Okej, Jeeves

Okej, Jeeves
RightHoJeeves.jpg
Första upplagan
Författare PG Wodehouse
Land Storbritannien
Språk engelsk
Serier Jeeves
Genre Komisk roman
Utgivare Herbert Jenkins
Publiceringsdatum
 1934
Mediatyp Tryck (inbunden och pocket)
Sidor 248
Föregås av Tack, Jeeves 
Följd av Koden för Woosters 

Right Ho, Jeeves är en roman av PG Wodehouse , den andra fullängdsromanen med de populära karaktärerna Jeeves och Bertie Wooster , efter Thank You, Jeeves . Den publicerades första gången i Storbritannien den 5 oktober 1934 av Herbert Jenkins , London, och i USA den 15 oktober 1934 av Little, Brown and Company , Boston, under titeln Brinkley Manor . Den hade också sålts till Saturday Evening Post , där den dök upp i serieform från 23 december 1933 till 27 januari 1934, och i England i Grand Magazine från april till september 1934. Wodehouse hade redan börjat planera denna uppföljare medan han arbetade på Tack, Jeeves .

Berättelsen utspelar sig mest på Brinkley Court , hemmet för Berties faster Dahlia , och introducerar de återkommande karaktärerna Gussie Fink-Nottle och Madeline Bassett . Berties vän Tuppy Glossop och kusin Angela Travers medverkar också i romanen, liksom Brinkley Courts prisade kock, Anatole .

Komplott

Bertie återvänder till London från flera veckor i Cannes tillbringade i sällskap med sin faster Dahlia Travers och hennes dotter Angela. I Berties frånvaro har Jeeves givit Berties gamla skolvän, Gussie Fink-Nottle, råd , som är kär i en fånig, sentimental, nyckfull, barnslig tjej som heter Madeline Bassett. Gussie, en blyg nybörjare med en passion för vattensalamander och ett ansikte som en fisk, är för blyg för att prata med henne. Bertie är irriterad över att hans vänner anser att Jeeves är mer intelligent än Bertie, och han tar Gussies fall i hand och beordrar Jeeves att inte ge några fler råd.

Madeline, en vän till Berties kusin Angela, bor på Brinkley Court (faster Dahlia och farbror Toms säte ). Moster Dahlia kräver att Bertie kommer till Brinkley Court för att hålla ett tal och överlämna skolpriserna till elever på den lokala gymnasieskolan, vilket han anser är en skrämmande uppgift. Bertie skickar Gussie till Brinkley Court i hans ställe, så att Gussie ska få chansen att uppvakta Madeline där, men också för att Gussie ska tvingas ta på sig det obehagliga jobbet att dela ut skolpriserna.

När Angela bryter sin förlovning med Tuppy Glossop känner Bertie sig tvungen att gå ner till Brinkley Court för att trösta faster Dahlia. Förutom att hon oroar sig över Angelas brutna förlovning är moster Dahlia orolig eftersom hon har förlorat 500 pund på spel i Cannes, och nu måste hon be sin snåla make Tom att ersätta pengarna för att fortsätta finansiera hennes tidning, Miladys Boudoir . Bertie råder henne att väcka farbror Toms oro för henne genom att låtsas ha tappat aptiten på grund av oro. Han ger liknande råd till Tuppy, att vinna tillbaka Angela. Han ger också samma råd till Gussie, att visa sin kärlek till Madeline. Alla tar hans råd, och den resulterande återkomsten av tallrikar med osmakad mat upprör moster Dahlias temperamentsfulla prisade kock Anatole, som säger upp sig. Inte orimligt skyller moster Dahlia på Bertie för denna katastrof.

När Bertie försöker undersöka Madelines känslor för Gussie, misstolkar hon hans förhör som ett äktenskapsförslag för hans egen räkning. Till hans lättnad säger hon till Bertie att hon inte kan gifta sig med honom, eftersom hon har blivit kär i Gussie. Bertie förmedlar de goda nyheterna till Gussie, men även med denna uppmuntran är Gussie fortfarande för blyg för att fria, och Bertie bestämmer sig för att uppmuntra honom genom att spetsa sin apelsinjuice med sprit.

Mer och mer började det förstås för mig vilken särskilt svår kille Gussie var att hjälpa. Han verkade vara så markerad att han saknade snap och finish. Med oändligt slit manövrerade du honom till en position där allt han behövde göra var att ladda framåt, och han laddade inte framåt, utan gick av i sidled och missade målet helt.

— Bertie får veta av Jeeves att Gussie tappade nerven

Det slutar med att Gussie dricker mer sprit än vad Bertie hade tänkt sig. Under dess inflytande friar Gussie framgångsrikt till Madeline. Han håller sedan ett lustigt, kränkande, berusad tal till gymnasieskolan samtidigt som han delar ut skolpriserna. Madeline, äcklad, bryter förlovningen och bestämmer sig för att gifta sig med Bertie istället. Utsikten att tillbringa sitt liv med den droppande Madeline skrämmer Bertie, men hans personliga kod för ridderligt beteende kommer inte att tillåta honom att förolämpa henne genom att dra tillbaka sitt "förslag" och avslå henne. Samtidigt hämnar Gussie, som fortfarande är full, Madeline genom att fria till Angela, som accepterar honom för att göra mål på Tuppy. Tuppys svartsjuka väcks och han jagar Gussie runt hela herrgården och lovar att slå honom inom en tum av sitt liv.

Inför detta kaos erkänner Bertie sin oförmåga att klara sig och vädjar till Jeeves om råd. Jeeves ordnar så att Bertie är frånvarande i några timmar, och under den tiden löser han snabbt och genialiskt alla problem, och försäkrar att Angela och Tuppy försonas, att Gussie och Madeline förlovar sig igen, att Anatole drar tillbaka sin avskedsansökan, och att farbror Tom skriver faster Dahlia en check på 500 pund. Bertie lär sig sin läxa och bestämmer sig för att låta Jeeves få sin vilja igenom i framtiden.

Stil

Liksom den föregående romanen Thank You, Jeeves , Right Ho, Jeeves använder Berties uppror mot Jeeves för att skapa en stark intrigkonflikt som upprätthålls genom större delen av berättelsen. Författaren Kristin Thompson hänvisar till dessa två romaner som Berties "upproriska period", som slutar när Jeeves återhämtar sin auktoritet i slutet av Right Ho, Jeeves . Denna period fungerar som en övergång mellan novellernas ihållande handling och de senare Jeeves-romanerna, som i allmänhet använder en mer episodisk problemlösningsstruktur.

Medan edvardianska inslag kvarstår i Wodehouses berättelser, till exempel populariteten för herrklubbar som Drones Club , finns det ändå referenser till samtida händelser, som med en flytande tidslinje . Till exempel, i Right Ho, Jeeves , kapitel 17, gör Bertie en samtida hänvisning till kärnklyvningsexperiment :

Jag läste i tidningen häromdagen om de där fåglarna som försöker dela atomen, kärnan är att de inte har det dummaste om vad som kommer att hända om de gör det. Det kan vara okej. Å andra sidan kanske det inte är okej. Och ganska dumt skulle en kille utan tvekan känna sig om han hade splittrat atomen plötsligt fann att huset gick upp i rök och att han själv slits lem från lem.

När Bertie Wooster rörs om, använder han ibland oavsiktligt spoonerisms , som han gör i kapitel 12: "Tup, Tushy! – Jag menar, Tush, Tuppy!". Bertie använder ibland ett överfört epitet och använder ett adjektiv för att modifiera ett substantiv snarare än att använda motsvarande adverb för att modifiera verbet i meningen, som i följande citat i kapitel 17: "Det var sommarens varmaste dag, och även om någon hade öppnat ett trevande fönster eller två, förblev atmosfären distinkt och individuell".

Wodehouse använder ofta populära deckarklichéer som inte är på sin plats för humoristisk effekt, som i kapitel 15: "Från bakom oss lät det i natten det splittrande kraschen från en välsparkad tallrik smörgåsar, ackompanjerad av en stark mans dämpade eder. i hans vrede".

Wodehouse använder ofta hästkapplöpning som en bildkälla. Till exempel beskriver Bertie hur han, hans faster Dahlia och butlern Seppings rusar till Anatoles rum i kapitel 20 i en parodi på rasrapportering. Till exempel påpekar Bertie att "jag lade ner min tallrik och skyndade efter henne, Seppings följde i en slingrande galopp" och att faster Dahlia "måste ha lett med ett halvdussin längder överst på den första trappan , och skakade fortfarande av mig min utmaning när hon rundade in i tvåan".

Humorn i talet av moster Dahlias franska kock Anatole kommer från kombinationen av informella brittiska och amerikanska uttryck med verkliga eller imaginära låneöversättningar från franska. Det mest omfattande exemplet på Anatoles tal är hans elände i kapitel 20. För att citera en del av hans tal: "Hot dog! Du frågar mig vad är det? Lyssna. Gör lite uppmärksamhet. Jag, jag har slagit höet, men jag sov inte så gott, och nu vaknar jag och tittar, och det finns en som gör ansikten mot mig genom det streckade fönstret." Anatole liknar Jeeves, som är en mycket kompetent tjänare vars förlust är ett konstant hot, även om Anatole, även om den nämns ofta, inte dyker upp i någon annan berättelse; detta avstånd skiljer honom från Jeeves.

Jeeves förringar Bertie ibland på sätt som är för subtila för Bertie att uppfatta, men uppenbara för läsarna. Till exempel i kapitel 3, när Bertie blir förbryllad efter att moster Dahlia bjudit in honom till Brinkley Court, eftersom han precis har tillbringat en två månader lång semester med henne. Bertie säger till Jeeves:




"Men varför, Jeeves? Strunta i allt, hon har precis haft nästan två månader av mig." "Ja, sir." "Och många människor överväger medeldosen för en vuxen två dagar." "Ja, sir. Jag uppskattar poängen du tar upp. Trots det verkar mrs Travers mycket enträget."

Jeeves svar, "Jag uppskattar poängen du tar upp", bär på en ironi som Bertie uppenbarligen missar. Men eftersom Jeeves alltid stannar i Berties anställning, antyder citatet att Jeeves står ut med och till och med njuter av Berties fortsatta samhälle mer än vad Berties vänner och släktingar gör.

I romanen använder moster Dahlia uttrycket "oom beroofen", som härstammar från tyskans "unberufen" och betyder " beröra trä " eller "knacka på trä". Wodehouse använde tidigare "beroofen" i The Gem Collector (1909).

Bakgrund

Boken är tillägnad Raymond Needham KC , "med tillgivenhet och beundran". Needham hade representerat Wodehouse i ett skattetvistfall och vunnit målet. Enligt Wodehouse-forskaren Richard Usborne var Needham tvungen att övertala Wodehouse från att använda den ursprungliga, mer provocerande dedikationen: "Till Raymond Needham KC, som satte skatteindrivarna på flykt när de hade fötterna på min hals och händerna i min plånbok " eller ord om detta. Wodehouse blev faktiskt vän med skatteinspektören som var inblandad i fallet.

Publiceringshistorik

I Saturday Evening Post illustrerades historien av Henry Raleigh. Berättelsen trycktes senare i Men Only i april 1936. Tillsammans med The Inimitable Jeeves och Very Good, Jeeves , ingick romanen i en samling med titeln Life With Jeeves , publicerad 1981 av Penguin Books .

Reception

  • The Times (5 oktober 1934): "På principen att 'spilld mjölk blåser ingen gott' spiller Wooster, som vanligt, ytterligare några liter mjölk av mänsklig imbecilitet och inväntar konsekvenserna. … När äntligen, Jeeves klockar in, efter att ha löst den inledande oenigheten till sin egen belåtenhet, betalar den unge mästaren den sedvanliga straffen för sina goda avsikter – vid detta tillfälle en helt meningslös cykeltur på 18 mil i mörker. När han kommer tillbaka har Jeeves gjort susen , platsen är stel med lyckliga slut, och Mr. Wodehouse har återigen visat att allt är för de roligaste i den mest löjliga av världar".
  • Gerald Gould , The Observer (21 oktober 1934): "Av den odödlige Mr. Wodehouse, skaparen av de odödliga Jeeves, återstår bara att säga det ständigt otroliga och ständigt sanna - 'Han blir bättre och bättre'. Medan man brukade le, vaggar och värker man nu av skratt. "Right Ho, Jeeves" är, i den frasen dess författare tillämpar på en messjacka, "ett långt skrik från början till slut".
  • New York Times bokrecension (28 oktober 1934): "Jeeves och Bertie Wooster här dyker upp på sitt ljummaste och bästa sätt. För att inte sätta en alltför fin poäng i saken, är "Brinkley Manor" en autentisk triumf, på mästarens bästa sätt ... Den lustiga Wooster trodde, vid tillfället som denna berättelse firar, att Jeeves (förste gentleman bland världens herrar) hade stukat sin hjärna. Så han tog en sväng på att räta ut människors liv. ... Lyckligtvis gick Jeeves som matchmaker var Bertie arbetsam men fruktansvärd".
  • 1996 listade John Le Carré verket bland sina favoritromaner genom tiderna och sa: "Inget bibliotek, hur ödmjukt det än är, är komplett utan dess vältummade kopia av "Right Ho, Jeeves," av PG Wodehouse, som innehåller den odödliga scen av Gussie Fink-Nottle, berusad till gälen, överlämnande av priserna till de förtjusta forskarna vid Market Snodsbury Grammar School".
  • Stephen Fry , i en artikel med titeln "What ho! My hero, PG Wodehouse" (18 januari 2000), kommenterar verkets popularitet, särskilt prisutdelningsavsnittet: "Det mästerliga avsnittet där Gussie Fink-Nottle presenterar priserna på Market Snodsbury grammar school är ofta inkluderad i samlingar av stor serielitteratur och har ofta beskrivits som det enskilt roligaste stycket ihållande skrivande på språket. Jag skulle dock uppmana dig att bege dig direkt till ett bibliotek eller en bokhandel och få tag på den kompletta romanen Right Ho, Jeeves, där du kommer att möta den fullt ut i sitt sammanhang och upptäcka att den blir ännu mer magnifik till liv." I slutet av 2020 skulle Fry berätta boken och fyra andra i en Jeeves-ljudbok för Audible.
  • Richard Usborne , i sin bok Plum Sauce: A PG Wodehouse Companion (2003), säger att "prisutdelningen är ett upplopp, förmodligen de bäst upprätthållna och mest antologiserade två kapitlen av Wodehouse".
  • I en internetundersökning 2009, Right Ho , röstades Jeeves fram som nummer ett i kategorin "bästa serietidning av engelsk författare".
  • I juli 2012 listade Christian Science Monitor- redaktörerna Peder Zane och Elizabeth Drake Right Ho, Jeeves som nummer tio i en lista över de tio bästa serieverken i all litteratur.

Anpassningar

Tv

Berättelsen anpassades till Jeeves och Wooster -avsnitten " The Hunger Strike " och " Will Anatole Return to Brinkley Court? ", som sändes först den 13 maj 1990 och 20 maj 1990. Det finns några förändringar, inklusive:

  • I den ursprungliga berättelsen klädde Gussie ut sig till Mephistopheles för en fancy dress-bal; ingen fancy dress ball nämns i dessa två avsnitt.
  • I den ursprungliga historien har Tom Travers en pistol, som aldrig avfyras; i första avsnittet har han ett hagelgevär, som Bertie av misstag skjuter mot en ljuskrona, varefter moster Dahlia säger åt Bertie att gå hem. Han återvänder till Brinkley Court i följande avsnitt.
  • Anatole lämnar Brinkley Court mellan de två avsnitten, och Jeeves skickas för att övertyga honom om att återvända.
  • I avsnittet får Bertie inte reda på att Jeeves spikade Gussies drink förrän efter att han själv har gjort det.
  • I den ursprungliga berättelsen väljer Gussie så småningom att dricka alkohol, och dricker också omedvetet den spetsiga apelsinjuicen; i avsnittet dricker han bara den spetsiga apelsinjuicen.
  • Medan han flyr från Tuppy i avsnittet hamnar inte Gussie på taket, en scen som avbildas i den första utgåvans omslagskonstverk.
  • I den ursprungliga berättelsen var Bertie tvungen att cykla på natten utan lampa, och det regnade inte; i avsnittet har han en lampa, men det regnar kraftigt.

Radio

BBC Light Program- dramatiseringen 1956 av romanen porträtterade Deryck Guyler Jeeves och Naunton Wayne porträtterade Bertie Wooster.

Just Ho, Jeeves anpassades till ett radiodrama 1973 som en del av serien What Ho! Jeeves med Michael Hordern som Jeeves och Richard Briers som Bertie Wooster.

BBC radio anpassade historien för radio igen 1988. David Suchet porträtterade Jeeves och Simon Cadell porträtterade Bertie Wooster.

Anteckningar
Bibliografi

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Right_Ho,_Jeeves&oldid=1061214877 "