W

W
W
W w
( Se nedan )
Användning
Skrivsystem	latinsk skrift
Typ	Alfabetisk och logografisk
Fonetisk användning	; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; [ w ] [ v ] [ β ] [ u ] [ uː ] [ ʊ ] [ ɔ ] [ ʋ ] [ ʕʷ ] [ ʙ ] [ ◌ʷ ] [ ɣ ] [ f ]
Unicode-kodpunkt	U+0057, U+0077
Alfabetisk position	23
Historia
Utveckling	Υ υ 𐌖 Y V W w ; ; ; ; ; ; ; ; ;
Tidsperiod	~600 till nu
Ättlingar	; ; • ʍ • ɯ ɰ • ₩
Systrar	; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; ; F U Ѵ У Ў Ұ Ү ; ; ו و ܘ וּ וֹ ࠅ 𐎆 𐡅 ወ વ ૂ ુ उ
Variationer	( Se nedan )
Övrig
Andra bokstäver som vanligtvis används med	w(x)
	Den här artikeln innehåller fonetiska transkriptioner i International Phonetic Alphabet (IPA) . För en introduktionsguide om IPA-symboler, se Hjälp:IPA . För skillnaden mellan [ ] , / / och ⟨ ⟩ , se IPA § parenteser och transkriptionsavgränsare .

W , eller w , är den tjugotredje och fjärde till sista bokstaven i det latinska alfabetet , som används i det moderna engelska alfabetet , alfabeten i andra västeuropeiska språk och andra över hela världen. Den representerar en konsonant , men på vissa språk representerar den en vokal . Dess namn på engelska är double-u , plural double-ues .

Historia

En boktryckning från 1693 som använder "dubbelt u" vid sidan av den moderna bokstaven; detta var acceptabelt om skrivare inte hade brevet i lager eller typsnittet hade gjorts utan det.

Det klassiska latinska alfabetet , från vilket de moderna europeiska alfabeten härrörde, hade inte "W"-tecknet. "W"-ljuden representerades av den latinska bokstaven " V " (på den tiden, ännu inte skild från " U ").

Ljuden / w / (stavad ⟨V⟩ ) och / b / (stavad ⟨B⟩ ) av klassisk latin utvecklades till en bilabial frikativ /β/ mellan vokaler i tidigmedeltida latin . Därför representerade ⟨V⟩ inte längre tillräckligt det labial-velar approximativa ljudet /w/ av den germanska fonologin .

Viborgs vapen

Det germanska /w/ -fonem skrevs därför som ⟨VV⟩ eller ⟨uu⟩ ( ⟨ u ⟩ och ⟨ v ⟩ blir distinkta endast av den tidigmoderna perioden ) av de tidigaste författarna av fornengelska och fornhögtyska, i 7:e resp. 700-talet. Gotisk (inte latinbaserad ) hade däremot helt enkelt använt en bokstav baserad på det grekiska Υ för samma ljud på 300-talet. Digrafen ⟨VV⟩ / ⟨uu⟩ användes också på medeltida latin för att representera germanska namn, inklusive gotiska som Wamba .

Det är från denna ⟨uu⟩ -digraf som det moderna namnet "dubbelt U" kommer från. Digrafen användes vanligen i stavningen av fornhögtyska, men bara i de tidigaste texterna på fornengelska, där / w/ -ljudet snart kom att representeras genom att låna runan ⟨ᚹ⟩ , anpassad till den latinska bokstaven wynn : ⟨ ƿ⟩ . I tidig mellanengelska , efter den normandiska erövringen på 1000-talet, blev ⟨uu⟩ populär igen och år 1300 hade den tagit wynns plats i allmänt bruk.

Skrivarförverkligande av digrafen kan se ut som ett par V vars grenar korsade i mitten: båda formerna (separata och korsade) förekommer till exempel i den "löpande texten" (på latin) i Bayeuxtapeten i egennamn som EDVVARDVS , VVILLELMVS etc. (eller samma sak med korsade V). En annan insikt, vanlig i roundhand , kurrent och blackletter , har formen av en ⟨n⟩ vars gren längst till höger krökt sig runt som i en kursiv ⟨v⟩ (dvs. ${\mathfrak {w}}.$ ) Den användes fram till artonhundratalet i Storbritannien och är fortfarande bekant i Tyskland.

Förskjutningen från digrafen ⟨VV⟩ till den distinkta ligaturen ⟨W⟩ är således gradvis och är endast uppenbar i abecedaria , explicita listor av alla enskilda bokstäver. Det ansågs troligen vara ett separat brev på 1300-talet i både medelengelsk och mellantysk ortografi, även om det förblev en outsider, som inte riktigt ansågs vara en del av det egentliga latinska alfabetet, som uttrycktes av Valentin Ickelshamer på 1500-talet, som klagade på att:

Fattiga w är så ökända och okända att många knappt vet vare sig dess namn eller form, inte de som strävar efter att vara latinister, eftersom de inte har något behov av det, inte heller tyskarna, inte ens skolmästarna, vet vad de ska göra med det. eller hur man kallar det; vissa kallar det vi , [... andra] kallar det uu , [...] schwaberna kallar det auwawau

I medelhögtyska (och möjligen redan i sen fornhögtyska) förverkligades det västgermanska fonemet /w/ som [ v ] ; det är därför det tyska ⟨w⟩ idag representerar det ljudet.

Uttal och användning

Uttal av WW
Språk	Dialekt(er)	Uttal ( IPA )	Miljö	Anteckningar
kinesiska	Mandarin	/ w /		I Pinyin -romanisering
Cornish		/ ʊ /	Vanligtvis	Arkaisk stavning
Cornish		/ w /	Före vokaler
holländska	flamländska , surinameser	/ β /
	Standard	/ β /	Efter u
	Standard	/ ʋ /	Vanligtvis
engelsk		/ w /
tysk	Standard	/ v /
irländska		/ w /
indonesiska		/ w /
Kasjubiska		/ v /
Kokborok		/ ɔ /
kurdiska		/ w /
lågtyska		/ ʋ /
lägre sorbiska		/ v /
nordfrisiska		/ v /
Gammal preussisk		/ w /		Arkaisk stavning
putsa		/ v /
saterländska		/ v /
turkmeniska		/ β /
övre sorbiska		/ β /
vallon		/ w /
walesiska		/ ʊ /	Vanligtvis
walesiska		/ w /	Före vokaler
västfrisiska		/ v /	Före vokaler
västfrisiska		/ w /	Efter vokaler
Wymysorys		/ v /

engelsk

Engelska använder ⟨w⟩ för att representera /w/ . Det finns också ett antal ord som börjar med ett skrivet ⟨w⟩ som är tyst i de flesta dialekter före ett (uttalas) ⟨r⟩ , som finns kvar från användningen på forngelska där ⟨w⟩ uttalades: wreak, wrap, wreck, wrench, wroth, wrinkle , etc. Vissa dialekter av skotsk engelska skiljer fortfarande åt denna digraf. ⟨w⟩ representerar ett vokalljud, /oʊ/ , i ordet pwn , och i de walesiska lånorden cwm och crwth behåller det det walesiska uttalet, /ʊ/ . ⟨W⟩ används också i digrafer: ⟨aw⟩ /ɔː/ , ⟨ew⟩ /(j)uː/ , ⟨ow⟩ /aʊ, oʊ/ , där det vanligtvis är en ortografisk allograf av ⟨u⟩ i slutliga positioner. Det är den femtonde mest använda bokstaven i det engelska språket, med en frekvens på cirka 2,56 % i ord.

Andra språk

I Europa finns språk med ⟨w⟩ i inhemska ord i en central-västeuropeisk zon mellan Cornwall och Polen: engelska, tyska , lågtyska , holländska , frisiska , walesiska , korniska , bretonska , vallonska , polska , kasjubiska , sorbiska , wymysorys , Resiska och skandinaviska dialekter . Tyska, polska, Wymysorys och Kasjubiska använder det för tonande labiodental frikativ /v/ (med polska, besläktade Kashubian och Wymysorys som använder Ł för /w/ , förutom i konservativt och en del östpolskt tal, där Ł fortfarande representerar det mörka L -ljudet.), och nederländska använder det för /ʋ/ . Till skillnad från dess användning på andra språk, används bokstaven på walesiska och korniska för att representera vokalen /u/ samt den relaterade approximantkonsonanten /w/ .

Följande språk använde historiskt ⟨w⟩ för /v/ i inhemska ord, men ersatte det senare med ⟨v⟩ : svenska , finska , tjeckiska , slovakiska , lettiska , litauiska , estniska , ukrainska Łatynka och vitryska Łacinka . Det används också i moderna system för romanisering av vitryska för bokstaven ⟨ ў ⟩ , till exempel i BGN/PCGN-systemet, i motsats till bokstaven ⟨ ŭ ⟩ , som används i Instruktionen om translitterering av vitryska geografiska namn med bokstäver med latinsk skrift .

Titelsida för första upplagan av Kalevala , 1835

På svenska och finska kan spår av detta gamla bruk fortfarande finnas i egennamn. På ungerska finns kvar i vissa aristokratiska efternamn, t.ex. Wesselényi .

Moderna tyska dialekter har i allmänhet bara [v] eller [ʋ] för västgermanska /w/ , men [w] eller [β̞] hörs fortfarande allofoniskt för ⟨w⟩ , särskilt i klustren ⟨schw⟩ , ⟨zw⟩ , och ⟨qu⟩ . Vissa bayerska dialekter har en "lätt" initial [w] , som i wuoz (standardtyska weiß [vaɪs] '[jag] vet'). Det klassiska latinska [β] hörs i den sydtyska hälsningen Servus ('hej' eller 'farväl').

På holländska blev ⟨w⟩ en labiodental approximant /ʋ/ (med undantag för ord med - ⟨eeuw⟩ , som har /eːβ/ , eller andra diftonger som innehåller - ⟨uw⟩ ). I många nederländsktalande områden, som Flandern och Surinam , /β/ uttal (eller i vissa områden ett /ɥ/ uttal, t.ex. belgiskt-holländska vatten /'ɥa:tər/ "vatten", wit /ɥɪt/ "vitt" ", eeuw /e:ɥ/ "århundrade", etc.) används hela tiden.

På finska ses ⟨w⟩ ibland som en variant av ⟨v⟩ och inte en separat bokstav, men det är en del av det officiella alfabetet . Det är dock erkänt och bibehålls i stavningen av vissa gamla namn, vilket återspeglar en tidigare tysk stavningsstandard, och i vissa moderna lånord. I alla fall uttalas det /ʋ/ . Den första upplagan av Kalevala hade sin titel stavat Kalewala .

På danska , norska och svenska heter ⟨w⟩ dubbel-v och inte dubbel -u. I dessa språk finns bokstaven bara i gamla namn, lånord och främmande ord. (Främmande ord särskiljs från lånord genom att de har en betydligt lägre integrationsnivå i språket.) Det uttalas vanligtvis /v/ , men i vissa ord av engelskt ursprung kan det uttalas /w/ . Bokstaven introducerades officiellt i det danska och svenska alfabetet så sent som 1980 respektive 2006, trots att det har varit i bruk mycket längre. Det hade erkänts sedan uppfattningen av modern norska, med de tidigaste officiella ortografireglerna från 1907. ⟨W⟩ sågs tidigare som en variant av ⟨v⟩ och ⟨w⟩ som en bokstav (dubbel-v) ersätts fortfarande ofta genom att ⟨v⟩ i tal (t.ex. att WC uttalas som VC, www som VVV, WHO som VHO, etc.) De två bokstäverna sorterades som lika före ⟨w⟩ var officiellt erkänd, och den praxis rekommenderas fortfarande när man sorterar namn i Sverige. I modern slang kan vissa som modersmål uttala ⟨w⟩ närmare ursprunget till låneordet än det officiella /v/ -uttalet.

Flera dialekter av svenska och danska använder dock ljudet. I Danmark, särskilt på Jylland , där den norra hälften använder den i stor utsträckning på traditionell dialekt , och på flera platser i Sverige. Det används i sydsvenskan, till exempel i Halland där orden "wesp" (visp) och "wann" (vatten) traditionellt används. I norra och västra Sverige finns även dialekter med /w/ . Elfdaliska är ett bra exempel, som är en av många dialekter där fornnordian skiljer mellan v ( /w/ ) och f ( /v/ eller /f/ ) bevaras. Alltså "warg" från fornnordiska "vargr", men "åvå" från fornnordiska "hafa".

I alfabeten i de flesta moderna romanska språk används ⟨w⟩ mest i utländska namn och ord som nyligen lånats (italienska il watt , spanska el kiwi ). På spanska, italienska och portugisiska [w] en icke-stavelsevariant av /u/ , stavat ⟨u⟩ . På italienska, medan bokstaven ⟨w⟩ inte anses vara en del av det italienska standardalfabetet , används tecknet ofta i stället för Viva (hurra för...), i allmänhet i den form där V:s grenar korsar sig i mitten, åtminstone i handstil (det kan faktiskt betraktas som ett monogram ). Samma symbol skriven upp och ner anger abbasso (ner med...). På franska ⟨w⟩ också mest i främmande namn och nyligen lånade ord som vagn eller weekend , men i det första fallet uttalas det [v] (förutom i Picard och i vallonska ) och i det andra [w ] . I de flesta nordfranska dialekter vände den tidigare ⟨w⟩ slutligen till ⟨v⟩ , men finns fortfarande kvar som en kvarleva i ortnamnen Romance Flanders , Picardie , Artois , Champagne , Romance Lorraine och ibland på andra håll ( Normandie , Île-de- Frankrike ), och i efternamnen från samma regioner. Vallonskt som det låter bevarar det ⟨w⟩ uttalat [w] . Digrafen ⟨ou⟩ används för att återge ⟨w⟩ i sällsynta franska ord som ouest "väst" och att stava arabiska namn translittererade -wi på engelska, men -oui på franska (jämför arabiska efternamnet Badawi / Badaoui). I alla dessa språk, liksom i skandinaviska språk som nämns ovan, heter bokstaven "dubbel v" (franska /dubləve/ , spanska /'dɔble 'uβe/ ) även om i vallonska och Picard används namnet / vi/ också.

På indonesiska kallas bokstaven "W" för "wé". Bokstavsnamnen på indonesiska är alltid desamma med de ljud de producerar, särskilt konsonanterna.

Det japanska språket använder "W", uttalat / daburu /, som ett ideogram som betyder "dubbel". Det används också i internetslang för att indikera skratt (som LOL ), härlett från ordet warau (笑う, som betyder "att skratta").

På italienska, medan bokstaven ⟨w⟩ inte anses vara en del av det italienska standardalfabetet , används tecknet ofta i stället för Viva (hurra för...), vanligtvis i den form som grenarna av Vs korsar i mitten, åtminstone i handstil (det kan faktiskt betraktas som ett monogram ). Samma symbol skriven upp och ner indikerar abbasso (ner med...)

På Kokborok-språket representerar ⟨w⟩ den rundade vokalen /ɔ/ med öppen och mitten bak .

I Turkiet förbjöds användningen av w mellan 1928 och 2013, vilket var ett problem för den kurdiska befolkningen i Turkiet eftersom w var en bokstav i det kurdiska alfabetet . Användningen av bokstaven w i ordet Newroz , det kurdiska nyåret var förbjudet och namn som innehöll bokstaven kunde inte användas. 2008 ansåg en domstol i Gaziantep att användningen av bokstaven w skulle anstifta civila oroligheter. Ändå användes w i vattentoaletter i hela Turkiet.

På vietnamesiska kallas ⟨w⟩ vê đúp , av franskans dubbel vé . Det ingår inte i det vanliga vietnamesiska alfabetet , men det används ofta som ett substitut för qu- på litterär dialekt och mycket informell skrift. Det används också ofta för att förkorta Ư i formella dokument, till exempel förkortas Trung Ương som TW även i officiella dokument och dokument-ID-nummer

"W" är den 24:e bokstaven i det moderna filippinska alfabetet och har sitt engelska namn. Men i det gamla filippinska alfabetet, Abakada , var det den 19:e bokstaven och hade namnet "wah". ^{[ är det 'h' ett glott stopp? ]}

I Washo representerar gemener ⟨w⟩ ett typiskt /w/ -ljud, medan versaler ⟨W⟩ representerar ett tonlöst w-ljud, som skillnaden mellan engelskt väder och om för dem som upprätthåller distinktionen.

Andra system

I det internationella fonetiska alfabetet används ⟨ w ⟩ för den tonande labial- velar approximanten .

Andra användningsområden

Detta kursiva "w" var populärt inom kalligrafi på 1700-talet; ett sent framträdande i en typsnitt av c. 1816.

W är symbolen för det kemiska grundämnet wolfram , efter dess tyska (och alternativa engelska) namn, Wolfram . Det är också SI-symbolen för watt , standardenheten för effekt. Det används också ofta som en variabel i matematik, särskilt för att representera ett komplext tal eller en vektor .

På senare år har bokstäverna L och W blivit ett internetmeme , respektive står för förlust och vinst.

namn

Double-u, vars namn återspeglar stadier i bokstavens utveckling när det ansågs två av samma bokstav, ett dubbelt U, är den enda moderna engelska bokstaven vars namn har mer än en stavelse. Det är också den enda engelska bokstaven vars namn inte uttalas med något av de ljud som bokstaven vanligtvis gör i ord, med undantag för H för vissa talare.

Vissa talare förkortar namnet "double u" till "dub-u" eller bara "dub"; till exempel är University of Wisconsin , University of Washington , University of Wyoming , University of Waterloo , University of Western Cape och University of Western Australia alla kända i vardagsspråket "U Dub", och bilföretaget Volkswagen , förkortat "VW", uttalas ibland "V-Dub". Det faktum att många webbadresser kräver en " www. " prefix har varit inflytelserik när det gäller att främja dessa förkortade uttal. ^{[ citat behövs ]}

I andra germanska språk , inklusive tyska (men inte holländska, där det uttalas wé), liknar dess namn det för engelska V . På många språk betyder dess namn ordagrant "dubbel v": portugisiska duplo vê , spanska doble ve (även om det kan stavas uve doble ), franska dubbel vé , isländska tvöfalt vaff , tjeckiska dvojité vé , estniska kaksisvee , finska kaksois-vee , etc.

USA:s tidigare president George W. Bush fick smeknamnet "Dubya" efter det vardagliga uttalet av hans mellanbokstav i Texas , där han tillbringade en stor del av sin barndom.

Relaterade karaktärer

Förfäder, ättlingar och syskon

𐤅: Semitisk bokstav Waw , från vilken följande symboler ursprungligen härrör
U: Latinsk bokstav U
V: Latinsk bokstav V
Ⱳ ⱳ : W med krok
Ꝡ ꝡ : Latinsk bokstav VY
Ꟃ ꟃ : Anglicana W, används på medeltida engelska och korniska
IPA -specifika symboler relaterade till W: ʍ ɯ ɰ ʷ
Uraliska fonetiska alfabetet -specifika symboler relaterade till W: U+1D21 ᴡ LATINSKA BOKSTAV SMÅ STORA W och U+1D42 ᵂ MODIFIER BOKSTAV STORA W
ʷ : Modifieringsbokstav liten w används i indoeuropeiska studier
ꭩ : Modifieringsbokstav liten vänd w används i språkliga transkriptioner av skotska
W med diakritiska tecken : Ẃ ẃ Ẁ ẁ Ŵ ŵ Ẅ ẅ Ẇ ẇ Ẉ ẉ ẘ
v (dubbel vav ): den jiddische och hebreiska motsvarigheten till W
Arabiska و , har samma ursprung trots att den inte liknar W

Ligaturer och förkortningar

₩ : Vinst tecken , versal W med dubbelt slag

Beräkningskoder

Karaktärsinformation
Förhandsvisning	W		w
Unicode-namn	LATINSK BOKSTAV W		LATINSK LITEN BOKSTAV W
Kodningar	decimal	hex	dec	hex
Unicode	87	U+0057	119	U+0077
UTF-8	87	57	119	77
Numerisk teckenreferens	W	W	w	w
EBCDIC familj	230	E6	166	A6
ASCII ¹	87	57	119	77

¹ Även för kodningar baserade på ASCII, inklusive kodningsfamiljerna DOS, Windows, ISO-8859 och Macintosh.

Andra representationer

Nato fonetisk	morse kod
Whisky


Signalflagga	Flagga semafor	Amerikanskt manuellt alfabet ( ASL fingerstavning )	Brittiskt manuellt alfabet ( BSL fingerstavning )	Braille dots-2456 Unified English Braille