I Landet med tusende öar och skär, danat ur havsvågors sköte. Åland, vårt Åland, vår hembygd det är. Dig går vår längtan till möte! Forngravars kummel i hängbjörkars skygd tälja din tusenårs saga. Aldrig förgäta vi fädernas bygd, vart vi i fjärrled än draga vart vi i fjärrled än draga II Skönt är vårt Åland när fjärdar och sund blåna i vårljusa dagar, ljuvt är att vandra i skog och i lund, i strändernas blommande hagar. Midsommarstången mot aftonröd sky reses av villiga händer, ytterst i utskärens fiskareby ungdomen vårdkasar tänder ungdomen vårdkasar tänder III Skönt är vårt Åland när vågsvallet yr högt mot de mäktiga stupen när under stjärnhimlen kyrkfolket styrs över de islagda djupen. Ryter än stormen, i stugornas ro spinnrocken sjunger sin visa minnet av barndomens hägnande bo sönerna lyckligast prisa sönerna lyckligast prisa. IV Aldrig har åländska kvinnor och män svikit sin stam och dess ära; ofärd oss hotat, men segervisst än frihetens arvsrätt vi bära. Högt skall det klinga, vårt svenska språk, tala med manande stämma, lysa vår väg som en flammande båk, visa var vi äro hemma visa var vi äro hemma
|
1 [ˈlanː.dɛt meː(d) ˈtʉː.sɛn.dɛ ˈøː.ar ɔ(kː) ɧæːr] [ ˈdɑː.nat ʉːr ˈhɑːvs.voʈoː.øːːːːːːːːːːˈ. ɑnd voːrt ˈoː.lɑnd voːr ˈhɛm.bʏɡːd deː (t) æːr] [d(ɛ)i ɡoːr voːr ˈlɛŋ.tan tɪl ˈmøː.tɛ] [ˈfuːɳ.ɡrɑː.vaʂː ˈkʉm.mɛl iː ˈhɐːːːː ːd] [ˈtɛlː.ja dɪn ˈtʉː.sɛ.nɔʂː ˈsɑː. ga] [ˈal.dri fœr.ˈjɛː.ta viː ˈfɛː.dər.nas bʏɡːd] [ˈvart viː iː ˈfjæːr.leːd ɛnː ˈdrɑː.ga] [jæːt vi. ˈdrɑː.ga] 2 [ɧœnt æːr voːrt ˈoː. lɑnd næːr ˈfjæːr.dar ɔ(kː) sɵnd] [ˈbloː.na iː ˈvoːrl.jʉː.sa ˈdɑː.gar] [jʉvt æːr atː ˈvan.dra iː sku ˈstrɛn.dər.nas ˈblʊm. man.dɛ ˈhɑː.gar] [ˈmiːd.sɔm.mar.ˌstɔŋ.ɛn muːt ˈaf.ton.røːd ɧyː] [ˈreː.sɛs ɑːv ˈvil.li.ga t.˛ʐn.ˈhɛn] ˈʉːt.ɧæː.rɛns ˈfis .ka.rɛ.ˌbʏ] [ˈʉŋ.doː.mɛn ˈvoːrd.kɑː.sar ˈtɛn.dər] [ˈʉŋ.doː.mɛn ˈvoːrd.kɑː.sar .ːr] [ ˈʉŋ.doː.mɛn ˈvoːrd.kɑː.sar .ːr] ˈoː.lɑnd næːr ˈvoːɡs.val. lɛt yːr] [hœgt muːt diː ˈmɛk.ti.ga ˈstʉː.pən] [næːr ˈɵn.dɛr ˈɧæːɳ.him.lɛn ˈkʏrk.fɔl.ørːt . ːɡ.da ˈjʉː.pən] [ˈrʏː. tər ɛnː ˈstɔr.mən iː ˈstʉː.goː.ɳas roː] [ˈspɪnː.rɔk.kɛn ˈɧɵŋː.ɛr sɪn ˈviː.sa] [ˈbɐː.sa] [ˈt. ː.məns ˈhɛŋ.nan.dɛ buː] [ˈsøː.nɛr.na ˈlʏkː.li.ɡast ˈpriː.sa] [ˈsøː.nɛr.na ˈlʏkː.li.ɡast ˈpriː.sa] 4 [ˈal.dri(g) hɑːr ˈoː.lɛnd.ska ˈkvin.nʊr ɔ(kː) mɛn] [ˈsviː. kɪt sɪn stam ɔ(kː) dɛs ˈæː.ra] [ˈoː.fɛːrd ɔs ˈhoː.tat mɛn ˈseːɡɛr.vɪst ɛnː] [ ˈfriː.heːarːrːar. ra] [hœgt skal deː(t) ˈkliŋː.a voːrt ˈsvɛn.ska sproːk] [ˈtɑː.la meː(d) ˈmɑː.nan.dɛ ˈstɛm.ma] [ˈlʏː.sa voːr vɛːɡ sɔm ɛn.ːman [ ˈlʏː.sa voːr vɛːɡ sɔm ɛn.ːman .ˈ ːr viː ˈæː.roː ˈhɛm.ma ] [ˈviː.sa vɑːr viː ˈæː.roː ˈhɛm.ma]
|
I Tuhannen saaren ja skerryn maa, Syntynyt syvältä aaltojen alta Ahvenanmaa, meidän Ahvenanmaa, kotimme se on Me kaipaamme tavata Muinaisia hautoja koivujen alla Kertoo tuhannen vuodenstamme Emme koskaan unohda isiemme historia on Ahvenanmaa II väl menemme minneean I la minnee. hdilla ja salmilla Tule siniseksi kevään kirkkaina päivinä On ihana vaeltaa metsässä ja lehdessä Ranniememme kukkaisilla pelloilla. Juhannusauvasta illan punaiselle taivaalle Nostetaan halukkailla käsillä Kauimpana kalastajakylässä Nuoret sytyttävät majakat Nuoret sytyttävät majakat III Ihana on Ahvenanmaamme, kun aaltojen vaahto pyörii mahtavaa jyohtien jävaten jävatien syvyyksien yli Jopa myrskyn pauhuessa mökkien rauhassa Pyörivän pyörän laulu lauletaan Muisto rakastavasta lapsuudesta on Pojat ylistivät onnellisesti Pojat ylistivät onnellisesti IV Älä koskaan ole Ahvenanmaan naisia ja miehiä Heittäkää heimonsa kunnia ack Sodankäynti uhkasi meitä, mutta voitollisesti Meillä on vapauden perintö Ä kuänekkänästa pu huttu Valaise polkumme kuin liekkien merkintä Näytä meille, mihin kuulumme Näytä meille, mihin kuulumme
|
I De tusen öarnas och skärens land, Född ur vågornas djup Åland, vårt Åland, vårt hem det är dig vi längtar att möta urgamla gravar under björkarna Berättar om vår tusenåriga historia Vi kommer aldrig att glömma våra fäders land Nej oavsett vart vi ska Vart vi än ska II Vackert är vårt Åland när vikar och sund Blir blå i vårens ljusa dagar Det är ljuvligt att vandra i skog och lund På våra stränders blomstrande fält. Midsommarstång till kvällsröd himmel Reses av villiga händer Längst ute i skärgårdens fiskeläge Fyrar tänds av de unga Fyrar tänds av de unga III Härligt är vårt Åland när vågskummet virvlar mot det mäktiga stupet När kyrkfolket styr under stjärnorna Över havets isiga djup Även när stormen brusar, i stugornas frid Sjungs snurrhjulets sång Minnet av kärleksfull barndom prisas Glad av sönerna Glad prisad av sönerna IV Aldrig har åländska kvinnor och män Låt sin stams ära ner Krigföringen hotade oss, men segerrik ändå Vi bär frihetens arv Högt skall det ljuda, vårt svenska språk Talat med manande röst Upplys vår väg som ett sjömärke av lågor Visa oss var vi hör hemma Visa oss där vi hör hemma
|
på Åland 
