Pali Canon

Standardutgåva av Thai Pali Canon

Pāli- kanonen är standardsamlingen av skrifter i den buddhistiska Theravada -traditionen, bevarad på Pāli -språket. Det är den mest kompletta bevarade tidiga buddhistiska kanonen. Den härrör huvudsakligen från Tamrashatiya -skolan.

Under det första buddhistiska rådet , tre månader efter Gautama Buddhas parinibbana i Rajgir , reciterade Ananda Sutta Pitaka , och Upali reciterade Vinaya Pitaka . De Arhats accepterade recitationerna, och hädanefter bevarades lärorna muntligt av Sangha . Tipitaka som överfördes till Sri Lanka under kung Asokas regeringstid bevarades initialt muntligt och skrevs senare ner på palmblad under det fjärde buddhistiska rådet 29 fvt, cirka 454 år efter Gautama Buddhas död . Påståendet att texterna "talades av Buddha" menas i denna icke-bokstavliga mening.

Förekomsten av bhanaka -traditionen som existerade fram till senare perioder, tillsammans med andra källor, visar att muntlig tradition fortsatte att existera sida vid sida med skrivna skrifter under många århundraden framöver. Den så kallade nedskrivningen av skrifterna var alltså bara början på en ny form av tradition, och innovationen motarbetades troligen av de mer konservativa munkarna. Som med många andra innovationer var det först efter en tid som det blev allmänt accepterat. Därför var det mycket senare som protokollen från denna händelse omvandlades till en redogörelse för ett "råd" (sangayana eller sangiti ) som hölls under beskydd av kung Vattagamani .

Textfragment av liknande läror har hittats i andra stora buddhistiska skolor i Indien . De skrevs dock ner på olika prakrits förutom pali såväl som sanskrit . Några av dessa översattes senare till kinesiska (tidigast dateras till slutet av 400-talet e.Kr.). Den överlevande lankesiska versionen är den mest kompletta, men en som redigerades omfattande omkring 1 000 år efter Buddhas död, på 500- eller 600-talet e.Kr. De tidigaste textfragmenten av kanoniskt Pali hittades i Pyu-stadsstaterna i Burma som dateras endast till mitten av 5:e till mitten av 600-talet e.Kr.

Pāli-kanonen delas in i tre allmänna kategorier, kallad pitaka (från Pali piṭaka , som betyder "korg", som syftar på kärlen som palmbladsmanuskripten förvarades i). Således är kanonen traditionellt känd som Tipiṭaka ("tre korgar"). De tre pitakorna är följande:

1. Vinaya Piṭaka ("Discipline Basket"), som hanterar regler eller disciplin för sangha
2. Sutta Piṭaka (Sutra/Sayings Basket), buddhas diskurser och predikningar, en del religiös poesi och är den största korgen
3. Abhidhamma Piṭaka , avhandlingar som utarbetar buddhistiska doktriner, särskilt om sinne, även kallad "systematisk filosofi"-korgen

Vinaya Pitaka och Sutta Pitaka är anmärkningsvärt lika verken av de tidiga buddhistiska skolorna, ofta kallade tidiga buddhistiska texter . Abhidhamma Pitaka är dock en strikt Theravada-samling och har lite gemensamt med Abhidhamma-verken som erkänns av andra buddhistiska skolor.

Kanonen i traditionen

I förmodern tid publicerades inte Pali-kanonen i bokform, utan skrevs på tunna skivor av trä (kallat palmbladsmanuskript) eller bambu. Bladen hålls samman av tunna pinnar, och skriften är täckt av tyg och förvaras i en låda.

Kanonen beskrivs traditionellt av Theravada som Buddhas ord ( buddhavacana ), även om detta inte är avsett i bokstavlig mening, eftersom det inkluderar läror från lärjungar.

Den traditionella tolkningen av Theravādin ( Mahavihārin ) av Pali-kanonen ges i en serie kommentarer som täcker nästan hela kanonen, sammanställda av Buddhaghosa ( fl. 300-talet e.Kr.) och senare munkar, huvudsakligen på grundval av tidigare material som nu förlorats. Underkommentarer har skrivits efteråt, som ytterligare kommenterar Canon och dess kommentarer. Den traditionella Theravādin-tolkningen sammanfattas i Buddhaghosas Visuddhimagga .

En officiell åsikt ges av en talesman för Buddha Sasana-rådet i Burma : Kanonen innehåller allt som behövs för att visa vägen till nirvāna ; kommentarerna och underkommentarerna innehåller ibland mycket spekulativ materia, men är trogna dess läror och ger ofta mycket upplysande illustrationer. I Sri Lanka och Thailand har den "officiella" buddhismen till stor del anammat västerländska forskares tolkningar.

Även om kanonen har funnits i skriftlig form i två årtusenden, har dess tidigare muntliga natur inte glömts bort i verklig buddhistisk praxis inom traditionen: memorering och recitation är fortfarande vanliga. Bland de ofta reciterade texterna finns Paritta . Även lekmän kan vanligtvis åtminstone några korta texter utantill och reciterar dem regelbundet; detta anses vara en form av meditation, åtminstone om man förstår innebörden. Munkar förväntas förstås veta en hel del mer (se Dhammapada nedan för ett exempel). En burmesisk munk vid namn Vicittasara lärde sig till och med hela kanonen utantill för det sjätte rådet (igen enligt den vanliga Theravada-numreringen).

Skrifternas relation till buddhismen som den faktiskt existerar bland vanliga munkar och lekmän är, precis som med andra stora religiösa traditioner, problematisk: bevisen tyder på att endast delar av kanonen någonsin haft stor valuta och att icke-kanoniska verk ibland mycket mer allmänt använd; detaljerna varierade från plats till plats. Rupert Gethin föreslår att hela den buddhistiska historien kan betraktas som en utarbetning av implikationerna av de tidiga skrifterna.

Ursprung

Enligt en sen del av Pali-kanonen lärde Buddha ut de tre pitakana. Det tros traditionellt av Theravadins att det mesta av Pali-kanonen härstammar från Buddha och hans omedelbara lärjungar. Enligt skrifterna hölls ett råd kort efter Buddhas bortgång för att samla in och bevara hans läror. Theravada-traditionen säger att den reciterades muntligt från 500-talet f.Kr. till det första århundradet f.Kr., när den skrevs ner. Memoriseringen genomfördes genom regelbundna kommunala recitationer. Traditionen säger att endast några senare tillägg gjordes. Theravādin pitakas skrevs först ner i Sri Lanka i Alu Viharaya- templet tidigast 29–17 f.Kr.

Den geografiska inställningen av identifierbara texter inom Canon motsvarar i allmänhet platser i Ganges-regionen i nordöstra Indien, inklusive kungadömena Kosala , Kasi , Vajji och Magadha . Medan Theravada-traditionen i allmänhet har betraktat pali som synonymt med språket i kungariket Magadhi som talas av Buddha, har lingvister identifierat pali som närmare släkt med andra prakritspråk i västra Indien, och funnit betydande oförenligheter med de få bevarade exemplen av Magadhi och andra nordöstra prakrit-språk. Språklig forskning tyder på att Buddhas läror ursprungligen kan ha registrerats på ett språk i östra Indien, men att de överfördes till den västindiska föregångaren till Pali någon gång före Asokan-eran.

Mycket av materialet i kanonen är inte specifikt Theravādin, utan är istället samlingen av läror som denna skola bevarade från den tidiga, icke-sekteristiska samlingen av läror. Enligt Peter Harvey innehåller den material som strider mot senare Theravādin-ortodoxi. Han säger att "Theravādinerna kan alltså ha lagt till texter till kanonen under en tid, men de verkar inte ha manipulerat med vad de redan hade från en tidigare period." En mängd olika faktorer tyder på att de tidiga lankesiska buddhisterna betraktade kanonisk litteratur som sådan och överförde den konservativt.

Theravada-traditionen behandlar i allmänhet kanonen som en helhet som att den har sitt ursprung hos Buddha och hans omedelbara lärjungar (med undantag för vissa, generellt Abhidhamma-texter, som uttryckligen hänvisar till händelser långt efter hans död). Forskare skiljer sig åt i sina åsikter om det ultimata ursprunget till Pali-kanonen, men tror generellt att kanonen inkluderar flera skikt av relativt tidiga och sena texter, men med liten konsensus om den relativa dateringen av olika delar av kanonen eller vilka texter som hör till vilka epok.

Författarskap

Författarskap enligt Theravadins

Prayudh Payutto hävdar att Pali-kanonen representerar Buddhas lära i huvudsak oförändrad bortsett från mindre modifieringar. Han hävdar att den också innehåller läror som föregår Buddha, och att de senare lärorna memorerades av Buddhas anhängare medan han fortfarande levde. Hans avhandling bygger på studier av processerna under det första stora rådet och de metoder för memorering som användes av munkarna, som startade under Buddhas livstid. Det är också baserat på förmågan hos ett fåtal munkar, till denna dag, att memorera hela kanonen.

Bhikkhu Sujato och Bhikkhu Brahmali hävdar att det är troligt att mycket av Pali-kanonen går tillbaka till Buddhas tidsperiod. De baserar detta på många bevis, inklusive tekniken som beskrivs i kanonen (förutom de uppenbarligen senare texterna), som matchar tekniken på hans tid som var i snabb utveckling, att den inte inkluderar tillbakaskrivna profetior om den store buddhisten härskaren kung Ashoka (vilket Mahayana-texter ofta gör) antyder att det föregår hans tid, att det i sina beskrivningar av den politiska geografin presenterar Indien vid Buddhas tid, som förändrades kort efter hans död, att det inte nämns några platser i söder. Indien, som skulle ha varit välkänt för indianerna inte långt efter Buddhas död och olika andra bevis som går tillbaka till hans tid.

Författarskap enligt akademiska forskare

Forskarnas åsikter om författarskapet till Pali Canon kan grupperas i tre kategorier:

1. Tillskrivning till Buddha själv och hans tidiga anhängare
2. Tillskrivning till perioden av pre-sekterisk buddhism
3. Agnosticism

Forskare har både stött och motsatt sig de olika existerande åsikterna.

Åsikter om författarskap till Buddha själv

Flera forskare inom tidig buddhism hävdar att kärnan i de buddhistiska lärorna i Pali Canon kan härröra från Gautama Buddha själv, men att en del av den också utvecklades efter Buddha av hans tidiga anhängare. Richard Gombrich säger att Buddhas huvudsakliga predikningar (som i Vinaya och Sutta Pitaka ) är sammanhängande och övertygande, och måste vara en enda persons verk: Buddha själv, inte en kommitté av anhängare efter hans död.

Andra forskare är mer försiktiga och tillskriver en del av Pali-kanonen till Buddhas tidiga anhängare. Peter Harvey säger också att "mycket" av Pali-kanonen måste härröra från Buddhas lära, men säger också att "delar av Pali-kanonen uppenbarligen har sitt ursprung efter Buddhas tid." AK Warder har uttalat att det inte finns några bevis som tyder på att de tidiga skolornas delade undervisning formulerades av någon annan än Buddha och hans omedelbara anhängare. JW de Jong har sagt att det skulle vara "hyckleri" att påstå att vi inte kan säga något om den tidigaste buddhismens läror, och hävdat att "de grundläggande idéer om buddhism som finns i de kanoniska skrifterna mycket väl kunde ha förkunnats av honom [Buddha] , överförd och utvecklad av hans lärjungar och, slutligen, kodifierad i fasta formler."

Alex Wynne har sagt att vissa texter i Pali-kanonen kan gå tillbaka till buddhismens allra första början, som kanske inkluderar innehållet i Buddhas lära, och i vissa fall kanske till och med hans ord.{{refn|group=lower-alpha |name=fnt4|"Om en del av materialet är så gammalt, kan det vara möjligt att fastställa vilka texter som går tillbaka till buddhismens allra första början, texter som kanske innehåller innehållet i Buddhas lära, och i vissa fall, kanske t.o.m. hans ord". Han föreslår att kanonen komponerades tidigt strax efter Buddhas paranirvana, men efter en period av fri improvisation, och sedan bevarades kärnlärorna nästan ordagrant i minnet. Hajime Nakamura skriver att även om ingenting definitivt kan tillskrivas Gautama som en historisk figur, måste vissa ordspråk eller fraser härröra från honom.

Synpunkter på författarskap under perioden av försekterisk buddhism

De flesta forskare är överens om att det fanns en grov mängd helig litteratur som ett relativt tidigt samhälle upprätthöll och överförde.

Mycket av Pali-kanonen finns också i skrifterna från andra tidiga buddhistiska skolor, vars delar finns bevarade, huvudsakligen på kinesiska. Många forskare har hävdat att detta delade material kan tillskrivas perioden av pre-sekterisk buddhism . Detta är perioden innan de tidiga skolorna separerades omkring det fjärde eller tredje århundradet f.Kr.

Åsikter om agnosticism

Vissa forskare ser Pali-kanonen som att expandera och förändras från en okänd kärna. Argument för en agnostisk attityd inkluderar att bevisen för Buddhas läror härstammar från (långt) efter hans död.

Vissa forskare av senare indisk buddhism och tibetansk buddhism säger att lite eller ingenting går tillbaka till Buddha. Ronald Davidson har liten tilltro till att mycket, om någon, av att överleva buddhistiska skrifter faktiskt är den historiska Buddhas ord. Geoffrey Samuel säger att Pali-kanonen till stor del härrör från Buddhaghosas och hans kollegors arbete på 500-talet e.Kr. Gregory Schopen hävdar att det inte är förrän på 500- till 600-talen e.Kr. som vi kan veta något definitivt om innehållet i kanonen. Denna ståndpunkt kritiserades av A. Wynne.

Författarskap till Abhidhamma Pitaka

Västerländsk forskning tyder på att Abhidhamma Pitaka troligen började komponeras runt 300 f.Kr., men kan ha dragit på en tidigare tradition av listor och rubriker som kallas " matrika ". Traditionella redogörelser inkluderar det bland de texter som reciterats vid det första buddhistiska rådet och tillskriver skillnader i form och stil till dess sammansättning av Sariputra .

De tidigaste böckerna från Pali Canon

Olika ståndpunkter har intagits om vad de tidigaste böckerna i Canon är. Majoriteten av västerländska forskare anser att det tidigaste identifierbara skiktet huvudsakligen är prosaverk, Vinaya (exklusive Parivāra) och de första fyra nikāyas av Sutta Pitaka, och kanske också några korta versverk som Suttanipata . Men vissa forskare, särskilt i Japan, hävdar att Suttanipāta är den tidigaste av alla buddhistiska skrifter, följt av Itivuttaka och Udāna. Men en del av utvecklingen i läror kan bara spegla förändringar i undervisning som Buddha själv antog, under de 45 år som Buddha undervisade.

Forskare är i allmänhet överens om att de tidiga böckerna innehåller några senare tillägg. Aspekter av dessa sena tillägg är eller kan vara från en mycket tidigare period. Andra aspekter av Pali-kanonen, såsom informationen om samhället och sydasiatisk historia, är tveksamma eftersom Pali-kanonen i stor utsträckning omarbetades på 500- eller 600-talet e.Kr., nästan tusen år efter Buddhas död. Vidare nämner denna redigerade Pali-kanon av Sri Lanka själv att sammanställningen tidigare hade redigerats mot slutet av 1:a århundradet f.Kr. Enligt den tidiga buddhismens forskare Lars Fogelin är Pali-kanonen i Sri Lanka en modifierad kanon och "det finns ingen god anledning att anta att lankesisk buddhism liknar tidig buddhism på fastlandet, och det finns många skäl att hävda att den inte gör det. ."

Dr. Peter Masefield MPTS, före sin död, ägnade avsevärd forskning åt en form av pali känd som indokinesisk pali eller "Kham Pali". Hittills har detta ansetts vara en degraderad form av pali, men Dr Masefield konstaterar att ytterligare granskning av en mycket betydande korpus av texter förmodligen kommer att visa att detta är en internt konsekvent pali-dialekt. Anledningen till förändringarna är att vissa kombinationer av karaktärer är svåra att skriva i dessa manus. Dr Masefield säger vidare att efter det tredje återinförandet av Theravada-buddhismen i Sri Lanka (Siyamesesekten), sägs det i Thailand att ett stort antal texter också togs. Det verkar som att när klostervigningen dog ut i Sri Lanka, gick många texter också förlorade. Därför hade den lankesiska Pali-kanonen först översatts till indokinesiska pali, och sedan, åtminstone delvis, tillbaka till pali igen. (referens: Peter Masefield, Indo-Chinese Pali, https://www.academia.edu/34836100/PETER_MASEFIELD_INDO-CHINESE_PALI )

Ett av Ashokas edikt , 'Calcutta-Bairat ediktet', listar flera verk från kanonen som han anser vara fördelaktiga. Enligt Alexander Wynne:

Den allmänna konsensus verkar vara att det Asoka kallar Munigatha motsvarar Munisutta (Sn 207-21), Moneyasute är förmodligen den andra hälften av Nalakasutta (Sn 699-723), och Upatisapasine kan motsvara Sariputtasuttan (Sn 955-975) ). Identifieringen av de flesta av de andra titlarna är mindre säker, men Schmithausen, efter Oldenberg före honom, identifierar vad Asoka kallar Laghulovada med en del av en prosatext i Majjhima Nikaya, Ambalatthika- Rahulovada Sutta (M nr.61).

Ashokas regeringstid ( 304–232 f.v.t.), vilket betyder att vissa av de texter som de buddhistiska missionärerna bar vid denna tidpunkt också kan ha fixats .

Enligt lankesiska Mahavamsa skrevs Pali-kanonen ner under kung Vattagāminis ( Vaṭṭagāmiṇi ) regeringstid ( 1:a århundradet f.Kr.) i Sri Lanka , vid det fjärde buddhistiska rådet . De flesta forskare anser att lite om något tillfördes kanonen efter detta, även om Schopen ifrågasätter detta.

Texter

Manuskript

Burmesisk-palisk manuskriptkopia av den buddhistiska texten Mahaniddesa , som visar tre olika typer av burmesisk skrift , (överst) medium fyrkantig, (mitten) rund och (botten) kontur rund i röd lack från insidan av ett av de förgyllda omslagen

Klimatet i Theravāda-länderna bidrar inte till manuskriptens överlevnad . Bortsett från korta citat i inskriptioner och ett tvåsidigt fragment från 700- eller 800-talet som hittats i Nepal , är de äldsta kända manuskripten från sent på 1400-talet, och det finns inte särskilt mycket från före 1700-talet.

Tryckta upplagor och digitaliserade upplagor

Den första fullständiga tryckta upplagan av Canon publicerades i Burma 1900, i 38 volymer. Följande utgåvor av Pali-texten till Canon är lätt tillgängliga i väst:

• Pali Text Society- utgåva (i romersk skrift ), utgiven 1877–1927 (några volymer ersattes senare av nya upplagor), i 57 volymer (inklusive register).
  •   Pali-skrifterna och några Pali-kommentarer digitaliserades som en MS-DOS/extended ASCII-kompatibel databas genom samarbete mellan Dhammakaya Foundation och Pali Text Society 1996 som PALITEXT version 1.0: CD-ROM Database of the Entire Buddhist Pali Canon ISBN 978- 974-8235-87-5 .
• Thai Tipitaka i thailändsk skrift , publicerad under Rama VII: s regeringstid (1925–35), 45 volymer, med färre variantläsningar än PTS;
  • BUDSIR på Internet gratis med inloggning; och elektronisk transkription av BUDSIR: Buddhist scriptures information retrieval, CD-ROM och online, båda kräver betalning.
• Sjätte rådet Tipiṭaka , Rangoon (1954–56), 40 volymer i burmesisk skrift ; med färre variantläsningar än den thailändska utgåvan;
  • elektronisk utskrift av Vipāssana Research Institute tillgänglig online i sökbar databas utan kostnad, eller på CD-ROM (endast p&p) från institutet.
  • En annan utskrift av denna utgåva, producerad under beskydd av Supreme Patriarch of Thailand, World Tipitaka Edition, 2005, 40 volymer, publicerad av Dhamma Society Fund, hävdar att den inkluderar hela omfattningen av ändringar som gjordes vid det sjätte rådet , och återspeglar därför resultaten av rådet mer exakt än vissa befintliga sjätte rådsutgåvor. Tillgänglig för visning online (registrering krävs) på Tipiṭaka Quotation WebService.
• Singalesisk (Buddha Jayanti) upplaga , (1957–1993?), 58 volymer inklusive parallella singalesiska översättningar, sökbara, gratis (ännu inte fullständigt korrekturlästa.) Tillgänglig på Journal of Buddhist Ethics. Den enda korrekta versionen av den lankesiska texten tillgänglig, i individuella sidbilder. Går dock inte att söka.
  • Avskrift i BudhgayaNews Pali Canon. I den här versionen är det lätt att söka efter enskilda ord på alla 16 000+ sidor samtidigt och se de sammanhang där de förekommer.
• Kambodjansk Tipiṭaka i Khmer-skrift . Redigerad och publicerad av Institut Bouddhique i Phnom Penh (1931–69).
• Den kompletta samlingen av kinesiska Pattra-skrifter som bevaras av Dai-folket .

Översättningar

Pali Canon in English Translation , 1895-, pågår, 43 volymer hittills, Pali Text Society, Bristol; för detaljer om dessa och andra översättningar av enskilda böcker, se de separata artiklarna. 1994 konstaterade den dåvarande presidenten för Pali Text Society att de flesta av dessa översättningar var otillfredsställande. En annan före detta president sa 2003 att de flesta översättningarna gjordes mycket dåligt. Stilen på många översättningar från Canon har kritiserats som "buddhistisk hybrid engelska", en term som uppfanns av Paul Griffiths för översättningar från sanskrit. Han beskriver det som "bedrövligt", "begripligt endast för den invigde, skrivet av och för buddhologer".

Urval: se Lista över Pali Canon-antologier .

En översättning av Bhikkhu Nanamoli och Bhikkhu Bodhi av Majjhima Nikaya publicerades av Wisdom Publications 1995.

Översättningar av Bhikkhu Bodhi av Samyutta Nikaya och Anguttara Nikaya publicerades av Wisdom Publications 2003 respektive 2012.

Under 2018 gjordes nya översättningar av hela de fem Nikayas fritt tillgängliga på webbplatsen suttacentral av australiensaren Bhikkhu Sujato , översättningarna släpptes också till Public domain .

En japansk översättning av Canon, redigerad av Takakusu Junjiro , publicerades i 65 volymer från 1935 till 1941 som The Mahātripiṭaka of the Southern Tradition (南伝大蔵経 Nanden daizōkyō ).

En kinesisk översättning av den ovan nämnda japanska översättningen gjordes mellan 1990–1998 och trycktes därefter under beskydd av Kaoshiungs Yuan Heng-tempel.

Innehållet i Canon

Som nämnts ovan består Canon av tre pitakas.

• Vinaya Pitaka ( vinayapiṭaka )
• Sutta Pitaka eller Suttanta Pitaka
• Abhidhamma Pitaka

Detaljer ges nedan. För mer fullständig information, se standardreferenser om Pali-litteratur.

Vinaya Pitaka

Den första kategorin, Vinaya Pitaka , handlar mest om reglerna för sangha , både munkar och nunnor . Reglerna föregås av berättelser som berättar hur Buddha kom att lägga ner dem, och följs av förklaringar och analyser. Enligt berättelserna utformades reglerna på ad hoc-basis eftersom Buddha stötte på olika beteendeproblem eller dispyter bland sina anhängare. Denna pitaka kan delas in i tre delar:

• Suttavibhanga ( -vibhaṅga ) Kommentar till Patimokkha , en grundläggande regler för munkar och nunnor som inte som sådan ingår i Canon. Munkarnas regler behandlas först, följt av de av nunnornas regler som inte redan omfattas.
• Khandhaka Andra regler grupperade efter ämne i 22 kapitel.
• Parivara (parivāra) Analys av reglerna ur olika synvinklar.

Sutta Pitaka

Den andra kategorin är Sutta Pitaka (bokstavligen "korg av trådar", eller av "det vältalade"; sanskrit: Sutra Pitaka, enligt den tidigare betydelsen) som huvudsakligen består av redogörelser för Buddhas läror. Sutta Pitaka har fem underavdelningar, eller nikayas :

• Digha Nikaya (dīghanikāya) 34 långa diskurser. Joy Manné hävdar att den här boken var särskilt avsedd att göra konvertiter, med sin höga andel av debatter och andaktsmaterial.
• Majjhima Nikaya 152 medellånga diskurser. Manné menar att denna bok särskilt var avsedd att ge en solid grund i undervisningen till konvertiter, med en hög andel predikningar och konsultationer.
• Samyutta Nikaya ( saṃyutta- ) Tusentals korta diskurser i femtio-udda grupper efter ämne, person etc. Bhikkhu Bodhi , i sin översättning, säger att denna nikaya har de mest detaljerade förklaringarna av doktrin.
• Anguttara Nikaya ( aṅguttara- ) Tusentals korta diskurser ordnade numeriskt från ettor till elva. Den innehåller mer elementär undervisning för vanliga människor än de tre föregående.
• Khuddaka Nikaya En diverse samling verk i prosa eller vers.

Abhidhamma Pitaka

Den tredje kategorin, Abhidhamma Pitaka (bokstavligen "bortom dhamma", "högre dhamma" eller "special dhamma", sanskrit: Abhidharma Pitaka ), är en samling texter som ger en skolastisk förklaring av buddhistiska doktriner, särskilt om sinne, och ibland kallad "systematisk filosofi"-korgen. Det finns sju böcker i Abhidhamma Pitaka:

• Dhammasangani ( -saṅgaṇi eller -saṅgaṇī ) Uppräkning, definition och klassificering av dhammas
• Vibhanga ( vibhaṅga ) Analys av 18 ämnen med olika metoder, inklusive de från Dhammasangani
• Dhatukatha (dhātukathā) handlar om kopplingar mellan idéer från de två föregående böckerna
• Puggalapannatti (-paññatti) Förklaringar av typer av personer, ordnade numeriskt i listor från ettor till tiotal
• Kathavatthu (kathā-) Över 200 debatter om doktriner
• Yamaka Gäller för 10 ämnen en procedur som involverar omvända frågor (t.ex. Är XY? Är YX?)
• Patthana ( paṭṭhāna ) Analys av 24 typer av tillstånd

Den traditionella ståndpunkten är att abhidhamma syftar på den absoluta läran, medan sutorna är anpassade till den som hör. De flesta forskare beskriver abhidhamma som ett försök att systematisera sutornas lära: Kusinerna säger att där sutorna tänker i termer av sekvenser eller processer, tänker abhidhamma i termer av specifika händelser eller tillfällen.

Användning av brahmaniskt språk

Pali-kanonen använder många brahmaniska terminologier och begrepp. Till exempel Sundarika Sutta en analogi, citerad på flera andra ställen i Canon, där Buddha beskriver Agnihotra som det främsta offret och Gayatri-mantrat som den främsta mätaren:

aggihuttamukhā yaññā sāvittī chandaso mukham.

— Offer har agnihotra som främsta; av meter är den främsta Sāvitrī.

Dessa brahmaniska motiv introduceras ibland för att "etablera en koppling till brahminernas gärningar och övertygelser", med hänvisning till "delade idéer" som var en del av kulturen i det antika Indien. I många andra fall introduceras de för att upprätta ogynnsamma jämförelser med buddhistiska läror eller praxis - efter att ha identifierat eldoffret som det främsta av de brahministiska offren, fortsätter Buddha med att förklara hur det överträffas av tändandet av "inre ljus "att han övar som en arhat .

Jämförelse med andra buddhistiska kanoner

Se även: Āgama (buddhism)

De andra två huvudsakliga buddhistiska kanonerna som används i våra dagar är den kinesiska buddhistiska kanonen och den tibetanska kangyuren .

Den moderna standardutgåvan av den kinesiska buddhistiska Canon är Taishō Revised Tripiṭaka , med hundra stora uppdelningar, totalt över 80 000 sidor. Detta inkluderar Vinayas för skolorna Dharmaguptaka , Sarvāstivāda , Mahīśāsaka och Mahāsaṃghika . Det inkluderar också de fyra stora Āgamas, som är analoga med Nikayas av Pali Canon. De är nämligen Saṃyukta Āgama, Madhyama Āgama, Dīrgha Āgama och Ekottara Āgama . Också inkluderade är Dhammapada , Udāna, Itivuttaka och Milindapanha. Det finns också ytterligare texter, inklusive tidiga historier, som är bevarade från de tidiga buddhistiska skolorna men som inte finns i Pali. Kanonen innehåller omfattande verk av Abhidharma, särskilt från Sarvāstivāda-skolan. De indiska verken bevarade i den kinesiska kanonen översattes mest från buddhistisk hybridsanskrit , klassisk sanskrit eller från regionala prakrits . Kineserna hänvisade i allmänhet till dessa helt enkelt som " sanskrit " (Ch. 梵語, Fànyǔ). Den första träklosstryckningen av hela den kinesiska buddhistiska kanonen gjordes under Songdynastin genom kejserlig ordning i Kina år 971; den tidigaste daterade tryckta buddhistiska sutran var Diamond Sutra tryckt i CE 868 (tryckt av en upāsaka för fri distribution); även om tryckning av enskilda buddhistiska sutras och relaterat material kan ha börjat så tidigt som på 700-talet e.Kr.

Den tibetanska Kangyur omfattar omkring hundra volymer och inkluderar versioner av Vinaya Pitaka, Dhammapada (under titeln Udanavarga ) och delar av några andra böcker. På grund av den senare sammanställningen innehåller den jämförelsevis färre tidiga buddhistiska texter än Pali och kinesiska kanoner.

De kinesiska och tibetanska kanonerna är inte översättningar av pali och skiljer sig från den i varierande utsträckning, men innehåller några igenkännbart liknande tidiga verk. Abhidharma-böckerna är dock fundamentalt olika verk från Pali Abhidhamma Pitaka. De kinesiska och tibetanska kanonerna består också av Mahāyāna sūtras och Vajrayāna tantras , som har få paralleller i Pali Canon.

Se även

• Tillgång till Insight
• Atthakatha , Pali kommentarer om Pali Canon
• Aṭṭhakavagga och Pārāyanavagga
• Bhikkhu Analayo
• Bhikkhu Bodhi
• Bhikkhu Sujato
• Buddhaghosa
• Buddhistiska publikationssällskapet
• Dhamma Society Fund
• Dhammapada , en av de mest lästa och mest kända buddhistiska skrifterna
• Dhammapāla
• Tidiga buddhistiska texter
• Ho trai , bibliotek i thailändska tempel
• Karl Eugen Neumann
• Lista över Sāsana Azani-mottagare
• Ñāṇamoli Bhikkhu
• Niddesa
• Nikāya
• Nyanaponika Thera
• Nyanatiloka Mahathera
• Pali litteratur
• Pali Text Society
• Palmbladsmanuskript
• Parakanoniska texter (Theravada Buddhism)
• Pariyatti (bokhandel)
• Pitakataik
• Rerukane Chandawimala Thero
• Sacca-kiriya
• Sanam Luang Dhamma studier
• Ṭhānissaro Bhikkhu
• Theravada-buddhismen
• Thomas William Rhys Davids
• Tipitakadhara Tipitakakovida urvalsundersökningar
• Tripiṭaka tabletter vid Kuthodaw Pagoda

Källor

• Allon, Mark (1997), "An Assessment of the Dhammakaya CD-ROM: Palitext Version 1.0", Buddhist Studies (Bukkyō Kenkyū) , 26 : 109–29
• Bechert, Heinz ; Gombrich, Richard F. (1984), The world of buddhism: buddhist monks and nuns in society and culture , London: Thames and Hudson
• Brown, EK; Anderson, Anne (2006), Encyclopedia of language &linguistics , Boston: Elsevier
• Buswell, Robert E (2004), Encyclopedia of Buddhism , USA: Macmillan Reference
• Cone, Margaret (2001), Dictionary of Pali, vol. I , Oxford: Pali Text Society
• Cousins, LS (1984), I Richard Gombrich och KR Norman (red.): Dhammapala, Buddhist studies in honor of Hammalava Saddhatissa , Nugegoda, Sri Lanka: University of Sri Jayawardenapura, sid. 56
• Cousins, LS (1982), Pali muntlig litteratur. I Denwood och Piatigorski, red.: Buddhist Studies, ancient and modern , London: Curzon Press, s. 1–11
•   Davidson, Ronald M. (2003), Indian Esoteric Buddhism , New York: Indian Esoteric BuddhismColumbia University Press, ISBN 0-231-12618-2
• De Jong, JW (1993), "The Beginnings of Buddhism", The Eastern Buddhist , 26 (2): 25
• Encyclopædia Britannica (2008), "Buddhism", Encyclopædia Britannica
• Gethin, Rupert (1998), Foundations of Buddhism , Oxford; New York: Oxford University Press
• Gethin, Rupert (1992), The Buddha's Path to Awakening , Leiden: EJ Brill
• Gombrich, Richard F (2006), Theravada Buddhism (2:a upplagan), London: Routledge
• Griffiths, Paul J. (1981), "Buddhist Hybrid English: Some Notes on Philology and Hermeneutics for Buddhologists", Journal of the International Association of Buddhist Studies , 4 (2): 17–32
• Grönbold, Günter (1984), Der buddhistische Kanon: eine Bibliographie , Wiesbaden: Otto Harrassowitz
• Hamm (1973), I: Kulturavdelningen vid den tyska ambassaden i Indien, red. , Varanasi: Chowkhamba Sanskrit Series Office, German Scholars on India, volym I
• Harvey, Peter (1995), The Selfless Mind , Surrey: Curzon Press
• Harvey, Peter (1990), Introduction to Buddhism , New York: Cambridge University Press
• Jones, Lindsay (2005), Råd, buddhistiska. I: Encyclopedia of religion , Detroit: Macmillan Reference
•   Maguire, Jack (2001), Essential Buddhism: A Complete Guide to Beliefs and Practices , Simon och Schuster, ISBN 978-0-671-04188-5
• Manné, Joy (1990), "Categories of sutta in the Pali Nikayas" (PDF) , Journal of the Pali Text Society , XV : 29–88, arkiverad från originalet (PDF) 2014-09-01
• McDaniel, Justin T. (2005), "Konsten att läsa och lära ut Dhammapadas: reform, texts, contexts in Thai Buddhist history" , Journal of the International Association of Buddhist Studies , 28 (2): 299–336
• Mendelson, E. Michael (1975), Sangha and State in Burma , Ithaca, New York: Cornell University Press
• Morgan, Kenneth W. (1956), Path of the Buddha , New York: Ronald Press
• Nakamura, Hajime (1999), Indian Buddhism: A Survey with Bibliographical Notes , Delhi: Motilal Banarsidass
• Ñāṇamoli, Bhikkhu; Warder, Anthony Kennedy (1982), Introduction to Path of Discrimination , London: Pali Text Society: Distributed by Routledge och Kegan Paul
• Norman, KR (1983), Pali Literature , Wiesbaden: Otto Harrassowitz
• Norman, KR (1996), Collected Papers, volym VI , Bristol: Pali Text Society
•   Norman, KR (2005). Buddhist Forum Volym V: Filologisk syn på buddhismen . Routledge. s. 75–76. ISBN 978-1-135-75154-8 .
• Pali Canon Online Database , Bodhgaya News , hämtad 2012-10-14
• Samuel, Geoffrey (2012), Introducing Tibetan Buddhism , New York: Routledge
• Schopen, Gregory (1997), Bones, Stones, and Buddhist Monks , Honolulu: University of Hawai'i Press
• Skilling, P., red. (1997). Mahasutras, volym I, del I och II . Oxford: Pali Text Society.
• Sri Lankas Pāḷi Texts , arkiverade från originalet 2012-11-24 , hämtade 2013-01-15
• "The Pali Tipitaka" , Tipitaka.org , hämtad 2012-10-14
• "Vipassana Research Institute" , Vri.dhamma.org , VRI Publications, arkiverad från originalet 2012-10-14 , hämtad 2012-10-14
•   von Hinüber, Oskar (2000), A Handbook of Pāli Literature , Berlin; New York: Walter de Gruyter, ISBN 978-3-11-016738-2
• Warder, AK (1963), Introduction to Pali , London: Publicerad för Pali Text Society av Luzac
•   Warder, AK (2000), Indian Buddhism , Buddhism Series (3rd ed.), Delhi: Motilal Banarsidass, ISBN 978-81-208-1741-8 , hämtad 2021-05-29
• Wynne, Alexander (2003), Hur gammal är Suttapiṭaka? Det relativa värdet av text- och epigrafiska källor för studiet av tidig indisk buddhism (PDF) , St John's College, arkiverad från originalet (PDF) 2015-03-09
• Wynne, Alexander (2004). "Den muntliga överföringen av den tidiga buddhistiska litteraturen" . Journal of the International Association of Buddhist Studies . 27 (1): 97–128.
• Wynne, Alexander (2007), Ursprunget till buddhistisk meditation , New York: Routledge

Vidare läsning

•   Hinüber, Oskar von (2000). En handbok i Pāli-litteratur . Berlin: Walter de Gruyter . ISBN 3-11-016738-7 .
• BC Law, History of Pali Literature , volym I, Trubner, London 1931
• Russell Webb (red.), Analysis of the Pali Canon , The Wheel Publication No 217, Buddhist Publication Society , Kandy, Sri Lanka, 3:e upplagan. 2008.
• Ko Lay, U. (2003), Guide to Tipiṭaka , Selangor, Malaysia: Burma Piṭaka Association. Redaktionskommittén, arkiverad från originalet 2008-07-24 {{ citation }} : CS1 underhåll: unfit URL ( länk )

externa länkar

• Sayadaw U Vicittasara Mingun Sayadaw: Ett fantastiskt minne
• Början: The Pali Suttas av Samanera Bodhesako

Engelska översättningar

• Access to Insight har många suttas översatta till engelska
• Tipitaka Online från Nibbana.com. Burma (Myanmar)
• Engelska översättningar av Bhikkhu Bodhi av utvalda suttas av Majjhima Nikaya görs tillgängliga av Foundation for the Preservation of the Mahayana Tradition at Wisdom Publications
• Engelska översättningar av Bhikkhu Bodhi av utvalda sutter från Anguttara Nikaya på Wisdom Publications

Pali Canon online

• Vipassana Research Institute (Baserat på 6:e rådet – burmesisk version) (den här webbplatsen erbjuder också ett nedladdningsbart program som installerar hela Pali Tipitaka på ditt skrivbord för offlinevisning)
• Sutta Central Tidiga buddhistiska texter, översättningar och paralleller (flera språk)
• Thai Tripitaka (thailändsk version)
• Sinhala Tipitaka (översatt till singalesisk av ett initiativ från Sri Lankas regering)
• Tipitaka Online
• Theravada Buddhism Tipitaka ladda ner

Pali ordbok

• Online pali-engelsk ordbok
• Pāli ordbok online
• Pāli Dictionary (Pāli till kinesiska, Pāli till engelska, Pāli till japanska, Pāli-vietnamesiska, Pāli-burmesiska)