Hallingmål-Valdris

Hallingmål-Valdris
Hallingmål-Valdris
Halling, Hallingdøl, Valdresmål
Infödd till	Norge
Område	Hallingdal , Valdres
Språkfamilj	Indoeuropeisk germansk nordvästgermansk nordgermansk västskandinavisk norsk östnorsk Midland Norska Hallingmål-Valdris ; ; ; ; ; ; ; ;
Språkkoder
ISO 639-3	–
Glottolog	Ingen
	Administrativ karta över Hallingdal och Valdres Valdres Hallingdal

Hallingmål-Valdris (även känd under de individuella namnen Halling , Hallingdøl eller Valdresmål ) är en grupp norska dialekter som traditionellt talas i de traditionella stadsdelarna Hallingdal , Buskerud och Valdres , Oppland .

Fonologi

/rn/ realiseras vanligtvis som en förstoppad nasal [dn̩] , medan allofonen [ɳ] bara förekommer i ord som baren ( [bɑːɳ] ) "stången".
/rl/ har också en förstoppad realisering [dl] .
Fonemet som vanligen kallas tjockt L (skrivet /ɽ/ i IPA ), finns i ord som hade antingen ⟨l⟩ eller ⟨rð⟩ på fornnordiska. I Vang förekommer /ɽ/ endast i det första fallet .
Konsonantklustren ⟨sk⟩, ⟨skj⟩ och ⟨sj⟩ uttalades inte som [ ʂ ] , bara ⟨-rs-⟩ var det. Sørbygdi i Flå uttalar ⟨sj⟩ som [ʂ] , medan Gulsvik uttalar det som [ʂj] .
Konsonantklustren ⟨sl⟩ och ⟨tl⟩ assimilerades mestadels till [sl] . Hol och Ål assimilerade dessa till [l̥] , och Sørbygdi i Flå assimilerade ⟨sl⟩ till [ʂl] .
Klusterna ⟨-ld⟩, ⟨-nd⟩ och ⟨-mb⟩ uttalas som stavat.
Det fornnordiska klustret ⟨-fn⟩ uttalas som assimilerat [bdn] eller [bn] .

Bakvokalerna [ʊ, uː] och [ɔ, oː] i äldre Hallingmål-Valdris uttalades som i fornnordiska , utan den vokalförskjutning till respektive [ʉ, ʉː] och [ʊ, uː] som finns i de flesta andra norska dialekter.
De korta fornnordiska vokalerna ⟨o⟩ och ⟨ö⟩ uttalas som centrala [ ɞ ] nästan överallt, förutom Ål (men inte Torpo ), där dessa är tillbaka [ ɔ ] . I Valdres (förutom Vang ) kan schwa /ə/ också realiseras som [ ɞ ] .
Traditionellt uttalades /æ, æː/ som öppen-mid [ ɛ , ɛː ] .
Orden som uttalas [e(ː)] och [ɛ(ː)] betyder "jag" respektive "är".
Itacism finns i södra Hallingdal ( Flå , Nes och en del i Gol ), vilket gör att vokalen /yː/ blir oavrundad till [ iː ] .
De fornnordiska diftongerna ⟨ei⟩, ⟨ey⟩ och ⟨au⟩ uttalas traditionellt som [aɪ̯] , [ɔʏ̯] ( [eɪ̯] i södra Hallingdal) och [aʊ̯] . Detta förekommer idag särskilt i övre Valdres och Hol och Ål .

Personliga pronomen
Person	Subjektivt fall	Objektivt fall	Dativfall _	Possessiv
				Feminin				Maskulin				Kastrera
				Ämne/Obj.		Dativ		Ämne/Obj.		Dativ		Ämne/Obj.		Dativ
				Sg.	Pl.	Sg.	Pl.	Sg.	Pl.	Sg.	Pl.	Sg.	Pl.	Sg.	Pl.
1:a sid. sg.	[eː]	[mig]	[mig]	[mi]	[ˈmiːˈnə]	[ˈmiːˈnə]	[mi]	[mɪn]	[ˈmiːˈnə]	[ˈmiːˈnə]	[mi]	[mɪt]	[ˈmiːˈnə]	[ˈmiːˈnə]	[mi]
2:a person sg.	[dʉː]	[deː]	[deː]	[diː]	[ˈdiːˈnə]	[ˈdiːˈnə]	[diː]	[dɪn]	[ˈdiːˈnə]	[ˈdiːˈnə]	[diː]	[dɪt]	[ˈdiːˈnə]	[ˈdiːˈnə]	[diː]
3:e sid. sg. f.	[huː] , [ˈhuːˈna]	[huː] , [ˈhuːˈna]	[ˈhɛnˈnɛ] , [n]	[ˈhɛnˈnɛ(r)] ( [ˈhɛnˈnar] ), [ˈhɛnˈnɛs]
3:e sid. sg. m.	[han] , [n]	[han] , [n]	[huːnu] , [u]	[har]
3:e sid. sg. n.	[dɛ]	[dɛ]	[di]	[si]	[ˈsiːˈnə]	[ˈsiːˈnə]	[si]	[sɪn]	[ˈsiːˈnə]	[ˈsiːˈnə]	[si]	[sɪt]	[ˈsiːˈnə]	[ˈsiːˈnə]	[si]
1:a sid. pl.	[meː] , [mɞː]	[ʉs] , [ɞs]	[ʉs] , [ɞs]	[voːr]				[voʈ]		[ˈvoːˈre]					[ˈvoːˈru]
2:a sid. pl.	[deː] , [dɞː]	[ˈdikˈka(n)] , [ˈdikˈku(n)]	[ˈdikˈka(n)] , [ˈdikˈku(n)]	[ˈdikˈka(n)] , [ˈdikˈku(n)]
3:e sid. pl	[daɪ̯]	[daɪ̯]	[daɪ̯]	[ˈdaɪ̯ˈris] , [ˈdeːˈris] , [ˈdeːˈres]