Linjen Bristol–Exeter

Bristol till Exeter linje
Devils Bridge 34067.jpg
34067 Tangmere ångar under Devil's Bridge med en Torbay Express -tjänst
Översikt
Status Operativ
Ägare Nätverk Rail
Termini
Service
Typ Förorts järnväg , Tung järnväg
Systemet Nationell järnväg
Operatör(er) Great Western Railway , CrossCountry
Rullande lager Klasserna 43 , 150 , 165 , 166 , 158 , 220 / 221 och 800 / 802
Historia
Öppnad 1841–1842
Teknisk
Antal spår 2
Spårvidd 4 fot 8 + 1 ⁄ 2 tum ( 1 435 mm ) standardmått
Drifthastighet 110 mph (177 km/h) max
Ruttkarta
Bristol–Exeter line.png
( Klicka för att expandera )

Bristol till Exeter linjen är en stor gren av Great Western Main Line i västra England och går från Bristol till Exeter , varifrån den fortsätter som linjen Exeter till Plymouth . Det var en av de viktigaste rutterna för Great Western Railway före 1948, som senare togs över av den västra regionen av British Railways och är nu en del av Network Rail- systemet.

Historia

Linjen byggdes av Bristol och Exeter Railway med Isambard Kingdom Brunel som ingenjör. Sektionen från Bristol till Bridgwater öppnades den 14 juni 1841 och den färdigställdes till Taunton den 1 juli 1842. Den drevs ursprungligen av Great Western Railway (GWR) som en förlängning av deras linje från London Paddington och utgjorde en del av 7: an ft ( 2 134 mm ) bredspårig stamväg till Penzance på vilken genomgående tåg kördes från 1867, men samma år rekonstruerades sektionen mellan Highbridge och Durston som en blandad spårvidd för att rymma lokala 4 ft 8 + 1 ⁄ 2 in ( 1 435 mm ) spårviddstrafik. Resten av linjen lades med blandad spårvidd den 1 juni 1875 och bredspåriga tåg upphörde att fungera den 20 maj 1892.

Bristol och Exeter Railway tog över sin egen verksamhet från 1 maj 1849 men slogs samman med GWR den 1 januari 1876.

Den 1 juli 1906 öppnades Langport och Castle Cary Railway linje som gjorde det möjligt för London till Taunton tåg att köra på en kortare rutt istället för "Great Way Round" genom Bristol.

Great Western Railway nationaliserades den 1 januari 1948 till den västra regionen av British Railways .

År 1977 rekommenderade den parlamentariska utskottet för nationaliserade industrier att man skulle överväga elektrifiering av mer av Storbritanniens järnvägsnät, och 1979 presenterade BR en rad alternativ för att göra det till 2000. Några inkluderade elektrifiering av linjen Bristol till Exeter, Exeter till Plymouth Line , Riviera Line och Cornish Main Line . Under de konservativa regeringarna 1979–90 som efterträdde Labourregeringen 1976–79 genomfördes inte förslaget. För närvarande finns det inga planer på att elektrifiera linjen eller några andra linjer som nämns, även om lokalbefolkningen kämpar för elektrifiering av linjen från Bristol till Weston-Super-Mare.

Bristol till Taunton Line är nu en del av Route 13 i Network Rail- systemet.

Rutt

Bristol till Weston-super-Mare

Betjänade samhällen : Bristol (inklusive förorten Bedminster ) – Nailsea och Backwell – Yatton – Weston-super-Mare (inklusive förorten Worle )

När du lämnar Bristol Temple Meads passerar linjen genom förortsstationerna Bedminster och Parson Street . Denna del av rutten har tre spår och, så långt som till Bedminster, är mittspåret vändbart för att ge viss flexibilitet för att reglera tåg i Temple Meads-området. Efter att ha passerat en kort, djup skärning vid Parson Street, Portburys grenlinje till höger.

Linjen klättrar västerut upp förbi byn Long Ashton och under A370-vägen för att gå in i en skärning med Flax Bourton- tunneln vid toppen. Resterna av Flax Bourton järnvägsstation ligger nära tunneln. Linjen går ner till Nailsea och Backwell järnvägsstation , som ligger på en vägbro mellan Backwell till vänster och Nailsea över den låga kullen till höger. Den fortsätter sedan förbi den isolerade kyrkan i Chelvey (vänster) till Yatton järnvägsstation . Detta var en gång en upptagen korsningsstation med grenar till Clevedon (höger) och Wells (vänster); den senare är nu en gång- och cykelväg så långt som till Cheddar .

Bortom Yatton går linjen över det lågt belägna North Marsh med plankorsningar vid Hewish och Puxton och Worle , där en gammal signallåda behålls för att övervaka de två plankorsningarna. Linjen passerar under motorväg M5 som närmar sig Puxton och kommer sedan till Worle järnvägsstation i utkanten av Weston-super-Mare . En kort bit bortom stationen ligger Worle Junction där en enkelspårig gren divergerar till höger för att tjäna Weston Milton och Weston-super-Mare järnvägsstationer. Det finns en korsningsslinga vid Weston-super-Mare, bortom vilken enkelspåret fortsätter att återförenas med huvudlinjen vid Uphill Junction.

Weston-super-Mare till Taunton

Betjänade samhällen: Weston-super-Mare – Highbridge och Burnham-on-Sea – Bridgwater – Taunton

Linan har nu svängt runt för att gå söderut. Vid Uphill finns en kort, djup skärning som korsas av en hög tegelbro byggd av Brunel, lokalt känd som "Devil's Bridge". Bron är klass II. Bortom detta ligger resterna av Bleadon och Uphill järnvägsstation (höger). När du passerar över Somerset Levels kommer linjen till platsen för Brent Knoll järnvägsstation med den isolerade kullen som den uppkallades efter i närheten till vänster. Nästa öppna station är Highbridge och Burnham ; detta är i Highbridge men tjänar också co-joined Burnham-on-Sea . Somerset och Dorset Joint Railway brukade korsa linjen på nivån strax norr om stationen; deras lokomotivverk låg på platsen för industrienheterna som var synliga till vänster när linjen passerar genom stationen.

Jämnare mark tar linjen till Bridgwater där godsgården används för avfallstrafik från kärnkraftverket Hinkley Point B. Bortom stationen, till höger, var tidigare Bristol och Exeter Railways vagnverk, men platsen är nu förlorad under moderna industrienheter. Linjen korsar nu floden Parrett på Somerset Bridge och passerar sedan under M5 igen.

Bridgwater- och Taunton-kanalen ansluter nu till höger under större delen av vägen till Taunton . Vid Durston ansluter den tidigare Yeovil-grenlinjen från vänster. En genväg tar linjen till Cogload Junction ; linjen mot Taunton klättrar upp här och korsar ovanför Reading to Taunton Line som den sedan ansluter till för att slutföra resan till Taunton, passera Creech St Michael och den tidigare korsningen av Chard-grenlinjen till vänster. Den sista körningen in i Taunton ser River Tone dyka upp bredvid till vänster och kanalen passerar under linjen för att ansluta sig till floden vid Firepool, bakom platsen för den tidigare godsgården på samma sida.

Taunton till Exeter

Betjänade samhällen: Taunton – Tiverton och Willand – Exeter

Linjen lämnar Taunton och passerar ingenjörens depå vid Fairwater Yard på samma sida. Den tidigare Norton Fitzwarren järnvägsstationen är platsen för två allvarliga kollisioner och en dödlig tågbrand. West Somerset Railway divergerar till höger och arbete pågår för att tillhandahålla nya faciliteter här för denna arvsjärnväg som inkluderar omläggningsspår för en kort sträcka längs den gamla Devon och Somerset Railway som bildade en tredje väg mellan huvudlinjen och västra Somerset. Till vänster om linjen markerar en banvall resterna av Grand Western Canal .

Efter att ha passerat Victory Crossing vid Bradford-on-Tone , börjar linjen att klättra uppåt. Den passerar till och med resterna av den Wellington stationen och sedan under A38-vägen på Beambridge , som var platsen för linjens ändstation medan arbete pågick för att gräva ut Whiteball-tunneln överst i Wellington Bank . Det var på väg ner hit som City of Truro blev det första loket som översteg 100 miles per timme (160 km/h).

Genom tunneln och in i Devon kommer motorvägen M5 längs med till vänster och linjen anländer till Tiverton Parkway , järnvägshuvudet för stora delar av norra Devon via A361-vägen som ansluter till motorvägen bredvid stationen. En kort bit längre bort ligger Tiverton Loops, platsen för den tidigare järnvägsstationen Tiverton Junction .

Motorvägsservicestationen till vänster markerar platsen för Cullompton järnvägsstation , och sedan passerar linjen resterna av Hele och Bradninch och Silverton stationer. Vid Stoke Canon brukade den gamla Exe Valley Railway ansluta från höger, och sedan sveper järnvägen genom dalen av floden Culm till där den förenar sig med floden Exe nära Cowley Bridge Junction . Här Tarkalinjen från Barnstaple till höger och linjen passerar sedan (på samma sida) Riverside Yard och ett gammalt omlastningsskjul . Fram till den 20 maj 1892, när de dåvarande GWR-linjerna omvandlades från 7 ft ( 2 134 mm ) bredspår , användes skjulet för att överföra gods mellan bredspåriga vagnar och 4 ft 8 + 1 ⁄ 2 tum ( 1 435 mm ) standardspår. vagnar som används av London och South Western Railway till Yeovil och Barnstaple. Linjen passerar den breda plankorsningen Red Cow och kommer till Exeter St Davids järnvägsstation .

Tjänster

En klass 166 närmar sig Weston-super-Mare

Alla stationer på rutten betjänas av Great Western Railway . Lokaltåg går i allmänhet mellan Cardiff Central och Taunton (anropar alla stationer mellan Bristol Temple Meads och Taunton utom Bedminster och Parson Street ) och från Bristol Parkway till Weston-super-Mare (anropar alla stationer från Temple Meads) kombinerat för att ge en halv -Timmar mellan Bristol Temple Meads och Weston-super-Mare under stora delar av dagen. Genomgående tåg till och från London Paddington trafikeras också via Bristol till Weston-super-Mare och Taunton, och direkt från London via Westbury till Taunton och Exeter. Vissa tjänster från Cardiff och många från London fortsätter bortom Exeter mot Plymouth och Penzance . Lokaltåg består mestadels av en blandning av klass 165 och 166 DMUs eller klass 255 "Castle"-tåg. Londontrafiken drivs med tåg av klass 800 och 802 .

Den andra operatören på rutten är CrossCountry , som tillhandahåller tåg mellan Skottland och nordöstra England och Paignton , Plymouth eller Penzance . Tågen består mestadels av klass 220 och 221 enheter, som arbetar antingen ensamma eller i par, även om varje dag också ser några få arbeten med HST -uppsättningar.

Infrastruktur

Rutten har en linjehastighetsgräns på 100 miles per timme (160 km/h) med lokala variationer, den huvudsakliga är 110 mph från ca. Bleadon (138-44) till Huntspill (147-00); tåg från Bristol till Taunton beskrivs som färdas i riktningen "nedåt". Den är konstruerad för vägtillgänglighet 8 och lastprofil W8. Den har Multiple Aspect Signals (MAS) och Track Circuit Block (TCB) som styrs från panelens signallåda i Bristol. En lokal signallåda vid Puxton och Worle kontrollerar de två plankorsningarna vid Hewish och Puxton, och en nödcentral vid Weston-super-Mare kan ta kontroll över avsnittet från Hewish till Uphill Junction om det behövs.

talets modernisering av Great Western Main Line har inkluderat elektrifiering av huvudlinjen från London till Bristol Parkway, men detta är inte planerat att förlängas till Bristol till Exeter-linjen. Tåg är nu en hybrid av diesel och elektrisk kraft ( Bimodes ) som kan köras på icke elektrifierade rutter söder om Bristol.

Weston -super-Mare / Yate -korridoren är en av huvudaxlarna i den föreslagna Greater Bristol Metro , som syftar till att förbättra transportkapaciteten i Bristol-området.

Det har också funnits krav på en dedikerad järnvägslinje till Bristols flygplats , som förgrenar sig från huvudlinjen någonstans nära Flax Bourton .

Se även

Källor och vidare läsning

  •   Avon County Planning Department (1983). Järnvägar i Avon, en kort historia av deras utveckling och nedgång 1832 - 1982 . Bristol: Avon County Planning Department. ISBN 0-860631-84-2 .
  •   Beck, Keith; Copsey, John (1990). The Great Western i South Devon . Didcot: Wild Swan Publications. ISBN 0-906867-90-8 .
  • Central publicitetsenhet (vintern 1979). Järnvägselektrifiering . British Railways Board . s. 0–2, 8.
  •   Conolly, W. Philip (1967). British Railways Pre-grouping Atlas and Gazetteer . Shepperton: Ian Allan Publishing . ISBN 0-711003-20-3 .
  • Cooke, RA (1979). Avsnitt 16: West Somerset . Spårlayoutdiagram för GWR och BR WR. Harwell: RA Cooke. s. ej anförd.
  • Great Western Railway (1924). Nummer 1 - Paddington till Penzance . Genom fönstret. London: Great Western Railway. s. ej anförd.
  • Hesp, Martin (7 juli 2008). "Min magnifika tågresa" . Western Morning News . Arkiverad från originalet den 25 november 2010 . Hämtad 14 juli 2008 .
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Bristol–Exeter_line&oldid=1091690555 "