Knaansk språk

Knaanic
Område Europa
Utdöd Sen medeltid
Språkkoder
ISO 639-3 czk
Glottolog Ingen

Knaaniska (även kallad kanaaniska , Leshon Knaan , Judeo-tjeckiska , Judeo-slaviska ) är ett trevande namn för ett antal västslaviska dialekter eller register som tidigare talades av judarna i västslavernas länder , särskilt de tjeckiska länderna , men också länderna i det moderna Polen , Lusatia och andra sorbiska regioner . De dog ut under senmedeltiden . Mycket lite är känt om deras skillnad från de omgivande slaviska språken. Det största antalet prover av knaaniska skrivna med hebreisk skrift är på tjeckiska; därför förknippas oftast Knaanic med gammaltjeckiska .

Etymologi

Namnet kommer från "landet Knaan", en geoetnologisk term som betecknar de judiska befolkningarna som bor öster om floden Elbe (till skillnad från de Ashkenazi-judarna , som bor i dess väster, eller de sefardiske judarna på den iberiska halvön). Som sådan översätts landet ofta som helt enkelt Slavonien eller slaviskt Europa .

, Termen härstammar från forntida Kanaan ( hebreiska : כנען <a i=7>‎, kəna'an ).

Historia

Språket dog ut någon gång under den sena medeltiden , möjligen på grund av expansionen av den ashkenaziska kulturen och dess eget jiddisch språk , härstammande från tidig medelhögtyska . Den hypotesen stöds ofta av det stora antalet jiddiska lånord av slaviskt ursprung, av vilka många inte längre användes i slaviska språk vid tiden för den ashkenaziska expansionen. De tros komma från Knaanic snarare än från tjeckiska , sorbiska eller polska . Språkvetaren Paul Wexler har antagit en hypotes att Knaanic faktiskt är den direkta föregångaren till jiddisch och att språket senare blev germaniserat . Med andra ord var Knaanim, det vill säga folket som talar de judisk-slaviska språken, den främsta orsaken till förändringar i jiddisch. Max Weinreichs mer allmänt accepterade teorier, som hävdade att slaviska lånord assimilerades först efter att jiddisch redan hade formats helt. Den judiska kommentatorn Rashi var medveten om detta språk.

Mynt

Ett möjligt tidigt exempel på Knaanic är ett brev från 800-talet för en judisk gemenskap i Ruthenia . Ett av de mycket få allmänt accepterade exemplen på Knaanic är inskriptioner på brakteatmynt utgivna under Mieszko den gamle och Leszek den vita, två polska härskare från 1100- och 1200-talet. Det sista beviset på användningen av språket (skrivet med den hebreiska skriften ) kommer från 1500-talet.

Brakteat01.jpg Brakteat02.jpg

Anledningen till att knäniska inskriptioner, som använder hebreiska bokstäver, förekommer på mynt som präglats för en polsk hertig är att han vid den tiden arrenderade ut en del myntverk till judar. Myntmästarna var ansvariga för att samla in ädelmetaller och slående mynt samt att periodvis ta in och omstämpla befintliga mynt.

Inskriptionerna på mynten sträcker sig brett. Vissa är hebreiska namn, möjligen myntmästarnas namn. Några är namnen på de städer där myntverket verkade, till exempel Kalisz , begravningsplatsen för Mieszko den Gamle. Vissa har hertigens namn. En i Polens centralbanks numismatiska samling bär ordet bracha , hebreiska för välsignelse.

Inskription (knaansk) משקא קרל <a i=1>פלסק
Transkription mškʾ krl plsk
Tolkning (polska) Mieszko, król Polski
Översättning ' Mieszko , kung av Polen'

Klassificering

I den 15:e upplagan av Ethnologue (2005) tilldelade den koden czk och sa att termen Knaanic används främst för judisk tjeckiska, möjligen också för andra judiska varianter av västslaviska språk, utdöda under medeltiden. Den 16:e upplagan (2009) listar inte längre knaaniska bland de västslaviska språken. Den nämnde det bara som ett "utdött eller artificiellt" språk utan ytterligare specifikation och hänvisar till Linguist List-portalen.

Från och med 2022 listar Ethnologue inte Knaanic.

Se även

Anteckningar

Litteratur

externa länkar