Amhrán na bhFiann

"The Soldier's Song" omdirigerar här. För annan användning, se Soldatens sång (disambiguation) .


Amhrán na bhFiann Soldatens sång
Irish national anthem (1916).jpg
Engelska textblad, ca 1916
Irlands nationalsång
Också känd som "En soldats sång" (original)
Text
Peadar Kearney , 1909 (engelsk version) Liam Ó Rinn, 1923 (irländsk version)
musik Patrick Heeney , 1910
Antogs 12 juli 1926
Ljudprov
US Navy Band instrumental version

" Amhrán na bhFiann " ( irländskt uttal: [ˈəuɾˠaːn̪ˠ n̪ˠə ˈvʲiən̪ˠ] ) , kallad " The Soldier's Song " på engelska, är Irlands nationalsång . Musiken komponerades av Peadar Kearney och Patrick Heeney , den engelska originaltexten av Kearney, och den irländska översättningen, nu vanligtvis den version som hörs, av Liam Ó Rinn . Låten har tre verser, men endast körrefrängen används som nationalsång.

Presidentsaluten , som spelas när Irlands president anländer till en officiell förlovning, består av de första fyra takterna i nationalsången omedelbart följt av de sista fem .

Historia

Ursprung

Låten, som "A Soldier's Song", komponerades "tidigt 1910 eller sent 1909", med ord av Peadar Kearney och musik av hans barndomsvän och granne Patrick Heeney , som hade samarbetat med sånger sedan 1903. Kearney assisterade Heeney vid fastställandet av refrängen. Heeney komponerade den med sin melodi . Seán Rogan, senare från den irländska medborgararmén , kan också ha hjälpt till med musiken och skrev den först i notskrift . Kearney skrev mycket av texten i Swiss Café i hörnet av O'Connell Street och North Earl Street . Det första utkastet till texten, handskrivet på häftespapper, såldes på auktion i Dublin 2006 för 760 000 €. Efter att ha blivit avvisad av The United Irishman publicerade Bulmer Hobsons tidning Irish Freedom texten 1912. Whelan och Son of Ormond Quay, Dublin, publicerade texterna för försäljning som ett flygblad . Den användes som en marschlåt av Irish Volunteers och Seamus Hughes sjöng den först offentligt på en Volunteer-insamlingskonsert. Den sjöngs av rebeller i General Post Office (GPO) under påskupproret 1916. Dess popularitet ökade bland rebeller som hölls i Frongoch interneringsläger efter resningen.

Noterna publicerades först i slutet av 1916 av Whelan and Son, i ett arrangemang av Cathal Mac Dubhghaill (Cecil Grange MacDowell) . I december 1916 i New York City publicerade Victor Herbert sina egna piano- och orkesterarrangemang under titeln " Soldiers of Erin , the Rallying Song of the Irish Volunteers", på initiativ av RF O'Reilly, en irländsk präst. O'Reilly ordnade så att intäkterna gick till Gaelic League , men betalade royalties till Kearney och Heeney när han upptäckte att de var författarna. Med senare checkar från USA tjänade Kearney "inte mycket mer än £100". Låtens första kommersiella inspelning gjordes i New York City i början av 1917 av George Potter och beställdes av Ellen Byrne De Witt, en framstående irländsk-amerikansk affärskvinna.

År 1917, enligt Séumas Robinson , parodierades låten av brittiska soldater på Irland. Éamon de Valeras plattform vid extravalet i East Clare i juni 1917 hade en stor banderoll med de två första raderna. Den oktober allierade de irländska volontärerna med Sinn Féin under de Valera och under det irländska frihetskriget (1919–21) utvecklades volontärerna till den irländska republikanska armén (IRA). Låtens popularitet ledde till att den kallades " Sinn Féin-hymnen ". Kopior konfiskerades av brittiska säkerhetsstyrkor som upproriska . Carl Hardebeck spelade den oanmäld på lågsöndagen 1918 i St Peter's Cathedral, Belfast . Victor Herberts version var välkänd för irländska amerikaner 1919, när de Valera anlände som president för Dáil Éireann i den självutnämnda irländska republiken . I inbördeskriget 1922–23 splittrades IRA in i " National Army " av den begynnande Irish Free State och "Irregulars" lojala mot den nedlagda republiken. Båda sidor fortsatte att sjunga "Soldatens sång". Efter kriget förblev den populär som en armélåt och spelades vid många militära tillställningar.

Officiell adoption

Den irländska nationalsången spelades på RTÉ under 1960-talet

Free State antog till en början ingen officiell statssång. Den känsliga politiska staten i efterdyningarna av inbördeskriget framkallade en önskan att undvika kontroverser. Exunionister fortsatte att betrakta " God Save the King " som nationalsången, som det hade varit för resten av det brittiska imperiet . För nationalister tillät det faktum att "Soldatens sång" beskrev irländare som kämpade mot en främmande fiende att förbise det smärtsamma minnet av inbördeskriget. WT Cosgrave , 1922–32 ordförande för det verkställande rådet , undvek att uttryckligen göra den till nationalsång av rädsla för att förvärra antipatin mot Free State som hölls av fackföreningsmedlemmar i Nordirland . Å andra sidan ville regeringen inte ta bort staten från hymnen av rädsla för att lämna en potent symbol tillgänglig för dess republikanska motståndare att göra anspråk på. Samma tvetydighet hängde kring statusen för den irländska trikoloren .

"Soldatens sång" sjöngs allmänt om inofficiellt av nationalister. Allmänhetens uppfattning om att den officiellt erkändes härrörde från en konsert den 3 februari 1924 på Theatre Royal, Dublin av Army Music School under dess tyskfödda chef, överste Fritz Brase . Som extranummer till konserten dirigerade Brasé "Irish March, no.1", hans medley av irländska patriotiska sändningar, som avslutades med "The Soldier's Song". De flesta närvarande dignitärer reste sig vid denna tidpunkt, inklusive generalguvernör Tim Healy , Cosgrave och större delen av exekutivrådet, även om Richard Mulcahy satt kvar. Den 28 april 1924 uttryckte Cosgrave motstånd mot att ersätta "Soldatens sång", som provisoriskt användes inom staten. Sean Lester , publicist vid Department of External Affairs ansåg "The Soldier's Song" vara "knappast lämplig i ord eller musik" och favoriserade musiken, men inte orden, av " Låt Erin Remember ". Detta användes som nationalsång för staten vid OS 1924 i Paris och andra evenemang utomlands under de kommande två åren. Dublin Evening Mail höll tävlingar 1924 och 1925 för att hitta verser till en ny hymn; det första gav inget tillräckligt bra bidrag, och det andras vinnande bidrag glömdes snart bort.

Det fanns oro för att avsaknaden av en officiell hymn gav fackföreningsmedlemmar en möjlighet att envisas med "Gud spara kungen". Ewan Morris skriver, "Medan vissa, kanske många, nationalister otvivelaktigt ogillade 'Soldatens sång', skulle få ha motsatt sig så starkt att de vägrade att hedra den som nationalsång. Men för före detta fackföreningsmedlemmar förblev 'Soldatens sång' anathema, och "Gud bevare kungen" fortsatte att vara nationalsången de hedrade." År 1926 begärde utländska diplomaters protokollkontor kopior av hymnens partitur. Den 12 juli 1926 beslutade exekutivrådet att anta den som nationalsång, med Cosgrave som drivkraft i beslutet. Han skrev till Lester, "det måste finnas enhetlighet i fråga om nationalsången och att för närvarande ska 'Soldatens sång' användas för detta ändamål både hemma och utomlands". Beslutet offentliggjordes inte. Den 20 juni 1926 Osmond Esmonde president Cosgrave vad nationalsången var, men Ceann Comhairle Michael Hayes beslutade: "Om vicepresidenten vill undersöka något problem med avseende på nationalsången kan han inte ställa en fråga till presidenten. Presidenten kan inte uppmanas att definiera vad som är nationalsången. Det är inte en del av hans funktioner.' Esmonde frågade istället försvarsminister Peter Hughes vad "när det gäller armén " var nationalsången. I utkastet till svar till Hughes stod det att "även om inget slutgiltigt beslut har fattats", "The Soldier's Song" var "för närvarande accepterad som nationalsången", men denna formulering lades in sitt veto av Cosgrave och i Dáil-kammaren Hughes svarade helt enkelt "Soldatens sång."

1928 etablerade armébandet praxis att bara spela refrängen av sången som Anthem, eftersom den längre versionen avskräckte publiken från att sjunga med. Också 1928 rapporterade överdomare Hugh Kennedy , som återvände från en officiell resa till Nordamerika, att ett officiellt arrangemang av musiken var "mycket välbehövligt" för cirkulation utomlands. Denna producerades i juli 1929 av Fritz Brase. Denna bestod bara av refrängen, och publicerades under titeln "Soldatens sång" snarare än "En soldats sång", även om varianter som " Soldaternas sång" fortsatte att förekomma i senare officiell dokumentation.

upphovsrätt

Nationalsången spelades vid stängning av Radio Éireann från starten 1926. The Catholic Truth Society of Ireland inkluderade den i en publikation från 1929 till minne av hundraårsdagen av den romersk-katolska lättnadslagen 1829 . Biografer och teatrar spelade hymnen när den stängdes från 1932 till 1972. Peadar Kearney, som hade fått royalties från notförlag, utfärdade rättsliga förfaranden för royalties från dem som nu framför hymnen. Han fick sällskap av Michael Heeney, bror till Patrick Heeney, som hade dött 1911. 1934 finansdepartementet upphovsrätten till låten för summan av £1 200 (£ 980 till upphovsrättsinnehavarna plus £220 kostnader). Upphovsrättslagen ändrades på 1950-talet, så att regeringen var tvungen att återförvärva upphovsrätten 1965, för £2 500. Ruth Sherry säger att det är oklart om den officiella hymnen är enbart musiken eller även texten; den officiella uppskattningen från 1934 av det belopp som krävs ... för statens förvärv av upphovsrätt i nationalsången inkluderar dock raden 'Betalning till innehavarna av upphovsrätt i orden och musiken i "Soldatens sång"' [ kursivering tillagd]. Medan staten innehade upphovsrätten, accepterades de flesta förfrågningar om publicering, "även om flera av rent kommersiell karaktär, såsom dess användning i annonser, avslogs". Enligt EU:s upphovsrättslag upphörde de engelska texternas upphovsrätt den 1 januari 2013, efter 70-årsdagen av Kearneys död. 2016 presenterade tre Fianna Fáil-senatorer ett privat medlemslag som syftade till att återställa statens upphovsrätt till hymnen. Upphovsrättens upphörande uppmuntrar också Seanad att tillkännage ett offentligt samråd om hymnen.

Officiell salut

Generalguvernör

Generalguvernören för den irländska fristaten var kungens representant och som sådan ansåg fackföreningsmedlemmar att den lämpliga officiella hälsningen att spela var "God Save The King" snarare än Free State Anthem. Vid James McNeills invigning 1928 spelade armébandet "The Soldier's Song", men den sommaren, vid två evenemang med fackliga arrangörer, hälsades han av "God Save The King". Exekutivrådet rådde honom att i framtiden måste Free State-hymnen spelas. McNeill tackade nej till en inbjudan från juni 1929 till Trinity College- idrotten när college insisterade på att den brittiska hymnen var dess tradition. Fackföreningsmedlemmar och folk i Storbritannien tog detta som ett avvisande, medan det för republikanska kommentatorer inkapslade Fristatens försök att undertrycka sanningen om dess underdånighet till Storbritannien. En kompromiss som antogs 1931 var att "The Soldier's Song" skulle markera generalguvernörens ankomst och han skulle lämna innan sportens slut, då "God Save The King" skulle spelas. Efter det allmänna valet 1932 blev Éamon de Valera presidenten av det verkställande rådet ; som en del av sin kampanj för att avskaffa ämbetet som generalguvernör, förbjöd han arméns band från att spela "The Soldier's Song" i McNeills närvaro.

President

De första ceremoniella reglerna för de irländska försvarsstyrkorna , utarbetade 1926, förutsatt att den officiella "Presidential Salute" för presidenten för det verkställande rådet skulle vara de första och sista åtta takterna i nationalsången. 1937 års konstitution döpte om regeringschefen till Taoiseach och introducerade kontoret som Irlands president . "Presidentiell salut" har sedan 1937 använts för Irlands president, som som statschef har företräde framför Taoiseach. Taoiseachs hälsning är "Mór Chluana", en gammal irländsk luft till vilken Osborn Bergin satte "Amhrán Dóchais", som på 1930-talet ofta föreslogs som en ersättningsnationalsång.

Irländsk version

Den irländska översättningen skrevs av Liam Ó Rinn (1886–1943), senare chefsöversättaren för Oireachtas , som var involverad i de irländska versionerna av både 1922 års konstitution och 1937 års konstitution . Även om Sherry säger att den irländska versionen först publicerades i An tÓglach (tidningen för de irländska försvarsstyrkorna ) den 3 november 1923, trycktes en nästan identisk text i Freeman's Journal den 3 april 1923, under Ó Rinns pennnamn "Coinneach". Den kan ha skrivits så tidigt som 1917. Ó Rinns barnbarn Nial hävdar att Liam började arbeta med en översättning medan han internerades i Frongoch efter resningen 1916. Flera andra översättningar hade gjorts 1923, som Ó Rinn kritiserade som oläsliga. Dessa var på litterärt klassiskt irländska , medan Ó Rinn föredrog det levande folkspråket som talades i Gaeltacht- områdena. Å andra sidan var Ó Rinns iriska ett andraspråk som vissa modersmålstalare tyckte var oelegant. "Rosc Catha na nÓglach", TF O'Rahillys översättning, användes av Conradh na Gaeilge i början av 1920-talet; 1924 sa Padraig de Burca att den "förtjänar mer gunst än den har fått". Andra översättningar inkluderade en som sjöngs av Claisceadal i University College Galway i december 1931, och andra av Pádraig Mac Cárthaigh, Sean Dubhthaigh, Seamus Mac Grianna och Ernest Blythe . Från 1930-talet Gaelic Athletic Association (GAA) att sjunga hymnen på irländska vid sina matcher. Texten till Ó Rinn-versionen trycktes 1933 i An Camán , och i programmen för GAA-matcher på Croke Park , där publiken leddes via högtalarsystemet av sångare från St Patrick's College of Education och Conradh na Gaeilge , ledde av Seán Ó Síocháin . Också 1933 Eamonn O'Neill i Dáil att skolbarn skulle lära sig orden på både engelska och irländska. 1935 Charles Bewley , irländsk sändebud i Tyskland, irländska texter eftersom "den engelska texten ... gör ett dåligt intryck utomlands".

Både de engelska och irländska texterna förekom i olika upplagor av Facts about Ireland , publicerade av Department of Foreign Affairs , och på den officiella webbplatsen för Department of the Taoiseach . Men ingen irländsk version har antagits officiellt, staten innehar inte upphovsrätten till någon irländsk version, och Ó Rinn, till skillnad från Kearney och Heeneys egendom, fick aldrig royalties. Ett memorandum i Department of the Taoiseach den 5 april 1958 diskuterade fem distinkta irländska översättningar, och noterade att Ó Rinns var den mest kända; den föreslog att, om den skulle godkännas officiellt, skulle stavningen och grammatiken standardiseras och inledningsorden "Sinne Fianna Fáil" ändras till "Sinne laochra Fáil" för att undvika associering med Fianna Fáil politiska parti . Seanad-rapporten 2018 om hymnen rekommenderade ingen förändring av formuleringen och påpekade att lagen inte skulle hindra ett nytt politiskt parti att anta reviderade ord som "Laochra Fáil" som namn.

Modernt bruk

Den engelska versionen har nästan helt förmörkats, och många är omedvetna om att de irländska texterna är en översättning. 1960 anmärktes det att hymnens effekt på Croke Park försämrades av det faktum att vissa människor sjöng på engelska och andra på irländska. Irish Times rapporterade att publiken deltog vid en konsert 1962 i Olympia Theatre, Dublin under rubriken "Sang National Anthem in Irish". Frank Ormsbys dikt "The National Anthem" från 2017 parodierar den irländska texten ( Buíon dár slua blir "Binned. Arse. Loo.") som han omkring 1960 oförstående lärde sig utan att ha gjort det i en katolsk skola i Nordirland. Under 2000-talet sjungs den engelska versionen fortfarande vid hemmamatcher av Celtic FC , en irländsk-skotsk fotbollsklubb i Glasgow. Den sjöngs i Kanada under ett statsbesök av president Mary McAleese 1998 och vid Ryder Cup 2004 i USA. Det senare ledde till invändningar från Fáilte Ireland , och vad Gaeltacht-minister Éamon Ó Cuív kallade "ett ramaskri" från tittare i Irland. Seanad-rapporten 2018 föreslog att "För de som inte är bekanta med det irländska språket kan det vara lämpligt att producera en fonetisk version av nationalsången". Några utlandsfödda irländska internationella idrottare har lärt sig de irländska orden via ad hoc fonetiska versioner, inklusive Mick McCarthy från fotbollslaget och CJ Stander från rugbyunionens team .

1987 rekommenderades, men inte krävdes, att hymnen skulle undervisas som en del av samhällskunskapsplanen i nationella skolor . Fianna Fáils manifest i det allmänna valet 2007 lovade att "inkludera nationalsången i grundskolans läroplan". Från och med 2017 inkluderar läroplanen för social- och hälsoutbildning i grundskolan att vara "medveten" om hymnen i tredje/fjärde klass och att "respektera" den i femte/sjätte klass. Richard Bruton , utbildningsministern uttalade att det "inte var departementets policy att införa regler för skolor angående nationella uttryck" , men att den hade stöttat flera initiativ som inkluderade nationalsången. För att uppmärksamma 2016 års hundraårsjubileum av påskupproret, besökte medlemmar av försvarsstyrkorna varje nationell skola och försåg den med en nationalflagga och kopior av nationalsången och 1916 års proklamation . En opinionsundersökning från 2017 visade att 82 % stödde undervisning av hymnen i skolan; 40 % påstod sig kunna alla orden och 40 % "några" av dem. Seanad-rapporten 2018 sa att hymnen "för närvarande finns på läroplanen på grundskolenivå. Men när den väl har lärts ut på grundskolenivå finns det små [ sic ] möjligheter för elever att använda nationalsången i skolmiljön". Det stod att förslag om att sjunga hymnen i skolan varje dag "kan vara omöjligt", men skolbarn kan uppmuntras att sjunga den på tröskeln till Saint Patrick's Day .

Även om endast refrängen utgör den officiella nationalsången, har musiken av både vers och refräng ofta spelats vid sportevenemang utanför Irland. Texten i den första versen förekommer liksom refrängen i tidiga (1960-tals) upplagor av utrikesdepartementets bok Facts About Ireland . Senare upplagor innehåller endast refrängen.

Låten används av många irländska nationalister som en hymn för hela ön Irland. Som sådan spelas den på alla GAA-matcher, inklusive de i Nordirland och utomlands. Seanad-rapporten 2018 om hymnen rekommenderade medvetenhet om hymnen bland "irländska medborgare hemma och utomlands, såväl som nya medborgare i Irland". Det var vanligt på 1900-talet, och inte okänt idag, att en musiksession på en krog avslutades vid stängningstid med uppspelning av nationalsången. En Evening Herald från 1961 klagade över att hymnen spelades "alldeles för ofta" och "vanligtvis på ett högst ovärdigt sätt", och att den "bör begränsas till mycket speciella tillfällen".

Det finns inget protokoll specificerat för hymnen; Seanad-rapporten 2018 om hymnen rekommenderade att man skulle anta en och gav ett utkast. Flaggprotokollet som utfärdats av Department of the Taoiseach säger att när hymnen spelas i närvaro av den nationella flaggan, ska alla närvarande vända sig mot flaggan och uppmärksammas , och försvarsmaktens personal ska hälsa flaggan, "till sista tonen av musiken". Historieprofessor Caoimhín De Barra kommenterar, "Jag tror inte att jag någonsin har sett någon hälsa flaggan under Amhrán na bhFiann. Visst, ingen är uppmärksam förrän den sista noten av musik, med tanke på att vi effektivt har ersatt den sista raden av låten med kollektivt freestyle skrikande och vrålande."

Under 2017 bjöd Seanad Public Consultation Committee in kommentarer om "det lämpligaste sättet som staten bör behandla nationalsången". Dess ordförande, Mark Daly , sa: "Debatten kring denna fråga inkluderar aspekter av upphovsrättslagstiftning, kulturell tolerans, respekt för nationella symboler, den allmänna opinionen, yttrandefriheten och en rad andra faktorer." Kommittén hörde offentliga inlägg från utvalda kommentatorer den 5 december 2017. Michael W. D'Arcy sa att regeringen föredrog riktlinjer snarare än lagstiftning, och att straff för missbruk kan visa sig kontraproduktiva. Utskottets rapport publicerades i juli 2018; den rekommenderade att producera en officiell översättning till irländska teckenspråk (ISL). En dövkör framförde en ISL-version av hymnen i Leinster House vid rapportens officiella lansering. I januari 2019 presenterade senatorerna från Fianna Fáil ett privat medlemsförslag "för att bekräfta att körrefrängen, med eller utan texten, till 'Amhrán na bhFiann' eller, på engelska, 'The Soldier's Song' är och fortsätter att vara nationalsång; att tillhandahålla en version av nationalsången på det irländska teckenspråket; [och] för att bekräfta att presidenthälsningen är och fortsätter att vara musiken i de första 4 takterna, följt av de sista 4 takterna i nationalsången Hymn". Lagförslaget förföll vid Dáils upplösning 2020 .

Debatt

I Dáil-debatten 1933 om statens förvärv av låtens upphovsrätt diskuterades dess förtjänster eller brist på sådan. Frank MacDermot sa: "Om jag utelämnar känslor, måste jag erkänna, både ur en litterär och en musikalisk synvinkel, skulle jag betrakta "Soldatens sång" som, ska vi säga, en ypperlig liten bit av vulgaritet, och jag tror att vi skulle kunna har gjort mycket bättre.' Thomas F. O'Higgins svarade, "Nationalsånger kommer till, inte på grund av lämpligheten hos de speciella orden eller tonerna, utan för att de antas allmänt av nationen. Det var exakt hur "Soldaternas sång" blev en nationalsång i detta land. Det råkade vara hymnen på folkets läppar när de kom till sin rätt och när utomstående evakuerade landet och lämnade insiders här för att göra det bästa eller det värsta av landet. Den antogs av folket här tidigare antogs det av verkställande rådet”. Fintan O'Toole kallade det " Edwardian English music hall jingo ".

Den irländska versionen är en fri översättning av engelskan; i synnerhet "Sinne Fianna Fáil" är inte en bokstavlig översättning av "Soldiers are we". Fianna Fáil , omväxlande översatt som "Soldiers of Destiny", "Warriors of Fál", "Warriors of Destiny", "The Irish Army" eller "Soldiers of Ireland", Éamon de Valera betraktade frasen oöversättbarhet som en dygd . Detta är från den irländska Fianna ("band av krigare") av Fál (en kröningssten , och metonymiskt "Irland"). Som ett irländskt namn för de irländska volontärerna var det ett alternativ till Óglaigh na hÉireann . Initialerna "FF" dök upp på volontärmärket och finns kvar på det för irländska försvarsstyrkor som efterträdare till volontärerna. Den 2 april 1926 valdes "Fianna Fáil" som namnet på Éamon de Valeras nya politiska parti . Ó Rinns version dök upp i en diktvolym från 1927 med ett förord ​​av de Valera. Sedan den irländska versionen av hymnen blev populär på 1930-talet har det funnits periodvis förbittring över att partinamnet förekommer i den. Förlag Browne & Nolan tryckte en version 1938 och ersatte "Sinne laochra Fáil" för "Sinne Fianna Fáil" ( laochra = "hjältar", "krigare"), som ibland hörs istället. TD Maureen O'Sullivan föredrog också att byta till "laochra Fáil". I Dáil 2011 och 2012 frågade hon finansminister Michael Noonan om "Sinne Fianna Fáil" var "lämplig och korrekt" eller hade "partipolitiska konnotationer"; Noonan uppgav att det var lämpligt och hade inga sådana konnotationer, med tanke på att översättningen föregick partiets grundande. Seanad-rapporten 2018 om hymnen hade samma uppfattning. Mícheál Ó Súilleabháin sa att de irländska texterna låter sämre än de engelska, som rimmar och därför är lättare att lära sig. Ó Súilleabháin har också skrivit att nationalsången är "i själva verket en otymplig pastisch i stil med en brittisk marsch".

Ulsterunionister betraktar hymnen som specifik för Republiken Irland , inte symbolisk för hela ön Irland , och avskaffar dess användning med United Ireland symbolism som irredentism . ( Symboliken med flaggor i Nordirland väcker liknande frågor.) 1933 åberopade den fackliga regeringen sin Special Powers Act för att förbjuda offentlig visning av trikoloren när "representerar den irländska republikanska armén ... en irländsk republik ... eller... . varje ... olaglig förening"; ordern tolkades som ett förbud under alla omständigheter om det inte uttryckligen flögs för att representera Free State. Liknande order som specifikt förbjöd "The Soldier's Song" utarbetades före i Westminster 1935 och Stormont 1938 , men regeringen ansåg att de var för kontroversiella för att genomföra; en allmän order mot musik "sannolikt leda till fridskränkning " åberopades ofta när "Soldatens sång" spelades. Efter fredsprocessen i Nordirland , när fackföreningsmedlemmar och konservativa började delta i GAA-matcher i sin officiella egenskap, anlände de efter att ha spelat "Amhrán na bhFiann", inklusive sportminister Edwin Poots 2008, första minister Peter Robinson 2012 och Nordirland Sekreterare James Brokenshire 2017. Robinsons efterträdare Arlene Foster stod för hymnen vid Ulster Football Final 2018, som spelades i Republiken.

F. Gunther Eycks undersökning av nationalsånger klassificerar "Amhrán na bhFiann" under " motståndssånger ", tillsammans med " La Marseillaise ", " A Portuguesa " och " Polen är ännu inte förlorat ". Texterna har kritiserats av några kommentatorer för påstådd föråldradhet, militarism och anti-brittisk känsla. Andra förnekar sådana fel eller tillskriver dem allmänt nationalsånger. Richard Parfitt påpekar om texten att "få som sjunger den verkligen vill stå mitt i 'kanons vrål' mot 'Saxon fienden'". Kevin Myers beskrev krav på att den ska ändras eller ersättas som "säsongsbetonad som vår". Frågor i Dáil har ställts av Frank MacDermot 1932; Noel Lemass 1973; Trevor Sargent 1993; Derek McDowell 1995; och John Browne 2000. Kommentatorer på Trinity College-incidenten 1929 föreslog att "The Soldier's Song" skulle vara ett hinder för närmare band mellan Free State och Nordirland. Ledaren för konstorganet Aosdána avvisade ett förslag från Aloys Fleischmann från 1989 att kampanja för att byta hymn, på grundval av att det var en politisk fråga snarare än en konstnärlig fråga. 1995, under fredsprocessen i Nordirland , föreslog Taoiseach John Bruton vid Forum för fred och försoning att hymnen skulle ändras, med Fianna Fáil och Sinn Féin som inte var överens. Forumet utarbetade en opublicerad rapport om "hinder för försoning i republiken"; Tidningsartiklar från 1998 som sammanfattade utkastet hävdade att det föreslog "regeringen kunde beställa alternativa hymner för sport och andra icke-officiella tillfällen" som inte var "överdrivet militaristiska". 1996 svarade Fergus McCann på sekterism i Glasgow genom att förbjuda Celtic FC terrasssånger av irländska rebellsånger ; "Soldatens sång" uteslöts specifikt från förbudet. En opinionsundersökning från 2017 visade att 84 % stödde att hymnen skulle behållas, medan 10 % föredrog att ersätta den. Historikern Fearghal McGarry antyder att det faktum att texterna inte längre sjungs på engelska dämpar kravet på förändring: "offentlig obekantskap med Peadar Kearneys ursprungliga ord har nästan säkert förlängt hans sångs hållbarhet som nationalsång".

I en debatt under presidentvalet 2011 tillfrågades kandidaterna om hymnen var "anpassad för ändamålet". De flesta erkände en stark offentlig anknytning till det. Martin McGuinness och Dana Rosemary Scallon motsatte sig alla förändringar. Mary Davis sa att folk "inte borde överväga att ändra det lätt". Michael D. Higgins föreslog att konstitutionskonventet kunde diskutera frågan. Seán Gallagher hade "blandade åsikter" och var "öppen för att utforska att revidera den". David Norris sa att andra hymner var mer "blodtörstiga". Seanad-rapporten 2018 om hymnen rekommenderade ingen förändring av formuleringen.

Alternativ

Den tidigare hymnen som användes av irländska nationalister var " God Save Ireland ", med ord skrivna av Timothy Daniel Sullivan 1867 till tonerna av " Tramp! Tramp! Tramp! ", en amerikansk inbördeskrigslåt skriven 1864 av George Frederick Root . "God Save Ireland" firade minnet av Manchester Martyrs , avrättade 1867 för grovt mord för deras del i ett bakhåll för det irländska republikanska brödraskapet, och den ersatte snabbt den tidigare inofficiella hymnen, " A Nation Once Again ", skriven 1845 av Thomas Davis från Unga Irlands rörelse. "God Save Ireland" förknippades med det irländska parlamentariska partiet och dess förmörkelse av "The Soldier's Song" efter 1916 speglade partiets förmörkelse av Sinn Féin.

Irish Rugby Football Union (IRFU) och Irlands nationella rugbyunionslag består av öar med många fackliga anhängare; även om "Amhrán na bhFiann" spelas på Irlands matcher i republiken, spelas den inte någon annanstans, och fackföreningsspelare förväntas inte sjunga den. Under Troubles spelades ingen hymn vid matcher utanför Irland. I Paris spelades " The Last Rose of Summer " 1929 , och före matchen 1931 rådde utrikesdepartementet ambassadören Gerald O'Kelly de Gallagh att, om arrangörerna vägrade att tillåta "The Soldier's Song", så "lämpligt" Irländska sändningar skulle vara "St. Patrick's Day", "The Last Rose of Summer" eller "Let Erin Remember". Vid det inledande rugby-VM invände kaptenen Donal Lenihan att alla andra lag skulle ha en hymn. I sista minuten innan lagets öppningsmatch i Athletic Park, Wellington , lånades en James Last- kassettinspelning av " The Rose of Tralee " från Phil Orr ; musiken och den dåliga inspelningskvaliteten väckte mycket kritik och ingen hymn spelades för senare matcher. Vid VM 1991 fanns det ingen hymn borta till Skottland , Irlands enda match utanför Dublin.

Till VM 1995 i Sydafrika beslutade IRFU att beställa en låt från Phil Coulter . Hans komposition, " Ireland's Call ", har sedan dess spelats tillsammans med "Amhrán na bhFiann" vid matcher inom republiken och på egen hand på andra håll, inklusive i Nordirland. Andra lag på alla öar har antagit "Ireland's Call" av liknande skäl som IRFU:s. Herr- och damhockeylagen antog det 2000, efter att tidigare ha använt " Londonderry Air " ; Men en första olympisk kvalificering någonsin såg Olympic Council of Ireland standard "Amhrán na bhFiann" användas i Rio 2016 . Vissa sporter använder ingen hymn, inklusive badminton och bowls . Kritiken om att "Ireland's Call" var oinspirerande fick The Irish Times att beställa en skämtsam "alternanthem" från The Duckworth Lewis Method för Saint Patrick's Day 2010.

En inspelning av " O'Donnell Abú " spelades för det irländska hopplaget vid en tävling 1937 i Paris; ambassadör Art O'Brien hotade med en diplomatisk incident eftersom de andra lagens hymner hade spelats av ett militärband. Arrangörerna hade inte lyckats hitta en kopia av noten, och den irländska ambassaden hade bara ett pianoarrangemang. Samma luft valdes av damhockeylaget för en bortamatch 1951 mot Nederländerna .

" The Fields of Athenry " antogs som en terrasssång av irländska fans vid 1990 FIFA World Cup och senare av fans av rugbylaget. Den har beskrivits som en "de facto nationalsång för idrott" och "inofficiell nationalsång".

musik

Luften är av en stil som är jämförbar med brittiska marscher och erans sånger. Colm Ó Lochlainn sa, "låten är inte irländsk; den låter för mig något mellan en Sousa-marsch och en tysk regementssång". Melodiens pentatoniska skala tillför en viss svårighet för sångaren. Det sjungs eller spelas vanligtvis i marstid. Olika tempo kan dock användas och versen och refrängen spelas ibland. 1926 befanns radioorkestern i 2RN vara för liten för en adekvat återgivning, så en inspelning av New York "Fighting Irish" 69th Infantry antogs snart, vilket ledde till klagomål om att den var för jazzinfluerad . En Evening Herald från 1961 klagade över att hymnen "vanligtvis spelades utan något arrangemang och ofta i ett tempo som mer antydde en jigglåt än en hymn". Fritz Brases arrangemang från 1930 ersattes för Defense Forces- band på 1980-talet av ett av överste James R. McGee, vilket förenklade de höga träblåsarna . Raidió Teilifís Éireann (RTÉ), det irländska nationella sändningsbolaget, spelade en orkesterversion i långsamt tempo vid slutet av sändningen från 1962 och framåt. Detta producerades av Gerard Victory och arrangerades av Brian Boydell (som ogillade låten) på inrådan av en kanadensisk konsult som sa: "Jag vill ha det STORT! Jag föreställer mig den sortens musik som kommer att röra det irländska folkets hjärtan" . Boydells version ersattes av John Francis Larchet som introducerades 1954. Ett specialarrangemang med traditionella irländska instrument spelades istället under påskveckan 1966, för att markera 50-årsdagen av påskuppgången. Det var negativa kommentarer i det livliga tempot som användes i ceremonin för Michelle Smiths guldmedaljer vid OS 1996 .

Text

Texterna är de av en irländsk rebellsång , som uppmanar alla irländare (både " gaels " och "men of the Pale ") att delta i kampen för att få slut på engelsmännens hegemoni ("despot" över "slav"). Saxon fiende") i Irland (" Inisfail "). Det finns anspelningar på tidigare irländska uppror och till stöd från irländska amerikaner ("från ett land bortom vågen") som Clan na Gael . Eyck tillskriver låtens uppgång till popularitet till dess "jordnära repliker, beskrivande bildspråk, stridshållning och patriotiska passion".

Små variationer finns i publicerade versioner; i följande texter är refrängen från 2018 års Seanad-rapport; och verserna är baserade på National Anthems of the World (6:e upplagan) med irländska stavningar ändrade för att möta standarderna för An Caighdeán Oifigiúil .

Kör

Refrängen är den etablerade nationalsången.

Irländsk version IPA- transkription engelsk version











Sinne Fianna Fáil, atá faoi gheall ag Éirinn, Buíon dár slua thar toinn do ráinig chugainn, Faoi mhóid bheith saor Seantír ár sinsear feasta, Ní fhágfar faoin tíorán ná faoin tráill. Anocht a théam sa bhearna bhaoil, Le gean ar Ghaeil, chun báis nó saoil, Le gunna-scréach faoi lámhach na bpiléar, Seo libh canaig' amhrán na bhFiann.











[ˈʃɪ.n̠ʲə ˈfʲi(ə).n̪ˠə ˈfˠɑːlʲ] [ə.ˈt̪ˠɑː f(ʷ)ˠiː ˈjal̪ˠ ɛɟ ˈʃɑːːˠˠˠˠʃɪːˠˠˠˠˠːn. ˈd̪ˠɑːɾˠ ˈsˠl̪ˠu(ə)] [haɾˠ ˈt̪(ʷ)ˠiːn̠ʲ d̪ˠɔ ˈɾˠɑː.nʲɪɟ ˈxuː(ɡə)nʲ] [ˈf(ʷ)ˠiː ˈvˠoːdʲ vʲɛ ˈsˠeːɾˠ] [ʃanˠ.ˈtʲiːɾʲ ɑːɾˠɾˠ ˈʃiːˠˠ. ̪ˠə] [ n̠ʲiː ˈɑːk.ˈ(f)ˠəɾˠ f(ʷ)ˠiːnʲ ˈtʲiː.ɾˠɑːn̪ˠ ˈn̪ˠɑː f(ʷ) ˠiːnʲ ˈt̪ˠɾˠɑːlʲ] [ ə.ˈn̪ˠɔxt̪ˠ ə ˈheːmˠ sˠə ˈvʲɑːɾˠ.n̪ˠˠəʙ ˠi(ʷl )ˈˈan ' wəx nˠə bʲi.ˈlʲeːɾˠ] [ʃɔ lʲɪvʲ ˈkɑ.n̪ˠɪɟ əu.ˈɾˠaːn̪ˠ n̪ˠə ˈvʪi(ə])n̈











Soldater är vi, vilkas liv är utlovade till Irland, Några har kommit från ett land bortom vågen, Svurit att vara fria, inte längre vårt forntida sirland, Skall skydda despoten eller slaven. Ikväll bemannar vi bearna bhaoil ​​, För Erins sak, kom ve eller våt, ' Mellankanonernas dån och gevärsropen, Vi skanderar en soldats sång.

  1. ^ "Vi är Fianna [se Fenian Cycle ] av Fál [se Lia Fáil ]"
  2. ^ Istället för faoi har världens nationalsånger fé , en Munster irländsk variant som tolereras av An Caighdeán Oifigiúil .
  3. ^ Bokstavlig översättning: "För kärlek till Gaelen , mot döden eller livet"
  4. ^ canaíg eller canaidh är en Munster-irländsk variant av standardformen canaigí som inte skulle passa mätaren. Department of the Taoiseach rekommenderar den ovanliga formen canaig ' , som verkar vara en förkortning av canaigí </ref>
  5. ^ Kearneys originaltext, annars engelska, innehåller bearna bhaoil , irländska för "gap of danger".

Originalverser

Hymnen består endast av låtens refräng. Originalet har tre verser, satt till en något annorlunda låt, med följande texter:

Irländsk version engelsk version



































I Seo dhíbh, a chairde, duan Ógláigh Caithréimeach bríomhar ceolmhar Ár dtinte cnámh go buacach táid 'S an spéir go mín réaltógach Is fonnmhar faobhrach sinn chun gleo 'S go tiúnmhar glé roimh thíol thíol canaídh Amhrán na bhFiann. Curfá II Cois bánta réidhe, ar ardaibh sléibhe Ba bhuadhach ár sinsir romhainn Ag lámhach go tréan fén sárbhrat séin 'Tá thuas sa ghaoth go seolta Ba dhúchas riamh dár gcine cháidil si Seo libh, canaídh Amhrán na bhFiann Curfá III A bhuíon nach fann d'fhuil Ghaeil är Gall Sin breacadh lae na saoirse Tá sceimhle 's scanradh i gcroíthe námhad Roimh ranna laochra ár dtíre Ár dtinte is ' spéachtréanoghan Sin ' spéachtréanoghan . S an bíobha i raon na bpiléar agaibh Seo libh, canaídh Amhrán na bhFiann Curfá



































I Vi ska sjunga en sång, en soldatsång Med jublande, spännande refräng Som runt våra flammande eldar vi trängs Stjärnhimlen o'er oss Otålig inför den kommande kampen Och medan vi väntar morgonens ljus Här i nattens tystnad Vi ska sjunga en soldatsång Chorus II I dalgrönt, eller höga klippa Våra fäder kämpade före oss Och erövrade 'under samma gamla flagga Som stolt svävar över oss Vi är barn av en kämpande ras som ännu aldrig har känt skam Och när vi marscherar, ska fienden möta Vi skanderar en soldatsång Chorus III Sons of the Gael! Men of the Pale! Den länge bevakade dagen bryter. Innisfails stränga led skall få tyrannen att darra Våra lägereldar brinner nu lågt. Se i öster ett silvrigt sken. Där borta väntar den sachsiske fienden Så sjung en soldats sång Chorus

Extra vers

Sommaren 1937, förmodligen motiverad av antagandet av Irlands konstitution och dess införande av Nordirland inom det "nationella territoriet", skrev Kearney en extra vers "som svar på en begäran att irländarna i de sex nordöstra länen [dvs Nordirland ] kunde registrera en protest mot den brittiskt planerade uppdelningen av Ulster ". Den publicerades i The Irish Press 1938. Från och med 1998 inkluderade ingen inspelad version den extra versen, som lyder:








Och här, där Eires härligheter bidar, skulle Clann London fain blomstra; Men i hela Ulster, vad det än är, Inget piratblod skall ge näring; Medan flammar tron ​​på Con och Owen , medan Cave Hill bevakar tonens berömmelse , Från Gullions backar till Inishowen skanderar vi en soldatsång.

Fotnoter

Citat

Källor

externa länkar


Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Amhrán_na_bhFiann&oldid=1138811070 "