt	dę hondəꝛtstə
200	tsweīhondəꝛt
1000	dùzənt	dę dùzəntstə

Pronomen

Ripuarian (exklusive City- Kölniska ) betonade personliga pronomen:

	1:a person	2:a person	3:e person m. /f. / n.			reflexivt pronomen (av 3:e person)
	Singularis
Nom.	iχ	du	han	zeī	ət
Gen.	–	–	–	–	–
Dat.	mīꝛ	dīꝛ	em̀	ìꝛ	em̀	ziχ
Enl.	miχ	diχ	sv	zeī	ət	ziχ
	Flertal
Nom.	mīꝛ	īꝛ	zē
Gen.	–	–	–
Dat.	os	yχ	eǹə			ziχ
Enl.	os	yχ	zē			ziχ

Se även

Litteratur

Maria Loiuse Denst: Olper Platt - Bergisches Mundart-Wörterbuch für Kürten-Olpe und Umgebung. Schriftenreihe des Bergischen Geschichtsvereins Abt. Rhein-Berg e. V. Band 29. Bergisch Gladbach 1999. ISBN 3-932326-29-6
Hans Bruchhausen och Heinz Feldhoff: Us Platt kalle un verstonn - Mundartwörterbuch Lützenkirchen-Quettingen. Bergisch Gladbach 2005. ISBN 3-87314-410-7
Leo Lammert och Paul Schmidt: Neunkirchen-Seelscheider Sprachschatz, herausgegeben vom Heimat- und Geschichtsverein Neunkirchen-Seelscheid 2006. (ca 7300 Wörter)
Theodor Branscheid (Hrsg): „Oberbergische Sprachproben. Mundartliches aus Eckenhagen und Nachbarschaft.” Band 1, Eckenhagen, 1927.
Heinrichs, Werner: Bergisch Platt - Versuch einer Bestandsaufnahme, Selbstverlag, Burscheid, 1978
Manfred Konrads: Wörter und Sachen im Wildenburger Ländchen, Rheinland-Verlag, Köln, 1981
Helmut Fischer: 'Wörterbuch der unteren Sieg. Rheinische Mundarten. Beiträge zur Volkssprache aus den rheinischen Landschaften Band 4. Rheinland Verlag, Köln, 1985. ISBN 3-7927-0783-7
Georg Wenker : Das rheinische Platt . 1877.
Georg Wenker: Das rheinische Platt , (Sammlung deutsche Dialektgeographie Heft 8), Marburg, 1915.
Georg Cornelissen, Peter Honnen , Fritz Langensiepen (redaktör): Das rheinische Platt . Eine Bestandsaufnahme. Handbuch der rheinischen Mundarten Teil 1: Texte. Rheinland-Verlag, Köln. 1989. ISBN 3-7927-0689-X