Bekräftelse och negation

Inom lingvistik och grammatik är affirmation ( förkortat AFF ) och negation ( NEG ) sätt på vilka grammatik kodar positiv och negativ polaritet till verbfraser , satser eller andra yttranden . En jakande (positiv) form används för att uttrycka giltigheten eller sanningen av ett grundläggande påstående, medan en negativ form uttrycker dess falskhet. Till exempel hävdar den bekräftande meningen "Jane är här" att det är sant att Jane för närvarande befinner sig nära talaren. Omvänt hävdar den negativa meningen "Jane är inte här" att det inte är sant att Jane för närvarande befinner sig nära talaren.

Den grammatiska kategorin som förknippas med affirmativ och negativ kallas polaritet . Det betyder att en sats, mening, verbfras, etc. kan sägas ha antingen jakande eller negativ polaritet (dess polaritet kan vara antingen jakande eller negativ). Bekräftande är vanligtvis den omarkerade polariteten, medan ett negativt uttalande markeras på något sätt. Negativ polaritet kan indikeras genom att negera ord eller partiklar som det engelska not , eller det japanska affix - nai , eller på annat sätt, vilket vänder på betydelsen av predikatet . Processen att konvertera jakande till negativ kallas negation – de grammatiska reglerna för negation varierar från språk till språk, och ett givet språk kan ha flera metoder för negation.

Bekräftande och negativa svar (specifikt, men inte uteslutande, på frågor) uttrycks ofta med hjälp av partiklar eller ord som ja och nej , där ja är den jakande eller positiva partikeln och nej är negationen eller negativ partikel.

Grund för bekräftelse och negation

Bekräftelse och negation är avgörande byggstenar för språket. Förekomsten av negation är frånvaron av bekräftelse, där bekräftelse fungerar individuellt. Det finns tre huvudaspekter på begreppet bekräftelse och negation; Kognitiv , psykologisk och filosofisk ( Schopenhauers teori eller Nietzscheansk bekräftelse) .

Kognitiv

Negation på engelska är svårare för hjärnan att bearbeta eftersom den fungerar i motsats till bekräftelse. Om bekräftelse och negation saknades i språket skulle människor bara kunna kommunicera genom möjligheter. Den senaste RIN-hypotesen (Reusing Inhibition for Negation) säger att det finns en specifik hämmande kontrollmekanism (en som återanvänds) som behövs när man försöker förstå negation i meningar.

Bekräftelse

Betydelsen av bekräftelse

Affirmationer eller positiva polaritetsobjekt ( PPI) är uttryck som förkastas genom negation, vanligtvis undslipper negationens omfattning. PPI:er i litteraturen har associerats med talarorienterade adverb , såväl som uttryck som liknar vissa , redan och hellre vill . Bekräftande meningar fungerar i motsats till negationer. Den jakande, i ett engelskt exempel som "polischefen här är en kvinna", deklarerar ett enkelt faktum, i det här fallet är det ett faktum angående polischefen och hävdar att hon är en kvinna. Däremot anges det negativa, i ett engelskt exempel som "polischefen här är inte en man", som ett antagande för folk att tro. Det är också en allmän uppfattning att jakande är den omarkerade basform från vilken det negativa framställs, men detta kan argumenteras när man kommer från en pragmatisk synvinkel. Pragmatiskt kan jakande ibland härleda den pragmatiskt omärkta formen, eller ibland skapa nya jakande derivator .

Bekräftelse kan också jämföras med föreställningen om självsäkerhet.

Bekräftelse på engelska

Bekräftelse kan indikeras med följande ord på engelska: vissa, förvisso , redan och vill hellre. Två exempel på bekräftelse inkluderar (1) John är redan här och (2) jag är en moralisk person. Dessa två meningar är sanningsuttalanden och fungerar som en representation av bekräftelse på engelska. De negerade versionerna kan formas som påståendena (1 _NEG ) John är inte här redan och (2 _NEG ) Jag är inte en moralisk person.

(1)

a. John är redan här (jakande)

b. John kanske redan är här (modal)

c. John är inte här redan (negativ)

Syntaxträd för (1a) John är redan här (jakande)

Syntaxträd för (1b) John kanske redan är här (modal)

Syntaxträd för (1c) John är inte en moralisk person (negativ)

(2)

a. Jag är en moralisk person (jakande)

b. Jag kan vara en moralisk person (modal)

c. Jag är inte en moralisk person (negativ)

Syntaxträd för (2a) Jag är en moralisk person (jakande)

Syntaxträd för (2b) Jag kan vara en moralisk person (modal)

Syntaxträd för (2c) Jag är inte en moralisk person (negativ)

Bekräftelse på andra språk

Dagaare

I Dagaare finns verbala suffix , som -ng , som fungerar som en bekräftelse eller en betoning på en verbal handling. Dessa verbala suffix är också kända som en fokuspartikel eller en faktamarkör .

(3) ò kyɛ́ng-ɛ́ɛ́- ńg (jakande)

"Han/han har gått"

Det finns också fall där det identifierande pronomenet na utvecklas till en bekräftande markör. na analyseras om till en satsslutpartikel samtidigt med denominaliseringen av klausulsubjektet, vilket ger resultatet av na som en satsnominerande partikel som återigen kan analyseras som en positiv, framtida, markör. Denna satsslutpartikel är känd för att endast användas för att markera assertivitet i positiva satser eftersom den inte ses samspela med negativa markörer.

(4) ɭ̃ na cen na (jakande)

"Jag går"

Negation

Betydelsen av negation

Enkel grammatisk negation av en sats har i princip effekten av att konvertera en proposition till dess logiska negation . Detta görs genom att ersätta ett påstående om att något är fallet med ett påstående att det inte är fallet.

I vissa fall, särskilt när en viss modalitet uttrycks, kan den semantiska effekten av negation vara något annorlunda. Till exempel på engelska är betydelsen av "du får inte gå" inte den exakta negationen av "du måste gå". Den exakta negationen av denna fras skulle uttryckas som "du behöver inte gå" eller "du behöver inte gå". Negationen "får inte" har en starkare betydelse (effekten är att tillämpa den logiska negationen på följande infinitiv snarare än att tillämpa den på hela satsen med måste ). För mer information och andra liknande fall, se de relevanta avsnitten av engelska modala verb .

Negation vänder nedåt vilket innebär och uppåt innebär uttalanden inom ramen för negationen. Att till exempel ändra "man kunde ha sett vad som helst" till "ingen kunde ha sett någonting" ändrar innebörden av det sista ordet från "vad som helst" till "ingenting".

I vissa fall, för ironi , kan ett jakande uttalande vara avsett att ha innebörden av motsvarande negativa, eller vice versa. För exempel se antifraser och sarkasm .

För användning av dubbla negationer eller liknande som underdrift ("inte oattraktivt", "inte dåligt", etc.) se litotes .

Grammatiska regler för negation

Enkel negation av verb och satser

Språk har en mängd olika grammatiska regler för att omvandla jakande verbfraser eller satser till negativa.

På många språk görs en jakande negativ genom tillägget av en partikel , som betyder "inte". Detta kan läggas till före verbfrasen, som med det spanska nr :

(5)

a. Está en casa (jakande)

"(S)han är hemma"

b. No está en casa (negativ)

"(S)han är inte hemma"

Andra exempel på negerande partiklar som föregår verbfrasen inkluderar italienska non , ryska не nye och polska nie (de kan också hittas på konstruerade språk : ne på esperanto och non på interlingua ). På vissa andra språk följer den negerande partikeln verbet eller verbfrasen, som på nederländska :

(6)

a. Ik zie hem (jakande)

"Jag ser honom"

b. Ik zie hem inte (negativ)

"Jag ser honom inte"

Syntaxträd för (6b) Ik zie hem inte (negativ)

Partiklar som följer verbet på det här sättet inkluderar inte på arkaisk och dialektal engelska ("du kommer inte ihåg"), nicht på tyska ( ich schlafe nicht , "Jag sover inte") och inte på svenska ( han hoppade inte , "han gjorde inte hoppa").

På franska läggs partiklar till både före verbfrasen ( ne ) och efter verbet ( pas ):

(7)

a. Je sais (jakande)

"Jag vet"

b. Je (ne) sais pas (negativ)

"Jag vet inte"

Syntaxträd för (7b) Je sais pas (negativ)

Men i vardagsfranska utelämnas ofta den första partikeln: Je sais pas . Liknande användning av två negerande partiklar kan också hittas i Afrikaans : Hy kan nie Afrikaans praat nie ("Han kan inte tala Afrikaans").

På engelska uppnås negation genom att lägga till inte efter verbet. Som en praktisk fråga modern engelska vanligtvis ett copulaverb (en form av vara ) eller ett hjälpverb med inte . Om inget annat hjälpverb finns, så introduceras dummy auxiliary do ( gör , gjorde ) normalt – se do -support . Till exempel,

(8)

a. Jag har gått (jakande)

b. Jag har inte gått (negativ; har är hjälpmedlet)

(9)

a. Han går (jakande)

b. #Han går inte (negativ)

men den formuleringen anses ålderdomlig och används sällan. Det är mycket vanligare att använda dummyhjälpmedlet för att rendera

Han går inte (eftersom det inte finns något hjälpmedel i den ursprungliga meningen)

Olika regler gäller i konjunktiv , imperativ och icke-finita satser. För mer information se engelsk grammatik § Negation . (På mellanengelska kunde partikeln inte följa vilket verb som helst, t.ex. "Jag ser inte hästen.")

I vissa språk, som walesiska , har verb speciella böjningar som ska användas i negativa satser. (I vissa språkfamiljer kan detta leda till hänvisning till ett negativt humör .) Ett exempel är japanska, som konjugerar verb i negativt efter att ha lagt till suffixet -nai (som indikerar negation), t.ex. taberu ("äta") och tabe nai ( "Ät inte"). Det skulle kunna hävdas att engelska har sällat sig till dessa språk, eftersom negation kräver användning av ett hjälpverb och en distinkt syntax i de flesta fall; formen på grundverbet kan ändras vid negation, som i "han sjunger " kontra "han sjunger inte ". Zwicky och Pullum har visat att n't är ett böjningssuffix , inte ett klitikum eller ett avledningssuffix.

Komplexa regler för negation gäller även på finska ; se finsk grammatik § Negation av verb . I vissa språk kan negation också påverka verbets beroende; till exempel i vissa slaviska språk , som polska , ändras fallet med ett direkt objekt ofta från ackusativ till genitiv när verbet förnekas .

Negation av andra element

Negation kan tillämpas inte bara på hela verbfraser, satser eller meningar, utan också på specifika element (som adjektiv och substantivfraser ) i meningar. Denna kontrast kallas vanligtvis sentential negation kontra konstituent negation . Sätt på vilket denna konstituerande negation förverkligas beror på språkets grammatik. Engelska placerar i allmänhet inte före det negerade elementet, som i "Jag bevittnade inte en debatt , utan ett krig." Det finns också negerande affix, som de engelska prefixen non- , un- , in- etc. Sådana element kallas privativer .

Multipel negation

Det finns också element som bär en specialiserad negativ betydelse, inklusive pronomen som ingen , ingen och ingenting , bestämningsfaktorer som nej (som i "inga äpplen") och adverb som aldrig , inte längre och ingenstans .

Även om sådana element i sig har negativ kraft, är i vissa språk en klausul där de förekommer dessutom markerad för vanlig negation. Till exempel på ryska uttrycks "jag ser ingen" som я никого́ не ви́жу ja nikovó nye vízhu , bokstavligen "jag ingen ser inte" – den vanliga negerande partikeln не nye ("inte") används förutom det negativa pronomenet никого́ nikovó ("ingen"). Italienska beter sig på ett liknande sätt: Non ti vede nessuno , "ingen kan se dig", även om Nessuno ti vede också är en möjlig sats med exakt samma betydelse.

Det negativa på andra språk

ryska

På ryska skulle alla elementen ("inte", "aldrig", "ingen", "ingenstans") förekomma tillsammans i meningen i sin negativa form.

italienska

På italienska fungerar en sats ungefär som på ryska, men non behöver inte finnas där, och kan bara finnas där före verbet om det föregår alla andra negativa element: Tu non porti mai nessuno da nessuna parte . "Ingen kommer någonsin med dig något här" skulle dock kunna översättas Nessuno qui ti porta mai niente eller Qui non ti porta mai niente nessuno .

franska

På franska, där enkel negation utförs med ne ... pas (se ovan), visas specialiserade negativ i kombination med den första partikeln ( ne ), men pas utelämnas:

(10)

a. J e ne bois jamais ("Jag dricker aldrig ")

b. J e ne vois personne ("Jag ser ingen ")

c. J e n' ai jamais vu personne ("Jag har aldrig sett någon ")

Forntida grekiska

På antikgrekiska resulterar ett enkelt negativt (οὐ ou "inte" eller μή mḗ "inte (modalt)") efter ett annat enkelt eller sammansatt negativt (t.ex. οὐδείς oudeís "ingen") i en bekräftelse, medan ett sammansatt negativt efter ett enkelt eller sammansatt negativ stärker negationen:

οὐδεὶς οὐκ ἔπασχέ τι oudeìs ouk épaskhé ti , "ingen led inte av något", dvs "alla led"
μὴ θορυβήσῃ μηδείς mḕ thorubḗsēi mēdeís , "låt (inte) ingen väcka uppståndelse", vilket betyder "låt ingen väcka uppståndelse"

Dagaare

I Dagaare markeras negation specifikt av pre-verb-partiklar, där endast fyra, av de nästan 24 pre-verb-partiklarna, betecknas som negationsmarkörer. De fyra negationsmarkörerna är ba , kʊ̀ŋ , ta och tɔ́ɔ́ . För att signalera negation, såväl som andra semantiska relationer, kombineras dessa negationspartiklar med olika aspekter av verbet. Dessa pre-verb negatoriska partiklar kan också användas för att förmedla spänning , humör , aspekt och polaritet (negation), och kan i vissa fall användas för att förmedla mer än en av dessa egenskaper.

Till exempel kan negationsmarkören ta användas för att indikera polaritet och humör:

Ta zo! (Kör inte!), indikerar negativ imperativ konstruktion

Till exempel kan negationsmarkören ba användas som en negativ markör som inte är framtida eller nutid:

a mɔnaabʊ ba kʊ a naŋkpaana (Buffeln har inte dödat jägaren), har ba används med perfektiv A och imperfektiva A former av verbet för att indikera negation i presens

Teckenspråk

Olika signerade och manuella språk är kända för att negera via headshake.

Bekräftande och negativa svar

Särskilda jakande och negativa ord (partiklar) finns ofta i svar på frågor, och ibland på andra påståenden i form av enighet eller oenighet. På engelska är dessa yes respektive no , på franska oui, si och non , på svenska ja , jo och nej , på spanska sí och no och så vidare. Det är inte alla språk som använder partiklar av denna typ så vanligt; i vissa (som walesiska) är det vanligare att upprepa verbet eller en annan del av predikatet, med eller utan negation i enlighet därmed.

Det uppstår ibland komplikationer vid svar på negativa uttalanden eller frågor; i vissa fall är svaret som bekräftar ett negativt påstående den negativa partikeln (som på engelska: "Du går inte ut? Nej.") men på vissa språk är detta omvänt. Vissa språk har en distinkt form för att besvara en negativ fråga, som franska si och svenska jo (dessa tjänar till att motsäga det negativa uttalandet som föreslagits av den första talaren).

Se även

Vidare läsning

Laurence R. Horn, A Natural History of Negation . 2001. ISBN 978-1-57586-336-8
Douglas Biber, Susan Conrad, Randi Reppen, "Corpus Linguistics: Investigating Language Structure and Use". 1998. ISBN 0-521-49957-7
Tettamanti, Marco; Manenti, Rosa; Della Rosa, Pasquale A.; Falini, Andrea; Perani, Daniela; Cappa, Stefano F.; Moro, Andrea (2008). "Negation i hjärnan. Modulerande handlingsrepresentation". NeuroImage . 43 (2): 358–367. doi : 10.1016/j.neuroimage.2008.08.004 . PMID 18771737 . S2CID 17658822 .