Dykklockan och fjärilen (film)

The Diving Bell and the Butterfly
DivingBellButterflyMP.jpg
Teaterreleaseaffisch
franska Le scaphandre et le papillon
Regisserad av Julian Schnabel
Manus av Ronald Harwood
Baserat på
Dykklockan och fjärilen av Jean-Dominique Bauby
Producerad av
Kathleen Kennedy Jon Kilik
Medverkande
Filmkonst Janusz Kamiński
Redigerad av Juliette Welfling
Musik av Paul Cantelon

Produktionsbolag _
Levererad av
Pathé Distribution (Frankrike/Storbritannien) Miramax Films (USA)
Lanseringsdatum
  • 22 maj 2007 ( 2007-05-22 ) (filmfestivalen i Cannes)
  • 23 maj 2007 ( 2007-05-23 ) (Frankrike)
  • 30 november 2007 ( 2007-11-30 ) (USA)
Körtid
 112 minuter
Länder
Frankrike USA
Språk franska
Budget 12,8 miljoner dollar
Biljettkassan 19,8 miljoner dollar

The Diving Bell and the Butterfly ( franska : Le Scaphandre et le Papillon ) är en biografisk dramafilm från 2007 i regi av Julian Schnabel och skriven av Ronald Harwood . Baserad på Jean-Dominique Baubys memoarer med samma namn från 1997 , skildrar filmen Baubys liv efter att ha drabbats av en massiv stroke som lämnade honom med ett tillstånd som kallas inlåst syndrom . Bauby spelas av Mathieu Amalric .

The Diving Bell and the Butterfly vann priser på filmfestivalen i Cannes , Golden Globes , BAFTAs och César Awards , och fick fyra Oscarsnomineringar . Flera kritiker listade den senare som en av de bästa filmerna under dess decennium. Den rankas i BBC:s 100 bästa filmer under 2000-talet .

Komplott

Den första tredjedelen av filmen berättas från huvudpersonens, Jean-Dominique Bauby ( Mathieu Amalric ), eller Jean-Do som hans vänner kallar honom, förstapersonsperspektiv. Filmen öppnar när Bauby vaknar från sin tre veckor långa koma på ett sjukhus i Berck-sur-Mer , Frankrike . Efter en inledande ganska överoptimistisk analys från en läkare förklarar en neurolog att han har inlåst syndrom , ett extremt sällsynt tillstånd där patienten är nästan helt fysiskt förlamad, men förblir mentalt normal. Till en början hör betraktaren i första hand Baubys "tankar" (han tror att han talar men ingen hör honom), som är otillgängliga för de andra karaktärerna (som ses genom hans ena fungerande öga).

En logoped och sjukgymnast försöker hjälpa Bauby att bli så funktionell som möjligt. Bauby kan inte tala, men han utvecklar ett kommunikationssystem med sin logoped genom att blinka med vänster öga när hon läser en lista med bokstäver för att mödosamt stava hans meddelanden, bokstav för bokstav.

Så småningom vidgas filmens begränsade synvinkel ut, och tittaren börjar se Bauby "utifrån", förutom att uppleva incidenter från sitt förflutna, inklusive ett besök i Lourdes . Han fantiserar också, föreställer sig stränder, berg, kejsarinnan Eugénie och en erotisk fest med en av hans transkriptionister. Det avslöjas att Bauby hade varit redaktör för den populära franska modetidningen Elle , och att han hade ett avtal om att skriva en bok (som ursprungligen skulle vara baserad på Greven av Monte Cristo men ur ett kvinnligt perspektiv). Han bestämmer sig för att han fortfarande ska skriva en bok med sin långsamma och utmattande kommunikationsteknik. En kvinna från förlaget som Bauby hade det ursprungliga bokkontraktet med tas in för att ta diktamen.

Den nya boken förklarar hur det är att nu vara han, instängd i sin kropp, som han ser som i en gammaldags dykardräkt med mässingshjälm, som kallas en scaphandre på franska, som i originalet titel. Andra runt omkring ser hans ande, fortfarande vid liv, som en "fjäril".

Historien om Baubys författarskap ställs intill hans minnen och ånger fram till hans stroke. Vi ser hans tre barn, deras mamma (som han aldrig gifte sig med), hans älskarinna, hans vänner och hans far. Han möter människor från hans förflutna vars liv har likheter med hans egen "fångning": en vän som kidnappades i Beirut och hölls i isolering i fyra år, och hans egen 92-åriga pappa, som är instängd i sin egen lägenhet , eftersom han är för skröplig för att gå ner för fyra trappor.

Bauby slutför så småningom sin memoarbok och hör kritikernas svar. Han dör i lunginflammation två dagar efter publiceringen. Avslutningstexterna accentueras av omvända inspelningar av glaciäris som bryter ner (de framåtriktade versionerna används i inledningstexterna), ackompanjerad av Joe Strummer & Mescaleros- låten "Ramshackle Day Parade".

Kasta

Produktion

Filmen skulle ursprungligen produceras av det amerikanska företaget Universal Studios och manuset var ursprungligen på engelska, med Johnny Depp som skulle spela huvudrollen som Bauby. Enligt manusförfattaren Ronald Harwood rekommenderades valet av Julian Schnabel som regissör av Depp. Universal drog sig därefter tillbaka och Pathé tog upp projektet två år senare. Depp lade ner projektet på grund av schemaläggningskonflikter med Pirates of the Caribbean: At World's End . Schnabel blev kvar som regissör. Filmen producerades så småningom av Pathé och France 3 Cinéma i samarbete med Banque Populaire Images 7 och American Kennedy/Marshall Company och i deltagande med Canal+ och CinéCinéma .

Enligt New York Sun insisterade Schnabel på att filmen skulle vara på franska, och motstod påtryckningar från produktionsbolaget att göra den på engelska, och trodde att bokens rika språk skulle fungera bättre på originalfranska, och gick till och med så långt att lära sig franska för att göra filmen. Harwood berättar en något annorlunda historia: Pathé ville "göra filmen på både engelska och franska, vilket är anledningen till att tvåspråkiga skådespelare fick rollen"; han fortsätter att "Alla visste i hemlighet att två versioner skulle vara omöjligt dyra", och att "Schnabel beslutade att den skulle göras på franska".

Schnabel sa att hans inflytande för filmen kom från personlig erfarenhet:

Min pappa blev sjuk och han höll på att dö. Han var livrädd för döden och hade aldrig varit sjuk i hela sitt liv. Så han låg i den här sängen hemma hos mig, han bodde hos mig, och det här manuset kom till The Diving Bell and the Butterfly . När min far höll på att dö läste jag Ron Harwoods manus. Det gav mig en massa parametrar som skulle få en film att få en helt annan struktur. Som målare, som en som inte vill göra en tavla som ser ut som den senast jag gjorde, tyckte jag att det var en riktigt bra palett. Så personligt och konstnärligt kom dessa saker samman.

Flera nyckelaspekter av Baubys personliga liv fiktionaliserades i filmen, framför allt hans relationer med hans barns mor och hans flickvän. I verkligheten var det inte Baubys främmande fru som stannade vid patientens säng medan han låg nästan livlös på en sjukhussäng, det var hans flickvän sedan flera år.

Reception

Filmen fick universellt bifall från kritiker. Webbplatsen för recensionssammanställning Rotten Tomatoes ger filmen ett betyg på 94 %, baserat på recensioner från 176 kritiker, och ett genomsnittligt betyg på 8,30/10, med den allmänna konsensus som anges som, "Handtagande bilder och dynamiska framträdanden gör The Diving Bell and the Butterfly en kraftfull biopic." Metacritic gav filmen ett genomsnittligt betyg på 92/100, baserat på 36 recensioner, vilket tyder på "universellt bifall".

I en undersökning från BBC 2016 listades filmen som en av de 100 bästa filmerna sedan 2000 (77:e plats).

Topp tio listor

Filmen dök upp på många kritikers topp tio-listor över de bästa filmerna 2007.

utmärkelser och nomineringar

Den nominerades till fyra Oscarsutmärkelser , men eftersom filmen producerades av ett amerikanskt företag var den inte kvalificerad för Oscar för bästa utländska film .

Tilldela Kategori Mottagare Resultat
Oscarsgalan Bästa regissör Julian Schnabel Nominerad
Bästa anpassade manus Ronald Harwood Nominerad
Bästa kinematografi Janusz Kamiński Nominerad
Bästa filmredigering Juliette Welfling Nominerad
BAFTA Awards Bästa film inte på engelska Nominerad
Bästa anpassade manus Ronald Harwood Vann
Golden Globe Awards Bästa utländska film Vann
Bästa regissör Julian Schnabel Vann
Bästa manus Ronald Harwood Nominerad
Cannes filmfestival Bästa regissör Julian Schnabel Vann
Gyllene Palm Nominerad
Vulcan Award Janusz Kamiński Vann
César Awards Bästa film Jérôme Seydoux och Julian Schnabel Nominerad
Bästa regissör Julian Schnabel Nominerad
Bästa skådespelare Mathieu Amalric Vann
Bästa anpassning Ronald Harwood Nominerad
Bästa kinematografi Janusz Kamiński Nominerad
Bästa redigering Juliette Welfling Vann
Bästa ljudet Dominique Gaborieau Nominerad
Granskningsstyrelsen Bästa utländska film Vann
Boston Society of Film Critics Bästa film Tvåan
Bästa utländska film Vann
Bästa regissör Julian Schnabel Vann
Bästa manus Ronald Harwood Tvåan
Bästa kinematografi Janusz Kamiński Vann
New York filmkritiker online Bästa bilden Vann
Los Angeles Film Critics Association Bästa film Tvåan
Bästa utländska film Tvåan
Bästa regissör Julian Schnabel Tvåan
Bästa kinematografi Janusz Kamiński Vann
Prix ​​Jacques Prévert du Scénario Bästa anpassning Ronald Harwood Vann
Washington DC Area Film Critics Association Bästa utländska film Vann
San Francisco filmkritikerkrets Bästa utländska film Vann
American Film Institute Awards Årets tio bästa AFI-filmer 2:a plats
Satellitpriser Bästa kinematografi Janusz Kamiński Vann
Alliansen av kvinnliga filmjournalister Bästa film Nominerad
Bästa utländska film Vann
Bästa regissör Julian Schnabel Nominerad
Bästa manus, anpassad Ronald Harwood Nominerad
Bästa redigering Juliette Welfling Vann
Enastående prestation av en kvinna 2007 Kathleen Kennedy (även för Persepolis ) Vann
Toronto Film Critics Association Bästa utländska film tvåan
Belgiska filmkritikerföreningen Grand Prix Nominerad
Directors Guild of America Enastående regi Julian Schnabel Nominerad

Anteckningar

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Diving_Bell_and_the_Butterfly_(film)&oldid=1122759226 "