västpolesiska

Västpolesiska
flaggan av poleser
Infödd till	Vitryssland , Ukraina , Polen
Område	Sydvästra Vitryssland , nordvästra Ukraina , gränsande till regioner i Polen
Språkfamilj	Indoeuropeisk baltoslavisk slavisk östslavisk ukrainska – vitryska västpolesiska
Skrivsystem	Kyrillisk
Språkkoder
ISO 639-3	–
Glottolog	väster2977

Västpolesisk dialekt av det ukrainska språket (gult område) inom dialektsystemet i Vitryssland

Västpolesiska (markerad med nummer 1, blått område) bland de ukrainska dialekterna

Det västpolesiska språket (захыднёполіськая мова) är det östslaviska språket som talas i sydvästra Vitryssland , i nordvästra Ukraina och angränsande regioner i Polen . Det finns kontroverser om huruvida västpolesiska är en dialekt av vitryska eller ukrainska, eller ett separat mikrospråk (som har föreslagits av lingvisten Alexander Dulichenko ).

Distinkta varianter eller dialekter av västpolesiska används i dagligt tal. Försök gjordes på 1990-talet av Nikolai Shelyagovich att utveckla ett standardskriftspråk, även om hans ansträngningar nästan inte fick något stöd och kampanjen upphörde så småningom. Författaren Nil Hilevich och några andra talade i synnerhet mot Shelyagovich och hävdade att han representerade ett hot mot Vitrysslands nationella integritet och kallade " yotvingsk separatism".

Historia

Sällsynta exempel på oregelbunden skriftlig användning av lokala dialekter noterades i Polesia redan på 1500- och 1600-talen. På 1800-talet skrev Franz Savich poesi på polesiska och senare Nikolai Yanchuk. År 1901 användes vissa polesiska ord och fraser av Alexander Kuprin i hans berättelse "Silvervargen". År 1907 publicerades den första tryckta polesiska primern (Rusinski lemantar) med latinsk skrift i Pinsk.

Bildandet av själva det polesiska litterära språket började 1988 tack vare ansträngningarna från filologen och poeten Nikolai Shelyagovich . Sedan skapades den sociala och kulturella föreningen "Polisse" (Полісьсе) och utvecklingen av en skriftlig norm för ett speciellt polesiskt ("yotvingian" i terminologin av Shelyagovich och hans anhängare) började. 1990 hölls en konstituerande konferens, där olika etnografiska och språkliga problem i Polesia diskuterades, och i synnerhet skapandet av ett skriftligt polesiskt språk.

På det nyskapade litterära språket 1988-1990 publicerades flera inlägg med titeln «Балесы Полісся» (Pages of Polesia) i den vitryska tidningen «Чырвоная змена» (Chyrvona Zmena), flera roterande nummer av "informationsbulletinen" liten tidning) "Zbudinne" ("Awakening"). 1990-1995 publicerades tidningen "Zbudinne" varannan vecka, såldes flitigt i tidningskiosker i Brest-regionen och i Minsk , och man kunde prenumerera på den. Tidningens upplaga var i genomsnitt cirka 2-2,5 tusen exemplar. Även på detta språk skrevs flera avhandlingar för den yotvingska (polesiska) vetenskapligt-praktiska konferensen, som hölls i Pinsk den 13–14 april 1990. Resten av sammanfattningarna skrevs på ryska, vitryska och ukrainska. 1992 publicerades en bok med schackminiatyrer "Jitvezha Shakhova mynyatyur" på det västpolesiska språket i Shelyagovichs version.

Ortografi

"Yotvingian"

1990 föreslogs ett alfabet av Nikolai Shelyagovich.

А а	Б б	В в	Г г	Ґ ґ	Д д	Е е	Ж ж	З з	И и
І і	Ы ы	Ј ј	К к	Л л	М м	Н н	О о	П п	Р р
С с	Т т	У у	Ф ф	Х х	Ц ц	Ч ч	Ш ш	Шч шч

Klimchuks manus

Fonetisk stavning, som används av dialektologen Fedor Klimchuk för att spela in talade texter, samt för att skriva litterära verk och översättningar. Mestadels är språket i texterna dialekten i författarens hemby (Simanavichi, Dorogichyn-distriktet). Skapat på grundval av vitryska ortografi, texterna betonar): Det största litterära verket är översättningen av Nya testamentet.

Se även

• Enkelt tal