Fördrag om upprättande av den europeiska stabilitetsmekanismen

ESM-fördraget

Fördrag om upprättande av den europeiska stabilitetsmekanismen
ESM:s medlemsländer  Övriga EU-medlemsländer
Typ	Mellanstatligt avtal
Signerad	2 februari 2012 ( 2012-02-02 )
Plats	Bryssel
Effektiv	27 september 2012 ( 2012-09-27 )
Skick	Ratificering av undertecknare vars första prenumerationer representerar inte mindre än 90 % av det totala antalet
Fester	Alla medlemsstater i euroområdet (20)
Depositarie	Generalsekretariatet för Europeiska unionens råd
språk	holländska, engelska, estniska, finska, franska, tyska, grekiska, irländska, italienska, maltesiska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska och svenska
Fulltext
Treaty Establishing the European Stability Mechanism (2012) på Wikisource

Fördraget om upprättande av den europeiska stabilitetsmekanismen undertecknades av medlemsstaterna i euroområdet för att grunda den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), en internationell organisation belägen i Luxemburg , för att fungera som en permanent källa till ekonomiskt bistånd till medlemsstater i ekonomiska svårigheter, med en maximal utlåningskapacitet på 500 miljarder euro. Det ersatte två tidigare tillfälliga EU-finansieringsprogram: European Financial Stability Facility (EFSF) och European Financial Stabilization Mechanism (EFSM). Alla nya räddningsaktioner från euroområdets medlemsländer kommer att omfattas av ESM, medan EFSF och EFSM kommer att fortsätta att hantera penningöverföringar och programövervakning för räddningsaktioner som tidigare godkänts för Irland, Portugal och Grekland.

Fördraget föreskrev att organisationen skulle bildas om medlemsländer som representerar 90 % av dess ursprungliga kapitalkrav ratificerade grundfördraget. Denna tröskel överträffades med Tysklands ratificering den 27 september 2012, vilket gjorde att fördraget trädde i kraft den dagen för de sexton stater som hade ratificerat avtalet. ESM inledde sin verksamhet vid ett möte den 8 oktober 2012. Ett separat fördrag, som ändrar artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) för att tillåta inrättandet av ESM enligt EU-lagstiftningen , planerades att träda i kraft den 1 januari 2013. Den sista av EU:s 27 medlemsländer som ratificerade ändringen, Tjeckien , gjorde det dock inte förrän den 23 april 2013, vilket resulterade i att den trädde i kraft den 1 maj 2013. I juni 2015 en uppdaterad EMU-reformplan släpptes som förutsåg att ESM på medellång sikt (mellan juli 2017 och 2025) skulle överföras från att vara ett mellanstatligt avtal till att bli helt integrerat i EU-lagstiftningen som gäller alla euroområdets medlemsstater, så att ESM kan styras smidigare av EU-institutionerna - under den behörighet som anges i den ändrade artikel 136 i EUF-fördraget.

Historia

Efter uppkomsten av den europeiska statsskuldskrisen fanns det ett försök att reformera euroområdets funktion i händelse av en kris . Detta ledde bland annat till skapandet av lånemekanismer (nedsättande kallade " räddningsåtgärder " i media): European Financial Stability Facility (EFSF) för euroområdets medlemsländer och European Financial Stability Mechanism (EFSM) för alla EU:s medlemsstater . Dessa skulle tillsammans med Internationella valutafonden låna ut pengar till EU-länder i problem, på samma sätt som Europeiska centralbanken kan låna ut pengar till europeiska banker. EFSF var dock endast tänkt att vara en tillfällig åtgärd, delvis på grund av bristen på en rättslig grund i EU-fördragen.

I synnerhet beviljades EFSM-finansiering enligt artikel 122 i EUF-fördraget, som föreskriver att endast stater som står inför "allvarliga svårigheter orsakade av naturkatastrofer eller exceptionella händelser utanför dess kontroll" var berättigade. Eftersom de mottagande regeringarna hade spelat en roll i att orsaka deras ekonomiska nöd, var det oklart om denna klausul var uppfylld. Det fanns också ett argument för att EFSF, som etablerades som en mellanstatlig organisation utanför EU-lagstiftningens ram, var oförenlig med bestämmelserna om "ingen räddningsaktion" i artikel 125.

fördragsgrund

För att lösa dessa problem ansåg den tyska regeringen att en fördragsändring var nödvändig. Efter svårigheterna med att ratificera Lissabonfördraget motsatte sig många stater att fördragen återupptas och den brittiska regeringen motsatte sig förändringar som påverkar Storbritannien. Men efter att ha vunnit stöd från Frankrikes president Nicolas Sarkozy enades Europeiska rådet om att utarbeta ett nytt fördrag i oktober 2010 som skulle vara en minimal ändring för att ge den föreslagna permanenta lånemekanismen, som sedan skulle förhandlas fram som ett mellanstatligt fördrag utanför EU-ramverk, legitimitet enligt EU-lagstiftningen . Det tvåradiga ändringsförslaget till artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som godkändes av Europeiska rådet den 16 december 2010, lyder:

De medlemsstater som har euron som valuta kan inrätta en stabilitetsmekanism som ska aktiveras om det är nödvändigt för att säkerställa stabiliteten i euroområdet som helhet. Beviljandet av eventuellt nödvändigt ekonomiskt bistånd enligt mekanismen kommer att vara föremål för strikta villkor.

På grund av den mellanstatliga karaktären hos den permanenta utlåningsmekanismen, som fick namnet den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), kunde det förenklade förfarandet för översyn av fördragen användas för ändringen av EUF-fördraget eftersom EU:s befogenheter inte utökades. Ändringen skulle dock inte uppfylla det tyska kravet att borttagandet av rösträtten skulle vara en möjlig sanktion, eftersom det skulle kräva en djupare fördragsändring. Fördraget utformades så att det inte skulle behövas folkomröstningar, vilket möjliggör en snabb ratificeringsprocess, med målet att det ska träda i kraft i juli 2012.

I mars 2011 godkände Europaparlamentet fördragsändringen efter att ha fått försäkringar om att Europeiska kommissionen , snarare än EU-stater, skulle spela "en central roll" i att driva ESM, trots att man önskar att den hade varit mer involverad tidigare, och den undertecknades av alla 27 EU:s medlemsländer den 25 mars 2011.

Ett separat fördrag mellan stater i euroområdet, kallat fördraget om upprättande av den europeiska stabilitetsmekanismen, kom också överens om vilket etablerade ESM och fastställde detaljerna för hur det skulle fungera. Formellt undertecknades två fördrag med detta namn: ett den 11 juli 2011 och ett den 2 februari 2012. Efter att det första visade sig inte vara tillräckligt väsentligt producerades den andra versionen för att "göra den mer effektiv". ESM utformades för att vara fullt förenlig med befintlig EU-lagstiftning, och EU-domstolen slog fast att "en medlemsstats rätt att ingå och ratificera ESM-fördraget är inte föremål för ikraftträdandet" av ändringen av EUF-fördraget. 2012 års version undertecknades av alla 17 medlemmar i euroområdet den 2 februari 2012 och var planerad att träda i kraft i mitten av 2012, då EFSF och EFSM skulle löpa ut. Fördraget ingicks uteslutande av stater i euroområdet, delvis på grund av att Storbritannien vägrade att delta i någon finanspolitisk integration. Ytterligare ändringar kan följa när den slutliga formen för euroområdets ekonomiska styrning har beslutats.

En ändring av ESM-fördraget undertecknades den 27 januari 2021.

Medlemskap

Fördraget föreskrev att det skulle träda i kraft när medlemsländer som representerar 90 % av dess ursprungliga kapitalkrav ratificerat grundfördraget i enlighet med sina respektive konstitutionella krav. Denna tröskel överskreds med Tysklands ratificering den 27 september 2012, vilket gjorde att fördraget trädde i kraft det datumet för de 16 stater som hade ratificerat avtalet. Estland, den återstående stat i euroområdet som endast hade åtagit sig 0,19 % av kapitalet, slutförde sin ratificering den 3 oktober 2012. ESM inledde sin verksamhet vid ett möte den 8 oktober 2012. Ändringen av EUF-fördraget trädde i kraft den 1 maj 2013, efter att Tjeckien blev de sista medlemsländerna att ratificera avtalet.

Enligt fördragets text är ESM öppen för anslutning av alla EU-medlemsstater när deras undantag från att använda euron har hävts av Europeiska unionens råd. Nya medlemmar måste godkännas av ESM:s styrelse, varefter de skulle behöva ratificera till fördraget om upprättande av ESM. Efter att Lettlands antagande av euron den 1 januari 2014 fick slutgiltigt godkännande av rådet för ekonomiska och finansiella frågor den 9 juli, godkände ESM:s styrelse Lettlands medlemsansökan i oktober 2013. De blev den första staten att ansluta sig till ESM den 21 februari 2014 och gick med den 13 mars 2014. Litauen antog euron den 1 januari 2015, och gick med i ESM den 14 januari 2015. De blev medlem den 3 februari 2015.

Ratificering

Fördrag om upprättande av ESM

stat	Procent av ESM- bidrag	Signerad	Slutdatum _	Institution	Majoriteten behövs			AB	Deponerad	Ref.
Österrike	2,76 %	Ja	4 juli 2012	Nationalrådet	50 %	126	53	0	30 juli 2012
			6 juli 2012	Förbundsrådet	50 %	45	10	0
			17 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Belgien	3,45 %	Ja	7 juni 2012	Senat	50 %	46	4	14	26 juni 2012
			14 juni 2012	Representantkammaren	50 %	90	14	24
			20 juni 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas
Kroatien	0,00 %	Nej	8 februari 2023	Parlament	50 %	124	0	5	2 mars 2023
			10 februari 2023	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Cypern	0,19 %	Ja	31 maj 2012	representanthuset	50 %	48	0	0	28 juni 2012
			15 juni 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Estland	0,18 %	Ja	30 augusti 2012	Riigikogu	50 %	59	34	6	3 oktober 2012
			11 september 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Finland	1,79 %	Ja	21 juni 2012	Parlament	50 %	104	71	24	29 juni 2012
			29 juni 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Frankrike	20,25 %	Ja	21 februari 2012	nationell församling	50 %	256	44	131	2 april 2012
			28 februari 2012	Senat	50 %	169	35	138
			7 mars 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Tyskland	26,96 %	Ja	29 juni 2012	förbundsdagen	66,7 %	493	106	5	27 september 2012
			29 juni 2012	Bundesrat	66,7 %	65	0	4
			13 september 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Grekland	2,80 %	Ja	28 mars 2012	Parlament	50 %	194	59	0	10 maj 2012
Irland	1,58 %	Ja	20 juni 2012	Dag Éireann	50 %	114	22	0	1 augusti 2012
			27 juni 2012	Seanad Éireann	50 %	37	3	0
			3 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Italien	17,79 %	Ja	12 juli 2012	Senat	50 %	191	21	15	14 september 2012
			19 juli 2012	Deputeradekammaren	50 %	380	59	36
			23 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Lettland	0,27 %	Nej	30 januari 2014	Parlament	50 %	56	0	25	21 februari 2014
			10 februari 2014	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Litauen	0,41 %	Nej	18 december 2014	Seimas	50 %	82	1	1	14 januari 2015
			18 december 2014	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Luxemburg	0,25 %	Ja	26 juni 2012	Deputeradekammaren	66,7 %	49	5	0	31 juli 2012
			3 juli 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas
Malta	0,07 %	Ja	6 juli 2012	representanthuset	50 %	25	0	0	19 juli 2012
Nederländerna	5,68 %	Ja	24 maj 2012	representanthuset	50 %	100	47	0	13 juli 2012
			3 juli 2012	Senat	50 %	50	23	0
			5 juli 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas
Portugal	2,49 %	Ja	13 april 2012	Republikens församling	50 %	204	24	2	4 juli 2012
			19 juni 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Slovakien	0,82 %	Ja	22 juni 2012	Nationalrådet	60% (absolut) min 90 röster	118	20	5	29 juni 2012
			9 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Slovenien	0,42 %	Ja	19 april 2012	nationell församling	50 %	74	0	1	30 maj 2012
			30 april 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Spanien	11,82 %	Ja	17 maj 2012	Deputeradekongressen	50% (absolut) min 176 röster	292	17	7	2 juli 2012
			6 juni 2012	Senat	50% (absolut) min 134 röster	237	1	0
			21 juni 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas

= Stater som anslutit sig till ESM

Ändring av artikel 136 i EUF-fördraget

Ändring av artikel 136 i EUF-fördraget

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Artikel 136 ändring
Signerad	25 mars 2011 ( 2011-03-25 )
Plats	Bryssel
Effektiv	1 maj 2013 ( 2013-05-01 )
Skick	Ratificering av alla EU-medlemsstater
Fester	Alla medlemsstater i Europeiska unionen (27)
Depositarie	Generalsekretariatet för Europeiska unionens råd
Fullständig text på Wikisource
Europeiska rådets beslut om ändring av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Undertecknande	Slutdatum _	Institution	Majoriteten behövs			AB	Deponerad	Ref.
Österrike	6 juli 2012	Förbundsrådet	66,7 %	45	10		30 juli 2012
	4 juli 2012	Nationalrådet	66,7 %	125	53
	17 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Belgien	10 maj 2012	Senat	50 %	54	4	2	16 juli 2012
	14 juni 2012	Representantkammaren	50 %	110	14	2
	9 juli 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas
	11 januari 2012	Vallonska parlamentet (regionalt)	50 %	70	0	0
	19 mars 2012	tysktalande gemenskap	50 %	21	2	1
	20 december 2011	franska gemenskapen	50 %	82	0	0
	2 mars 2012	Bryssels regionala parlament	50 %	73	2	0
	30 mars 2012	CCC United Assembly	50 %	73	2	1
	27 juni 2012	Det flamländska parlamentet (regionalt) (gemenskapsfrågor)	50 %	74	17	5
			50 %	78	17	6
Bulgarien	13 juli 2012	nationell församling	50 %	84	2	14	6 augusti 2012
	23 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Cypern	30 maj 2012	representanthuset	50 %				3 juli 2012
	22 juni 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Tjeckien	25 april 2012	Senat	60% (absolut) min 49 röster	49	9	4	23 april 2013
	5 juni 2012	Deputeradekammaren	60% (absolut) min 120 röster	140	18	31
	3 april 2013	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Danmark	23 februari 2012	Folketinget	50 %	82	21	5	7 maj 2012
	21 mars 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas
Estland	8 augusti 2012	Riigikogu	50 %	86	0	2	7 september 2012
	14 augusti 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Finland	9 maj 2012	Parlament	50 %	120	33	0	29 maj 2012
	25 maj 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Frankrike	28 februari 2012	Senat	50 %	168	27	138	2 april 2012
	21 februari 2012	nationell församling	50 %	256	44	131
	7 mars 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Tyskland	29 juni 2012	Bundesrat	66,7 %	65	0	4	27 september 2012
	29 juni 2012	förbundsdagen	66,7 %	504	97	1
	13 september 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Grekland	28 mars 2012	Parlament	50 %	194	59	0	17 april 2012
Ungern	27 februari 2012	nationell församling	66,7 %	320	40	0	19 april 2012
	5 mars 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Irland	27 juni 2012	Senat	50 %	passerade			1 augusti 2012
	19 juni 2012	Dáil	50 %	passerade
	3 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Italien	12 juli 2012	Senat	50 %	230	22	14	25 september 2012
	19 juli 2012	Deputeradekammaren	50 %	380	59	36
	23 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Lettland	19 april 2012	Parlament	50 %	79	0	0	24 maj 2012
	9 maj 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Litauen	12 juni 2012	Seimas	50% min 57 röster	81	0	8	6 juli 2012
	21 juni 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Luxemburg	26 juni 2012	Deputeradekammaren	66,7 %	48	5	0	24 juli 2012
	3 juli 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas
Malta	2 oktober 2012	representanthuset	50 %	passerade			9 oktober 2012
Nederländerna	3 juli 2012	Senat	50 %	50	23	0	20 september 2012
	24 maj 2012	representanthuset	50 %	100	46	0
	5 juli 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas
Polen	30 maj 2012	Senat	50 %	55	30	0	13 november 2012
	11 maj 2012	Sejm	50 %	294	155	1
	26 juni 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Portugal	9 december 2011	hopsättning	50 %				6 februari 2012
	2 februari 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Rumänien	12 juni 2012	Senat	66,7% (absolut) min 306 röster	307 (67,0 %)	1	0	11 juli 2012
		representanthuset
	19 juni 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Slovakien	15 maj 2012	Nationalrådet	60% (absolut) min 90 röster	130	11	1	13 juni 2012
	9 juli 2012	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Slovenien	15 juli 2011	nationell församling	50 %	80	0	3	17 oktober 2011
	25 juli 2011	Presidentens samtycke	-	Beviljas
Spanien	6 juni 2012	Senat	50% (absolut) min 134 röster	234	1	0	15 juni 2012
	17 maj 2012	Deputeradekongressen	50% (absolut) min 176 röster	292	17	7
		Kungligt samtycke	-	Beviljas
Sverige	30 maj 2012	Riksdagen	50 %	295	19	0	15 juni 2012
Storbritannien	10 september 2012	Underhuset	50 %	passerade			12 november 2012
	4 juli 2012	brittiska överhuset	50 %	passerade
	31 oktober 2012	Kungligt samtycke	-	Beviljas

Ratificeringsprocess

Österrike

Oppositionspartierna FPÖ , BZÖ och Miljöpartiet hotade att inleda en konstitutionell utmaning mot den europeiska finanspakten , där FPÖ också hade för avsikt att utmana ESM. Kärntens frihetsparti , det största partiet i delstatsförsamlingen i Kärnten , tillkännagav också sin avsikt att utmana Österrikes ratificering av ESM. Inga fall kan inledas innan fördragen har offentliggjorts i Österrikes officiella tidning , vilket inte förväntas förrän de träder i kraft. Författningsdomstolens ordförande Gerhart Holzinger uttalade att domstolen kan ta tre till sex månader att avkunna en dom, och att den "inte kan avskaffa ESM-pakten utan vi skulle bara slå fast att avtalet i denna pakt var grundlagsstridigt". Om domstolen fann ratificeringen grundlagsstridig, uppgav Holzinger att regeringen måste "antingen trotsa konstitutionen på ett eller annat sätt, eller förhandla i efterhand med de andra partierna i pakten".

I oktober 2012 lämnade Heinz-Christian Strache , ledare för FPÖ, officiellt in en individuell konstitutionell utmaning mot ESM, och Kärntens regering röstade för att inleda sitt eget ärende. Den österrikiska författningsdomstolen beslutade den 25 februari 2013 att Straches framställning var otillåtlig av processuella skäl och inledde överläggningar om klagomålet från Kärnten den 6 mars med en offentlig förhandling. Den 3 april 2013 avslog domstolen fallet, som hävdade att fördraget tvingade Österrike att göra obegränsade betalningar till ESM, och slog fast att fördraget inte var grundlagsstridigt.

Tjeckien

Ändringen av EUF-fördraget antogs av den tjeckiska senaten den 25 april 2012 och deputeradekammaren den 5 juni 2012. Den 6 december uppmanade senaten dåvarande president Václav Klaus att ge sitt samtycke och hävdade att han är konstitutionellt skyldig att göra det "utan onödigt försening" efter att båda husen har gett sitt godkännande. Klaus svarade dock nästa dag med att säga "Jag kommer aldrig att underteckna ett så monstruöst fördrag". I mars 2013 röstade den tjeckiska senaten för att åtala Klaus för högförräderi , delvis på grund av hans vägran att underteckna ändringen av EUF-fördraget, även om Tjeckiens författningsdomstol avvisade anklagelserna av processuella skäl eftersom motionen antogs endast 3 dagar före Klaus ersattes som president av Miloš Zeman , vinnaren av presidentvalet i januari som Klaus var begränsad från att delta i. Zeman, som anses vara "pro-EU", meddelade kort efter tillträdet att han skulle "respektera parlamentets beslut" " och gav sitt samtycke till ändringen av EUF-fördraget under Europeiska kommissionens ordförande Jose Barrosos besök i Tjeckien den 3 april.

Estland

Den estniska justitiekanslern drog slutsatsen att artikel 4.4 i ESM-fördraget kan bryta mot Estlands konstitution och inte kunde ratificeras av parlamentet i dess nuvarande form. Kanslern krävde att Estlands regering skulle återuppta förhandlingarna om fördraget. Ärendet prövades av Estlands högsta domstol och ett beslut fattades den 12 juli 2012. Med knappa 10-9 röster avslog domstolen förbundskanslerns ansökan och fastställde att även om artikel 4.4 begränsar den ekonomiska kompetensen för det estniska parlamentet, rättsstatsprincipen och Estlands suveränitet bryter den inte mot konstitutionen. Domstolen slog fast att det är upp till parlamentet att besluta om Estland ansluter sig till ESM.

Tyskland

Ett antal medborgare, flera parlamentsledamöter och Die Linke -partiet i förbundsdagen ifrågasatte ESM:s konstitutionella grund och begärde att författningsdomstolen skulle utfärda ett preliminärt föreläggande som förbjöd president Joachim Gauck att underteckna fördraget. Ordföranden förklarade att han skulle skjuta upp sin underskrift till efter det att domstolen hade fattat beslut om föreläggandet. Om föreläggandet avslogs skulle presidenten underteckna fördraget, medan om domstolen beviljade föreläggandet skulle sakfrågan avgöras medan ratificeringen förblev på is. Om domstolen slutligen beslutade att fördraget var grundlagsstridigt kunde fördraget inte träda i kraft i sin nuvarande form. Domstolen hörde muntliga argument den 10 juli 2012. En grupp tyska akademiker överklagade till domstolen och begärde att beslutet skulle skjutas upp tills EG-domstolen hade meddelat en dom om lagligheten av fördraget i det fall som hänskjutits till den av Irish Supreme Domstol. Även om detta kunde ha försenat ratificeringen med månader, sa en talesman för domstolen att "vår uppfattning är att domstolens beslut kommer att gå vidare". Efter att Europeiska centralbanken tillkännagav sin avsikt att köpa obegränsade mängder statsobligationer från oroliga ESM-stater, inleddes ytterligare en domstolsutmaning och begärde att ratificeringen skulle upphöra tills detta beslut hävdes. Även om domstolen snabbt avvisade det här fallet på processuella grunder, uteslöt den inte möjligheten att ärendet kunde lämnas in på nytt.

Den 12 september vägrade domstolen att bevilja ett föreläggande, men ställde flera villkor för ratificering. Argumentet att alla framtida ESM-räddningspaket bör godkännas individuellt av det tyska parlamentet bekräftades av domstolen. Domstolen fann dock att argumentet att fördraget skulle tillåta ESM att låna medel direkt från ECB inte var giltigt, eftersom detta var oförenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt . Slutligen föreskrev domstolen att Tyskland måste bifoga en tolkningsförklaring till sitt instrument för ratificering av fördraget som förklarar att deras ansvar är begränsat till de 190 miljarder euro som åtagits i fördraget om inte en ökning godkänns av det tyska parlamentet, och att sekretessen för information från ESM kommer inte att hindra det tyska parlamentet från att informeras om hur ESM fungerar. Vidare uttalade domstolen att "Tyskland måste uttrycka att man inte vill vara bundet av ESM-fördraget i dess helhet, om de reservationer som gjorts av landet skulle visa sig vara ineffektiva." Den 27 september 2012 antog länderna i euroområdet en gemensam tolkningsförklaring av ESM-fördraget som formaliserar den "tyska tolkningen". Efter att en tysk domstol avvisat ett överklagande i sista minuten och hävdade att denna förklaring inte uppfyllde de uppställda kraven, slutförde Tyskland sin ratificering av fördraget. Domstolen hörde muntliga argument om fallets meriter och ECB:s OMT-program för obligationsköp för länder som lämnar ESM:s finansiella stödprogram den 11–12 juni 2013, med ett slutgiltigt beslut som ursprungligen förväntades under hösten 2013 men som senare skjuts tillbaka till 2014. I början av februari 2014 meddelade domstolen att de hänskjutit frågan om OMT-programmet till EU-domstolen och den 18 mars släppte domstolen sitt beslut som fann att alla klagomål mot ESM-fördraget var antingen otillåtliga eller ogrundade.

Irland

Thomas Pringle , en oberoende medlem av Oireachtas , ifrågasatte lagligheten av ESM-fördraget enligt både irländsk och EU-lagstiftning. Den 9 juli 2012 högsta domstolens domare Mary Laffoy att ESM-fördraget varken bröt mot EU eller irländsk lag. Hon bad dock EG-domstolen om ett förhandsavgörande om lagligheten av ratificeringen av ESM-fördraget före ikraftträdandet av ändringen av EUF-fördraget, som var planerad till den 1 januari 2013 och avsedd att ge det mellanstatliga ESM-fördraget ett rättslig grund inom EU-rätten. Pringle överklagade High Courts beslut till Högsta domstolen . Överklagandet inleddes den 24 juli 2012 och den 31 juli beslutade domstolen att ESM-fördraget inte innebar en överföring av suveränitet så att det skulle kräva en ändring av konstitutionen (vilket endast är möjligt om det godkänns genom en folkomröstning), och på dessa grunder. avslog Pringles ansökan om ett föreläggande för att hindra regeringen från att ratificera ESM-fördraget. Den irländska högsta domstolen hänvisade emellertid tre frågor om EU-rätt till EG- domstolen :

1. Är EU:s rådsbeslut av den 25 mars 2011 (att ändra artikel 136 i EUF-fördraget den 1 januari 2013) giltigt?
2. Om så är fallet, har ett medlemsland rätt att ansluta sig till ESM innan beslutet träder i kraft?
3. Är ESM-fördraget förenligt med EU-lagstiftningen?

Den irländska högsta domstolen begärde att fallet skulle prövas skyndsamt, och EG-domstolen gick den 4 oktober med på att handlägga ärendet enligt ett påskyndat förfarande, med en endagsförhandling planerad till den 23 oktober 2012. Pringle uppgav att om han vann målet, skulle alla ESM-medlemmar skulle behöva upphöra med sitt medlemskap och avsluta ESM som en mellanstatlig organisation. Den 27 november 2012 avkunnade emellertid EG-domstolen sin dom och besvarade alla frågor som ställdes till den på ett jakande sätt och avvisade därmed Pringles invändning. EG-domstolen fann att ändringen av EUF-fördraget inte utökade EU:s behörighet, och därför var användningen av det förenklade förfarandet för fördragsändring laglig. Dessutom slog domen fast att ESM-fördraget inte åsidosatte någon befintlig EU-lag och därmed fick medlemsländerna ansluta sig och anta ESM-fördraget oberoende av om ändringen av EUF-fördraget hade ratificerats. Den framhöll också att ESM-fördraget i princip ersatte den mellanstatliga tillfälliga EFSF och EU-lagstiftningen EFSM, och att det inte begränsar EU:s behörighet att införa en liknande stödmekanism i framtiden.

Polen

Oppositionen mot regeringen lade den 11 januari 2012 fram ett utkast till proposition som beskriver att ett konstitutionellt ratificeringsförfarande med godkännande av en kvalificerad majoritet på 2/3 av medlemmarna i Sejmen , vilket krävs för ratificering av internationella fördrag som överför politisk makt till ett internationellt organ, bör användas för ändringen av EUF-fördraget. Detta förslag förkastades den 10 maj 2012 genom omröstning i Sejm, och fördraget godkändes därefter med enkel majoritet den 11 maj 2012 med en röst på 63,9 % för. Medlemmar av oppositionspartiet Lag och rättvisa lämnade in ett klagomål till Republiken Polens konstitutionella domstol den 26 juli 2012 och begärde att lagförslaget som ratificerar fördraget skulle förklaras olagligt eftersom det inte hade antagits med kvalificerad majoritet. Handläggningen av målet inleddes den 1 augusti 2012. Sejmen offentliggjorde sitt yttrande i ärendet den 11 februari 2013, som uppmanade författningsdomstolen att förklara att lagförslaget inte var oförenligt med grundlagen och begärde att förfarandet vid nämnden skulle ställas in. . Efter en förhandling den 26 juni 2013 beslutade tribunalen att det ratificeringsförfarande som användes inte stred mot grundlagen.

externa länkar

• Officiell hemsida
• Fördragstext
• ESM förklarade