Letzter Stich
 Franskpassat 32-kortspaket som används i Letzter Stich
| |
| Ursprung | Tyskland |
|---|---|
| Typ | Vanligt trick |
| Familj | Last Trick-gruppen |
| Spelare | 3-6 |
| Åldersgrupp | 6+ |
| Kort | 32 |
| Däck | Piquet |
| Rank (hög→låg) |
AKQJ 10 9 8 7 eller A 10 KQJ 9 8 7 |
| Spela | Medurs |
Letzter Stich är ett kortspel för 3 eller 4 spelare där målet enbart är att vinna det sista tricket. Det har sitt ursprung i Tyskland och namnen betyder "sista trick" respektive. Det har beskrivits som lämpligt för barn, men har en "överraskande mängd intressanta spelsituationer." Det ska inte förväxlas med Letzter , ett omvänt spel med större komplexitet där målet är att förlora det sista tricket.
Historia
Spelets namn antyder en viss forntid och faktiskt nämns det redan 1707 som Letzte Stich i en dikt- och sångbok för olika spel. Som Letzter Stich förekommer den 1839 och kan vara relaterad till svenskt Femkort . År 1967 Gööck det som att det är lämpligt för barn, men ändå har det en "överraskande mängd intressanta spelsituationer."
Regler
Dessa regler är baserade på Gööck, men Feder, Müller och Reichelt är praktiskt taget identiska.
Målet är att vinna det sista tricket. Spelet spelas med ett franskpassat Skat-paket . Gööck och Müller citerar en ess-tio- ranking, Feder och Reichelt använder den naturliga rankingen. Med tre spelare tas åttorna bort och varje spelare tilldelas 8 kort; annars om fyra spelar, delas varje kort ut 7 kort; om fem spelar, 6 kort och om sex spelar, 5 kort. Eventuella återstående kort läggs åt sidan och används inte i spelet.
Forehand leder vilket kort som helst till det första sticket. Det finns inga trumf. Spelare måste följa efter. Vinnaren av ett trick leder till nästa.
Vinnaren av det sista tricket får ett överenskommet antal poäng, t.ex. 10, 20 eller 50 och den första som når ett i förväg överenskommet mål är den totala vinnaren.
Litteratur
- Feder, Jan; Oker, Eugen (1980). Die schönsten Kartenspiele über 100 Variationen mit dem Skatblatt (på tyska) (2 uppl.). München: Droemer Knaur. ISBN 978-3-426-07628-6 . OCLC 615580208 .
- Gööck, Roland (1967). Freude am Kartenspiel (på tyska). Gütersloh: Bertelsmann.
- Müller, Reiner F. (1994). Die bekanntesten Kartenspiele (på tyska). Rastatt. ISBN 978-3-8118-5856-5 . OCLC 75555346 .
- Reichelt, Hans (1987). Kartenspiele von Baccara bis Whist (på tyska). Wiesbaden. ISBN 978-3-88140-313-9 . OCLC 74843595 .
- von Schnifis, Johannes Martin (Laurentius) (1707). Lusus mirabiles orbis ludentis: mirantische Wunder-Spiel der Welt (på tyska och latin). Kempten.
- Weber, Karl Julius (1839). Democritos oder hinterlassene Papiere eines lachenden Philosophen (på tyska). Vol. 6. Stuttgart: Hallberger.
