Grammatisk stämning

Inom lingvistik är grammatisk stämning en grammatisk egenskap hos verb , som används för att signalera modalitet . Det vill säga att det är användningen av verbala böjningar som gör att talare kan uttrycka sin inställning till vad de säger (till exempel ett uttalande om fakta, om önskan, om kommando, etc.). Termen används också bredare för att beskriva det syntaktiska uttrycket av modalitet – det vill säga användningen av verbfraser som inte involverar böjning av själva verbet.

Humör är distinkt från grammatisk tid eller grammatisk aspekt , även om samma ordmönster används för att uttrycka mer än en av dessa betydelser samtidigt på många språk, inklusive engelska och de flesta andra moderna indoeuropeiska språk . (Se spänd-aspekt-stämning för en diskussion om detta.)

Några exempel på stämningar är indikativ , frågeform , imperativ , konjunktiv , injunctiv , optativ och potential . Dessa är alla finita former av verbet. Infinitiver , gerunder och particip , som är icke-finita former av verbet, anses inte vara exempel på stämningar.

Vissa samojedisk uraliska språk har mer än tio stämningar; Nenets har så många som sexton. Den ursprungliga indoeuropeiska inventeringen av stämningar bestod av indikativ, konjunktiv, optativ och imperativ. Inte alla indoeuropeiska språk har alla dessa stämningar, men de mest konservativa som avestanska , antika grekiska och vediska sanskrit har dem alla. Engelska har indikativa, imperativa och konjunktiva stämningar; andra stämningar, såsom de villkorliga, uppträder inte som morfologiskt distinkta former.

Inte alla stämningar som anges nedan är tydligt begreppsmässigt distinkta. Individuell terminologi varierar från språk till språk, och täckningen av till exempel den "villkorliga" stämningen på ett språk kan till stor del överlappa den för den "hypotetiska" eller "potentiella" stämningen i ett annat. Även när två olika stämningar finns på samma språk, kan deras respektive användningar suddas ut, eller kan definieras av syntaktiska snarare än semantiska kriterier. Till exempel växlar konjunktiva och optativa stämningarna i antikgrekiska syntaktisk i många underordnade satser, beroende på huvudverbets tid. Användningen av de indikativa, konjunktiva och jussiva stämningarna i klassisk arabiska styrs nästan helt av syntaktiska sammanhang. Den enda möjliga växlingen i samma sammanhang är mellan indikativ och jussiv efter den negativa partikeln lā .

Realistiska stämningar

Realis-stämningar är en kategori av grammatiska stämningar som indikerar att något faktiskt är fallet eller faktiskt inte fallet. Den vanligaste realisstämningen är den indikativa stämningen. Vissa språk har en distinkt generisk stämning för att uttrycka allmänna sanningar.

Indikativ

Den indikativa stämningen, eller bevisstämningen, används för faktapåståenden och positiva övertygelser. Det är verklighetens stämning. Den indikativa stämningen är den vanligaste stämningen och finns på alla språk. Exempel: "Paul äter ett äpple" eller "John äter äpplen".

Irrealistiska stämningar

Irrealistiska stämningar eller icke indikativa stämningar är uppsättningen grammatiska stämningar som indikerar att något faktiskt inte är fallet eller att en viss situation eller handling inte är känd för att ha hänt. De är vilken verb- eller meningsstämning som helst som inte är en realisstämning. De kan vara en del av uttryck för nödvändighet, möjlighet, krav, önskan eller önskan, rädsla, eller som en del av kontrafaktiska resonemang, etc.

Irrealis verbformer används när man talar om en händelse som inte har hänt, sannolikt inte kommer att hända eller på annat sätt är långt borta från det verkliga händelseförloppet. Till exempel, i meningen "Om du hade gjort dina läxor, skulle du inte ha misslyckats i klassen", hade gjort är en irrealistisk verbform.

Vissa språk har distinkta irrealistiska grammatiska verbformer. Många indoeuropeiska språk bevarar en konjunktiv stämning . Vissa bevarar också en optativ stämning som beskriver händelser som man önskar eller hoppas på men som inte är sakliga.

Vanliga irrealistiska stämningar är villkoret, konjunktiv, optativ, jussiv och potential. För andra exempel, se huvudartikeln för respektive humör.

Konjunktiv

Konjunktivstämningen, ibland kallad konjunktivstämning, har flera användningsområden i beroende satser . Exempel inkluderar att diskutera imaginära eller hypotetiska händelser och situationer, uttrycka åsikter eller känslor eller göra artiga förfrågningar (den exakta omfattningen är språkspecifik). En konjunktiv stämning finns på engelska , även om det inte är en böjningsform av verbet utan snarare en satstyp som använder den kala formen av verbet som också används i imperativ, infinitiver och andra konstruktioner. Ett exempel på den engelska konjunktiven är "Jill föreslog att Paul skulle ta sin medicin ", i motsats till den indikativa meningen " Jill tror att Paul tar sin medicin ".

Andra användningar av konjunktiven på engelska är arkaismer , som i "Och om han inte kan föra med sig ett lamm, då skall han föra för sitt intrång..." ( KJV Tredje Mosebok 5:7). Uttalanden som "Jag kommer att se till att han lämnar omedelbart" låter ofta ålderdomliga eller formella och har till stor del ersatts av konstruktioner med indikativ, som "Jag kommer att se till att han lämnar omedelbart " . ^{[ citat behövs ]}

Vissa germanska språk skiljer mellan två typer av konjunktiva stämningar, till exempel Konjunktiv I och II på tyska.

Villkorlig version av " *John äter om han är hungrig.* " (konjunktiv del i fet stil)
Språk	Mening
engelsk	John skulle äta om han var* hungrig.*
danska	John ville spise, hvis han var* sulten.*
holländska	Jan skulle eten, som han hunger skulle* vara.*
Franska ¹	Jean mangerait s'il eût* faim.*
tysk	Johannes äße, wenn er hungrig wäre* .*
hindi	जॉन खाता अगर उसे भूख होती । jôn khātā agar använd bhūkh hotī* .*
italienska	Giovanni mangerebbe se avesse* fame.*
lettiska	Jānis ēstu, ja būtu* izsalcis.*
putsa	Jan jadłby, gdyby zgłodniał* .*
portugisiska	O João comeria se tivesse* fome.*
ryska	Иван поел бы, если бы был голоден .
spanska	Juan comería si tuviera* hambre.*
svenska	Johan skulle äta, om han vore* hungrig.*
slovenska	Janez bi jedel, če bi bil lačen.

¹ I modern användning ersätter den imperfekta indikativen vanligtvis den imperfekta konjunktiven i denna typ av mening.

Den konjunktiva stämningen är framträdande i grammatiken i de romanska språken , som kräver denna stämning för vissa typer av beroende satser. Denna punkt orsakar vanligtvis svårigheter för engelsktalande att lära sig dessa språk. ^{[ citat behövs ]}

På vissa andra språk kan den dubitativa eller den villkorliga stämningen användas istället för konjunktiven för att hänvisa till tveksamma eller osannolika händelser (se huvudartikeln).

Villkorlig

Den villkorliga stämningen används för att tala om en händelse vars förverkligande är beroende av ett annat tillstånd, särskilt, men inte uteslutande, i villkorliga meningar . I modern engelska uttrycks denna typ av modalitet via en perifrastisk konstruktion , med formen skulle + infinitiv, (till exempel, jag skulle köpa ), och är alltså en stämning endast i vid mening och inte i den vanligare snäva betydelsen av termen "humör" som kräver morfologiska förändringar i verbet. På andra språk har verb en specifik villkorlig böjning . På tyska är den betingade stämningen identisk med en av de två konjunktiva stämningarna ( Konjunktiv II, se ovan).

Villkorlig version av " *John äter om han är hungrig.* " (villkorlig del i fet stil)
engelsk	John skulle äta* om han var hungrig.*
baskiska	Jonek jango luke* , goserik balu.*
estniska	Juhan sööks* , kui tal oleks nälg*
finska	Juha söisi* , jos hänellä olisi nälkä*
franska	Jean mangerait* s'il avait faim.*
tysk	Johannes äße* , wenn er hungrig wäre.* Dessutom: Johannes würde essen* , wenn er hungrig wäre.*
hindi	जॉन खाता* अगर उसे भूख होती।* jôn khātā* agar usē bhūkh hotī .*
irländska	D'itheadh Seán dá mbeadh ocras air.
italienska	Giovanni mangerebbe* se avesse fame.*
lettiska	Jānis ēstu* , ja būtu izsalcis.*
putsa	Jan jadłby* , gdyby zgłodniał.*
portugisiska	João comeria* se estivesse com fome.*
ryska	Иван поел бы* , если бы был голоден.*
spanska	Juan comería* si tuviera hambre.*
svenska	Johan skulle äta* , om han vore hungrig.*

I de romanska språken används den villkorliga formen främst i apodosen (huvudsatsen) av villkorliga meningar, och i några uppsatta fraser där den uttrycker artighet eller tvivel. Huvudverbet i protasen (beroende sats) är vanligtvis i konjunktiv eller i indikativ stämning. Detta är dock inte ett universellt drag och bland annat i tyska (enligt ovan), finska och rumänska (även om det sista är ett romanskt språk) används den villkorliga stämningen i både apodosen och protasen. Ytterligare ett exempel är en mening "Jag skulle köpa ett hus om jag tjänade mycket pengar".

Iriska har villkorlig markering i båda satserna, -adh i de illustrerade verben: d'itheadh 'skulle äta, skulle ha ätit' och beadh 'skulle vara, skulle ha varit', tillsammans med en specifik irrealis villkorlig dá 'om', som kontrasterar med realis conditional má 'if' (dvs. Ithfidh sé má bhíonn ocras air. 'Han äter om han är hungrig').
I finska har båda satserna likaledes den villkorliga markören -isi- : Osta isi n talon, jos ansaits isi n paljon rahaa .
På polska (liksom i östliga och andra västslaviska språk) förekommer även den villkorliga markören -by två gånger: Kupił av m dom, gdy av m zarabiał dużo pieniędzy .
På hindi kommer de villkorliga markörerna -ता (tā), -ती (tī), -ते (te) och -तीं (tī̃) (överensstämmer i kön och tal med subjektet och det direkta objektet) två gånger: मैर ाक़र ा अगर बहौत पैसे कमा ता । (maiṁ ghar kharīda tā agar bahaut paisē kamā tā ). Den villkorliga (eller kontrafaktiska) formen på hindi motsvarar perfekt villkorlig för romantik och de germanska språken. Så meningen översätts bokstavligen till "Jag skulle ha köpt ett hus om jag tjänat mycket pengar."

Eftersom engelska används som lingua franca är ett vanligt fel bland andraspråkstalare att använda "skulle" i båda satserna. Till exempel, *"Jag skulle köpa om jag skulle tjäna...". ^{[ citat behövs ]}

Optiv

Den optativa stämningen uttrycker förhoppningar, önskemål eller kommandon och har andra användningsområden som kan överlappa den konjunktiva stämningen. Få språk har en optativ som en distinkt stämning; några som gör det är albanska , antika grekiska , kazakiska , japanska , finska , nepalesiska och sanskrit .

Nödvändigt

Den imperativa stämningen uttrycker direkta kommandon, förbud och förfrågningar. I många fall kan det låta trubbigt eller till och med oförskämt att använda den imperativa stämningen, så det används ofta med försiktighet. Exempel: "Pat, gör din läxa nu". Ett imperativ används för att säga åt någon att göra något utan argument. Många språk, inklusive engelska, använder den blotta verbstammen för att bilda imperativ (som "gå", "springa", "göra"). Andra språk, som seri , hindi och latin , använder dock speciella imperativformer.

På engelska antyds andra personen av imperativet förutom när första person plural anges, som i "Let's go" ("Let us go").
I romanska språk finns en första person plural i imperativ stämning: Spanska: Vayamos a la playa ; Franska: Allons à la plage (båda betyder: Låt oss gå till stranden).
På hindi kan imperativ sättas in i nutid och framtid. Imperativa former av hindiverb karnā (att göra) visas i tabellen nedanː

Formalitet		Närvarande	Framtida
Intim	tū	kar	kar iyo
Bekant	tum	kar o	kar nā
Formell	āp	kar iye	kar iyegā

Den oöverkomliga stämningen, den negativa imperativet, kan skilja sig grammatiskt eller morfologiskt från den imperativa stämningen i vissa språk. Det indikerar att verbets handling inte är tillåten. Till exempel, "Gå inte!" På engelska används imperativet ibland för att bilda en villkorlig mening : till exempel, "gå österut en mil, och du kommer att se det" betyder "om du går österut en mil, kommer du att se det".

Imperativ version av " *John gör sina läxor.* " (villkorlig del i fet stil)
engelsk	John, gör* din läxa!*
franska	Jean, fais* tes devoirs!*
tysk	Johannes, mach* deine Hausaufgaben!*
ryska	Иван, делай* домашнее задание!*

Jussive

Jussiven, i likhet med imperativet, uttrycker order, befallningar, uppmaningar, men särskilt till en tredje person som inte är närvarande. Ett imperativ, däremot, gäller i allmänhet lyssnaren. När ett språk sägs ha en jussiv skiljer sig jussivformerna från imperativen, men kan vara desamma som de former som kallas "subjunktiv" i det språket. Latin och hindi är exempel på där jussiv helt enkelt handlar om vissa specifika användningar av konjunktiven. Arabiska är dock ett språk med distinkta konjunktiva, imperativa och jussiva konjugationer.

Potential

Den potentiella stämningen är en stämning av sannolikhet som indikerar att, enligt talarens åsikt, handlingen eller händelsen anses sannolikt. Det används på finska , japanska , sanskrit (där den så kallade optativa stämningen kan fungera lika bra som en potentiell stämning), i norra Wu och på de samiska språken . (På japanska kallas det ofta något i stil med trevande, eftersom potential används för att referera till en röst som indikerar förmåga att utföra handlingen.)

På finska är det mest en litterär anordning, eftersom den praktiskt taget har försvunnit från det dagliga talspråket i de flesta dialekter. Dess affix är -ne- , som i * men + ne + e → mennee "(hon/han/det) kommer förmodligen att gå".

På ungerska bildas potentialen av suffixet -hat/-het och det kan uttrycka både möjlighet och tillåtelse: ad hat "kan ge, kan ge"; Jag heter ? "Kan vi gå?"

På engelska bildas det med hjälp av hjälpämnena may , can , ought , and must : "She may go. ".

Presumtiv

Den presumtiva stämningen används för att uttrycka förutsättningar eller hypoteser, oavsett det faktum som betecknas med verbet, såväl som andra mer eller mindre liknande attityder: tvivel, nyfikenhet, oro, tillstånd, likgiltighet och oundviklighet. Det används på rumänska , hindi , gujarati och punjabi .

På rumänska används de presumtiva stämningskonjugationerna av verbet vrea med infinitivformen av verb. Nutid och preteritums infinitiv används för att bilda presumtiva stämningens presumtion respektive preteritum.

På hindi används de presumtiva stämningskonjugationerna av verbet honā (att vara) med de perfektiva, habituella och progressiva aspektuella participerna för att bilda den perfektiva presumtiva, habituella presumtiva och den progressiva presumtiva stämningen. Samma presumtiva stämningskonjugationer används för nutid, framtid och dåtid.

Presumtiva humörkonjugationer
Person		Singularis			Flertal
Person		1:a	2:a	3:a	1:a	2:a	3:a
rumänska		oi		o	om	oți	eller
hindi	♂	hūṁgā	hogā		hoṁgē	hogē	hoṁgē
hindi	♀	hūṁgī	hogī		hoṁgī	hogī	hoṁgī

	Spänd		Mening	Översättning
rumänska	Närvarande		du oi ansikte	Det kanske du gör.
	Dåtid		tu oi fi făcut	Du kanske har gjort det.
	Progressiv		tu oi fi făcând	Du kanske gör.
	Aspekt	Spänd	Mening	Översättning
hindi	Vanlig	Närvarande	tū kartā hoga abhī	Du måste/kanske gör det nu.
	Vanlig	Dåtid	tū kartā hogā pêhlē.	Du måste/kanske ha gjort det tidigare (vanligtvis tidigare).
	Perfekt	Närvarande	tūnē kiyā hogā abhī.	Du måste/kanske ha gjort det nu.
	Perfekt	Dåtid	tūnē kiyā hogā pêhlē.	Du måste/kanske ha gjort det tidigare (tidigare).
	Progressiv	Närvarande	tū kar rahā hogā abhī	Du måste/kanske gör det nu.
		Dåtid	tū kar rahā hogā do din pêhlē	Du måste/kan ha gjort det för två dagar sedan.
		Framtida	tū kar rahā hogā do din bād	Du måste/kan göra det om två dagar.

Obs :

Översättningarna är bara närmast möjliga engelska uppskattningar och inte exakta.
Endast maskulina konjugationer visas för hindi.

Hypotetisk

Ett fåtal språk använder en hypotetisk stämning , som används i meningar som "du kunde ha klippt dig själv", som representerar något som kan ha hänt men som inte gjorde det.

Inferentiell

Den inferentiella stämningen används för att rapportera obevittnade händelser utan att bekräfta dem. Ofta råder det inga tvivel om sanningshalten i uttalandet (till exempel om det var på nyheterna), men helt enkelt det faktum att talaren inte var personligen närvarande vid evenemanget tvingar dem att använda denna stämning.

På Balkanspråken fungerar samma former som används för den inferentiella stämningen också som beundrare . När man hänvisar till balkanska språk, är det av tio som kallas renarrativ stämning ; när man hänvisar till estniska kallas det snedstämning .

Slutsatsen är vanligtvis omöjlig att särskiljbart översätta till engelska. Till exempel kommer indikativ bulgariska той отиде (leksak otide) och turkiska o gitti att översättas på samma sätt som inferential той отишъл (leksak otishal) och o gitmiş — med den engelska indikationen han gick . ^[1] Att använda det första paret innebär dock mycket starkt att talaren antingen bevittnade händelsen eller är mycket säker på att den ägde rum. Det andra paret antyder antingen att talaren faktiskt inte bevittnade att det ägde rum, att det inträffade i det avlägsna förflutna eller att det finns betydande tvivel om huruvida det verkligen hände. Om det vore nödvändigt att göra distinktionen, så skulle de engelska konstruktionerna "he must have gone" eller "he is said to have gone" delvis översätta det inferentiella.

Frågande

Den förhörande (eller förhörande) stämningen används för att ställa frågor. De flesta språk har inget speciellt humör för att ställa frågor, men undantag inkluderar walesiska , nenets och eskimåspråk som grönländska .

Deontisk stämning kontra epistemisk stämning

Språkvetare differentierar också sinnesstämningar i två kategorier av föräldra-irrealis: deontisk stämning och epistemisk stämning . Deontisk stämning beskriver om man kunde eller borde kunna göra något. Ett exempel på deontisk stämning är: Hon borde/får börja. Å andra sidan beskriver epistemisk stämning chansen eller möjligheten att något händer. Detta skulle då ändra vårt exempel till: Hon kan ha börjat. För att ytterligare förklara modalitet introducerar lingvister svagt humör. En svag deontisk stämning beskriver hur ett handlingssätt inte rekommenderas eller är ogynnsamt. En svag epistemisk stämning inkluderar termerna "kanske" och "möjligen".

Stämningar i oceaniska språk

Pingelapese

Pingelapese är ett mikronesiskt språk som talas på Pingelap- atollen och på två av de östra Karolinerna, som kallas den höga ön Pohnpei. e och ae är hjälpverb som finns på Pingelapese. Även om de verkar utbytbara, e och ae separata fonem och har olika användningsområden. En pingelapesisk talare skulle välja att använda e när de har en hög grad av säkerhet i vad de säger och ae när de är mindre säkra. Detta illustrerar därför att e och ae är humörindikatorer. De har ingen effekt på den direkta översättningen av en mening, men de används för att ändra stämningen i den uttalade meningen. Följande exempel visar skillnaden mellan e och ae när de används i samma mening.

Ngaei rong pwa Soahn e laid.

"Jag hörde att John fiskade (jag är säker på det)."

Ngaei rong pwa Soahn ae lagd.

"Jag hörde att John fiskade (men jag är inte säker på det)."

Användningen av ae istället för e kan också indikera en frågesats. Detta är en form av icke-deklarativt tal som visar att talaren inte har något åtagande till uttalandet de säger. Följande mening är ett exempel.

Är du lagd?

"Fiskar John?"

Reo Rapa

Språket vi känner som Reo Rapa skapades som ett resultat av introduktionen av tahitiska till Rapa enspråkiga gemenskapen. Gamla Rapa-ord används fortfarande för grammatiken och strukturen i meningen eller frasen, men de vanligaste innehållsorden ersattes med tahitiska . Reo Rapa-språket använder Tense–Aspect–Mood (TAM) i sin meningsstruktur som den imperfektiva TAM-markören /e/ och den imperativa TAM-markören /a/ .

Till exempel:

e hina'aro na vau tō mei'a ra
- e (Iperfektiv TAM-markör) + hina'aro (Gilla) + na ( Deixis ) + vau (Singular) + tō ( Definite ) + mei'a (Banana) ra (Deixis)
  - "Jag skulle vilja ha de där bananerna (du nämnde)."

Mortlockese

Mortlockese är ett austronesiskt språk som består av elva dialekter över de elva atoller som utgör Mortlocköarna i Mikronesien. Olika TAM-markörer används i språket. Humörmarkörer inkluderar förfluten tid hortativ (markerande uppmuntran eller att uppmana) aa , hortativ kɞ som betecknar en artig ton, min eller tin för att betona vikten av något, och ordet tɞ för att beteckna varning eller försiktighet. Var och en av dessa markörer används i samband med ämnesproklitiken förutom aa -markören.

Se även

externa länkar

Stämning på biblisk grekiska

Från SIL International :