Skandinavisk släktnamn etymologi
Ärftliga släktnamn antogs i allmänhet ganska sent inom Skandinavien . Adeln var de första som tog namn som skulle föras vidare från en generation till nästa. Senare präster , hantverkare och köpmän i städer ärftliga namn. Släktnamn (efternamn) användes fortfarande tillsammans med primära patronymer (faders namn plus en affix som betecknar släktskap), som användes av alla samhällsklasser. Detta gjorde att de flesta familjer fram till modern tid inte hade efternamn. Skandinaviska patronymer härleddes i allmänhet från faderns förnamn med tillägg av ett suffix som betyder 'son' eller 'dotter' eller av yrke som Møller - (Miller) namntradition förblev allmänt använd i de skandinaviska länderna under tiden för efternamnsbildningen. Former av patronymsuffixen inkluderar: -son , -sen , -fen , -søn , -ler , -zen , -zon / zoon och -sson .
Danmark
De vanligaste danska efternamnen är patronymiska och slutar på -sen ; till exempel Rasmussen , som ursprungligen betyder "rasmus son" (Rasmus son). Ättlingar till danska eller norska immigranter till USA har ofta liknande namn som slutar på suffixet "-sen" eller har ändrat stavningen till "-son". Ungefär en tredjedel av den danska befolkningen bär ett av de tio vanligaste efternamnen. Mer än två tredjedelar har en patronym som slutar på -sen i sitt fullständiga namn. Många av dessa patronymer är dock mycket sällsynta, lokala eller vittnesbörd av ovanlig härkomst, t.ex. Heilesen från Nordjylland , Holdensen och Boldsen från det tidigare hertigdömet Schleswig eller vanliga etymologiska klasser av efternamn är yrkesmässiga (t.ex. Møller - miller, Schmidt - smed, och Fisker - fiskare, till exempel namn tagna efter en by eller bondgård som bebos av förfäder.
Andra överklassmänniskor tog ärftliga efternamn under de följande århundradena, prästerskapet latiniserade ofta namn (t.ex. Pontoppidan gjord av Broby ) och hantverkare germaniserade ofta namn. Namnlagar som gäller alla medborgare utfärdades 1771 (endast för hertigdömet Schleswig ) och 1828. Landsbygdsbefolkningen gav bara motvilligt upp de traditionella primära patronymerna. Flera namngivningsakter ersatte den första; 1856, 1904, 1961, 1981, 2005. Resultatet av den första akten var att de flesta tog ett patronymiskt efternamn som sitt ärftliga efternamn, med den överväldigande dominansen av ett fåtal efternamn som följd. Senare handlingar har försökt motivera människor att byta till efternamn som skulle möjliggöra säkrare identifiering av individer.
I tabellen är de bästa efternamnen i Danmark listade från 1971, 2012 och 2022. År 2016 blev det länge populäraste namnet Jensen omkörd av Nielsen . Den allmänna tendensen under det senaste århundradet har varit att ge upp de vanligaste namnen och anta dem som används mindre ofta.
Rang | Efternamn | Antal bärare 1971 | Antal bärare 2012 | Antal bärare 2022 | Typ | Etymologi |
---|---|---|---|---|---|---|
1 | Nielsen | 349,126 | 264,159 | 236,397 | patronymikon | son till Niels |
2 | Jensen | 368,631 | 264,824 | 233,713 | patronymikon | son till Jens |
3 | Hansen | 297,937 | 220 956 | 197,548 | patronymikon | son till Hans |
4 | Andersen | 188,359 | 161,379 | 150,161 | patronymikon | son till Anders |
5 | Pedersen | 203,426 | 166,417 | 149,643 | patronymikon | son till Peder |
6 | Christensen | 159,943 | 121,147 | 111,816 | patronymikon | son till Christen |
7 | Larsen | 148,214 | 118,144 | 107,721 | patronymikon | son till Lars |
8 | Sørensen | 139,111 | 113,207 | 102,848 | patronymikon | son till Søren |
9 | Rasmussen | 117 355 | 96 250 | 88,351 | patronymikon | son till Rasmus |
10 | Jørgensen | 110,132 | 89,846 | 82,285 | patronymikon | son till Jørgen |
11 | Petersen | 130,236 | 81 250 | 72,757 | patronymikon | son till Peter |
12 | Madsen | 76,441 | 65,222 | 60,676 | patronymikon | son till Mads |
13 | Kristensen | 58 990 | 61,274 | 57,758 | patronymikon | son till Kristen |
14 | Olsen | 65,194 | 49 091 | 44,629 | patronymikon | son till Ole |
15 | Thomsen | 40 180 | 39,473 | 38,244 | patronymikon | son till Thomas |
16 | Christiansen | 45,984 | 37,493 | 35,143 | patronymikon | son till Christian |
17 | Poulsen | 36,544 | 32,526 | 30 545 | patronymikon | son till Poul |
18 | Johansen | 36,470 | 31,517 | 29,866 | patronymikon | son till Johan |
19 | Møller | 31,645 | 30,321 | 29,481 | yrkesmässiga | mjölnare |
20 | Mortensen | inte i topp 20 | inte i topp 20 | 28.124 | patronymikon | son till Morten |
Norge
Norska efternamn var ursprungligen patronymiska och liknade efternamnen som används i det moderna Island , bestående av faderns namn och ett av suffixen "-sen"/"-son" (son) eller "-datter"/"-dotter" (dotter) , beroende på personens kön. Till skillnad från moderna efternamn (släktnamn) var de specifika för en person och överfördes inte till en persons barn. Före 1500 var ärftliga efternamn (släktnamn) nästan ohörda förutom bland ett fåtal, utvalda elitfamiljer. Under lång tid efter det användes de inkonsekvent och fanns bara i samhällets övre skikt (ofta urbana). Så sent som 1801 hade endast 2,2 % av landsbygdsbefolkningen i Västnorge ett ärftligt efternamn. Med början på 1500-talet växte användningen av ärftliga efternamn långsamt i städerna. Omkring en fjärdedel av befolkningen i Bergen hade ärftliga efternamn i slutet av 1600-talet, ett antal som hade vuxit till cirka 40 % i början av 1800-talet. Efter detta accelererade användningen av ärftliga efternamn i städerna – 1865 hade de allra flesta medborgare i Trondheim ärftliga efternamn, och i början av 1900-talet hade större delen av stadsbefolkningen i Norge ärftliga efternamn, även om de inte var ärftliga. patronymics användes ofta utöver släktnamnet. På 1800-talet skedde storskalig migration från landsbygd till stadsområden, och migrerande familjer antog ofta ett tidigare icke-ärftligt patronym som sitt efternamn under flytten. Runt sekelskiftet blev det vanliga användningen av ärftliga släktnamn också på landsbygden. På landsbygden var toponymiska efternamn – vanligtvis härledda från namnet på en gård – ett vanligt alternativ till att anta ett patronym som ärftligt efternamn. Slutligen beordrade en lag som antogs 1923 att alla nyfödda barn skulle tilldelas ett ärftligt släktnamn vid födseln, men tvingade inte personer som fortfarande inte hade ett släktnamn att adoptera ett.
De flesta norska toponymiska efternamn härrör från gårdsnamn, och dessa gårdar fick ofta namn efter de geografiska särdragen i gårdens läge. Många gårdsnamn och därmed efternamn härrör från bara ett ord som beskriver det mest uppenbara eller särskiljande geografiska särdraget i deras läge (som "Dal", som betyder "dal"), medan andra återigen är sammansättningar av flera ord som beskriver gårdens läge eller geografiska särdrag. (som "Solberg", vilket betyder "soligt berg/kull"). Exempel på efternamn som härrör från gårdsnamn inkluderar "Bakke"/"Bakken" (kulle eller stiga), "Berg"/"Berge" (berg eller kulle), "Dahl"/"Dal" (dal), "Haugen" eller " Haugan" (kulle eller hög), "Lie" (sida av en dal), "Moen" (äng), "Rud" (röjning), "Vik" (vik eller inlopp) och "Hagen" (bete). Eftersom norsk ortografi har genomgått en betydande standardisering och förändring sedan efternamn gjordes obligatoriska, stavas toponymiska efternamn vanligtvis på arkaiska sätt. Till exempel är efternamnen "Wiik" och "Wiig" vanliga varianter av stavningar av "Vik" med långt över tusen personer som bär varje efternamn, och "Viik", "Vig", "Viig" och "Wig" (bland andra) är ytterligare, mindre vanliga varianter med samma namn. Liknande ålderdomliga varianter finns av många andra norska toponymiska efternamn.
Idag minskar efternamn som härrör från patronymics i popularitet till förmån för efternamn som härrör från toponymer. 2009 hade 22,4% av den norska befolkningen ett efternamn med suffixet "-sen", medan bland de nyfödda 2009 var andelen nere i 18,4%. Nedgången av patronymiska efternamn är inte ett nytt fenomen – i början av 1900-talet sågs en liknande förändring i frekvensen av efternamn, orsakad av demografiska förändringar på grund av successiva migrationsvågor från landsbygd till stadsområden. Till exempel minskade andelen av befolkningen i Bergen som bär ett patronymiskt efternamn med hälften under de fyrtio åren efter 1900. Följande tabell listar de 20 vanligaste norska efternamnen från 2013:
Rang | Efternamn | Antal bärare 2012 | Typ | Etymologi |
---|---|---|---|---|
1 | Hansen | 54,433 | patronymikon | son till Hans |
2 | Johansen | 51,136 | patronymikon | son till Johan |
3 | Olsen | 50 655 | patronymikon | son till Ole |
4 | Larsen | 38,510 | patronymikon | son till Lars |
5 | Andersen | 37,630 | patronymikon | son till Anders |
6 | Pedersen | 35,688 | patronymikon | son till Peder |
7 | Nilsen | 35,435 | patronymikon | son till Nils |
8 | Kristiansen | 23,910 | patronymikon | son till Kristian |
9 | Jensen | 23,318 | patronymikon | son till Jens |
10 | Karlsen | 21,677 | patronymikon | son till Karl |
11 | Johnsen | 20,964 | patronymikon | son till Johannes |
12 | Pettersen | 20,466 | patronymikon | son till Petter |
13 | Eriksen | 19,351 | patronymikon | son till Erik |
14 | Berg | 18 228 | landskap | berg eller kulle |
15 | Haugen | 14,467 | landskap | kulle eller hög |
16 | Hagen | 14 202 | landskap | hage |
17 | Johannessen | 13 539 | patronymikon | son till Johannes |
18 | Andreassen | 12 218 | patronymikon | son till Andreas |
19 | Jacobsen | 12 016 | patronymikon | son till Jakob |
20 | Halvorsen | 11 614 | patronymikon | son till Halvor |
Sverige
De vanligaste efternamnen i Sverige är ursprungligen patronymiska. Släktnamn som slutar med suffixet "sson" är de vanligaste namnen i Sverige. 1901 antogs lagen om namnadoption, som avskaffade patronympraxisen. Från 1901 var alla tvungna att ha ett släktnamn som gick i arv till nästa generation.
Många släktnamn består av föremål från naturen, till exempel Lind/Lindberg (lind/kalk + berg), Berg/Bergkvist (berg/berg + kvist), Alström/Ahlström (al + bäck), eller Dahl/Dahlin (dalgång). Ibland hänvisar första delen av ett sådant sammansatt namn till släktens ursprungsort, t.ex. Strindbergsläkten som härstammar från Strinne; den andra delen är bara dekorativ. Familjer har också ofta militärt orienterade namn som Skarpsvärd (skarpt svärd), Sköld (sköld) och Stolt (stolt). Dessa namn tilldelades ursprungligen soldater under det militära tilldelningssystemet som gällde från 1500-talet. Precis som i Danmark latiniserade prästerskapet sina namn fram till omkring 1700-talet, t.ex. Linné . På grund av den större mångfalden av dessa namn är varje specifikt namn mindre vanligt än de flesta patronymnamn.
Listan över de 20 vanligaste svenska efternamnen per den 31 december 2012. Olika stavningar ingår i varje namn men namnet presenteras med den vanligaste stavningen:
Rang | Efternamn | Antal bärare 2012 | Typ | Etymologi |
---|---|---|---|---|
1 | Andersson | 251,621 | patronymikon | son till Anders |
2 | Johansson | 251 495 | patronymikon | son till Johan |
3 | Karlsson | 223,151 | patronymikon | son till Karl |
4 | Nilsson | 171 360 | patronymikon | son till Nils |
5 | Eriksson | 147,514 | patronymikon | son till Erik |
6 | Larsson | 124,686 | patronymikon | son till Lars |
7 | Olsson | 114 280 | patronymikon | son till Ola / Olof |
8 | Persson | 107,911 | patronymikon | son till Per |
9 | Svensson | 101,834 | patronymikon | son till Sven |
10 | Gustafsson | 97,536 | patronymikon | son till Gustaf |
11 | Pettersson | 96 011 | patronymikon | son till Petter |
12 | Jonsson | 73,869 | patronymikon | son till Jon / Jonas |
13 | Jansson | 50 170 | patronymikon | son till Jan |
14 | Hansson | 43,926 | patronymikon | son till Hans |
15 | Bengtsson | 34,302 | patronymikon | son till Bengt |
16 | Jönsson | 32,249 | patronymikon | son till Jöns |
17 | Lindberg | 27,533 | landskap | lind + berg |
18 | Jakobsson | 26,793 | patronymikon | son till Jakob |
19 | Magnusson | 26,562 | patronymikon | son till Magnus |
20 | Olofsson | 26,424 | patronymikon | son till Olof |