kalabriska grekiska

Kalabrisk grekisk
Greko
Infödd till	Italien
Område	Kalabrien
Etnicitet	greker
Modersmålstalare	c. 2 000 (2010)
Språkfamilj	Indoeuropeisk grekisk grekisk vind – jonisk (omtvistad) dorisk (omtvistad) italiensk grekisk kalabrisk grekisk
Skrivsystem	latin
Officiell status
Erkänt minoritetsspråk i	Italien Kalabrien
Språkkoder
ISO 639-3	–
Glottolog	aspr1238 Aspromonte
Linguasfären	56-AAA-aib
IETF	el-Latn-u-sd-it78
Platskarta över de italiensktalande områdena Grecìa Salentina och Bovesia

Den kalabriska dialekten av grekiska (italienska: Grecanico ) är den variant av italienska grekiska som används av det etniska Griko-folket i Kalabrien , i motsats till den italienska grekiska dialekten som talas i Grecìa Salentina . Båda är rester av den antika och bysantinska grekiska koloniseringen av regionen.

Kalabrisk grekiska nämns i UNESCOs röda bok om hotade språk , tillsammans med Griko . Dessutom Euromosaic det som ett hotat och minoritetsspråk i Europeiska unionen . Det nämns av Ethnologue som en dialekt av modern grekiska i betydelsen av ett modernt folkspråk i den grekiska familjen (som är fallet med pontisk och tsakonian grekiska).

Historia

Diffusion av grekiska kalabriska under århundradena. Blått : fram till 1400-talet, Violett : fram till 1500-talet, Gult : fram till 1800-talet, Orange : fram till 1900-talet, Röd : nuvarande diffusion

Användningen av kalabrisk grekiska kan spåra dess rötter till de antika kolonierna Magna Grecia , och möjligen tidigare . Kalabrien var en gång ett territorium av det bysantinska riket från 536 e.Kr. tills det erövrades av normanderna 1071 e.Kr. Under bysantinskt styre kallades territoriet Catepanate of Italy .

Kalabrisk grekiska talades i hela södra Kalabrien fram till 1400- till 1500-talet, då det gradvis ersattes av en romansk dialekt ( kalabriska ), men det finns influenser från kalabriska grekiska på grammatiken och i en stor del av den senares ordförråd. Under ) talades den grekiska dialekten brett i ett stort område mellan Seminara , Taurianova och platån Poro . En kort historisk analys illustrerar ganska lätt det progressiva försvinnandet av den grekiska dialekten i olika kalabriska områden från 1500-talet och framåt.

Runt mitten av 1500-talet hade den försvunnit från fälten i Petrace , särskilt från den höga dalen Diverso och Tasi . Under 1600-talet spred sig regressionen till några dalar i den västra sidan av Aspromonte nära Messinasundet , såsom Catona- och Gallicodalarna . Under 1800-talet förlorades det i vissa byar som Pentedattilo , Afrika , Brancaleone , Motta San Giovanni , Montebello och San Lorenzo , på den joniska sidan av Aspromonte; och i början av 1900-talet spred det sig till städerna Palizzi , Staiti , Cardeto , Roccaforte del Greco , Amendolea och Condofuri .

Under den fascistiska perioden i Italien avråddes språkliga minoriteter starkt från att använda sina modersmål, vilket påverkade användningen av kalabrisk grekiska.

Distribution

Idag talas kalabrisk grekiska i nio städer i Bovesìa inklusive Bova Superiore, Roghudi , Gallicianò , Chorìo di Roghudi, Bova Marina och staden Reggio di Calabria , särskilt i stadsdelarna San Giorgio Extra och Rione Modena.

Flera hundra Griko-folk fortsätter att tala den kalabrisk-grekiska dialekten i stadsdelarna Arangea och Sbarre i Reggio Calabria och ytterligare ett litet antal har rapporterats i Melito di Porto Salvo, främst från migration från Roghudi och från Chorìo efter de svåra översvämningar som inträffade där i 1971.

Omkring 2 000 Griko-folk talar och förstår nu språket, men endast omkring 50 av dem är under trettiofem år, [ trots ansträngningar från kulturföreningar och administrativa myndigheter för att återuppliva språket.

I Bova lär många människor nu modern grekiska snarare än kalabriska grekiska.

Egenskaper

Kalabrisk grekiska har mycket gemensamt med modern standardgrekiska. Med avseende på dess ursprung hävdar vissa filologer att det härstammar från Koine-grekiska med medeltida grekiska , men andra hävdar att det kommer direkt från antikens grekiska och särskilt från den doriska grekiska som talas i Magna Graecia , med en oberoende evolution som inte påverkas av Koine-grekiska .

Bevisen är baserad på arkaismer i detta språk, inklusive närvaron av ord från dorisk grekiska men som inte längre används i Grekland (förutom på tsakonian ). Det finns också en hel del utmärkande egenskaper i jämförelse med standard modern grekiska.

Till exempel, i många fall har det sista "-s" i de flesta ord gått förlorat (dvs. gaidaros (åsna) blir gadaro på kalabriska grekiska). Dessutom existerar inte en framtida tid i denna dialekt; den ersätts av presens.

Talare skriver språket med det latinska alfabetet , inte det grekiska alfabetet .

Litteratur

Litteraturen är knapphändig och består av poesiböcker, lokalhistoria eller kalendrar, ofta på tre språk (italienska, kalabriska grekiska och moderna grekiska).

I avsaknad av en språklig auktoritet initierade föreningen Jalò tu Vúa i slutet av 1970 -talet en forskargrupp för att upprätta metodiska standarder för att lära ut kalabrisk grekiska och utarbeta en grammatik för skolorna. Bovas kommun publicerade den som broschyr 1979 med titeln La Glossa di Bova ( Bovas dialekt ) .

Roll i humanismen

Kalabrierna var väl representerade i humanismen och i renässansen . De grekiska forskarna från den perioden kom faktiskt ofta från Kalabrien , kanske på grund av inflytandet från talad grekiska. Återupptäckten av antikens grekiska i västerländsk kristendom var mycket svårt eftersom detta språk nästan hade glömts bort. Närvaron av kalabriska humanister såväl som flyktingar från Konstantinopel var avgörande.

Studiet av antikens grekiska var huvudsakligen ett arbete av två munkar från klostret Seminara : Barlaam , biskop av Gerace , och hans lärjunge, Leonzio Pilato .

Leonzio Pilato , i synnerhet, var en etnisk grekisk kalabrier född nära Reggio Calabria . Han var en viktig lärare i antikgrekiska och översättare, och han hjälpte Giovanni Boccaccio i översättningarna av Homers verk.

musik

Kalabrisk grekiska har aldrig haft en bred tradition inom musik, men det finns ett antal lokala folkgrupper som sjunger på denna dialekt.

En årlig festival som kallas "Palea riza" ("Forntida rot" på både kalabriska och standardgrekiska ) av grekisk världsmusik och kalabrisk musik hålls i Bova och andra pittoreska städer i området.

Nuvarande status

Kulturföreningar

Inspirerad av Rohlfs ansträngningar försökte en grupp universitetsstudenter ytterligare öka exponeringen av denna dialekt genom att publicera en broschyr med titeln La Ionica . Detta var den första organiserade aktiviteten som syftade till att skydda språket.

1970 bildade gruppen en kulturförening vid namn La Ionica och broschyren blev en tidskrift, som innehöll poesi och prosa på både italienska och grekiska kalabriska. Samma förening etablerade kontakter med grekisktalande i Grecìa Salentina i syfte att skapa UGIM (Union of Greek of South Italy) för att gemensamt skydda regionens tvåspråkighet och kräva formellt statligt erkännande i sådana områden, såsom tvåspråkiga vägskyltar.

Efter exemplet La Ionica bildades andra lokala föreningar, inklusive Zoí ce glossa (Liv och språk) i Reggio Calabria, Cinurio Cosmó (Nya Världen) och Jalò tu Vúa i Bova Marina, CUMELCA i Gallicianò och Roghudi och Apodiafázi (Gryning) i Bova Superiore.

Massmedia

Det finns två tidskrifter på kalabrisk grekiska: I Riza , som är trespråkig (italienska, kalabrisk grekiska och modern grekiska) och utgiven av Jalò tu Vúa- föreningen, och CUMELCA . Den förra är en fyramånaderspublikation, och den senare är tänkt att publiceras var tredje månad men är oregelbunden. Regionen ger visst ekonomiskt stöd för att stödja publikationerna.

Inga radiostationer sänder på kalabriska grekiska, mest på grund av krisen för de lokala privata radiostationerna. Mellan 1977 och 1984, samtidigt som uppsvinget för lokala stationer, sände några stationer program på detta språk. Bland dem fanns radioantennen Don Bosco vid Bova Marina, Radio San Paolo vid Reggio di Calabria och RTM vid Mélito di Porto Salvo. Dialekten har aldrig använts på tv.

Utbildning och ökad medvetenhet

Den grekiska regeringen i Aten , av Associazione Internazionale degli Ellenofoni (SFEE) eller International Association of Greek-speakers, har etablerat förbindelser med La Ionica och har officiellt bjudit in kalabriska greker till de årliga möten de är värdar för i Grekland . Bortsett från det La Ionica inte fått bra stöd av statliga offentliga institutioner; medvetenheten om detta problem har verkligen dykt upp under de senaste åren.

Regionen Kalabrien har uppmuntrat utbildning av dialekten i skolorna, tillsammans med vad som redan händer när det gäller albanska , och på så sätt främjat tvåspråkighet. 1993 skapade regionen också en Istituto Regionale Superiore di Studi Ellenofoni (Regional Institute of Advanced Hellenophonic Studies), baserad i Bova Marina.

Trots den inledande aktiviteten har programmet inte gjort många framsteg på grund av bristen på kvalificerade lärare och det faktum att tvåspråkighet inte finns i administrationen. Förbättringarna är mycket små och för närvarande är det till exempel bara städerna Bova och Bova Marina som har tvåspråkiga gatuskyltar.

Den gradvisa nedgången i användningen av grekiska kalabriska beror främst på att befolkningen ser det som inget annat än en dialekt, en form av uttryck för de lägre klasserna som är typisk för landsbygds- och/eller analfabeter. Bristen på språkliga register (användning i andra miljöer än på bekant nivå) är ytterligare ett hinder för dess överlevnad.

Språket bevarades medan befolkningen förblev isolerad i bergen i Aspromonte . Efter migrationerna från de zoner av huvuddelen av befolkningen har dagens yngre generationer endast en mycket grundläggande kunskap om språket. Dessutom uppmuntrar förbättrade utbildningsstandarder användningen av andra språk, som italienska, även på en daglig basis.

Aktiviteten inom utbildningsområdet, även om den stöds av lokal administration och lagstiftning för att främja närvaron av grekiska i klassrummet och på universiteten, är begränsad eftersom föreläsare och handledare med tillräckliga kunskaper i grekiska kalabriska inte är tillgängliga för att erbjuda kurser. Den initiala verksamheten har begränsats till initiativ från kulturgrupper på lokal nivå, med ekonomiskt stöd från udda kommunfullmäktige.

Språkundervisningen i skolan har inte följt ett tvåspråkigt format utan har erbjudits mer som ett valfritt ämne på grundskolenivå, tack vare det ekonomiska stödet från den regionala regeringen och Europeiska gemenskapen . Studentsiffrorna har varit fortsatt låga.

Språkundervisningen är helt frånvarande på gymnasienivå. Ändå erbjuder kulturföreningarna kurser riktade till vuxna.

Det största problemet är alltså fortfarande den begränsade kunskapen om språket hos lärarbröderskapet, för vilka tvåspråkighet inte är en obligatorisk del av deras kvalifikationer. Viss vidareutbildning av sådana utexaminerade erbjuds av den udda kulturföreningen som Jalò tu Vúa men endast med stöd av Europeiska gemenskapen. Den föreningen har till och med arbetat för att skapa en grekisk kalabrisk grammatik.

Se även

• Griko-dialekt
• Griko människor
• Magna Graecia

externa länkar

• (på italienska) Leonzio Pilatos biografi
• Rindinedda, traditionell Griko-sång