Y

Y
Y
Y y
( Se nedan )
Användning
Skrivsystem	latinsk skrift
Typ	Alfabetisk och logografisk
Ursprungsspråk	latinska språket
Fonetisk användning	; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; [ y ] [ ʏ ] [ ɨ ] [ j ] [ i ] [ iː ] [ ɪ ] [ ɘ ] [ ə ] [ ɯ ] [ ɛː ] [ ɥ ] [ ɣ̟ ] [ ɛi ] [ ʔ ] [ ʟ͡ʝ ] _ _ ] [ d͡ʒ ; ; ; ; ] [ ʒ ] [ ʃ ] / w aɪ / / aɪ /
Unicode-kodpunkt	U+0059, U+0079
Alfabetisk position	25
Historia
Utveckling	Υ υ Y y ; ; ; ; ; ;
Tidsperiod	54 att presentera
Systrar	; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; • U • V • W • Ỿ • ¥ • Ꮙ • Ꮍ • Ꭹ F Ѵ У Ў Ұ Ү ; ; and و ܘ וּ וֹ ࠅ 𐎆 𐡅 ወ વ ૂ ુ उ
Variationer	( Se nedan )
Övrig
Andra bokstäver som vanligtvis används med	y(x) , ly , ny
	Den här artikeln innehåller fonetiska transkriptioner i International Phonetic Alphabet (IPA) . För en introduktionsguide om IPA-symboler, se Hjälp:IPA . För skillnaden mellan [ ] , / / och ⟨ ⟩ , se IPA § parenteser och transkriptionsavgränsare .

Y , eller y , är den tjugofemte och näst sista bokstaven i det latinska alfabetet , som används i det moderna engelska alfabetet , alfabeten i andra västeuropeiska språk och andra över hela världen. Enligt vissa myndigheter är det den sjätte (eller sjunde om man inkluderar W ) vokalbokstaven i det engelska alfabetet. I det engelska skriftsystemet representerar det mestadels en vokal och sällan en konsonant , och i andra ortografier det kan representera en vokal eller en konsonant. Dess namn på engelska är wye (uttalas / ˈ w aɪ / ), plural wyes .

namn

På latin hette Y I graeca ("grekiska jag"), eftersom det klassiska grekiska ljudet /y/ , som liknar modern tyska ü eller franska u , inte var ett modersmål för latinspråkiga, och bokstaven användes till en början bara för att stava främmande ord. Denna historia har lett till de vanliga moderna namnen på bokstaven på romanska språk – i grego på galiciska, i grega på katalanska, i grec på franska och rumänska, i greca på italienska – alla betyder "grekiska jag". Namnen igrek på polska och i gờ-rét på vietnamesiska är båda fonetiska lån av det franska namnet. På holländska finns bokstaven antingen bara i lånord, eller är praktiskt taget likvärdig med digrafen IJ . Därför används både Griekse ij och i-grec , liksom ypsilon . På spanska kallas Y också i griega ; men på 1900-talet föreslogs det kortare namnet ye och erkändes officiellt som dess namn 2010 av Real Academia Española , även om dess ursprungliga namn fortfarande accepteras.

Det ursprungliga grekiska namnet υ ψιλόν ( upsilon ) har också anpassats till flera moderna språk. Till exempel heter det Ypsilon på tyska, ypsilon på holländska, ufsilon i på isländska. Båda namnen används på italienska, ipsilon eller i greca ; likaså på portugisiska, ípsilon eller i grego . På färöiska kallas bokstaven helt enkelt seinna i ("senare i") på grund av dess senare plats i alfabetet.

Fornengelska lånade latinska Y för att skriva det inhemska forngelska ljudet /y/ (tidigare skrivet med runan yr ᚣ ). Namnet på bokstaven kan vara relaterat till 'ui' (eller 'vi') på olika medeltida språk; ^{[ citat behövs ]} på mellanengelska var det 'wi' /wiː/ , ^{[ citat behövs ]} som genom det stora vokalskiftet blev det moderna engelska 'wy' /waɪ/ .

Historia

Sammanfattning av källorna till modern engelska "Y"
feniciska	grekisk	latin	engelska ( ungefärliga tidpunkter för ändringar)
feniciska	grekisk	latin	Gammal	Mitten	Modern
		V →	U →	V/U/UU →	V/U/W
		Y →	Y (vokal /y/ ) →	Y (vokal /i/ ) →	Y (vokaler)
		C →
		G →	Ᵹ (konsonant /ɡ/ , /j/ eller /ɣ/ ) →	Ȝ (konsonant /ɡ/ , /j/ eller /ɣ/ ) →	Y
		G →	Ᵹ (konsonant /ɡ/ , /j/ eller /ɣ/ ) →	Ȝ (konsonant /ɡ/ , /j/ eller /ɣ/ ) →	Y (konsonant)

En tidig semitisk version av bokstaven waw

Den senare, feniciska versionen av waw

Den äldsta direkta förfadern till engelska bokstaven Y var den semitiska bokstaven waw (uttalas som [w] ), från vilken också kommer F , U , V och W . Se F för detaljer. De grekiska och latinska alfabeten utvecklades från den feniciska formen av detta tidiga alfabet.

Sedan sen mellanengelska kom bokstaven Y att användas i ett antal ord där tidigare medelengelsk stavning innehöll bokstaven yogh (Ȝȝ), som utvecklades från bokstaven G , slutligen från semitisk gimel – som beskrivs nedan (Som en sidoanteckning - Modern grekisk gemen gamma ⟨ γ ⟩ är något liknande formad som den gemena bokstaven ⟨y⟩ ).

Vokal

Formen för den moderna bokstaven Y kommer från den grekiska bokstaven upsilon . Det går tillbaka till latinet från det första århundradet f.Kr., då upsilon introducerades en andra gång, denna gång med sin "fot" för att särskilja den. Det användes för att transkribera lånord från den prestigefyllda attiska dialekten av grekiska, som hade det icke-latinska vokalljudet /y/ (som finns på modern franska cru (rå), eller tyska grün (grön)) i ord som hade uttalats med /u/ på tidigare grekiska. Eftersom [y] var inte ett inhemskt latinskt, latinsktalande hade problem med att uttala det, och det uttalades vanligtvis /i/ . Vissa latinska ord av ^{det kursivt sylva} ursprung kom också att stavas med "y": Latinsk silva ("skog") stavades vanligen , i analogi med grekiska besläktadet och synonymen ὕλη .

Bokstaven Y användes för att representera ljudet /y/ i skriftsystemen på några andra språk som antog det latinska alfabetet. På fornengelska och fornnordiska fanns det ett inhemskt /y/ -ljud, så latinska U, Y och jag användes alla för att representera distinkta vokalljud. Men vid tiden för mellanengelska hade /y/ förlorat sin rundhet och blev identisk med I ( /iː/ och / ɪ/ ). Därför stavades många ord som ursprungligen hade jag med Y, och vice versa. Distinktionen mellan /y/ och /i/ gick också förlorad i senare isländska och färöiska , vilket gjorde distinktionen rent ortografisk och historisk, men inte i de skandinaviska fastlandsspråken , där distinktionen behålls. Det kan observeras att en liknande sammanslagning av /y/ till /i/ hände på grekiska runt början av det 2:a millenniet, vilket gör skillnaden mellan iota (Ι, ι) och upsilon (Υ, υ) enbart en fråga om historisk stavning även där. I de västslaviska språken anpassades Y som ett tecken för den nära centrala orundade vokalen / ɨ/ ; senare /ɨ/ samman med /i/ på tjeckiska och slovakiska, medan polska behåller det med uttalet [ɘ] . På liknande sätt, i mellanwalesiska , kom Y att användas för att beteckna vokalerna /ɨ/ och /ɘ/ på ett sätt som är förutsägbart utifrån vokalens position i ordet. Sedan dess /ɨ/ gått samman med /i/ i sydwalesiska dialekter, men /ɘ/ behålls.

I modern engelska kan Y representera samma vokalljud som bokstaven I. Användningen av bokstaven Y för att representera en vokal är mer begränsad i modern engelska än den var i mellan- och tidigmodern engelska. Det förekommer huvudsakligen i följande tre miljöer: för upsilon i grekiska låneord ( s y stam : grekiska σ ύ στημα), i slutet av ett ord ( råg, stad ; jämför städer , där S är slutlig), och på plats av jag före ändelsen -ing ( döende , rättfärdiga-ing ).

Konsonant

Som konsonant på engelska representerar Y normalt en palatal approximant , /j/ ( y ear , y ore ). I denna användning har bokstaven Y ersatt den mellanengelska bokstaven yogh (Ȝȝ), som kan representera /j/ . (Yogh kunde också representera andra ljud, som /ɣ/ , som kom att skrivas gh på mellanengelska.)

Förvirring i skrift med bokstavstaggen

När tryckningen introducerades till Storbritannien använde Caxton och andra engelska tryckare Y i stället för Þ ( törn : Modern English th ), som inte fanns i kontinentala typsnitt . Från denna konvention kommer stavningen av som du i den falska arkaismen Ye Olde Shoppe . Men trots stavningen var uttalet detsamma som för modern ( betonad / ðiː/ , obetonad /ðə/ ). Uttala artikeln ye som yee ( /jiː/ ) är ett rent modernt stavningsuttal .

Uttal och användning

Uttal av Yy
Språk	Dialekt(er)	Uttal ( IPA )	Miljö	Anteckningar
afrikaans		/əi/
albanska		/ y /
azerbajdzjanska		/ j /
Cornish		/ jag /	Vanligtvis
		/ ɪ /	Före flera konsonanter
		/ j /	Före vokaler
tjeckiska		/ jag /
danska		/ ʏ /	Före flera konsonanter
danska		/ y /	Vanligtvis
holländska		/ɛi/		Arkaisk stavning av < ij >
engelsk		/aɪ/	Vanligtvis
		/ j /	Före vokaler
		/ jag /	Obetonad i slutet efter en konsonant eller "E"
		/ ɪ /	Obetonad; stressad före en konsonant
färöiska		/ ɪ /	Före två konsonanter
färöiska		/ʊi/	Vanligtvis
finska		/ y /
tysk	Alemannisk	/ iː /
	Standard	/ j /	Med några ord
		/ ʏ /	Före två konsonanter
		/ y /	Vanligtvis
Guaraní		/ ɨ /
isländska		/ iː /
isländska		/ ɪ /
Khasi		/ ʔ /	före vokaler
litauiska		/ iː /
Madagaskar		/ ɨ /
Manx		/ ə /
norska		/ ʏ /	Före flera konsonanter
norska		/ y /	Vanligtvis
putsa		/ ɨ /
slovakiska		/ jag /
spanska		/ jag /	Som ett fristående ord, efter vokaler i diftonger, i arkaisk stavning av egennamn
		/ ɟʝ /	Före vokaler, ordet initialt
		/ ʝ /	Före vokaler
svenska		/ ʏ /	Före flera konsonanter
svenska		/ y /	Vanligtvis
turkiska		/ j /
turkmeniska		/ ɯ /
uzbekiska		/ j /
vietnamesiska		/ jag /
walesiska	Nordlig	/ ɨ̞ / , / ɨː / , / ə /
walesiska	Sydlig	/ ɪ / , / iː / , / ə / , / əː /

engelsk

Som / j / :

i början av ett ord som i ja
i början av en stavelse före en vokal som i bortom, advokat, kanjon

Som / aɪ / :

under stress i en öppen stavelse som i min , typ , råg , liggande , bål , däck , tyfon
i en betonad öppen stavelse som i bindestreck , cykel , cylon
i en pretonisk öppen stavelse som i hypotes , psykologi
ord-slutligen efter en konsonant, som i allierad , förena

Som / jag / :

utan stress i slutet av flerstavelseord, som i glad, baby, lycklig, noggrannhet
används som en diftong i kombination med e i slutet av vissa ord, som i pengar , nyckel , dal

Som icke-stavelse [ɪ̯] :

i diftonger i slutet av ord, som i lek , grå , pojke

Som / ɪ / :

i en sluten stavelse utan stress och med stress som i myt , system , gymnastik
i en sluten stavelse under betoning som i typisk , lyrik
i en öppen stavelse utan stress som i fysik , syre

Övrig:

kombinera med ⟨r⟩ som / ɜːr / under stress (som ⟨i⟩ i fågel ), som i myrten , myrra
som / ə / ( schwa ) i ord som martyr

I engelsk morfologi är -y ett adjektiviskt suffix .

Y är den nionde minst använda bokstaven i det engelska språket (efter P , B , V , K , J , X , Q och Z ), med en frekvens på cirka 2 % i ord.

Andra språk

Uttal av skrivna ⟨y⟩ på europeiska språk (det faktiska uttalet kan variera)

⟨y⟩ representerar ljuden /y/ eller /ʏ/ (ibland långa) på de skandinaviska språken . Det kan aldrig vara en konsonant (förutom lånord ).

På holländska och tyska förekommer ⟨y⟩ endast i lånord och egennamn .

På nederländska representerar det vanligtvis /i/ . Det kan ibland utelämnas från det holländska alfabetet och ersättas med ⟨ ij ⟩ -digrafen. Dessutom används ⟨y⟩ och ⟨ÿ⟩ ibland istället för holländska ⟨IJ⟩ och ⟨ij⟩ , om än mycket sällan.

I tysk ortografi har uttalet /yː/ fått fäste sedan 1800-talet i klassiska lånord – till exempel i ord som typisch /ˈtyːpɪʃ/ 'typisk', Hyäne, Hysterie, mysteriös, Syndrom, System, Typ . Det används också för ljudet /j/ i lånord, som Yacht (variationsstavning: J acht), Yak, Yeti ; men t.ex. yo-yo stavas " J o- J o " på tyska, och yoghurt/yoghurt/yoghourt " J og(h)urt " [mestadels stavas med h]). Bokstaven ⟨y⟩ används också i många geografiska namn, t.ex. Bayern Bayern , Ägypten Egypten, Libyen Libyen, Paraguay , Syrien Syrien, Uruguay , Zypern Cypern (men: J emen Jemen, J ugoslavien Jugoslavien). Speciellt i tyska namn förekommer även uttalen /iː/ eller /ɪ/ – till exempel i namnet Meyer , där den fungerar som en variant av ⟨i⟩ , jfr. Meier , en annan vanlig stavning av namnet. På tyska finns yet bevarat i pluralform av några lånord som Bab y s bab ie s och Part y s part ie s, högtider.

En ⟨y⟩ som härstammar från ⟨ij⟩ -ligaturen förekommer i det afrikanska språket , en ättling till holländska och i alemanniska tyska namn. På afrikaans betecknar det diftongen [əi] . I alemanniska tyska namn betecknar det långa /iː/ , till exempel i Schnyder [ˈʃniːdər] eller Schwyz [ˈʃʋiːts] – de besläktade icke-alemanniska tyska namnen Schneider [ˈʃnaɪdər] eller Schweiz [ʃ] ʋa diɪts / som utvecklades från långa /iː/ .

I ungersk ortografi används y endast i digraferna "gy", "ly", "ny", "ty", i vissa efternamn (t.ex. Bátory ), och i främmande ord.

I isländskt skriftsystem uttalas nu bokstäverna ⟨y⟩ och ⟨ý⟩ , på grund av förlusten av den fornnordiska avrundningen av vokalen /y/ , identiskt med bokstäverna ⟨i⟩ och ⟨í⟩ , nämligen som /ɪ/ och /i/ respektive. Skillnaden i stavning är alltså rent etymologisk. på färöiska har kontrasten gått förlorad, och ⟨y⟩ uttalas alltid /i/ , medan de accentuerade versionerna ⟨ý⟩ och ⟨í⟩ beteckna samma diftong /ʊi/ (förkortat till /u/ i vissa miljöer). På båda språken kan den också ingå i diftonger som ⟨ey⟩ (på båda språken), uttalas /ei/ , och ⟨oy⟩ , uttalas /ɔi/ (endast färöiska).

I fransk ortografi uttalas ⟨y⟩ som [i] när en vokal (som i orden cycle , y ) och som [j] som en konsonant (som i yeux , voyez ). Det alternerar ortografiskt med ⟨i⟩ i konjugationerna av vissa verb, vilket indikerar ett [j] -ljud. I de flesta fall när ⟨y⟩ följer en vokal, ändrar det uttalet av vokalen: ⟨ay⟩ [ɛ] , ⟨oy⟩ [wa] , ⟨uy⟩ [ɥi] . Bokstaven ⟨y⟩ har dubbel funktion (modifierar vokalen samt uttalas som [j] eller [i] ) i orden payer , balayer , moyen , essuyer , pays , etc., men i vissa ord har den bara en enkel funktion: [j] i bayer , majonnäs , prärievarg ; modifiering av vokalen i slutet av egennamn som Chardonnay och Fourcroy . På franska ⟨y⟩ ha en diaeresis ( tréma ) som i Moÿ-de-l'Aisne .

Denna kyrka i Nigrán , Spanien, är märkt som YGLESIA DE REFVGIO . Det skulle vara iglesia de refugio (" helgedomskyrkan ") i modern ortografi.

På spanska användes ⟨y⟩ som en ordstartform av ⟨i⟩ som var mer synlig . (Tyskan har använt ⟨j⟩ på ett liknande sätt.) Därför var el yugo y las flechas en symbol som delade initialerna för Isabella I av Kastilien ( Ysabel ) och Ferdinand II av Aragon . Denna stavning reformerades av den kungliga spanska akademin och finns för närvarande endast i egennamn som stavas arkaiskt, såsom Ybarra eller CYII , symbolen för Canal de Isabel II . Bokstaven ⟨y⟩ visas ensam som ett ord och är en grammatisk konjunktion med betydelsen " och " på spanska och uttalas /i/ . Som en konsonant representerar ⟨y⟩ [ ʝ ] på spanska. Bokstaven kallas i/y griega , som ordagrant betyder "grekiska jag", efter den grekiska bokstaven ypsilon , eller ye .

På portugisiska återinfördes ⟨y⟩ ( kallas ípsilon i Brasilien , och antingen ípsilon eller i grego i Portugal ) tillsammans med ⟨k⟩ och ⟨w⟩ nyligen som den 25:e bokstaven och 19:e konsonanten i det portugisiska alfabetet , i följd av det portugisiska språkortografiska avtalet från 1990 . Det används mest i lånord från engelska, japanska och spanska. Låneord i allmänhet, i första hand gallicism i båda varianterna, är vanligare på brasiliansk portugisiska än på europeisk portugisiska . Det var alltid vanligt att brasilianare stiliserade Tupi-influerade namn på sina barn med bokstaven (som förekommer i de flesta romaniseringar av Old Tupi ) t.ex. Guaracy, Jandyra, Mayara – även om ortnamn och lånord som härrörde från inhemskt ursprung fick bokstaven ersätta ⟨ i ⟩ med tiden t.ex. blev Nictheroy Niterói . Vanliga uttal är / i / , [ j ] , [ ɪ ] och / ɨ / (de två senare är obefintliga i europeiska respektive brasilianska portugisiska varianter, båda ersatta av / i / i andra dialekter). Bokstäverna ⟨ i ⟩ och ⟨y⟩ betraktas som fonemiskt inte olika, även om den första motsvarar en vokal och den senare till en konsonant, och båda kan motsvara en halvvokal beroende på dess plats i ett ord.

Även italienska har ⟨y⟩ ( ipsilon ) i ett litet antal lånord. Brevet är också vanligt i vissa efternamn som är hemmahörande i den tysktalande provinsen Bolzano, som Mayer eller Mayr.

I Guaraní representerar den vokalen [ ɨ ] .

På polska representerar den vokalen [ ɘ ] (eller, enligt vissa beskrivningar, [ ɨ̞ ] ), som tydligt skiljer sig från [ i ] , t.ex. mitt (vi) och mi (mig). Inget inhemskt polskt ord börjar med ⟨y⟩ ; väldigt få främmande ord håller ⟨y⟩ i början, t.ex. yeti (uttalas [ˈjɛtʲi] ) .

I tjeckiska och slovakiska har distinktionen mellan vokalerna uttryckta med ⟨y⟩ och ⟨i⟩ , samt av ⟨ý⟩ och ⟨í⟩ gått förlorad (likt isländska och färöiska), men konsonanterna d, t, n (även l på slovakiska) före ortografiska (och historiska) ⟨y⟩ är inte palataliserade, medan de är före ⟨i⟩ . ⟨ý⟩ kan aldrig börja något ord, medan ⟨y⟩ aldrig kan börja ett ursprungligt ord.

På walesiska uttalas det vanligtvis [ ə ] i icke-slutstavelser och [ ɨ ] eller [ i ] (beroende på accent) i slutstavelser.

I Standard Written Form of the Cornish Language representerar det [ ɪ ] och [ ɪː ] av Återupplivad Middle Cornish och [ ɪ ] och [ iː ] av Revived Sen Cornish . Den kan också representera Tudor och Revived Late Cornish [ ɛ ] och [ eː ] och följaktligen ersättas skriftligen med ⟨e⟩ . Det används också för att bilda ett antal diftonger . Som en konsonant representerar den [ j ] .

På danska , norska , svenska , finska , karelska och albanska uttalas ⟨y⟩ alltid [ y ] .

På estniska används ⟨y⟩ i utländska egennamn och uttalas som på källspråket . Det används också inofficiellt som ersättning för ⟨ü⟩ och uttalas på samma sätt som på finska .

På litauiska är ⟨y⟩ den 15:e bokstaven (efter ⟨į⟩ och före ⟨j⟩ i alfabetet ) och är en vokal. Det kallas det långa i:et och uttalas /iː/ , som på engelska se .

När den används som vokal på vietnamesiska representerar bokstaven ⟨y⟩ ljudet /i/ ; när det är en monoftong är det funktionellt likvärdigt med den vietnamesiska bokstaven ⟨i⟩ . Det har gjorts försök att ersätta alla sådana användningar med ⟨y⟩ helt och hållet, men de har i stort sett misslyckats. Som en konsonant representerar den palatala approximanten . Den stora bokstaven ⟨Y⟩ används också på vietnamesiska som förnamn .

I Aymara , indonesiska / malaysiska , turkiska , quechua och romaniseringen av japanska är ⟨y⟩ alltid en palatal konsonant , som betecknar [ j ] , som på engelska.

På malagasiska representerar bokstaven ⟨y⟩ den sista varianten av /ɨ/ .

I turkmeniska representerar ⟨y⟩ [ ɯ ] . _

I Washo representerar gemener ⟨y⟩ ett typiskt wye-ljud, medan versaler ⟨Y⟩ representerar ett tonlöst wye-ljud, lite som konsonanten i engelska hue .

Andra system

I det internationella fonetiska alfabetet motsvarar ⟨ y ⟩ den nära främre rundade vokalen , och det relaterade tecknet ⟨ ʏ ⟩ motsvarar den nära nära främre rundade vokalen .

SI -prefixet för 10 ²⁴ är yotta , förkortat med bokstaven Y.

Relaterade karaktärer

Kyrilliska У , latinska Y och grekiska Υ och ϒ i FreeSerif – ett av få typsnitt som skiljer mellan den latinska och den grekiska formen

Den holländska digrafen IJ skrivs ibland som en kyrillisk У.

Maryland registreringsskylt. Bokstaven Y är skriven som en kyrillisk У.

Ättlingar och relaterade tecken i det latinska alfabetet

Y med diakritiska tecken : Ý ý Ỳ ỳ Ŷ ŷ Ÿ ÿ Ỹ ỹ Ẏ ẏ Ỵ ỵ ẙ Ỷ ỷ Ȳ ȳ Ɏ ɏ Ƴ ƴ
ʎ och ʏ används i det internationella fonetiska alfabetet (IPA)
IPA upphöjda bokstäver : 𐞠 𐞲 𐞡
𝼆 : Liten bokstav vänd y med bälte är en förlängning av IPA för stört tal (extIPA)
U+AB5A ꭚ LATINSK LITEN BOKSTAV Y MED KORT HÖGERBEN används i Teuthonistas fonetiska transkriptionssystem
ʸ används för fonetisk transkription
Ỿ ỿ : Y med loop används av vissa walesiska medeltida för att indikera schwa-ljudet av ⟨y⟩

Förfäder och syskon i andra alfabet

𐤅: Semitisk bokstav Waw , från vilken följande symboler ursprungligen härrör
- Υ υ : grekisk bokstav Upsilon , från vilken Y härstammar
  - Ⲩ ⲩ : Koptisk bokstav epsilon/han (inte att förväxla med den orelaterade grekiska bokstaven Ε ε som kallas epsilon )
  - 𐌖 : Gammal kursiv U/V, som är förfader till moderna latinska V och U
  - 𐍅 : Gotisk bokstav uuinne / vinja , som translittereras som w
  - У у : Kyrillisk bokstav U , som härstammar från grekiska upsilon via digrafen omicron-upsilon som används för att representera ljudet /u/
  - Ѵ ѵ : Kyrillisk bokstav izhitsa , som kommer från grekiska upsilon och representerar ljuden /i/ eller /v/. Detta brev är ålderdomligt i de moderna skriftsystemen i de levande slaviska språken , men det används fortfarande i det slaviska liturgiska språket kyrkoslaviskas skriftsystem .
  - Ү ү: Kyrillisk bokstav Ue (eller rak U )
  - Ұ ұ : Kazakh Short U

Härledda tecken, symboler och förkortningar

¥ : Yen tecken
ⓨ : I Japan är ⓨ en symbol som används för att hålla återförsäljningspriset .

Beräkningskoder

Karaktärsinformation
Förhandsvisning	Y		y
Unicode-namn	LATINSK STOR BOKSTAV Y		LATINSK LITEN BOKSTAV Y
Kodningar	decimal	hex	dec	hex
Unicode	89	U+0059	121	U+0079
UTF-8	89	59	121	79
Numerisk teckenreferens	Y	Y	y	y
EBCDIC familj	232	E8	168	A8
ASCII	89	59	121	79

På det vanliga tangentbordet för USA och Storbritannien är Y den sjätte bokstaven i den översta raden; På QWERTZ- tangentbordet som används i Centraleuropa ersätts det där av Z och är självt placerat längst ner till vänster.

Andra representationer

Nato fonetisk	morse kod
Yankee


Signalflagga	Flagga semafor	Amerikanskt manuellt alfabet ( ASL fingerstavning )	Brittiskt manuellt alfabet ( BSL fingerstavning )	Braille dots-13456 Unified English Braille

Anteckningar

externa länkar

Media relaterade till Y på Wikimedia Commons
Ordboksdefinitionen av Y på Wiktionary
Ordboksdefinitionen av y på Wiktionary