Avtal (lingvistik)

Inom lingvistik uppstår överenskommelse eller samstämmighet ( förkortat agr ) när ett ord ändrar form beroende på de andra orden som det relaterar till . Det är ett exempel på böjning och innebär vanligtvis att värdet av någon grammatisk kategori (som kön eller person ) "stämmer överens" mellan olika ord eller delar av meningen .

Till exempel på standardengelska kan man säga jag är eller han är , men inte "jag är" eller "han är". Detta beror på att engelsk grammatik kräver att verbet och dess ämne överensstämmer personligen . Pronomenen I och han är första respektive tredje person , liksom verbformerna är och är . Verbformen måste väljas så att den har samma person som subjektet i motsats till fiktiv överenskommelse , som bygger på betydelse.

Efter kategori

Överenskommelse innebär i allmänhet att matcha värdet av någon grammatisk kategori mellan olika beståndsdelar i en mening (eller ibland mellan meningar, som i vissa fall där ett pronomen måste överensstämma med dess antecedent eller referent ). Några kategorier som vanligtvis utlöser grammatisk överensstämmelse noteras nedan.

Person

Överensstämmelse baserad på grammatisk person finns mestadels mellan verb och subjekt . Ett exempel från engelska ( I am vs. he is ) har getts i inledningen till denna artikel.

Överensstämmelse mellan pronomen (eller motsvarande possessiva adjektiv ) och antecedent kräver också val av rätt person. Till exempel, om antecedenten är substantivfrasen Mary och jag i första person, krävs ett förstapersonspronomen ( vi/oss/vår ) ; dock är de flesta substantivfraser ( hunden , mina katter , Jack och Jill , etc.) tredje person, och ersätts av ett tredje persons pronomen ( han/hon/det/de etc.).

siffra

Överensstämmelse baserad på grammatiskt tal kan förekomma mellan verb och subjekt, som i fallet med grammatisk person som diskuterats ovan. Faktum är att de två kategorierna ofta blandas ihop inom verbböjningsmönster : det finns specifika verbformer för första person singular, andra person plural och så vidare. Några exempel:

  • Jag är verkligen (1:a pers. singular) vs. Vi är verkligen (1:a pers. plural)
  • The sing s (3rd pers. singular) vs. The boy s sing (3rd pers. plural)

Återigen som med person, finns det överensstämmelse i antal mellan pronomen (eller deras motsvarande besittningar) och antecedenter:

  • Flickan sitt jobb Flickan gjorde sitt jobb gjorde vs.

Överensstämmelse förekommer också mellan substantiv och deras specificator och modifierare , i vissa situationer. Detta är vanligt på språk som franska och spanska, där artiklar , bestämningsfaktorer och adjektiv (både attributiva och predikativa) överensstämmer i antal med de substantiv de kvalificerar sig för:

  • le grand homme ("den store mannen") vs. les grand s homme s ("de stora männen")
  • el hombre alto ("den långe mannen") vs. los hombre s alto s ("de långa männen")

På engelska är detta inte ett så vanligt drag, även om det finns vissa bestämningsfaktorer som bara förekommer specifikt med singular eller plural substantiv:

  • En stor bil mot två stora bilar
  • Mycket bra arbete kontra många bra arbete s

Kön

På språk där grammatiskt kön spelar en betydande roll finns det ofta överensstämmelse i kön mellan ett substantiv och dess modifierare. Till exempel på franska :

  • le grand homme ("den stora mannen"; homme är maskulint) vs. la grand e chaise ("den stora stolen"; schäslong är feminin)

Sådan överensstämmelse finns också med predikatadjektiv : l'homme est grand ("mannen är stor") vs. la chaise est grand e ("stolen är stor"). Men på vissa språk, som tyska , är detta inte fallet; endast attributiva modifierare visar överensstämmelse:

  • der groß e Mann ("den store mannen", med böjning) vs. der Mann ist groß ("mannen är stor", utan)

När det gäller verb är könsöverensstämmelse mindre vanligt, även om det fortfarande kan förekomma, till exempel i arabiska verb där andra och tredje person tar olika böjningar för maskulina och feminina subjekt. I den franska sammansatta förfluten tid överensstämmer participet – formellt ett adjektiv – under vissa omständigheter med subjektet eller med ett objekt (se passé composé för detaljer). I ryska och de flesta andra slaviska språk överensstämmer formen av preteritum i genus med ämnet, återigen på grund av härledning från en tidigare adjektivkonstruktion.

Det finns också överensstämmelse i kön mellan pronomen och deras föregångare. Exempel på detta kan hittas på engelska (även om engelska pronomen huvudsakligen följer naturligt kön snarare än grammatiskt kön):

  • _ Mannen nådde sin destination vs. fartyget nådde sin destination _ _ _

För mer information se Gender på engelska .

Fall

På språk som har ett kasussystem finns det ofta överensstämmelse för fall mellan ett substantiv och dess modifierare. Till exempel på tyska :

  • der gut e Mann ("den gode mannen", nominativ kasus) vs. des gut en Mann (e)s ("av den gode mannen", genitiv )

Faktum är att modifierarna av substantiv i språk som tyska och latin överensstämmer med deras substantiv i antal, kön och kasus; alla tre kategorierna blandas ihop i paradigm av deklination .

Fallöverensstämmelse är inte ett betydande inslag i engelska (endast personliga pronomen och pronomenet som har någon kasusmarkering). Överensstämmelse mellan sådana pronomen kan ibland observeras:

  • Vem kom först – han eller hans bror? vs vem såg du – honom eller hans bror?

Alliterativ överenskommelse

En sällsynt typ av överensstämmelse som fonologiskt kopierar delar av huvudet snarare än att stämma överens med en grammatisk kategori . Till exempel, i Bainouk :

ka tama-ŋɔ

flod-prox.

in- ka

detta

/

/

ka tama- ā -ŋɔ

flod-pl-prox.

in- ka - ā

dessa

ka tama-ŋɔ in- ka / ka tama- ā -ŋɔ in- ka - ā

flod-prox. detta / flod-pl-prox. dessa

I det här exemplet är det som kopieras inte ett prefix, utan snarare den initiala stavelsen för huvudet "floden".

Efter språk

Språk kan inte ha några som helst konventionella överenskommelser, som på japanska eller malajiska ; knappt någon, som på engelska ; en liten mängd, som på talad franska ; en måttlig mängd, som på grekiska eller latin ; eller en stor mängd, som på swahili .

engelsk

Modern engelska har inte särskilt stor överensstämmelse, även om den finns.

Förutom verb är huvudexemplen bestämningsfaktorerna "detta" och "det", som blir "dessa" respektive "de" när följande substantiv är plural:

den här kvinnan - de här kvinnorna
den där hunden - de hundarna

Alla vanliga verb (och nästan alla oregelbundna ) på engelska överensstämmer i tredje person singular av presens indikativ genom att lägga till ett suffix av antingen -s eller -es . Det sistnämnda används vanligtvis efter stammar som slutar på sibilanterna sh , ch , ss eller zz (t.ex. han rusar , det slingrar sig , hon samlar , det surrar .)

Nutid av att älska :

Person siffra
Singularis Flertal
Först jag älskar vi älskar
Andra du älskar du älskar
Tredje han/hon/det älskar s de älskar

I presens (indikativ stämning) har följande verb oregelbundna konjugationer för tredje person singular:

  • att ha: har
  • att göra: gör
  • att säga: säger

Observera att det finns en skillnad mellan oregelbundna verbkonjugationer i talspråket och oregelbundna stavningar av ord i skriftspråket. Språkvetenskapen sysslar i allmänhet med det naturliga talade språket och inte med stavningskonventioner i skriftspråket. Verbet att gå ges ofta som ett exempel på ett verb med en oregelbunden presens böjning, på grund av att man lägger till "-es" istället för bara "-s" för tredje person singularis. Detta är dock bara en godtycklig stavningskonvention. I det talade språket är nutidsböjningen av to go helt regelbunden. Om vi ​​skulle klassificera att gå som oregelbundet baserat på stavningen av goes , så skulle vi med samma resonemang behöva inkludera andra vanliga verb med oregelbundna stavningskonventioner som att lägga in veto/veto , att eka/eko , att bära/bära , skynda sig/bråttom , etc. Däremot är verbet att göra faktiskt oregelbundet i sin talade tredjepersonssingularböjning, förutom att det har en något oregelbunden stavning. Medan verbet do rimmar på sko , rimmar dess konjugation inte på skor ; verbet rimmar på fuzz .

Omvänt är verbet att säga , även om det kan tyckas vara regelbundet baserat på dess stavning, i själva verket oregelbundet i sin tredje person singular presens böjning: Say uttalas /seɪ/, men säger uttalas /sɛz/. Säg rimmar med lön , men säger rimmar inte med löner .

Det mycket oregelbundna verbet att vara är det enda verbet med mer överensstämmelse än detta i presens.

Nutid av att vara :

Person siffra
Singularis Flertal
Först jag är vi är
Andra du är du är
Tredje han/hon/det är dom är

På engelska visar defekta verb i allmänhet ingen överensstämmelse för person eller nummer, de inkluderar modala verb : kan , får , skall , kommer , måste , bör , borde .

I tidigmodern engelska fanns överensstämmelse för andra person singular av alla verb i presens, såväl som i förfluten tid för vissa vanliga verb. Detta var vanligtvis i formen -est , men -st och -t förekom också. Observera att detta inte påverkar ändelserna för andra personer och nummer.

Exempel på presensformer: du vill , du skall , du är , du har , du kan . Exempel dåtidformer: du skulle , du borde , du var , du hade , du kunde

Observera också överensstämmelsen som visas av att vara jämn i konjunktivstämningen .

Imperfekt konjunktiv av att vara på tidigmodern engelska
Person siffra
Singularis Flertal
Först (om jag var (om vi var
Andra (om) du var (om du var
Tredje (om) han/hon/det var (om) de var

Men för nästan alla vanliga verb användes inte längre en separat du- form i preteritum. Sålunda används hjälpverbet att göra , t.ex. du hjälpte till , inte *du hjälpte .

Här är några specialfall för överenskommelse mellan ämne och verb på engelska:

Alltid singulär

  • Obestämda pronomen som en, alla, alla, allt, alla, ingenting, ingen, någon, någonting, någon, en annan, etc. behandlas som singular.(åtminstone på formell skriftlig engelska)

- Allt är bra som slutar bra.

– En sår, en annan skördar.

– Tillsammans uppnår alla mer – det är därför vi är ett TEAM.

– Om rikedom går förlorad går ingenting förlorat. Om hälsan går förlorad går något förlorat. Om karaktären går förlorad är allt förlorat.

– Ingenting lyckas som framgång.

Undantag: Inget tolkas i singular eller plural som betydelsen kan kräva, även om plural används ofta. När ingen tydligt är avsedd att betyda ingen , bör det följas av ett singular verb. SAT-testtjänsten anser dock att ingen är strikt singular.

– Ingen är så döv som de som inte hör.

– Ingen mår bra av att tigga.

  • Pronomenen varken och antingen är singular även om de verkar syfta på två saker.
  • Ord efter varje, varje och många behandlas som singular.

– Varje hund är ett lejon hemma.

– Många öre gör ett pund.

– Varje man och varje kvinna har en röst.

Undantag: När subjektet följs av varje, överensstämmer verbet med det ursprungliga subjektet.

– Dubbla sammanträffanden av önskemål uppstår när två parter var och en önskar sälja vad den andra exakt vill köpa.

  • Ett mått eller kvantitet behandlas som singular.

– Tusen dollar är ett högt pris att betala.

Undantag: Tio dollar var utspridda på golvet. (= tio dollarsedlar)

Undantag: Bråk eller procent kan vara singular eller plural baserat på substantivet som följer det.

– En halv limpa är bättre än inget bröd.

– En av tre personer globalt sett har inte tillgång till rent dricksvatten.

  • En fråga med vem eller vad som tar ett singular verb.

- Vem ska ringa katten?

– Ett näringsnät är en grafisk representation av vad-äter-vad i ett ekosystem.

  • Ett matematiskt uttryck behandlas som singular.

– Två och två är fyra.

Alltid plural

  • Två eller flera ämnen förenas med och tar ett plural verb.

– VD och VD för företaget har anlänt.

- Tid och tid väntar på ingen .

– Väl och ve kommer turvis.

- Dag och natt är lika för en blind.

Undantag: Om substantiven däremot antyder en idé eller refererar till samma sak eller person, är verbet singular.

– De goda och generösa tycker att hela världen är vänlig.

– Det nya bed and breakfasten öppnar den här veckan.

– VD och koncernchef har anlänt.

Undantag: Ord som är förenade med ett ämne av med , förutom , tillsammans med , samt (som), tillsammans med, förutom, inte, etc. är parentetiska och verbet överensstämmer med det ursprungliga ämnet .

  • I subjektivt humör:

– Jag önskar att jag vore en fågel!

  • En kvantitet som uttrycker ett visst antal artiklar är plural. T.ex. dussin, poäng

- En ko bryter stängslet och ett dussin hoppar över det.

- Ett dussin ägg kostar runt 1,5 dollar.

- 1 mol syre reagerar med 2 mol vätgas för att bilda vatten.

  • En fras av formen The+Adjektivet är plural.

– De rika planerar för morgondagen, de fattiga för idag.

  • Vissa ord visas i singular men är plural: polis , boskap , etc.

– Där boskapen står tillsammans, lägger sig lejonet hungrigt.

  • När ordet fiende används i betydelsen väpnade styrkor, används ett pluralverb i en annan nation.

Singular eller plural

  • När subjekt förenas med eller , eller , inte bara...men också, etc. stämmer verbet överens med det närmaste subjektet. (Närhetsregel)

– Framgång eller misslyckande beror på individer.

– Varken jag eller du är skyldiga.

- Antingen du eller han måste gå.

(Men ibland anses det vara bättre att omformulera sådana grammatiskt korrekta men obekväma meningar.)

  • Föremål med två delar såsom klänningar som byxor , byxor , handskar , byxor , jeans, strumpbyxor, shorts, pyjamas, lådor, etc. och instrument som sax, pincett, sax, kikare, tång, glasögon, specs, bälgar, tång, etc. ta ett plural verb när det används i grov form och är singular när de används med ett par av .
  • Ett kollektivt substantiv är singular när det betraktas som en enhet och plural när individerna betraktas.

– Juryn har kommit fram till ett enhälligt beslut.

– Nämnden är delad i sin uppfattning.

– Hans familj är ganska stor.

– Hans familj har gett honom fullt stöd i hans sorgetider.

– Det är en enorm publik i galleriet idag.

– Publiken uppmanas att ta plats.

Undantag: Brittisk engelska tenderar dock att behandla team- och företagsnamn som plural.

- Indien slog Sri Lanka med sex wickets i en pulserande final för att leverera världsmästerskap till sin cricketgalna befolkning för första gången sedan 1983. (BBC)

- Indien vinner cricket-VM för första gången på 28 år. (Washington Post)

  • Fraser som mer än en , majoriteten av är singular eller plural baserat på substantivet som det ändrar.

- Det finns mer än ett sätt att flå en katt.

  • Smärtor och medel kan vara singular eller plural men konstruktionen måste vara konsekvent. I betydelsen rikedom tar medel alltid ett plural verb. Baracker , högkvarter , var och mål kan ta ett singular verb, såväl som pluralverb.

latin

Jämfört med engelska är latin ett exempel på ett mycket böjt språk. Konsekvenserna för avtal är sålunda:

Verb måste överensstämma i person och antal, och ibland i kön, med sina subjekt. Artiklar och adjektiv måste överensstämma i skiftläge, antal och kön med substantiven de ändrar.

Exempel på latinska verb: presens indikativ aktiv av portare ( portar ), att bära:

hamn o - jag bär
port som - du [singular] bär
hamn vid - han bär
port amus - vi bär
port atis - du [plural] bär
hamnmyra - de bär

På latin infogas ett pronomen som "ego" och "tu" bara för kontrast och urval. Egennamn och vanliga substantiv som fungerar som subjekt är ändå vanliga. Av denna anledning beskrivs latin som ett språk med nollämne .

franska

Talad franska skiljer alltid andra person plural, och första person plural i formellt tal, från varandra och från resten av presens i alla verb i första konjugationen (infinitiv i -er) förutom aller . Första person pluralform och pronomen ( nous ) ersätts nu vanligtvis av pronomenet på (ordagrant: "en") och en tredje person singular verbform i modern franska. Således nous travaillons (formell) på travaille . I de flesta verb från de andra konjugationerna kan varje person i plural särskiljas sinsemellan och från singularformerna, återigen, när man använder den traditionella första person pluralen. De andra ändelserna som förekommer i skriven franska (dvs: alla singularändelser, och även tredje person plural av andra verb än de med infinitiv i -er) uttalas ofta likadant, förutom i sambandssammanhang . Oregelbundna verb som être , faire , aller och avoir har mer distinkt uttalade överensstämmelseformer än vanliga verb.

Ett exempel på detta är verbet travailler , som går så här (de enstaka orden i kursiv typ uttalas /tʁa.vaj/):

  • je travaille
  • tu travailles
  • il travaille
  • nous travaillons, eller på travaille
  • vous travaillez
  • är travailent

Å andra sidan har ett verb som partir (de enskilda orden i kursiv typ uttalas /paʁ/):

  • je pars
  • tu pars
  • il del
  • nous partons, eller på del
  • vous partez
  • är part

Det slutliga S eller T är tyst, och de andra tre formerna låter olika från varandra och från singularisformerna.

Adjektiv överensstämmer i kön och nummer med substantiven som de ändrar på franska. Liksom med verb visas överenskommelserna ibland bara i stavning eftersom former som skrivs med olika överenskommelsessuffix ibland uttalas lika (t.ex. joli , jolie ); även om slutkonsonanten i många fall uttalas i feminina former, men tyst i maskulina former (t.ex. petit vs. petite ). De flesta pluralformer slutar på -s , men denna konsonant uttalas bara i sambandssammanhang, och det är determinanter som hjälper till att förstå om singular eller plural avses. Verbens particip överensstämmer i kön och nummer med subjektet eller objektet i vissa fall .

Artiklar, possessiva och andra determinanter minskar också för antal och (endast i singular) för kön, med plural determinanter som är desamma för båda könen. Detta producerar normalt tre former: en för maskulina singularsubstantiv, en för feminina singularsubstantiv och en annan för pluralsubstantiv av båda könen:

  • Bestämd artikel: le, la, les
  • Obestämd artikel: un, une, des
  • Delartikel: du, de la, des
  • Possessiver (för första person singular): mon, ma, mes
  • Demonstrativ: ce, cette, ces

Lägg märke till att en del av ovanstående också ändras (i singular) om följande ord börjar med en vokal: le och la blir l′ , du och de la blir de l′ , ma blir mon (som om substantivet vore maskulint) och ce blir cet .

ungerska

På ungerska har verb polypersonlig överensstämmelse , vilket betyder att de överensstämmer med mer än ett av verbets argument : inte bara dess subjekt utan också dess (ackusativa) objekt. Skillnad görs mellan fallet när det finns ett bestämt objekt och fallet när objektet är obestämt eller det inte finns något objekt alls. (Adverben påverkar inte verbets form.) Exempel: Szeretek (jag älskar någon eller något ospecificerat), szeretem (jag älskar honom, henne, det eller dem, specifikt), szeretlek (jag älskar dig); szeret (han älskar mig, oss, dig, någon eller något ospecificerat), szereti (han älskar henne, honom, det eller dem specifikt). Naturligtvis kan substantiv eller pronomen ange det exakta objektet. Kort sagt, det finns överensstämmelse mellan ett verb och personen och numret på dess subjekt och dess objekts specificitet (vilket ofta refererar till personen mer eller mindre exakt).

Se Bestämda och obestämda konjugationer

Predikatet överensstämmer i antal med subjektet och om det är kopulativt (dvs det består av ett substantiv/adjektiv och ett länkverb) överensstämmer båda delarna i antal med subjektet. Till exempel: A könyv ek érdekes ek volt ak "Böckerna var intressanta" ("a": the, "könyv": book, "érdekes": intressant, "voltak": were): plural är markerad i ämnet som såväl den adjektiviska som den kopulativa delen av predikatet.

Inom substantivfraser visar adjektiv inte överensstämmelse med substantivet, även om pronomen gör det. t.ex. a szép könyv eitekkel "med dina fina böcker" ("szép": trevligt): pluralens suffix, possessiva "din" och kasusmarkeringen "med" är bara markerade på substantivet.

skandinaviska språk

Adjektiv

I de skandinaviska språken avvisas adjektiv (både attributiva och predikativa ) beroende på könet , antalet och definititeten av substantivet som de ändrar. På isländska och färöiska avböjs även adjektiv enligt grammatisk kasus , till skillnad från de andra skandinaviska språken.

I vissa fall i svenska , norska och danska verkar adjektiv och particip som predikat inte överensstämma med sina subjekt. Detta fenomen kallas pannkaksmeningar .

Exempel (norska)
Överensstämmelse av adjektivet «liten» (liten) på norska
Maskulin Feminin Kastrera Flertal Definitiv (stark böjning)
Liten Lita Lite Små Lille
  • En liten gnist (en liten gnista)
  • Ei lita hytte (en liten stuga)
  • Et lite tre (ett litet träd)
  • De små barna (de små barnen)
  • Flammen er liten (elden är liten)
  • Hytta er lita (hytten är liten)
  • Treet er lite (trädet är litet)
  • Barna är små (barnen är små)
  • Den lille gutten (den lilla pojken)

Particip

I norsk nynorsk , svenska , isländska och färöiska måste participet stämma överens i kön, antal och bestämdhet när participet är i en attributiv eller predikativ position. På isländska och färöiska skulle particip också behöva överensstämma i grammatisk kasus.

I norska bokmål och danska krävs det endast att avböja particip i antal och bestämdhet när de befinner sig i en attributiv position.

slaviska språk

De flesta slaviska språk är mycket böjda, förutom bulgariska och makedonska . Överenskommelsen liknar latin, till exempel mellan adjektiv och substantiv i kön, antal, kasus och animation (om det räknas som en separat kategori). Följande exempel är från serbokroatiska :

živim u malom stanu "Jag bor i en liten lägenhet" (maskulint livlös, singular, lokativ)
živim u maloj kući "Jag bor i ett litet hus" (kvinnligt, singular, lokaliserat)
imam mali stan "Jag har en liten lägenhet" ( maskulint livlöst, singular, ackusativ)
imam malu kuću "Jag har ett litet hus" (kvinnligt, singular, ackusativ)
imam malog psa "Jag har en liten hund" (maskulint levande, singular, ackusativ)

Verb har 6 olika former i presens, för tre personer i singular och plural. Som i latin, läggs ämnet ofta bort.

En annan egenskap är överensstämmelse i particip, som har olika former för olika kön:

ja sam jela "Jag åt" (kvinnligt tal)
ja sam jeo "jag åt" (man talade)

Swahili

Swahili , liksom alla andra bantuspråk , har många substantivklasser . Verb måste överensstämma i klassen med sina subjekt och objekt, och adjektiv med de substantiv som de kvalificerar. Till exempel: Ki tabu ki moja ki tatosha (En bok räcker) , M chungwa m moja u tatosha (Ett apelsinträd räcker), Chungwa moja li tatosha (En apelsin räcker).

Det finns också enighet i antal. Till exempel: Vi tabu vi wili vi tatosha (Två böcker räcker), Mi chungwa mi wili i tatosha (Två apelsinträd räcker), Ma chungwa ma wili ya tatosha (Två apelsiner räcker).

Klass och nummer anges med prefix (eller ibland saknas de), som inte alltid är desamma för substantiv, adjektiv och verb, vilket exemplen visar.

Teckenspråk

Många teckenspråk har utvecklat verböverensstämmelse med person. ASL - verbet för "se" (V-handform), flyttar från subjektet till objektet. I fallet med ett subjekt från tredje person går det från en plats som är indexerad till subjektet till objektet och vice versa. På tyska teckenspråk är inte alla verb också kapabla att överensstämma med subjekt/objekt verb, så ett hjälpverb används för att förmedla detta, som bär innebörden av det föregående verbet samtidigt som det böjs för person.

Dessutom stämmer vissa verb också överens med klassificeraren ämnet tar. I det amerikanska teckenspråksverbet för "att vara under" går klassificeraren som ett verb tar under en nedåtvänd B-handform (handflatan vänd nedåt). Till exempel, om en person eller ett djur kröp under något, skulle AV-handform med böjda fingrar gå under handflatan, men om det var en penna skulle en 1-handform (pekfinger ut) gå under handflatan.

Se även

Vidare läsning

  • Corbett, Greville G. (1994). "Avtal". I Asher, RE (red.). Encyclopedia of Language and Linguistic . Oxford: Pergamon Press. s. 54–60.
  •   Corbett, Greville G. (2006). Avtal . Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 9780521001700 .
  • Givón, Talmy (1984). Syntax. En funktionell typologisk introduktion . Vol. 1. Amsterdam: John Benjamins. Kapitel 10.
  • Mel'čuk, Igor (2006). Aspekter av teorin om morfologi . Berlin; New York: Mouton de Gruyter. Kapitel 1.
  • Moravcsik, Edith A. (1978). "Avtal". I Greenberg, Joseph (red.). Mänskligt språks universaler . Vol. 4. Stanford, CA: Stanford University Press. s. 331–374.
  •   Smith PW, Mursell J, Hartmann K (2020). Smith PW, Mursell J, Hartmann K (red.). Agree to Agree (pdf) . Berlin: Language Science Press. doi : 10.5281/zenodo.3528036 . ISBN 978-3-96110-215-0 .

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Agreement_(linguistics)&oldid=1129321891 "