Patronymikon

En patronym , eller patronym , är en del av ett personligt namn baserat på förnamnet på ens far, farfar ( avonymic ) eller en tidigare manlig förfader.

Patronymer används fortfarande, inklusive obligatorisk användning, i många länder över hela världen, även om deras användning till stor del har ersatts av eller omvandlats till patronymiska efternamn . Exempel på sådana transformationer inkluderar vanliga engelska efternamn som Johnson (son till John).

Termernas ursprung

Det vanliga substantivet och adjektivet på engelska är patronym , men som substantiv finns detta i fri variation vid sidan av patronym . Den första delen av ordet patronym kommer från grekiskan πατήρ patēr "fader" ( GEN πατρός patros varifrån den kombinerande formen πατρο- patro -); den andra delen kommer från grekiskan ὄνυμα onyma , en variant av ὄνομα onoma "namn". I formen patronymisk står detta med tillägget av suffixet -ικός ( -ikos ), som ursprungligen användes för att bilda adjektiv med betydelsen 'angående' (alltså 'angående faderns namn'). Dessa former intygas på hellenistisk grekiska som πατρώνυμος ( patrōnymos ) och πατρωνυμικός ( patrōnymikos ). Formen patronym , som först intygades på engelska 1834, lånades till engelska från franska patronyme , som tidigare hade lånat ordet direkt från grekiskan. Patronymic , som först intygades på engelska 1612, har en mer komplex historia. Båda grekiska orden hade kommit in i latinet och, från latinet, franska. Den engelska formen patronymic lånades genom ömsesidig påverkan av franska och latin på engelska.

Historia

I många områden runt om i världen förekommer patronymer före användningen av efternamn . Familjenamn i många keltiska , germanska , iberiska , skandinaviska , georgiska , armeniska och slaviska språk kommer från patronymer, t.ex. Wilson (son till William ), FitzGerald (son till Gerald ), Powell (från "ap Hywel "), Fernández (son till Fernando ), Rodríguez (son till Rodrigo ), Andersson eller Andersen (son till Anders , skandinavisk form av Andrew ), Carlsen (son till Carl ), Ilyin ( till Ilya ), Petrov ( till Peter ), Grigorovich ( son till Grigory , rysk form av Gregory ), Stefanović (son till Stefan , lille Stefan), MacAllister (från "mac Alistair", som betyder son till Alistair , anglicerad skotsk form av Alexander ) och O'Conor (från "Ó Conchobhair", som betyder barnbarn/ättling till Conchobhar ). Andra kulturer som tidigare använde patronymer har gått över till den mer utbredda stilen att ge faderns efternamn till barnen (och frun) som sina egna. På Island är släktnamn ovanliga ; Isländsk lag gynnar användningen av patronymer (och på senare tid, matronymer) framför efternamn.

Historisk och aktuell användning

Afrika

Traditionellt muslimska och icke-arabisktalande afrikanska människor, såsom Hausa- och Fulani -folk, följer vanligtvis (med vissa undantag) det arabiska namngivningsmönstret. ^{[ citat behövs ]} Ordet eller frasen som betyder "son av" är dock utelämnad. Som sådan är Mohamed son till Ibrahim son till Ahmed "Mohamed Ibrahim Ahmed", och Mohamed Ibrahim Ahmeds son Ali är "Ali Mohamed Ibrahim".

Etiopien och Eritrea

Etiopier och eritreaner har inget begrepp om efternamn och efternamn. Om man ska referera till en person är det med ett enda namn och de kommer alltid att använda personens förnamn. Etiopier och eritreaner använder ett namnmönster som mycket liknar det arabiska namnmönstret, men med ett undantag: inget suffix eller prefix. Det fullständiga namnet på en person är vanligtvis två men officiellt registrerat med tre namn. Personens förnamn kommer först, följt av faderns förnamn och (valfritt, för officiella ändamål) farfars namn efter. Till exempel, en person som heter Lemlem Mengesha Abraha har Lemlem som tilltalsnamn, Mengesha (från hennes fars namn) Abraha (farfars namn). Farfars namn läggs vanligtvis bara till i officiella dokument och används inte i vardagen. Faderns namn anses inte vara ett mellannamn utan ett efternamn, utan att det är ett släktnamn eller efternamn. Kvinnor tar inte sin mans efternamn. De fortsätter att gå oberoende av sitt förnamn, följt av sin fars namn och sedan sin farfars namn, även efter äktenskapet. I både Etiopien och Eritrea tilltalas en person alltid med sitt förnamn; till exempel Mrs Lemlem eller Dr Lemlem.

Kenya

Vissa kenyanska samhällen använde patronymer. Från och med 2010 har praktiken i stort sett avtagit med användningen av bara faderns efternamn som efternamn. Kalenjin använder 'arap' som betyder 'son av'; Kikuyu använde 'wa' som betyder 'av'. På grund av månggifte användes även matronymer och 'wa' användes för att identifiera vilken fru barnet föddes av; massajer använder 'ole' som betyder 'son av'; Meru använder 'mto' förkortat M' så son till Mkindia skulle vara M'Mkindia, uttalas Mto Mkindia.

Moçambique

Patronymnamn är mycket vanligt i delar av Moçambique. Även om bruket inte är universellt, har patronymnamn dokumenterats i Zambezia-provinsen.

Nigeria

Nu ^{[ när? ]} inte lika framträdande som tidigare ^{[ när? ]} tog många människor i södra Nigeria sin fars förnamn som efternamn. Det kan också vara faderns framträdande smeknamn, som ersätter ett förnamn. Ett exempel skulle vara en man vid namn Kolade Fabiyi, som hade en son som hette Dele. Sonens namn skulle nu vara Dele Kolade, inte Dele Fabiyi. Detta används för att skilja på storfamiljen som annars skulle ha samma efternamn, till exempel mellan kusiner. Denna sed har sjunkit till den moderna engelska, på grund av en ökning av utbildning i brittisk stil. ^{[ citat behövs ]}

Somalia

Somalier använder sin farfars förnamn som sitt juridiska efternamn i dokumentationssyfte. De använder också termen "ina" eller "iña" som betyder "sonen till" eller "dottern till", vilket liknar andra afrikanska och arabiska namnmönster. Till exempel betyder namnet "Ahmed Mohamed Ali Farah" "Ahmed son till Mohamed son till Ali son till Farah." När man anger sin härkomst kommer man att säga "Ahmed ina Mohamed" (vilket betyder Ahmed, Mohameds son). För att identifiera sig själva och den underklan de tillhör, memorerar somalier sin långa härstamning tillbaka till en gemensam förfader. Kvinnor adopterar aldrig sin mans patronym utan behåller sin egen för livet.

Sydafrika

Bland zulu användes patronymer under den förkoloniala eran. Prefixet "ka" var kopplat till faderns namn, till exempel betyder Shaka kaSenzangakhona Shaka son till Senzangakhona. Praxis försvann från vardagsbruk med införandet av det moderna efternamnssystemet i europeisk stil men är fortfarande en del av traditionella kulturella sedvänjor, särskilt i fallet med hövdingar och kungligheter där recitera härstamningar utgör en del av många ceremoniella tillfällen.

Östasien

Kina

Många inhemska etniska grupper i Yunnan , såsom Yi , Hani , Jingpo , Jino , Derung , Nu , Wa , Hmong och Yao , använder ett son-fader patronymiskt namngivningssystem ( 亲子连名制) . Historiskt sett Naxi och Bai också använt patronymsystemet. De sista en eller två stavelserna i faderns namn övergår till att bli de första en eller två stavelserna i sonens namn. De sista en eller två stavelserna i sonens namn används då som de första en eller två stavelserna i sonsonens namn. Namntraditionen är nära knuten till tibeto-burmanska traditioner.

Detta system kan ses i namnen på Nanzhao, Dali och Lijiang härskare.

Nanzhao kungar: Xinuluo (細奴邏)－ Luo sheng (邏盛)－ Sheng luopi (盛邏皮)－ Pi luoge (皮邏閣)－ Ge luofeng (閣邏盛)－ (閣邏盛)－ (Feng jiay)－ mouxun (異牟尋)－ Xun gequan (尋閣勸)－ Quan longsheng (勸龍晟)

Dali kungar: Duan Zhixiang (段智祥)－Duan Xiang xing (段祥興)－Duan Xing zhi (段興智)

Regents of Dali Kingdom : Gao Shengtai (高升泰)－Gao Tai ming (高泰明)－Gao Ming shun (高明順)－Gao Shun zhen (高順貞)高順貞)－shou (Gao Shou) －shou chang (高壽昌)

Lijiang-hövdingar : A-ts'ung A-liang (阿琮阿良)－ A-liang A-hu (阿良阿胡)－ A-hu A-lieh (阿胡阿烈)－ A-lieh A-chia (阿)烈阿甲)－ A-chia A-te (阿甲阿得)－ A-te A-ch'u (阿得阿初)－ A-ch'u At'u (阿初阿土)－ At'u A-ti (阿土阿地)－ A-ti A-hsi (阿地阿習)－ A-hsi A-ya (阿習阿牙)－ A-ya A-ch'iu (阿牙阿秋)－ A-ch'iu A-kung (阿秋阿公)－ A-kung A-mu (阿公阿目)－ A-mu A-tu (阿目阿都)－ A-tu A-sheng (阿都阿勝)－ A-sheng A-chai (阿勝阿宅)－ A-chai A-ssu (阿宅阿寺)－ A-ssu A-ch'un (阿寺阿春)－ A-ch'un A-su (阿春阿俗)－ A-su A-wei (阿俗阿胃)－ A-wei A-hui (阿胃阿揮)－ A-hui A-chu (阿揮阿住)

taiwanesiska aboriginer

Atayals förnamn följs av namnet på deras far; både son och dotter använder patronymer. Amis-folkets söners förnamn följs också av deras fars namn, medan döttrars förnamn följs av deras mors namn. Däremot Seediqs ofta välja vilken förälders namn som går efter deras eget.

mongoliet

Mongoliska folks namn föregås av namnet på deras far och besittningsmarkör; både son och dotter är patronymer.

Sydasien

Indien

Ett patronym är vanligt i delar av Indien . Till exempel, om en far heter Abram Sachin (ett maskulint namn), kan han döpa sin son till Ismail Abram, som i sin tur kan döpa sin son till Patrick Ismail. Som ett resultat, till skillnad från efternamn, kommer patronymics inte att gå i arv genom många generationer.

I Tamil Nadu och vissa delar av Kerala och södra Karnataka är patronymy dominerande. Detta är en betydande avvikelse från resten av landet där kastnamn mestadels används som efternamn. Detta kom till allmän användning under 1950- och 1960-talen när den dravidiska rörelsen kampanjade mot användningen av ens kast som en del av namnet.

Men istället för att använda faderns fullständiga namn är det bara den första bokstaven – populärt känd som initialen – som föregås av förnamnet. Till exempel, om en persons förnamn är Nikhilesh och hans fars Rajaraman , då är det fullständiga namnet R. Nikhilesh och utökas sällan, inte ens i officiella register. Endast där det är framtvingat av villkor – som när man ansöker om ett indiskt pass som vanligtvis inte tillåter initialer – utökas initialen och namnet återges som "Nikhilesh Rajaraman". Vissa familjer följer traditionen att behålla hemstadens namn, farfars namn eller båda som initialer. Den berömda indiske engelska romanförfattaren RK Narayans namn vid födseln var Rasipuram Krishnaswami Ayyar Narayanaswami, vilket förkortades på uppdrag av hans författarvän Graham Greene . Rasipuram är en toponym och Krishnaswami Ayyar är en patronym.

I Tamil Nadu är användningen av initialer och/eller efternamn personens privilegium, utan några strikta regler. Den avlidne chefsministern Karunanidhi föredrog att bli kallad M. Karunanidhi där det initiala M stod för Muthuvel – hans fars förnamn. M. Karunanidhis son föredrar att bli kallad MK Stalin med både sin fars och farfars namn. Men MK Stalins son föredrar att bli kallad Udhayanidhi Stalin , med Udhayanidhi som hans förnamn och Stalin, hans fars förnamn, som hans efternamn snarare än som en initial.

Likaså föredrar cricketspelaren Ravichandran Ashwin , vars far heter Ravichandran, att bli kallad R. Ashwin eller Ravichandran Ashwin. Detta beror på att kommentatorer inom sport ofta bara kallar spelare vid deras efternamn och det skulle vara felaktigt att kalla honom vid sin fars namn, därför lägger han in sitt eget förnamn i det sista.

En annan kommande trend är att utöka initialerna för att återspegla hur de skulle låta på modersmålet. Till exempel föredrar Karuppiah att kallas Pala. Karuppiah istället för P. Karuppiah och hans son Palaniappan föredrar Karu. Palaniappan. Biografchefen Ranjith föredrar Pa. Ranjith istället för P. Ranjith eftersom Pa låter närmare namnet på tamil snarare än P som låter som Pe till skillnad från första stavelsen Pa.

Den berömde vetenskapsmannen M. Annadurai skulle utöka sitt namn som Mayilsami Annadurai; dock måste han hänvisas till som Annadurai som hänvisar till honom eftersom Mayilsami skulle hänvisa till honom med sin fars förnamn, vilket kan vara pinsamt för honom.

Medan användningen av kastnamn som efternamn/efternamn avråds (men inte förbjuds) i Tamil Nadu, välkomnas sådan användning av personer utanför staten med likgiltighet. Så, Lakshmi Menon, Shilpa Shetty, etc. hänvisas till sina föredragna namn som inkluderar deras kastnamn. Likaså används gamla tamilska namn med kasten i dem fullt ut samtidigt som de refererar till dem som Pasumpoan Muthuramalinga Thevar, U.Ve. Swaminatha Iyer etc.

I delstaterna Andhra Pradesh och Telangana är namngivningsmönstret ett efternamn, förnamn och kastnamn, i den ordningen. Men ibland utelämnas kastnamnet. Om ett namn visas som Alugupally Sudhir Reddy, är Alugupally efternamnet, Sudhir är förnamnet och Reddy är kastnamnet. Om du hittar ett namn som Gorle Sunil Kumar, är Gorle efternamnet och Sunil Kumar förnamnet. Här utelämnas kastnamnet. På senare tid har vissa människor skrivit sina namn i ordningsföljden efter förnamn, kastnamn och efternamn. Ibland utelämnas kastnamnet här också. Det kan ses i namn som Satyanarayana Bandi, där Satyanarayana är förnamnet, och Bandi är efternamnet.

I Maharashtra , Karnataka och Gujarat är en mycket vanlig konvention bland de hinduiska samfunden att ha patronym som mellannamn. Exempel:

Förste vice premiärminister och förste inrikesminister Sardar Vallabhbhai Patels fullständiga namn är Vallabhbhai Jhaverbhai Patel, där Jhaverbhai är hans fars förnamn.
Cricketspelaren Sachin Tendulkars fullständiga namn är Sachin Ramesh Tendulkar, där Ramesh är hans fars förnamn.
Cricketspelaren Sunil Gavaskars fullständiga namn är Sunil Manohar Gavaskar, där Manohar är hans fars förnamn. Sunil Gavaskars son Rohan Gavaskar skulle vara Rohan Sunil Gavaskar, och så vidare.
Indiens 15:e premiärminister Narendra Modi avlade eden som Indiens premiärminister som Narendra Damodardas Modi, där Damodardas är hans fars förnamn. Han föredrar att skriva sitt fullständiga namn inklusive sin fars namn som mellannamn.

Detta system fungerar för både pojkar och flickor, förutom att efter äktenskapet tar en kvinna sin mans förnamn som sitt mellannamn – hennes nya mellannamn är inte längre ett patronym. Östslaviska namnskick liknar varandra, förutom att suffixet -yevich , -yevna , eller något liknande används i ett ryskt språkpatronym.

Indianer, särskilt tamiler i Singapore, fortsätter ofta den patronymiska traditionen; detta innebär att ha ett enda förnamn, följt av son/dotter till, följt av faderns namn.

Malaysiska indianer kan också följa denna sed med "son" eller "dotter" att ersättas med "anak lelaki" respektive "anak perempuan".

Indianer från den muslimska Isma'ili -sekten har också patronymiska mellannamn som använder faderns förnamn och farfars förnamn plus ett efternamn. Någon som heter "Ramazan Rahim Ali Manji" kanske kallar sin son "Karim Ramazan Rahim Manji" och hans barnbarn kan heta "Zahra Karim Ramazan Manji".

Sydöstra Asien

I Malaysia , Singapore och Brunei följer etniska malajer och indianer i allmänhet det arabiska patronymiska namngivningssystemet för förnamn + bin/binti eller son till/dotter till (ofta förkortat SO/DO) + faderns namn . Icke-muslimska inhemska malaysier i Sabah och Sarawak använder "anak" i stället för bin/binti eller SO/DO, "anak" är det malaysiska ordet för "barn".

I Brunei använder monarkens härskande familj förnamn + ibni + fadersnamn istället för bin/binti.

I Indonesien finns det ett antal etniska grupper med olika namnsystem. Batak of North Sumatra (Sumatra Utara) ger varje barn familjens namn . Ibland föregås familjens namn av Huta-, Batu-, etc., men de flesta använder Si-, såsom Sitanggang, Sihombing, Sibutar-butar, Sinaga eller Sitohang. Familjens namn kommer från faderns familj. Till exempel, om faderns namn är Boggi Sinaga som gifte sig med Moetia Siregar så kommer alla barn att få familjens namn Sinaga.

I Sunda används en liknande kulturell regel som Batakernas. Familjens namn för Sunda är -Wijaya, men detta är inte sant för alla sundanesiska familjer.

Västasien

armeniska

Användningen av patronymer introducerades i Armenien av ryssar under det ryska imperiet och Sovjetunionen. Före den perioden var användningen av patronymer mycket begränsad. Patronymer bildas vanligtvis genom tillägg av "i" ("av", uttalas som ee ) till faderns namn, t.ex. om faderns namn är "Armen", skulle motsvarande patronymik vara "Armeni" (av Armen). Den russifierade versionen av samma patronym skulle vara "Armenovich" för män och "Armenovna" för kvinnor. Efter att Armenien återvann sin självständighet från Sovjetunionen 1991 skedde en massiv nedgång i användningen av russifierade patronymer; numera använder få armenier patronymer utanför officiella sammanhang.

Många armeniska efternamn var en gång patronymer som först användes av avlägsna förfäder eller klangrundare. Dessa kännetecknas av suffixet "-ian" på västarmeniska, ofta translittererat till "-yan" på östarmeniska. Dessa läggs till förnamnet, dvs. Kardash ian , Asdvadzadour ian , Tank ian , Hagop ian , Khachadour ian , Mardiros ian , Bedros ian , Sarkiss ian , etc. Observera att suffixet "-ian" också lades till affärer, som i Adakhtsakordz ian (utgiven från snickaren), Chal ian (utgiven från ljusmakaren), Darbin ian (utgiven från smeden).

Särskilt anmärkningsvärt är efternamnen på barnen till gifta präster, eller kahanas . Även om det inte är lika vanligt nuförtiden, var det länge vanligt att dessa barn (särskilt sönerna) ändrade sina efternamn till faderns namn i religionen. Till exempel skulle sonen till Ter (pastor) Bartev ändra sitt efternamn till Ter Bartevian.

azerbajdzjanska

På Azeri bildas patronymics genom -oğlu (ibland translittererad som ogly ) för män och qızı (ofta translittererad som gizi eller kizi ) för honor. Före slutet av 1800- och början av 1900-talet användes patronymer som en väsentlig del av en persons fullständiga namn, dvs Sardar Ilyas oğlu ("Sardar, son till Ilyas") och Mina Nabi qızı ("Mina, dotter till Nabi"), sedan efternamn var för det mesta obefintliga före sovjetiseringen (med undantag för de övre och vissa medelklassfamiljer). Efter att efternamn antagits allmänt i Azerbajdzjan på 1920-talet, förblev patronymics fortfarande delar av fullständiga namn, dvs Sardar Ilyas oğlu Aliyev ("Sardar Aliyev, son till Ilyas"). Nuförtiden i Azerbajdzjan ersätter patronymer ibland efternamn i inofficiell användning. Normalt i sådana fall stavas de som ett ord (dvs. Eldar Mammadoğlu , Sabina Yusifqızı ). Många azeriska efternamn härrör också från patronymer i persisk stil som slutar på -zadeh ( Kazimzadeh , Mehdizadeh , etc.). De finns bland både kaukasiska och iranska azerier. Men till skillnad från de förra använder azerier i Iran i allmänhet inte patronymer i oglu / qizi . Azeriska patronymer ska inte förväxlas med turkiska efternamn i -oğlu och grekiska efternamn i -ογλού ( -oglou ), som inte har specifika kvinnliga versioner och inte speglar namn på fäder.

Semitiska kulturer

Ett vanligt drag för historiska semitiska namn är användningen av ett patronymsystem. Sedan urminnes tider har män och kvinnor namngetts med detta system. Detta var inte begränsat till någon viss region eller religion. Det var först på 1600- och 1700-talen när lagar infördes i europeiska länder krävde att de av semitisk härkomst övergav patronymnamnsystemet till förmån för konsekventa lagliga efternamn. Det var först efter att dessa lagar ratificerats som de flesta av judarna och muslimerna i dessa nationer fick efternamn.

arabiska

På arabiska är ordet ibn ( ابن eller بن : bin , ben och ibland ibni och ibnu för att visa substantivets grammatiska kasus ) motsvarigheten till "-son"-suffixet som diskuterats ovan. Dessutom betyder bint ( بنت ) "dotter till". Således betyder till exempel Ali ibn ʿAmr "Ali son till ʿAmr". På klassisk arabiska skrivs ordet ibn som bn mellan två namn, eftersom kasusslutet på förnamnet då ger en vokal. Ibn skrivs ofta som b. , eftersom bint ofta skrivs som bt. , i namnformler återgivna från arabiska till romerska tecken . Således skrivs Hisham ibn al-Kalbi alternativt som Hisham b. al-Kalbi . Uttalet bin är dock dialektiskt och har ingenting att göra med vare sig stavningen eller uttalet i klassisk arabiska. Ordet Abu ( Aba eller Abi i olika grammatiska fall) betyder "fader till", så Abu ʿAli är ett annat namn för ʿAmr . I nordvästra Afrika romaniseras patronymiken som ben , vilket återspeglar lokalt uttal som filtrerats av franska eller spanska. Se till exempel Ahmed Ben Bella ( أحمد بن بلّة ).

På medeltiden skulle ett oäkta barn av okänd härkomst ibland benämnas ibn Abihi , "sin fars son" (särskilt Ziyad ibn Abihi .) I Koranen kallas Jesus ( Isa på arabiska) konsekvent Isa ibn Maryam – en matronymic (i Koranen har Jesus ingen far; se islamisk syn på Jesus ). En arabisk patronym kan förlängas så långt tillbaka som släktträdsregister tillåter: sålunda, till exempel, Ibn Khaldun sitt eget fullständiga namn som Abd ar-Rahman ibn Muhammad ibn Muhammad ibn Muhammad ibn al-Hasan ibn Muhammad ibn Jabir ibn Muhammad ibn Ibrahim ibn ʿAbd ar-Rahman ibn Khaldun .

Patronymer är fortfarande standard i delar av arabvärlden, särskilt Saudiarabien och Irak. (När det gäller Irak, med den utelämnade ibn eller bint .) En del av arabvärlden har dock gått över till ett efternamnssystem. ^{[ när? ]} Liksom på engelska är de nya släktnamnen ibland baserade på vad som tidigare var ett patronym. Den form som används mest i arabvärlden är användningen av både patronym och ett efternamn, ofta med både faderns och farfars förnamn i följd efter det egna förnamnet och sedan efternamnet. I Irak till exempel bildas fullständiga namn genom att kombinera förnamnet på en individ med faderns förnamn (ibland hoppar man över fadern och farfars farfars förnamn används istället, ibland används både far och farfars förnamn). tillsammans med namnet på staden, byn eller klanen. Till exempel är Hayder Muhammed al-Tikriti son till Muhammed som heter Hayder, och han kommer från staden Tikrit . I Saudiarabien liknar namnkonventionerna Iraks men efternamn används mycket oftare.

arameiska

På arameiska betyder prefixet bar- "son" och används som ett prefix som betyder "son av". I Bibeln kallas Petrus Bar-Jonah i Matteus 16:17 och Natanael kallas möjligen Bartolomeus eftersom han är son till Tolmai (eller son till Ptolemaios, med "P" reducerat). Titlarna kan också vara bildliga, till exempel i Apg 4:36–37 kallas en man som heter Josef Barnabas som betyder "tröstens son". Den feminina motsvarigheten, b'rat- , finns i Talmud och Targumim ,

Mandaiska namn använder sig också ofta av prefixet bar- .

hebreiska

I det hebreiska patronymsystemet, som vanligtvis används av judar, följs förnamnet av antingen ben- eller bat- ("son till" respektive "dotter till") och sedan faderns namn, moderns namn eller båda.

assyriska

Assyrierna har i århundraden använt patronymic bet eller bit som bokstavligen betyder "hus" på assyrisk nyarameiska ; men i namnets sammanhang betyder det "från [faderns namn] hus."

persiska

På persiska bildas patronymiker پَسوَند av namn som slutar med suffixet "-pur" پور för män och "-dokht" دُخت för kvinnor. Till exempel: Shahpur (kungens son) och Sinapur (Sinas son). Beroende på land är vissa suffix vanligare än andra. Till exempel, i Iran är suffixet "-pur" vanligt medan i Afghanistan är suffixet "-Zadah" زاده eller "-Zad" زاد vanligt, även om - Zadeh är vanligt i Iran.

turkiska

På turkiska är suffixen som används för att indikera faderns anor -oğlu och -zade , som anger att anor kommer från en viss man. Liksom många andra patronymer på andra språk, med formaliseringen av namnkonventioner genom lagar i senmodern samtida tid blev många till efternamn. Efter " efternamnsrevolutionen " 1934 valde många människor yrken eller livsmiljö som efternamn med eller utan suffixet -oğlu , som Elbeyioğlu , Bakkaloğlu eller Giritlioğlu och med -zade som Beyzade , Mehmedzade , Yusufzade .

Europa

I Europa var patronymer tidigare utbredda men blev senare begränsade till Skandinavien, Island och vissa östslaviska kulturer.

engelsk

I England var namn som slutade med suffixet "-son" eller "-ing" ofta ursprungligen patronymiska. Dessutom förekommer det arkaiska franska (närmare bestämt normandiska ) prefixet fitz (som är besläktat med det moderna franska fils , som betyder "son") i Englands aristokratiska släktlinjer från den normandiska erövringen och även bland anglo-irländarna . Det finns alltså namn som Fitzgerald och Fitzhugh. Av särskilt intresse är namnet "Fitzroy", som betyder "kungens son", som ibland användes av oäkta kungliga barn.

irländska, skotska och manx

Användningen av "Mac" i någon form var utbredd på skotsk gaeliska , irländska och manx , i vilka det alla betecknar "son". "Mc" är också en frekvent anglicisering i både Skottland och Irland. I Irland påträffas formerna "Mag" och "M'". Prefixet "Mac" används för att bilda en patronym, till exempel "Mac Coinnich" - eller den angliciserade "Mackenzie" - son till Coinneach/Kenneth. Den kvinnliga motsvarigheten till Mac är Nic , kondenserad från nighean mhic (på skotsk gaeliska) eller iníon mhic (på iriska), båda betyder dotter. Till exempel, det skotska gaeliska efternamnet, Nic Dhòmhnaill som betyder "dotter till en son till Dòmhnall" (på engelska, Donald), som i Mairi Nic Dhòmhnaill eller Mary MacDonald.

Vid norra änden av Irländska sjön , i Ulster , Isle of Man och Galloway (verkligen så långt norrut som Argyll ), trunkerades "Mac" ofta i tal till /k/. Detta ledde till sådana angliseringar som "Qualtrough" (Son till Walter) och "Quayle" (son till Paul, jfr MacPhail ), som vanligtvis börjar med "C", "K" eller "Q." I Irland resulterade denna trunkering i efternamn som "Guinness" (son till Aonghus, jfr MacAonghusa), som vanligtvis börjar med "C" eller "G" för patronymer med prefixet Mac, och i "H" (t.ex. "Hurley" [ättling till Iarlath, jfr Ua h-Iarfhlatha/O'Hurley]) för efternamn med prefixet "O." Allmän skotsk gaeliska har också andra patronymer av en något annorlunda form för individer, fortfarande i bruk (för mer information se: skotsk gaeliskt personligt namnsystem ).

walesiska och korniska

Före 1536 års unionslag använde walesarna i allmänhet inte efternamn, utan använde istället epitet (t.ex. Selyf Sarffgadau , "Selyf stridsormen"), patronymer (t.ex. Rhodri ap Merfyn , "Rhodri son av Merfyn"), och ( mycket mindre ofta) matronymer (t.ex. Rhodri map Nest , "Rhodri son of Nest") för att identifiera personer.

Walesiska, som ett P-keltiskt språk , använde ursprungligen map eller mab istället för Q-Celtic mac som användes i Irland och Skottland. Dessa förenklades senare till den moderna walesiska ap och ab . En vanlig praxis är att använda mab / ab före en fars namn som börjar med en vokal (t.ex. Llywelyn mab Iorwerth ), men de två alternativa formerna används också godtyckligt i många källor.

Döttrar indikerades med ferch eller verch ( muterat från merch , "flicka, dotter"). Angharad verch Owain skulle vara "Angharad, Owains dotter".

Efter Acts of Union ledde detta till att många walesiska efternamn var varianter av sin fars eller förfaders personnamn: ap eller ab Ieuan blev ofta "Evans"; ap Rhys , "Pris"; ap eller ab Owain , "Bowen"; ap Hywel , "Powell" eller "Howell". Förutom dessa angliciserade dop- och officiella namn, fortsatte patronymer att vara vanligt förekommande på walesiska fram till den industriella revolutionen , särskilt i norra och västra Wales. Patronymer användes ibland även inom de engelska namnen genom att använda faderns personnamn som sönernas mellannamn .

Kanske för att Cornwall lagligen införlivades i England tidigare än Wales, är patronymer (t.ex. [m]ap Ros>Rouse, [m]ap Richard>Pritchard, Davies, Evans ) mindre vanliga där än toponymer (t.ex. Tresillian , Trevithick, Nanskeval/ Nankeville ) och yrkesmässiga efternamn (t.ex. An Gof , [An] Gove, ( Blacksmith ) ; Helyer (Cornish dialekt – möjligen en slakter eller jägare ( helgher )).

holländska

På holländska användes patronymics ofta i stället för efternamn eller som mellannamn. Patronymer var sammansatta av faderns namn plus en ändelse -zoon för söner, -dochter för döttrar. Till exempel Abel Janszoon Tasman "Abel son till Jan Tasman", och Kenau Simonsdochter Hasselaer : "Kenau, dotter till Simon Hasselaer". I skriftlig form förkortades dessa ändelser ofta som -sz. och -dr. respektive t.ex. Jeroen Corneli sz . "Jeroen son till Cornelis", eller Dirck Jacobsz . Ädelsen -s , -se och -sen användes också ofta för söner och ofta även för döttrar. I de norra provinserna användes -s , som genitivfall , nästan allmänt för både söner och döttrar. Suffixet - x som i "Tacx" eller "Hendrix" betecknade också sonen eller dottern till... och är nu integrerat som ett fullständigt namn.

Patronymer var vanliga i de nederländska Förenade provinserna fram till den franska invasionen 1795 och efterföljande annektering 1810. Eftersom Nederländerna nu var en provins i Frankrike upprättades ett register över födslar, dödsfall och vigslar 1811, varpå kejsar Napoleon tvingade holländarna att registrera och anta ett distinkt efternamn.

franska

I Frankrike hade termerna patronyme och nom patronymique länge använts omväxlande för att beteckna efternamnet, vilket betyder att det är ärvt från fadern.

Traditionen med patronym härstamning används fortfarande bland vissa kanadensiska ättlingar till franska kolonister: i många akadiers muntliga tradition betyder till exempel Marc à Pierre à Gérard (lit. "Marc av Pierre av Gérard"), "Marc, son till Pierre, sonson till Gérard".

italienska

Det italienska språket använde för att beteckna patronymiker i formell skrift fram till 1975 med prepositionen di (engelska av ) för en levande far och fu (engelska sent ) för en avliden. Det vill säga, Mario di Giovanni Rossi menade att Mario Rossi är son till en levande man som heter Giovanni; Francesco fu Pietro Verdi menade att Francesco Verdi är son till en avliden man som heter Pietro. När faderns namn var okänt kunde institutioner använda formeln NN ( Nomen nescio , latin för "jag vet inte namnet") eller använda moderns namn eller helt utelämna denna del.

I församlingsböcker skrivna på latin skulle faderns namn skrivas i genitiv utan preposition. För en avliden far lades partikeln quondam (engelska en gång/tidigare ) till. Exemplen ovan skulle ha översatts som Marius Johannis Rossi och Franciscus quondam Petri Verdi .

Patronymer är inte vanligt förekommande på modern italienska. Några av dem har dock varit källan till olika efternamn. Som ett exempel kan individerna som härstammar från en man som heter Paolo ha fått patronymiska efternamnen Paolo , Di Paolo , De Paoli , Paoli , Polo , Pagolo , Pagoli , Paolino , Lino , etc.

iberiska språk

Tidigare, både på spanska och portugisiska, tenderade ändelserna -ez och -es att blandas ihop eftersom uttalet var ganska lika på de två språken. Idag har portugisiska standardiserats till -es ; Spanska är också standardiserat till -ez , men det är mycket vanligt att se ålderdomliga ändelser i -es . Till exempel Pires / Peres och Pérez de moderna motsvarigheterna till engelska " Peterson " på portugisiska och spanska.

I Portugal finns det några efternamn som hade en patronymisk tillkomst men, även om de fortfarande är vanliga, inte längre indikerar patronymisk användning. Till exempel Álvares son till Álvaro och Gonçalves var son till Gonçalo (det var fallet med Nuno Álvares Pereira , son till Álvaro och Gonçalves Pereira, son till Gonçalo Pereira). Andra fall inkluderar Rodrigues ( son till Rodrigo ), Nunes ( son till Nuno ) och Fernandes ( son till Fernando ). På samma sätt betyder efternamnet Soares son till Soeiro (på latin Suarius). Det kommer från latinet Suaricius (son till Suarius); det latinska genitivsuffixet -icius/a användes för att ange ett patronym . Senare blev det Suáriz, Suárez (båda spanska), och så småningom Soares (portugisiska). En annan teori tillskriver patronymiken i den iberiska -ez-stilen till germanskt (visigotiskt) snarare än latinskt inflytande.

Spanska patronymer följer ett liknande mönster som portugiserna (t.ex. López : son till Lope; Fernández : son till Fernando; Martínez : son till Martín; Rodríguez : son till Rodrigo; Álvarez : son till Álvaro). Vanliga ändelser inkluderar -ez, -az, -iz, -is och -oz. Men alla efternamn med liknande ändelser är inte nödvändigtvis patronymiska. Till exempel är Chávez inte son till Chavo , utan kommer från galiciska eller portugisiska chaves , som betyder "nycklar", där "s" betecknar pluralformen av chave , vilket är fallet med nyckel/nyckel på engelska.

Men den här typen av efternamn var ovanliga utanför Kastiliens krona . Förutom naturliga stavningsvariationer (som att använda Giménez eller Ximénez), medförde modern ortografisk standardisering i varje iberisk dialekt ett antal korsade versioner. Det är möjligt att hitta den katalanska språkpolitikern Jordi Sànchez (vars efternamn, medan spanska, har en allvarlig accent – karakteristisk för katalanska – istället för den akuta accent som används på spanska) eller journalisten Vicenç Sanchis (som stavar hans efternamn på ett sätt som är närmare katalanska, men med ch digraph karakteristisk för spanska).

På grund av att bokstäverna z och s uttalas lika i latinamerikanska dialekter av spanska, har många icke-patronymiska efternamn med en -es kommit att skrivas med en -ez. På spansk-amerikansk spanska är -ez-stavningarna av Chávez ( Hugo Chávez ), Cortez ( Alberto Cortez ) och Valdez ( Nelson Valdez ) inte patronymiska efternamn, utan helt enkelt variantstavningar av den iberiska spanska stavningen med -es, som i namnen av Manuel Chaves , Hernán Cortés och Víctor Valdés . För mer om -z efternamn på spanska se Influenser på det spanska språket .

En lista över några iberiska patronymer:

Ursprungligt förnamn	Castiliansk patronym	Galicisk-portugisisk patronym
Álvaro	Álvarez	Álvares, Alves
Antom, Antão, António	Antúnez	Antunes
Benito, Bento, Bieito	Benítez	Bentes, Bieites, Viéitez
Bermudo, Vermudo	Bermúdez, Vermúdez	Bermudes
Bernardo	Bernárdez	Bernardes
Diego , Diogo	Díaz, Díez, Diéguez	Dias, Diegues
Domingo, Domingos	Dominguez	Domingues
Egaz, Egas	Viegaz	Viegas
Enrique, Henrique	Enríquez	Henriques
Ermígio, Hermígio	Ermíguez	Hermigues
Esteban, Estêvão	Estébanez	Esteves, Estévez
Facundo	Fagundez	Fagundes
Fáfila, Fávila	Fáfez, Fáfilaz	Fafes, Fáfilas
Fernão, Fernando	Fernandez	Fernandes
Froila, Fruela	Fróilaz, Fruelaz	Froilas, Fruelas
García, Garcia	Garcés	Garcês
Geraldo	Geráldez	Geraldes
Godinho, Godím	Godins, Godínez	Godins
Gomes ¹	Gómez	Gomes
Gonzalo, Gonçalo	González	Gonçalves
Gutier, Gutierre, Guterre²	Gutiérrez	Guterres
Juan, João (från latinets Ioannes )	Yáñez, Yanes, Ibáñez	Eanes, Anes
Lope, Lopo ¹	López	Lopes
Marco, Marcos	Márquez	Marques
Martín, Martim, Martinho	Martinez	Martins
Menendo, Mendo, Mem, ¹	Menéndez, Méndez	Mendes
Muño, Monio ¹	Muñoz	Moniz
Nuño, Nuno	Núñez	Nunes
Ordoño, Ordonho	Ordóñez	Ordonhes
Pelayo, Paio ¹	Peláez, Páez	Paes, Pais
Men, Pedro	Pérez, Píriz	Peres, Pires
Ramiro	Ramírez	Ramires
Rodrigo	Rodríguez	Rodrigues
Ruy, Rui-Roi³	Ruíz	Ruis, Rois
Sancho	Sánchez	Sanches
Suero, Soeiro ¹	Suárez	Soares
Tello, Telo	Téllez	Teles
Varão	Varón	Varão
Velasco, Vasco	Velázquez, Vázquez	Vasques, Vaz
Vímara	Vimaránez	Vimaranes, Guimarães

Arkaiskt förnamn, används inte.
Arkaiskt förnamn, används inte. Motsvarar tysken Gunther .
Ruy eller Rui är en arkaisk hypokoristisk form av Rodrigo .

nordiska språk

I nordisk sed bildades patronymer och matronymer genom att använda ändelsen -son (senare -søn och -sen på danska , norska och tyska) till genitivformen av faderns namn för att ange "son av", och -dóttir ( isländska och färöiska -dóttir, svensk och norsk -dotter, dansk och norsk -datter) för "dotter av". Den resulterande patronymiken användes i allmänhet inte som efternamn; ett tredje namn, ett så kallat efternamn baserat på plats eller personlig egenskap, tillkom dock ofta för att skilja människor åt och kunde så småningom utvecklas till ett slags efternamn . Några tidigmoderna exempel på den senare praxisen, där patronymen placerades efter förnamnet och följdes av efternamnet, är norska Peder Claussøn Friis , son till Nicolas Thorolfsen Friis (Claus i Claussøn är en förkortning av Nicolas) och danske Thomas Hansen Kingo , son till Hans Thomsen Kingo.

Så småningom ersatte eller kompletterade de flesta nordiska länder detta system med den rådande "internationella" standarden för ärvda släktnamn. I Norge antog parlamentet till exempel en släktnamnslag 1923, med hänvisning till den ökande befolkningen och behovet av att undvika förvirring av nya efternamn i varje generation. Lagen tillåter en person att behålla ett patronym som mellannamn utöver efternamnet, vilket var vanligt i tidigmodern tid; detta är inte en vanlig praxis men förekommer, ett modernt exempel är Audhild Gregoriusdotter Rotevatn . Den danska regeringen förbjöd bruken 1856 och lättade på reglerna 1904 för att hantera det begränsade antalet patronymer. I Sverige förekom bruket att barn behöll sina fäder och hustrur med sin mans patronym som efternamn på 1700-talet men var först utbredd i slutet av 1800-talet. Patronymer var vanliga i Sverige, åtminstone på landsbygden, fram till 1800-talet. Från slutet av 1800-talet blev patronymer gradvis mindre vanliga i Sverige tills de avskaffades 1966. 1982 återställdes delvis rätten att använda patronymer (och matronymer); en person (eller föräldrar till ett barn) fick ansöka och betala en avgift. 1 juli 2017 är föräldrar i Sverige fria att ge sina barn patronymer/matronymer vid födseln istället för ärvda släktnamn, och vem som helst kan ändra sitt efternamn till ett matronym eller patronym.

Matronymer användes undantagsvis om barnet föddes utom äktenskapet eller om modern var mycket mer högfödd eller välkänd än fadern, ett historiskt exempel är Sweyn Estridsson .

På Island används patronymics eller matronymics fortfarande som efternamn och detta är faktiskt obligatoriskt enligt lag, med en handfull undantag. Faderns namn (vanligtvis i genitivfallet) plus ordet son för söner, dóttir för döttrar. Till exempel, Jóhanna Sigurðardóttir (dvs "Jóhanna, dotter till Sigurð[ur]"). Människor som inte identifierar sig som man eller kvinna ( icke-binära personer ) kan också använda suffixet -bur , som betyder barn till'' .

År 2022 bad en medborgare på ön Gotland att få använda hennes efternamn med den gutniska ändelsen -dotri (istället för svenska -dotter ). Myndigheten överklagade det positiva beslutet från förvaltningsrätten i Stockholm, men till sist slog hovrätten fast att hon fick använda ett gutniskt efternamn.

finska

I Finland var användningen av patronymer ett resultat av relativt nyligen svenskt inflytande och förblev ovanligt utanför officiella dokument. Det var först på 1800-talet som användningen av patronymer fick någon form av popularitet bland de finsktalande lägre klasserna. Släktnamn blev obligatoriska i Finland genom lag 1920.

Historiskt sett komponerades patronymer på svenskt sätt: faderns namn och suffixet -n'' för genitiv plus ordet poika för söner, tytär för döttrar. Till exempel betyder Tuomas Abrahaminpoika "Tuomas, Abrahams son", och Martta Heikintytär betyder "Martta, Heikkis dotter".

bulgariska

På bulgariska är patronymerna -ov / -ev och -ova / -eva för män respektive kvinnor. De är identiska med ändelserna på släktnamn på bulgariska och vissa andra slaviska släktnamn, såsom de på ryska och tjeckiska . I bulgariska officiella dokument kommer patronymen före efternamnet, så Ivan Marinov Yordanov skulle vara Ivan , son till Marin Yordanov .

georgiska

På georgiska lägger patronymics, när de används, till s i slutet av faderns namn, följt av dze för en man och asuli för en kvinna. Till exempel Josef Stalins ursprungliga namn Ioseb Besarionis Dze Jugashvili. Efter slutet av Sovjetunionen har patronymer i Georgien blivit nedlagda som en rysk tradition. ^{[ citat behövs ]}

Georgiska släktnamn härrör mestadels från patronymer, smeknamn och ursprungsplatser. Två vanliga element, dze och shvili betyder "son till" respektive "barn".

grekisk

De flesta grekiska efternamn är patronymer av ursprung om än i olika former beroende på förfädernas lokalitet. Diminutive suffixes that denote "son of" or, more generally, "descendant of" start with the given name such as Δημήτριος Dēmétrios and then have the patronymic surname such as Dēmētr ópoulos ( Peloponnese ), Dēmētr ákos ( Laconia ), Dēmētr éas ( Messenian Mani ), Dēmētr átos ( Kefalonien ), Dēmētr ákēs ( Kreta ), Dēmētr iádēs /Dēmētr -ídēs ( Pontus , Mindre Asien ), Dēmētr ákēs ( Kreta ), Dēmētr iádēs /Dēmētr -ídēs ( Pontus , Mindre Asien ), Dēmētr éllēs ( Lesbos miniska Djurs ) och ēmētr éllēs (Lesbos miniska ) -oğlu ), eller helt enkelt Dēmētríou (särskilt vanlig på Cypern , med förnamnet i genitiv ) bildas. Samma princip kan gälla för efternamn som härrör från yrken. Till exempel, från παπάς, papás "präst", härleds efternamnen Papadópoulos , Papadákos , Papadéas , Papadátos , Papadákēs , Papadéllēs , Papazoglou etc., som alla betecknar en "prästson". Samma princip(er) kan gälla i kombination: Papanikoláou, Papanikolópoulos , "son till prästen Nikolaos". En dotters släktnamn är detsamma som sonens men alltid i genitiv: Dēmētropoúlou, Papanikoláou .

Utöver dessa efternamn används faktiska patronymer i officiella dokument som "mellannamn" före efternamnet. Till exempel kan barnen till en Ioánnis Papadópoulos vara María Ioánnou Papadopoúlou och Andréas Ioánnou Papadópoulos ( Ioánnou är genitiv till Ioánnis ). Traditionellt skulle en gift kvinna adoptera sin mans efternamn. Nu kan dock kvinnor i Grekland behålla sina egna efternamn om de vill.

ungerska

På ungerska bildades patronymer traditionellt med ändelsen -fi (ibland stavat som -fy eller -ffy ). Det systemet är inte längre i vanligt bruk, men spår kan fortfarande hittas i några vanliga efternamn som Pálfi (son till Paul), Győrfi , Bánfi eller Sándor Petőfi (en berömd poet som valde den ungerska formen istället för sitt slaviska födelsenamn , Petrovics ). Under den gamla ungerska perioden (10-1500-talet, se History of Hungarian ) var efternamn inte i vanligt bruk, och hela genitiv representerades som i Péter fia András ( Peters son Andrew ). Sådana formulär används ofta i stadgar och juridiska dokument från den tiden. På ungerska går efternamnet före förnamnet.

rumänska

På rumänska användes ändelserna -escu och -eanu , som i Petrescu , 'son till Petre (Peter)'; många moderna rumänska släktnamn bildades från sådana patronymer. användes matronymer bildade med genitivformen (med prefixet a- ), som i Amariei , '(son/dotter) till Maria'.

ryska

används ändelserna -ovich, -evich och -ich för att bilda patronymer för män. Det skulle vara besläktat med den latinska genitiv -ici, som används för att markera släktlinjen, och även som likvärdig med 'lilla' -Vladic= 'den lille Vlad'-. För kvinnor är slutet -yevna, -ovna eller -ichna . Till exempel, på ryska, skulle en man som heter Ivan med en far som heter Nikolay vara känd som Ivan Nikolayevich eller "Ivan, son till Nikolay" ( Nikolayevich är en patronym). Likaså skulle en kvinna som heter Lyudmila med en far som heter Nikolay bli känd som Lyudmila Nikolayevna eller "Lyudmila, dotter till Nikolay" ( Nikolayevna är en patronym). För maskulina namn som slutar på en vokal, som Ilya eller Foma, när de används som bas för patronym, är motsvarande ändelser -ich (för män) och -inichna (för kvinnor). Exempel i titlar på klassisk rysk litteratur inkluderar Sagorna om den sene Ivan Petrovitj Belkin , Ivan Iljitjs död och " Sagan om hur Ivan Ivanovitj grälade med Ivan Nikiforovich" .

I Ryssland är patronymiken en officiell del av namnet, som används i alla officiella dokument och när man tilltalar någon både formellt och bland vänner. Den korrekta skriftliga ordningen för ett fullständigt namn är efternamn, förnamn och sedan patronym - denna ordning finns på officiella dokument, visitkort och formella adresser. Till exempel skulle en kvinna vid namn Mariya Iosifovna Zhukova ge dig ett visitkort där det står Zhukova Mariya Iosifovna. Användningen av förnamnet följt av patronymiken på ryska är alltid det neutrala, korrekta och artiga sättet att tilltala någon person utom nära vänner, familjemedlemmar eller barn – i sådana fall ger användningen av patronymiken humorintonation. Denna form skulle vara kongruent med den västerländska användningen av Mr och efternamnet för artig och korrekt användning och referens. Istället för att skolbarn skulle kalla sin lärare för Ms och efternamn, skulle den rätta formen ges namn och patronym. Till exempel skulle en lärare som heter Anna Borisovna Kopylova alltid kallas Anna Borisovna av sina elever. När man tilltalar en mycket yngre person är det bara förnamnet som vanligtvis används. Individer tilltalas med sitt förnamn följt av patronym (t.ex. "Mikhail Nikolayevich") i många situationer, inklusive vid formella tillfällen, av kollegor på jobbet, av bekanta eller när de tilltalas av någon yngre i ålder. Det blir allt vanligare att yngre individer (under 50 år) släpper patronymet på jobbet. I informella situationer, om en person kallas av en diminutiv (som Misha för Mikhail eller Nastya för Anastasia), används inte patronymiken.

I vardagligt , informellt tal är det också möjligt att sammandra slutet på ett patronym: Nikolajevitj blir Nikolaich och Stepan Ivanovich blir Stepan Ivanych eller helt enkelt Ivanych som tilltalsnamnet kan utelämnas helt och hållet . I det här fallet är sammandragningen, om möjligt, obligatorisk: Ivan Sergeyevich Sidorov kan kallas "Sergeich" eller, mer sällan, "Sergeyevich". I motsats till mansnamn, om en kvinna kallas med sitt patronymnamn utan tilltalsnamn, är patronymet vanligtvis inte kontrakterat: "Ivanovna" utan "Mar' Ivanna"; "Sergeyevna"/"Sergevna" är ett undantag, där båda formerna är bra. Vanligtvis är ett patronymnamn enbart en välbekant form för att tilltala en äldre kvinna.

serbiska

Vuk Karadžić rapporterade på 1800-talet att serber ibland använde sina gamla efternamn och ibland patronymer. Vuk Karadžić själv använde patronymic Stefanović (son till Steven), och ibland Karadzić, gammalt efternamn. Men nuförtiden används patronymnamnen i Serbien mest på juridiska dokument, och har formen av faderns namn som säger att barnet är "av si och så"... exempel: Marija Dragoljuba Pavlović, där Dragoljub är faderns namn och 'Dragoljuba' betyder bokstavligen 'av Dragoljub'. Det finns också andra former, som att inkludera - faderns namn - inom parentes: Maria (Dragoljub) Pavlović.

Det blev vanligare att ta med namnet på någon av föräldrarna i juridiska dokument ('ime jednog roditelja') - i praktiken är detta vanligtvis fortfarande faderns namn

I Serbien, Kroatien och Bosnien ändrar patronymnamnen inte form mellan maskulint och feminint . Exempel: Marija Dragoljuba Pavlović (Dragoljub är faderns namn; Dragoljuba är formen som säger att hon är hans dotter eller bokstavligen 'av Dragoljub').

ukrainska

På ukrainska slutar den kvinnliga patronymiken alltid med -івна (- ivna ) eller -ївна (- yivna ). Den manliga patronymiken slutar alltid med -ович (- ovych ) eller -йович (- yovych ). Undantag: Illia (Ілля) → Illich (Ілліч) (t.ex. Illia Illich Mechnikov ), Sava (Сава) → Savych (Савич), Yakiv (Яків) → Yakovych (Якович).

Patronymer är en del av det fullständiga namnet och är obligatoriska i formella meddelanden. De är vanliga i vanligt tal, som att ringa en person på ett respektfullt sätt (genom att använda namnet, följt av patronymen) och att accentuera ett informellt budskap i formella miljöer, som mellan kollegor med goda relationer på jobbet (genom att använda patronym med varken namnet eller efternamnet).

Se även

Anteckningar

externa länkar

"Danska namntraditioner" . Arkiverad från originalet den 7 januari 2012.
"Welsh Patronymic Efternamn" . 25 september 2019. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2006.
Nederländska efternamn från 1600-talet
Data Wales Efternamn (arkiverad 27 mars 2009)
Vad är historien med holländska efternamn? Arkiverad 2 december 2008 på Wayback Machine