Decretum laudis

Decretum laudis , latin för "dekret om lovprisning", är den officiella åtgärd med vilken den heliga stolen beviljar institut för vigt liv och samhällen för apostoliskt liv erkännande av kyrklig institution av påvlig rätt . När lovsångsdekretet utfärdas i form av en apostolisk skrivelse kallas det en lovsång .

Kanonisk lag

För att skapa en ny religiös gemenskap är det nödvändigt att i början få tillstånd från den rätta avdelningen i den katolska kyrkans romerska curia (Kongregationen för instituten för vigt liv och sällskap för apostoliskt liv, Kongregationen för Evangelisation av Peoples , eller Congregation for the Oriental Churches , beroende på syftet med institutet och täckningen av dess verksamhet) och även godkännandet av Ordinary i ursprungsstiftet, vanligtvis biskopen (eller ärkebiskopen). När de erhållits kallas församlingen sedan " av stiftsrätten ".

När församlingen har vuxit i betydelse och när dess andliga och apostoliska mognad iakttas, kan den formellt godkännas av påven med decretum laudis , som förvandlar den till en församling med påvlig rätt , under förutsättning av omedelbar och exklusiv auktoritet från den heliga stolen. .

I allmänhet följs det av det tillfälliga godkännandet och det slutliga godkännandet.

Strukturera

Decretum laudis innehåller i regel en sammanfattning av församlingens historiska ursprung och en kort beskrivning av dess syfte och konstitution, hänvisningar och brev från biskoparna samt den granskning som gjorts av vederbörande kongregation i kongregationen . inleda. Den avslutas med godkännandet och rekommendationen, amplissimis verbis (latin, "i de starkaste termerna"), från det aktuella institutet.

praxis att använda decretum laudis för att ge församlingarna erkännande av den påvliga rätten började konsolideras under åren mellan 1700- och 1800-talen, även om dessa dekret i början följdes av formella handlingar i form av Påvlig tjur och påvlig kort .

  •   (it) J. Torres, " Documenti pontifici di approvazione " [påvliga dokument om godkännande]; I: Dizionario degli istituti di perfezione [Dictionary of the Institutes of Perfection], vol. III, (Milano: San Paolo Edizioni [St. Paul Editions], 1977) ISBN 88-215-2196-6 , s. 751–777.

Se även