Alice i underlandet

"Alice i Underlandet" omdirigerar hit. För annan användning, se Alice i Underlandet (disambiguation) .

Alice i underlandet
Alice's Adventures in Wonderland cover (1865).jpg
Första upplagans omslag (1865)
Författare Lewis carroll
Illustratör John Tenniel
Land Storbritannien
Språk engelsk
Genre
Fantasy litterärt nonsens
Utgivare Macmillan
Publiceringsdatum
 november 1865
Följd av Genom blickglaset 
Text Alice's Adventures in Wonderland på Wikisource

Alice's Adventures in Wonderland (vanligtvis Alice in Wonderland ) är en engelsk roman från 1865 av Lewis Carroll, en matematikprofessor vid Oxford University. Den beskriver berättelsen om en ung flicka vid namn Alice som faller genom ett kaninhål in i en fantasivärld av antropomorfa varelser. Det ses som ett exempel på den litterära nonsensgenren . Konstnären John Tenniel gav 42 trägraverade illustrationer till boken.

Den fick positiva recensioner vid utgivningen och är nu ett av de mest kända verken i viktoriansk litteratur ; dess berättelse, struktur, karaktärer och bildspråk har haft ett utbrett inflytande på populärkultur och litteratur, särskilt inom fantasygenren . Den är krediterad för att ha hjälpt till att avsluta en era av didaktik inom barnlitteraturen , och invigde en era där skrivandet för barn syftade till att "glädja eller underhålla". Sagan leker med logik , vilket ger berättelsen varaktig popularitet hos vuxna såväl som hos barn. Den titulära karaktären Alice delar sitt förnamn med Alice Liddell , en tjej som Carroll kände.

Boken har aldrig varit slutsåld och har översatts till 174 språk. Dess arv omfattar anpassningar för skärm, radio, konst, balett, opera, musikaler, nöjesparker, brädspel och videospel. Carroll publicerade en uppföljare 1871 med titeln Through the Looking-Glass och en förkortad version för små barn, The Nursery "Alice" 1890.

Bakgrund

"Allt på den gyllene eftermiddagen..."

Alice's Adventures in Wonderland inspirerades när Lewis Carroll och pastor Robinson Duckworth den 4 juli 1862 rodde uppför The Isis i en båt med tre unga flickor. De tre flickorna var döttrar till forskaren Henry Liddell : Lorina Charlotte Liddell (13 år gammal; "Prima" i bokens inledande vers); Alice Pleasance Liddell (10 år gammal; "Secunda" i versen); och Edith Mary Liddell (8 år; "Tertia" i versen).

Resan började vid Folly Bridge , Oxford, och slutade 8,0 km bort i Godstow , Oxfordshire. Under resan berättade Carroll för flickorna en historia som han i sin dagbok beskrev som "Alice's Adventures Under Ground" och som hans dagbok säger att han "åtog sig att skriva ut för Alice". Alice Liddell kom ihåg att hon bad Carroll att skriva ner det: till skillnad från andra berättelser som han hade berättat för henne, ville hon bevara den här. Hon fick äntligen manuskriptet mer än två år senare.

Den 4 juli var känd som "den gyllene eftermiddagen ", inledd i romanen som en dikt. Faktum är att vädret runt Oxford den 4 juli var "svalt och ganska blött", även om åtminstone en forskare har ifrågasatt detta påstående. Forskare diskuterar om Carroll faktiskt kom på Alice under "den gyllene eftermiddagen" eller om historien utvecklades under en längre period.

Carroll hade känt Liddell-barnen sedan omkring mars 1856, då han blev vän med Harry Liddell. Han träffade Lorina i början av mars också. I juni 1856 tog han barnen ut på floden. Robert Douglas-Fairhurst, som skrev en litterär biografi om Carroll, antyder att Carroll gynnade Alice Pleasance Liddell särskilt eftersom hennes namn var mogen för anspelning. "Pleasance" betyder nöje och namnet "Alice" dök upp i samtida verk inklusive dikten "Alice Gray" av William Mee, som Carroll skrev en parodi på; och Alice är en karaktär i "Dream-Children: A Reverie", ett prosastycke av Charles Lamb . Carroll, en amatörfotograf i slutet av 1850-talet, producerade många fotografiska porträtt av Liddell-barnen – men ingen mer än Alice, av vilka 20 överlever.

Manuskript: Alice's Adventures Under Ground

Sida från manuskriptet till Alice's Adventures Under Ground, 1864

Carroll började skriva manuskriptet till berättelsen nästa dag, även om den tidigaste versionen är förlorad. Flickorna och Carroll tog ytterligare en båttur en månad senare, när han utvecklade handlingen till historien om Alice, och i november började han arbeta med manuskriptet på allvar. För att lägga till pricken över i:et forskade han i naturhistoria i samband med djuren som presenterades i boken och lät sedan undersöka boken av andra barn - särskilt George MacDonalds . Även om Carroll lade till sina egna illustrationer till originalexemplaret, fick han rådet att hitta en professionell illustratör vid publiceringen så att bilderna var mer tilltalande för publiken. Han vände sig därefter till John Tenniel för att omtolka Carrolls visioner genom sitt eget konstnärliga öga, och berättade för honom att berättelsen hade gillats av barnen.

Carroll började planera en tryckt upplaga av Alice -historien 1863. Han skrev den 9 maj 1863 att MacDonalds familj hade föreslagit att han skulle publicera Alice . En dagboksanteckning för den 2 juli säger att han fick ett exemplar av den tryckta upplagan runt det datumet. Den 26 november 1864 gav Carroll Alice manuskriptet till Alice's Adventures Under Ground , med illustrationer av Carroll, och tillägnade det som "En julklapp till ett kärt barn till minne av en sommardag". Den publicerade versionen av Alice's Adventures in Wonderland är ungefär dubbelt så lång som Alice's Adventures Under Ground och inkluderar avsnitt, som Mad Tea-Party, som inte förekom i manuskriptet. Det enda kända manuskriptexemplaret av Under Ground finns i British Library . Macmillan publicerade en faksimil av manuskriptet 1886.

Komplott

Den vita kaninen

En ung flicka som heter Alice sitter uttråkad vid en flodstrand, där hon plötsligt ser en vit kanin med fickur och väst som beklagar att han är sen. Den förvånade Alice följer efter honom ner i ett kaninhål, vilket skickar henne nerför ett långt lod men till en säker landning. Inne i ett rum med ett bord hittar hon en nyckel till en liten dörr, bortom vilken finns en vacker trädgård. När hon funderar på hur hon ska passa in genom dörren, upptäcker hon en flaska med texten "Drick mig". Alice dricker tveksamt en del av flaskans innehåll, och till sin förvåning krymper hon tillräckligt liten för att gå in genom dörren. Men hon hade lämnat nyckeln på bordet och kan inte nå den. Alice upptäcker sedan och äter en kaka, vilket får henne att växa till en enorm storlek. När den olyckliga Alice brister i gråt flyr den förbipasserande vita kaninen i panik och tappar en fläkt och ett par handskar. Alice använder fläkten för sig själv, vilket får henne att krympa igen och låter henne simma i en pöl av sina egna tårar. I poolen möter Alice en mängd olika djur och fåglar, som samlas på en bank och deltar i ett "Caucus Race" för att torka sig. Efter slutet av loppet skrämmer Alice oavsiktligt bort djuren genom att diskutera sin katt.

Cheshire -katten

The White Rabbit dyker upp på jakt efter handskarna och fläkten. Den vita kaninen förväxlade att Alice är sin tjänarinna och beordrar Alice att gå in i hans hus och hämta dem. Alice hittar en annan flaska och dricker ur den, vilket får henne att växa till en sådan grad att hon fastnar i huset. Den vita kaninen och hans grannar försöker få ut henne på flera sätt och börjar så småningom kasta småsten som förvandlas till små kakor. Alice äter en och krymper sig, så att hon kan fly in i skogen. Hon möter en Caterpillar som sitter på en svamp och röker vattenpipa . Mitt i Caterpillars ifrågasättande börjar Alice erkänna sin nuvarande identitetskris, förvärrad av hennes oförmåga att minnas en dikt . Innan larven kryper iväg säger hon till henne att ett bett på ena sidan av svampen kommer att göra henne större, medan ett bett från den andra sidan gör henne mindre. Under en period av försök och misstag sträcker sig Alices hals mellan trädtopparna och skrämmer en duva som misstar henne för en orm. Efter att ha krympt till en lämplig höjd anländer Alice till en hertiginnas hem , som äger en ständigt grinande Cheshire Cat . Hertiginnans bebis, som hon överlämnar till Alice, förvandlas till en smågris, som Alice släpper ut i skogen. Cheshire-katten dyker upp för Alice och riktar henne mot hattmakaren och marsharen innan den försvinner och lämnar sitt leende bakom sig. Alice hittar hattmakaren, marsharen och en sömnig dormus mitt i ett absurt teparty . Hattaren förklarar att klockan alltid är 18.00 ( tetid ), och hävdar att tiden står stilla som ett straff för att hattmakaren försöker "döda den". Ett märkligt samtal uppstår runt bordet, och gåtan "Varför är en korp som ett skrivbord?" förs fram. Så småningom bestämmer sig Alice otåligt för att lämna och avfärdar affären som "det dummaste teparty som [hon] någonsin varit på".

Alice försöker spela krocket med en flamingo

När hon märker en dörr på ett av träden, passerar Alice och befinner sig tillbaka i rummet från början av sin resa. Hon kan ta nyckeln och använda den för att öppna dörren till trädgården , som visar sig vara Hjärtadrottningens krocketbana , vars vakt består av levande spelkort. Alice deltar i ett krocketspel, där igelkottar används som bollar, flamingos används som klubbor och soldater fungerar som grindar. Drottningen visar sig vara kortlynt, och hon beordrar ständigt halshuggning. När Cheshire Cat visas som bara ett huvud, beordrar drottningen hans halshuggning, bara för att få veta att en sådan handling är omöjlig. Eftersom katten tillhör hertiginnan, uppmanar Alice drottningen att släppa hertiginnan från fängelset för att lösa saken. När hertiginnan idisslar om att hitta moral i allt omkring sig, avskedar drottningen henne med hot om avrättning.

Alice möter sedan en Gryphon och en gråtande skensköldpadda , som dansar till hummerkvadrillen medan Alice reciterar (ganska felaktigt) " Tis the Voice of the Lobster" . Den håna sköldpaddan sjunger dem "Beautiful Soup" under vilken Gryphon drar iväg Alice för en förestående rättegång, där hjärtans knep står anklagad för att ha stulit drottningens tårtor. Rättegången genomförs löjligt av hjärternas kung , och juryn består av olika djur som Alice tidigare hade träffat. Alice växer gradvis i storlek och självförtroende, och tillåter sig själv allt oftare att kommentera det irrationella i förfarandet. Drottningen befaller slutligen Alices halshuggning, men Alice hånar att drottningens vakt bara är ett paket kort. Även om Alice håller i sig ett tag, slår kortvakterna sig snart ihop och börjar svärma över henne. Alices syster väcker henne från en dröm och borstar det som visar sig vara några löv från Alices ansikte. Alice lämnar sin syster på banken för att föreställa sig alla konstiga händelser för sig själv.

Tecken

Ytterligare information: Lista över mindre karaktärer i Alice -serien

Huvudpersonerna i Alice's Adventures in Wonderland är följande:

Karaktärsanspelningar

Mad Tea Party. Theophilus Carter , en excentrisk möbelhandlare från Oxford, har föreslagits som modell för The Hatter

I The Annotated Alice ger Martin Gardner bakgrundsinformation för karaktärerna . Medlemmarna i båtsällskapet som först hörde Carrolls berättelse dyker upp i kapitel 3 ("A Caucus-Race and a Long Tale"). Alice Liddell är där, medan Carroll karikeras som Dodo (Lewis Carroll var ett pennnamn för Charles Lutwidge Dodgson; eftersom han stammade när han talade uttalade han ibland sitt efternamn som "Dodo-Dodgson"). The Duck hänvisar till Robinson Duckworth , och Lory och Eaglet till Alice Liddells systrar Lorina och Edith.

Bill the Lizard kan vara en pjäs om namnet på den brittiske premiärministern Benjamin Disraeli . En av Tenniels illustrationer i Through the Looking-Glass — uppföljaren till Alice från 1871 — skildrar karaktären som kallas "Man in White Paper" (som Alice möter på ett tåg) som en karikatyr av Disraeli, som bär en pappershatt. Illustrationerna av Lejonet och Enhörningen (även i Looking-Glass ) ser ut som Tenniel's Punch -illustrationer av William Ewart Gladstone och Disraeli, även om Gardner säger att det inte finns några bevis för att de var avsedda att representera dessa politiker.

Gardner har föreslagit att Hatter är en referens till Theophilus Carter , en möbelhandlare i Oxford, och att Tenniel tydligen ritade Hatter för att likna Carter, på ett förslag från Carroll. Dormusen berättar en historia om tre småsystrar som heter Elsie, Lacie och Tillie. Dessa är Liddell-systrarna: Elsie är LC (Lorina Charlotte); Tillie är Edith (hennes släktnamn är Matilda); och Lacie är ett anagram av Alice.

Spotsköldpaddan talar om en dragningsmästare, "en gammal kronål ", som kom en gång i veckan för att lära ut "Drawling, Stretching, and Fainting in Coils". Detta är en referens till konstkritikern John Ruskin , som kom en gång i veckan till Liddell-huset för att lära barnen att rita, skissa och måla i olja. The Mock Turtle sjunger "Turtle Soup", som är en parodi på en låt som heter "Star of the Evening, Beautiful Star", som Liddells sjöng för Carroll.

Dikter och sånger

Carroll skrev flera dikter och sånger för Alice's Adventures in Wonderland , inklusive:

Skrivstil och teman

Symbolism

Tre kort som målar det vita rosenträdet rött för att täcka det från hjärternas drottning (färgad tennielillustration)

Carrolls biograf Morton N. Cohen läser Alice som en romersk nyckel befolkad med verkliga figurer från Carrolls liv. Alice är baserad på Alice Liddell; Dodo är Carroll; Underlandet är Oxford; även Mad Tea Party, enligt Cohen, är en uppsändning av Alices egen födelsedagsfest. Kritikern Jan Susina avvisar Cohens redogörelse och hävdar att karaktären Alice har ett svagt förhållande till Alice Liddell.

Utöver dess omformning av Carrolls vardag, hävdar Cohen, kritiserar Alice viktorianska barndomsideal. Det är en redogörelse för "barnets svåra situation i det viktorianska överklasssamhället" där Alices misshandel av underlandets varelser speglar Carrolls egen misshandel av äldre människor som barn.

I det åttonde kapitlet målar tre kort rosorna på ett rosenträd röda, eftersom de av misstag hade planterat ett vitrosaträd som The Queen of Hearts hatar. Enligt Wilfrid Scott-Giles anspelar rosmotivet i Alice på de engelska krigerna om rosorna : röda rosor symboliserade huset Lancaster , medan vita rosor symboliserar deras rivaliserande House of York .

Språk

Alice är full av språklig lek, ordlekar och parodier. Enligt Gillian Beer väcker Carrolls lek med språket känslan av ord för nya läsare: de "har fortfarande osäkra kanter och en nimbus av nonsens suddar ut termernas skarpa fokus". Litteraturvetaren Jessica Straley, i ett arbete om evolutionsteorins roll i viktoriansk barnlitteratur, hävdar att Carrolls fokus på språk prioriterar humanism framför scientism genom att betona språkets roll i människans självuppfattning.

Pats "gräva efter äpplen" är en korsspråklig ordlek , eftersom pomme de terre (bokstavligen; "jordens äpple") betyder potatis och pomme betyder äpple. I det andra kapitlet tilltalar Alice först musen som "O Mus", baserat på hennes minne av substantivdeklinationerna " i hennes brors latinska grammatik , 'En mus – av en mus – till en mus – en mus – O mus!' "Dessa ord motsvarar de första fem av latinets sex kasus, i en traditionell ordning fastställd av medeltida grammatiker: mus ( nominativ ), muris ( genitiv ), muri ( dativ ), murem ( ackusativ ), (O) mus ( vokativ ). Det sjätte fallet, mure ( ablativ ) saknas i Alices recitation. Nilson antyder troligt att Alices saknade ablativ är en ordlek på hennes far Henry Liddells arbete med standarden A Greek-English Lexicon eftersom antikens grekiska inte har ett ablativt kasus. Vidare var mousa (som betyder musa ) ett standardförebild för substantiv i den tidens grekiska böcker i paradigmer av den första deklinationen, kort-alfasubstantiv.

Matematik

Matematik och logik är centrala för Alice . Eftersom Carroll var matematiker vid Christ Church, har det föreslagits att det finns många referenser och matematiska begrepp i både den här berättelsen och Through the Looking-Glass . Litteraturvetaren Melanie Bayley hävdar i New Scientist att Carroll skrev Alice i Underlandet i sin slutliga form som en satir över matematiken i mitten av 1800-talet.

Äta och sluka

Carina Garland noterar hur världen "uttrycks via representationer av mat och aptit", och nämner Alices frekventa önskan om konsumtion (av både mat och ord), hennes "nyfikna aptit". Ofta sammanfaller tanken på att äta för att göra hemska bilder. Efter gåtan "Varför är en korp som ett skrivbord?", hävdar hattmakaren att Alice lika gärna kan säga: "Jag ser vad jag äter...jag äter vad jag ser" och så gåtans lösning, framlagd av Boe Birns , kan vara att "En korp äter maskar; ett skrivbord är maskuppätet"; denna idé om mat inkapslar idén om att livet livnär sig på livet självt, för masken äts upp och blir sedan ätaren - en fruktansvärd bild av dödligheten.

Nina Auerbach diskuterar hur romanen kretsar kring att äta och dricka som "motiverar mycket av hennes [Alice] beteende", för historien handlar i huvudsak om saker som "kommer in i och lämnar hennes mun." Djuren i Underlandet är av särskilt intresse, för Alices relation till dem förändras ständigt eftersom, som Lovell-Smith säger, Alices förändringar i storlek ständigt omplacerar henne i näringskedjan, vilket fungerar som ett sätt att göra henne akut medveten om "äta eller be eaten' attityd som genomsyrar Underlandet.

Dumheter

Alice är ett exempel på den litterära nonsensgenren . Enligt Humphrey Carpenter omfamnar Alices märke av nonsens det nihilistiska och existentiella . Karaktärer i meningslösa episoder som Mad Tea Party, där det alltid är samma tid, fortsätter att utgöra paradoxer som aldrig löses.

Regler och spel

Underlandet är en regelbunden värld, men dess regler är inte vår världs. Litteraturvetaren Daniel Bivona skriver att Alice kännetecknas av "gamelike sociala strukturer". Hon litar på instruktioner från början och dricker ur flaskan märkt "drink me" efter att under hennes härkomst påminna om att barn som inte följer reglerna ofta går fruktansvärda öden till mötes. Till skillnad från underlandets varelser, som okritiskt närmar sig sin världs underverk, fortsätter Alice att leta efter regler allt eftersom historien fortskrider. Gillian Beer föreslår att Alice letar efter regler för att lindra sin ångest, medan Carroll kan ha letat efter regler eftersom han kämpade med implikationerna av den icke-euklidiska geometrin som då var under utveckling.

Illustrationer

Huvudartikel: Illustratörer av Alice's Adventures in Wonderland
Alice av John Tenniel , 1865

Manuskriptet illustrerades av Carroll som lade till 37 illustrationer – tryckta i en faksimilupplaga 1887. John Tenniel gav 42 trägraverade illustrationer till den publicerade versionen av boken. Den första upplagan förstördes (eller såldes i USA) på Carrolls begäran eftersom han var missnöjd med kvaliteten. Det finns bara 22 kända exemplar av första upplagan. Boken trycktes om och publicerades 1866. Tenniels detaljerade svart-vita teckningar förblir den definitiva skildringen av karaktärerna.

Tenniels illustrationer av Alice porträtterar inte den verkliga Alice Liddell, som hade mörkt hår och kort lugg. Alice har gett andra illustratörer en utmaning, inklusive de från 1907 av Charles Pears och hela serien av färgplattor och linjeteckningar av Harry Rountree publicerade i (mellankrigstidens) Children's Press (Glasgow)-utgåvan. Andra betydande illustratörer inkluderar: Arthur Rackham (1907), Willy Pogany (1929), Mervyn Peake (1946), Ralph Steadman (1967), Salvador Dalí (1969), Graham Overden (1969), Max Ernst (1970), Peter Blake ( 1970), Tove Jansson (1977), Anthony Browne (1988), Helen Oxenbury (1999) och Lisbeth Zwerger (1999).

Publiceringshistorik

Alexander Macmillan första gången , en kraftfull Londonförläggare, den 19 oktober 1863. Hans firma Macmillan Publishers gick med på att publicera Alice's Adventures in Wonderland någon gång 1864. Carroll finansierade den första tryckningen, möjligen för att det gav honom mer redaktionellt material. myndighet än andra finansieringsmetoder. Han skötte publiceringsdetaljer som sättning och engagerade illustratörer och översättare.

Macmillan hade publicerat The Water-Babies , också en barnfantasi, 1863, och föreslog dess design som grund för Alices . Carroll såg ett exemplar i maj 1865. 2 000 exemplar trycktes i juli, men Tenniel motsatte sig deras kvalitet, och Carroll instruerade Macmillan att stoppa publiceringen så att de kunde tryckas om. I augusti anlitade han Richard Clay som en alternativ skrivare för en ny upplaga på 2 000. Omtrycket kostade £600, helt betald av Carroll. Han fick det första exemplaret av Clays nytryck den 9 november 1865.

Macmillan publicerade slutligen den reviderade första upplagan, tryckt av Richard Clay, i november 1865. Carroll begärde en röd bindning och ansåg att den tilltalade unga läsare. En ny upplaga, släppt i december 1865 för julmarknaden men med ett datum från 1866, trycktes snabbt. Textblocken i den ursprungliga utgåvan togs bort från bindningen och såldes med Carrolls tillåtelse till New York-förlaget D. Appleton & Company . Bindningen för Appleton Alice var identisk med 1866 Macmillan Alice , förutom förläggarens namn vid foten av ryggraden . Titelsidan på Appleton Alice var en inlaga som annullerade den ursprungliga Macmillan-titelsidan från 1865 och bar New York-förlagets avtryck och datumet 1866.

Hela upplagan sålde snabbt slut. Alice var en förlagsensation, älskad av både barn och vuxna. Oscar Wilde var ett fan; Drottning Victoria var också en ivrig läsare av boken. Hon njöt enligt uppgift av Alice att hon bad om Carrolls nästa bok, som visade sig vara en matematisk avhandling; Carroll förnekade detta. Boken har aldrig varit slut. Alice's Adventures in Wonderland har översatts till 174 språk.

Tidslinje för publicering

1907 upphörde upphovsrätten till Alice's Adventures in Wonderland i Storbritannien, vilket gjorde att berättelsen blev allmän egendom . Eftersom berättelsen var intimt knuten till illustrationerna av Tenniel , mottogs sedan nya illustrerade versioner med betydande invändningar. 2010 fick konstnären David Revoy CG Choice Award för sin digitala målning "Alice i Underlandet".

Följande lista är en tidslinje över stora publiceringshändelser relaterade till Alice's Adventures in Wonderland :

  • 1869 : Utgiven på tyska som Alice's Abenteuer im Wunderland , översatt av Antonie Zimmermann.
  • 1869 : Utgiven på franska som Aventures d'Alice au pays des merveilles , översatt av Henri Bué.
  • 1870 : Utgiven på svenska som Alices Äventyr i Sagolandet , översatt av Emily Nonnen.
  • 1871 : Carroll träffar en annan Alice, Alice Raikes, under sin tid i London. Han pratar med henne om hennes reflektion i en spegel, vilket leder till uppföljaren, Through the Looking-Glass, och What Alice Found There, som säljer ännu bättre.
  • 1872 : Utgiven på italienska som Le Avventure di Alice nel Paese delle Meraviglie , översatt av Teodorico Pietrocòla Rossetti.
  • 1886 : Carroll publicerar en faksimil av det tidigare manuskriptet Alice's Adventures Under Ground .
  • 1890 : Carroll publicerar The Nursery "Alice" , en förkortad version, runt påsk.
  • 1905 : Mrs JC Gorham publicerar Alice's Adventures in Wonderland Retold in Words of One Syllable i en serie sådana böcker utgivna av AL Burt Company, riktade till unga läsare.
  • 1906 : Utgiven på finska som Liisan seikkailut ihmemaailmassa , översatt av Anni Swan .
  • 1907 : Upphovsrätten på Alice's Adventures in Wonderland upphör att gälla i Storbritannien, och berättelsen blir allmän egendom .
  • 1910 : Utgiven på esperanto som La Aventuroj de Alicio en Mirlando, översatt av EL Kearney.
  • 1915 : Alice Gerstenbergs scenatisering har premiär.
  • 1928 : Manuskriptet till Alice's Adventures Under Ground skrivet och illustrerat av Carroll, som han hade gett till Alice Liddell, såldes på Sotheby's i London den 3 april. Det såldes till Philip Rosenbach från Philadelphia för £ 15 400, ett världsrekord för försäljning av ett manuskript på den tiden; köparen presenterade den senare för British Library (där manuskriptet finns kvar) som en uppskattning för Storbritanniens del i två världskrig.
  • 1960 : Den amerikanske författaren Martin Gardner ger ut en specialutgåva, The Annotated Alice .
  • 1988 : Lewis Carroll och Anthony Browne , illustratörer av en utgåva från Julia MacRae Books, vinner Kurt Maschler Award .
  • 1998 : Carrolls eget exemplar av Alice, ett av endast sex bevarade exemplar av förstaupplagan från 1865, säljs på en auktion för 1,54 miljoner USD till en anonym amerikansk köpare, och blir den dyraste barnboken (eller litteraturverk från 1800-talet). ) någonsin sålt till den punkten.
  • 1999 : Lewis Carroll och Helen Oxenbury , illustratörer av en utgåva från Walker Books , vinner Kurt Maschler-priset för integrerat skrivande och illustration.
  • 2008 : Folio publicerar Alice's Adventures Under Ground faksimilupplaga (begränsat till 3 750 exemplar, förpackad med The Original Alice- broschyr).
  • 2009 : Barnbokssamlaren och före detta amerikansk fotbollsspelare Pat McInally sålde enligt uppgift Alice Liddells eget exemplar på auktion för 115 000 USD.

Reception

Alice i Underlandet av George Dunlop Leslie, 1879, föreställande en mamma som läser boken för sitt barn

Alice publicerades till kritisk beröm. En tidning förklarade det "utsökt vilt, fantastiskt, [och] omöjligt". I slutet av 1800-talet Walter Besant att Alice i Underlandet "var en bok av det extremt sällsynta slaget som kommer att tillhöra alla kommande generationer tills språket blir föråldrat".

Ingen berättelse i engelsk litteratur har fascinerat mig mer än Lewis Carrolls Alice i Underlandet . Den fascinerade mig första gången jag läste den som skolpojke.

— Walt Disney i The American Weekly , 1946.

FJ Harvey Darton hävdade i en bok från 1932 att Alice avslutade en era av didaktik inom barnlitteraturen och invigde en ny era där skrivandet för barn syftade till att "glädja eller underhålla". 2014 utnämnde Robert McCrum Alice till "en av de mest älskade i den engelska kanonen" och kallade den "den kanske största, möjligen mest inflytelserika, och säkerligen den mest världsberömda viktorianska engelska fiktionen". En recension i Time 2020 säger: "Boken förändrade ungdomars litteratur. Den hjälpte till att ersätta hård viktoriansk didaktik med en lösare, fånigare, nonsensstil som återklangade genom verk av språkälskande 1900-talsförfattare så olika som James Joyce , Douglas Adams och Dr Seuss ." Berättelsens huvudperson, Alice, har blivit erkänd som en kulturell ikon . 2006 utsågs Alice i Underlandet till Englands ikoner i en offentlig omröstning.

Anpassningar och inflytande

Huvudartiklar: Verk baserade på Alice i Underlandet och filmer och tv-program baserade på Alice i Underlandet

Böcker för barn i Alice -formen dök upp redan 1869 och fortsatte att dyka upp under hela slutet av 1800-talet. Den brittiska stumfilmen Alice i Underlandet släpptes 1903 och var den första filmatiseringen av boken.

Halloween- kostymer av Alice and the Queen of Hearts, 2015

2015 skrev Robert Douglas-Fairhurst i The Guardian ,

Sedan den första publiceringen av Alice's Adventures in Wonderland för 150 år sedan har Lewis Carrolls arbete skapat en hel industri, från filmer och nöjesparksturer till produkter som en "söt och sassy" Alice-dräkt ("underkjol och strumpor ingår ej"). Den lilla flickan med blank ansikte som gjorts känd av John Tenniels originalillustrationer har blivit en kulturell bläckfläck som vi kan tolka hur vi vill.

Märkt "en oförskämd, no-nonsense hjältinna" av The Guardian , karaktären av den modiga, men ändå riktiga, Alice har visat sig vara oerhört populär och inspirerat liknande hjältinnor inom litteratur och popkultur, många har också kallat Alice som hyllning. Boken har inspirerat åtskilliga film- och tv-anpassningar som har mångdubblats eftersom originalverket nu är allmän egendom i alla jurisdiktioner. Musikaliska verk inspirerade av Alice inkluderar The Beatles singel " Lucy in the Sky with Diamonds ", där låtskrivaren John Lennon tillskriver låtens fantastiska bildspråk till hans läsning av Carrolls böcker. En populär figur i Japan sedan landet öppnade sig mot väst i slutet av 1800-talet, Alice har varit ett populärt ämne för författare av manga och en inspirationskälla för japanskt mode, i synnerhet Lolita-mode .

Live uppträdande

Maidie Andrews som Alice på West End-scenen, ca. 1903

Den första stora produktionen var Alice in Wonderland , en musikalisk pjäs från 1886 i Londons West End av Henry Savile Clarke och Walter Slaughter , som spelades på Prince of Wales Theatre . Den tolvåriga skådespelerskan Phoebe Carlo (den första att spela Alice) valdes personligen ut av Carroll för rollen. Carroll deltog i en föreställning den 30 december 1886 och skrev i sin dagbok att han tyckte om det. Musikalen återupplivades ofta under West End-julsäsongerna under fyra decennier efter premiären, inklusive en uppsättning i London på Globe Theatre 1888, med Isa Bowman som Alice.

Eftersom boken och dess uppföljare är Carrolls mest kända verk, har de också inspirerat till många liveframträdanden, inklusive pjäser, operor, baletter och traditionella engelska pantomimer . Dessa verk sträcker sig från ganska trogna bearbetningar till de som använder berättelsen som grund för nya verk. Eva Le Galliennes scenatisering av Alice -böckerna hade premiär den 12 december 1932 och avslutades i maj 1933. Föreställningen har återupplivats i New York 1947 och 1982. En gemenskapsteateruppsättning av Alice var Olivia de Havillands första in på scenen.

Joseph Papp satte upp Alice in Concert på Public Theatre i New York City 1980. Elizabeth Swados skrev boken, texterna och musiken. Baserat på både Alice's Adventures in Wonderland och Through the Looking-Glass , hade Papp och Swados tidigare producerat en version av den på New York Shakespeare Festival . Meryl Streep spelade Alice, the White Queen och Humpty Dumpty. I rollistan ingick också Debbie Allen , Michael Jeter och Mark Linn-Baker . Pjäsen spelas på en bar scen med skådespelarna i modern klädsel och är en lös anpassning, med sångstilar som sträcker sig över hela världen.

Produktion av Alice i Underlandet av Kansas City Ballet 2013

Musikteaterproduktionen Alice från 1992 använde båda böckerna som inspiration. Den använder också scener med Carroll, en ung Alice Liddell och en vuxen Alice Liddell, för att rama in historien. Paul Schmidt skrev pjäsen, med Tom Waits och Kathleen Brennan som skrev musiken. Även om originalproduktionen i Hamburg , Tyskland, bara fick en liten publik, släppte Tom Waits låtarna som albumet Alice 2002.

Den engelske kompositören Joseph Horovitz komponerade en Alice i Underlandet -balett som beställdes av London Festival Ballet 1953. Den framfördes ofta i England och USA. En balett av Christopher Wheeldon och Nicholas Wright beställd för The Royal Ballet med titeln Alice's Adventures in Wonderland hade premiär i februari 2011 på Royal Opera House i London. Baletten baserades på romanen Wheeldon växte upp med att läsa som barn och är i allmänhet trogen den ursprungliga berättelsen, även om vissa kritiker hävdade att den kan ha varit för trogen. Gerald Barrys enaktaropera 2016 , Alice's Adventures Under Ground, som sattes upp för första gången 2020 på Royal Opera House, är en sammanblandning av de två Alice - böckerna.

Åminnelse

Målat glasfönster med Alice- karaktärer (King and Queen of Hearts) i All Saints' Church, Daresbury, Cheshire

Karaktärer från boken är avbildade på målat glasfönster i Carrolls hemstadskyrka, All Saints', i Daresbury , Cheshire. Ett annat minne av Carrolls arbete i hans hemlän Cheshire är granitskulpturen, The Mad Hatter's Tea Party, som ligger i Warrington. Internationella verk baserade på boken inkluderar Alice i Underlandet-statyn i Central Park , New York, och Alice-statyn i Rymill Park , Adelaide , Australien. År 2015 Alice- karaktärer med på en serie brittiska frimärken utgivna av Royal Mail för att uppmärksamma 150-årsdagen av bokens publicering.

Se även

Anförda verk

externa länkar

Text

Audio

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Alice%27s_Adventures_in_Wonderland&oldid=1142476957 "