Europeiska åklagarmyndigheten
 | |
| Kroppsöversikt | |
|---|---|
| Bildas | 2017 |
| Jurisdiktion | europeiska unionen |
| Huvudkontor | Kirchberg , Luxemburg stad , Luxemburg |
| Kroppsledare |
|
| Hemsida | |
Europeiska åklagarmyndigheten ( EPPO ) är ett oberoende organ inom Europeiska unionen (EU) med juridisk personlighet , inrättat enligt Lissabonfördraget mellan 22 av EU:s 27 stater enligt metoden för utökat samarbete . Den är baserad i Kirchberg , Luxemburg stad tillsammans med Europeiska unionens domstol (CJEU) och Europeiska revisionsrätten (ECA).
Historia
Tidiga förslag
Den fick starkt stöd av den tidigare kommissionären för rättvisa, frihet och säkerhet, Franco Frattini, som en del av planerna på att stärka Eurojust-byrån. Frattini uppgav i augusti 2007 att han är "övertygad om att Europa kommer att ha sin allmänna åklagare i framtiden" och föreslog att kommissionen bara väntade på att fördraget skulle träda i kraft. Han konstaterade att en åklagare "kan visa sig vara användbar" inom områden "där viktiga europeiska intressen står på spel", nämligen i hanteringen av ekonomisk brottslighet, bedrägerier och förfalskning på europeisk nivå.
Undertecknandet, i slutet av 2007, av Lissabonfördraget av alla EU:s medlemsstater, som uttryckligen hänvisar till idén att skapa en europeisk åklagarmyndighet för att bekämpa brott som påverkar unionens ekonomiska intressen och, i förekommande fall, för att bekämpa allvarlig brottslighet med gränsöverskridande dimension, resulterade i avslutandet av ett internationellt seminarium i Madrid för att studera den nya institutionen och möjligheterna för dess genomförande. Seminariet kallades in av den spanske justitieministern Cándido Conde-Pumpido och leddes av åklagarna Jorge Espina och Isabel Vicente Carbajosa. Presentationerna, diskussionerna och slutsatserna från mötet samlades i en bok, "The future European Public Procureur's Office", på engelska och spanska, och har hittills tjänat som vägledning för de förslag och jobb som har utförts i genomförandet av detta institution.
Efter blankningen av vissa finansiella produkter från euroområdet 2009 och 10 föreslog Spanien att EU skulle anta bestämmelsen om den europeiska åklagarmyndigheten så att posten skulle kunna samordna rättsliga åtgärder som vedergällning. "Spanien vill att Europeiska unionen ska använda en planerad åklagarmyndighet för regionen för att skydda eurovalutan mot spekulanter", sa den spanska åklagaren Cándido Conde-Pumpido i mars 2010.
I mars 2010 nämnde Eurojust den europeiska åklagarmyndigheten som en potentiell lösning på problemet med gränsöverskridande brottslighet i EU. Trots motstånd från vissa medlemsländer som ser att det inkräktar på deras suveränitet (delvis på grund av den nödvändiga harmoniseringen av rättsliga koder), tillsatte Eurojust en arbetsgrupp för att studera idén.
Spanska ordförandeskapets utkast till genomförandet av EPPO
I mars 2010, under det spanska ordförandeskapet, lanserade den spanske justitiekanslern Cándido Conde-Pumpido officiellt ett utkast för genomförandet av den europeiska åklagaren, i enlighet med bestämmelsen i artikel 86 i Lissabonfördraget. Conde-Pumpido, som talade med ordföranden för EU-kommissionen för rättsliga och inrikes frågor, Juan Fernando López Aguilar , och den spanska utrikesministern för Europeiska unionen (SEUE), Diego Lopez Garrido , presenterade ett tekniskt projekt, utvecklat från slutsatserna från den internationella konferens som sammankallades av den spanska åklagaren 2008 och 2009, som skulle diskuteras senare i rådet i Luxemburg.
Skapandet av denna institution diskuterades därefter, enligt det spanska förslaget, vid mötet för justitie- och inrikesministrarna i Luxemburg den 27 april 2010, men genomförandet avbröts tills en ny diskussion 2013.
Seminarium för det belgiska ordförandeskapet och Eurojust i Brygge
Den 21 och 22 september 2010 höll Eurojust, i samarbete med det belgiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, ett strategiskt seminarium, "Eurojust och Lissabonfördraget: mot effektivare åtgärder", "Inrättande av den europeiska åklagarmyndigheten Kontor från Eurojust?", vid College of Europe i Brygge , Belgien.
Målen för seminariet var utvecklingen av Eurojust i ljuset av Lissabonfördraget och det eventuella inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet från Eurojust enligt artikel 86 i EUF-fördraget.
Barroso-kommissionens förslag
Europeiska kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso sade den 12 september 2012 i sitt tal till Europaparlamentet om unionens tillstånd att nästa presentation av ett förslag om inrättande av en europeisk åklagare snart skulle komma, baserat på "åtagande att upprätthålla rättsstatsprincipen".
Den 17 juli 2013 föreslog Europeiska kommissionen , på initiativ av vice ordförande Viviane Reding och kommissionär Algirdas Semeta , en förordning om inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet (EPPO).
Förslaget diskuterades sedan av företrädare för EU-medlemsstaternas experter enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 86 i fördraget. Följande tre huvudalternativ övervägdes inom ramen för alternativen när det gäller omfattningen av initiativet för att ta itu med brott mot PIF (skydd av ekonomiska intressen):
- Att inte göra någonting – brottsutredningar av PIF-brott utförs (fortfarande) uteslutande av medlemsstaternas myndigheter;
- Inrätta EPPO med ett begränsat mandat (PIF-brott) – EPPO har prioriterad kompetens att beordra utredningar och rikta lagföring av PIF-brott
- Inrätta EPPO med utökat mandat (PIF-brott och allvarliga gränsöverskridande brott) – EPPO har exklusiv/delad kompetens att beordra utredningar och direkta åtal av PIF-brott och andra allvarliga gränsöverskridande brott (penningtvätt, korruption, bokföringsbrott) .
Utöver dessa tre alternativ när det gäller omfattning behövde kommissionen överväga en rad viktiga rättsliga, institutionella och organisatoriska frågor (förhållande till Eurojust, OLAF, nationella myndigheter, domstolsprövning) som skulle kunna formuleras som underalternativ. Dessutom behövde särskilda procedurfrågor (EP-medverkan, lagstiftningsprocess, tänk om kraven på enhällighet inte uppfylls, utökat samarbete med vilka medlemsstater etc.) beaktas i dessa alternativ. I enlighet med artikel 86 skulle förslaget kunna innehålla en eller flera förordningar som täcker olika aspekter av inrättandet av en EPPO. Mjuka rättsinstrument var inte relevanta eftersom det behövdes lagstiftningsåtgärder för att ta itu med brott och brottsbekämpning.
Sannolika effekter kommer att omfatta ett mer effektivt, avskräckande och likvärdigt straffrättsligt skydd av unionens ekonomiska intressen. Oegentligheter som påverkar den europeiska budgeten kan uppgå till eller överstiga 1 miljard euro per år, varav cirka 280 miljoner euro skulle kunna misstänkas för EU-bedrägerifall som ska utredas inom EPPO:s behörighet. Detta belopp skulle kunna minskas avsevärt om EPPO skulle leda utredningar och åtal i hela EU och agera i alla fall av PIF-brott. Dessutom kan stordriftsfördelar uppnås till förmån för de deltagande medlemsstaternas rättsbudgetar, på grund av en rationalisering av de rättsliga förfarandena som involverar EU:s ekonomiska intressen i hela EU.
Beroende på hur förhållandet mellan EPPO och de nationella myndigheterna skulle definieras, skulle konsekvenserna i första hand drabba nationella polis- och rättsliga myndigheter, som säkerligen skulle behöva klara av det nya ramverket för utredningar och åtal som beordrats av EPPO. Den administrativa bördan skulle bero på de nya förbindelser som upprättats mellan EPPO och de nationella myndigheterna och om initiativet skulle ålägga medlemsstaterna nya informationsskyldigheter.
Det förberedande arbetet, särskilt grönboken från 2001 om inrättandet av en europeisk åklagare, beaktades. Befintliga studier och utvärderingar, särskilt studien om straffrättssystem, Euroneeds-studien, reglerna för förundersökningsmodellen, det spanska ordförandeskapets rapport, som officiellt lanserades i Bryssel i mars 2010, etc. och studier om Eurojust, gav värdefull input.
nationella och europeiska parlament
I november 2013 drog kommissionen slutsatsen att inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet överensstämde med "subsidiaritetsprincipen" i en rapport som behandlade frågan, efter att den tagits upp av 14 nationella parlamentariska kammare i 11 medlemsstater. Europaparlamentet röstade därefter för kommissionens förslag att inrätta organet. enades Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om att utse Laura Codruța Kövesi till europeisk chefsåklagare.
Roll och struktur
EPPO:s roll är att utreda och åtala bedrägerier mot EU:s budget och andra brott mot EU:s ekonomiska intressen, inklusive bedrägerier rörande EU-medel på över 10 000 euro och gränsöverskridande momsbedrägerifall som involverar skadestånd över 10 miljoner euro. Tidigare var det bara statliga myndigheter som kunde utreda och åtala dessa brott och kunde inte agera utanför deras gränser. OLAF , Eurojust och Europol hade inte heller någon förmåga att agera. Organet är avsett att vara decentraliserat, baserat på europeiska delegerade åklagare i varje deltagande medlemsstat. Det centrala kontoret består av en europeisk chefsåklagare med stöd av 22 europeiska åklagare, samt teknisk personal och utredningspersonal. EPPO kan begära att en misstänkt grips, men detta måste bekräftas av den relevanta statliga myndigheten.
EPPO har en tvåtrött struktur och beskrivs som en hybriduppställning. Den europeiska chefsåklagaren leder EPPO, företräder den externt och presiderar över dess college. Två ställföreträdare bistår chefsåklagaren och fungerar som europeisk chefsåklagare i chefsåklagarens frånvaro. Fastställandet av EPPO:s arbetsspråk är en beslutsfråga för EPPO:s kollegium. Sedan den 30 september 2020 har art. I punkt 1 i EPPO:s beslut 002/2020 fastställs att engelska är arbetsspråket för operativ och administrativ verksamhet. Enligt art. 1.2 i samma beslut ska franska språket användas tillsammans med engelska i kommunikationen med EG-domstolen.
Under inrättandet av EPPO utförde en tillfällig direktör uppgifterna enligt art. 20 i förordning (EU) 2017/1939. Enligt art. 20 para. 1 lit. a i förordning (EU) 2017/1939 skulle en tjänsteman vid kommissionen utses till interimsdirektör efter samråd med rådet. Han ansvarade för den interimistiska administrativa apparaten och åtog sig exempelvis rekrytering (tjänstekontrakt etc.), se art. 20 (2) i förordning (EU) 2017/1939 och tillhandahållande av finansiell likviditet för den inledande fasen av EPPO samt sökandet efter en lämplig plats i Luxemburg.
Högskolan (styrande organ)
EPPO:s kollegium består av den europeiska chefsåklagaren och en europeisk åklagare per deltagande medlemsstat – varav två fungerar som ställföreträdare för den europeiska chefsåklagaren.
Europeiska åklagare
De europeiska åklagarna skiljer sig från de europeiska delegerade åklagarna och den europeiska chefsåklagaren. De europeiska åklagarna övervakar de europeiska delegerade åklagarna, som genomför utredningar på plats i de deltagande medlemsstaterna. [ citat behövs ] I slutet av juli 2020 utsågs den första kohorten av europeiska åklagare av EU:s råd. Den 28 september 2020 svors de europeiska allmänna åklagarna in inför den ansvariga domaren vid EG-domstolen.
Kollegiets beslut baseras på interna beslutsregler (Procedurregler).
EPPO:s ständiga kamrar
EPPO:s ständiga kamrar består var och en av tre ledamöter. De är två europeiska åklagare och, som ordförande, den europeiska chefsåklagaren eller en av hans/hennes ställföreträdare, eller en europeisk åklagare, jfr. Konst. 10 i EPPO-förordningen. Kamrarna ansvarar för att kontrollera utredningarna av de europeiska delegerade åklagarna. Kammarkollegiet beslutar framför allt om väckande av åtal eller om avbrytande av förfaranden. Rätten att åberopa art. 27 i förordning (EU) 2017/1939 kan också förordnas av kammaren.
Europeiska delegerade åklagare (kärnan i EPPO:s utredningsarbete)
Om man tittar på EPPO:s struktur hierarkiskt ligger de europeiska delegerade åklagarna under de ständiga kamrarna. De europeiska delegerade åklagarna utför sitt arbete lokalt, i sina respektive medlemsländer. I sitt arbete är de oberoende, det vill säga fria från instruktioner från nationella myndigheter. På nationell nivå är de europeiska delegerade åklagarna ansvariga för att lagföra PIF-brott (se Brodowski för en översikt). Enligt ett internt EPPO-avtal kommer det att finnas 140 europeiska delegerade åklagare i medlemsländerna.
Tabellen nedan visar antalet kandidater som föreslås och utses per land (från och med den 2 augusti 2021):
| Land | Kandidater föreslagna | Kandidater utsedda av EPPO:s kollegium | Började arbeta för EPPO |
|---|---|---|---|
| Österrike | 2 | 2 | 0 |
| Belgien | 2 | 2 | 1 |
| Bulgarien | 10 | 4 | 3 |
| Kroatien | 2 | 2 | 2 |
| Cypern | 2 | 2 | 0 |
| Tjeckien | 5 | 5 | 5 |
| Estland | 2 | 2 | 2 |
| Finland | 1 | 1 | 0 |
| Frankrike | 5 | 4 | 4 |
| Tyskland | 11 | 11 | 11 |
| Grekland | 7 | 5 | 0 |
| Italien | 15 | 15 | 15 |
| Lettland | 4 | 4 | 4 |
| Litauen | 4 | 3 | 3 |
| Luxemburg | 2 | 2 | 0 |
| Malta | 2 | 2 | 2 |
| Nederländerna | 2 | 2 | 2 |
| Portugal | 4 | 4 | 4 |
| Rumänien | 7 | 7 | 6 |
| Slovakien | 5 | 5 | 5 |
| Slovenien | 0 | 0 | 0 |
| Spanien | 5 | 5 | 6 |
Källa: EPPO News "European Delegated Prosecutors Overview per Country"
Den finska fördröjningen
När EPPO inledde sin verksamhet den 1 juni 2021 hade Finland och Slovenien misslyckats med att utse sina respektive europeiska delegerade åklagare. I Finland berodde förseningen på en debatt mellan den finska regeringen som bara ville tillsätta deltidsåklagare på grund av en låg förväntad arbetsbelastning, medan den europeiska chefsåklagaren Laura Kövesi insisterade på att alla europeiska delegerade åklagare skulle arbeta på ett heltidskontrakt. En kompromiss utarbetades i början av juni 2021 och kollegiet utsåg den finska europeiska åklagaren en månad senare.
Janša-utnämningsaffären
Strax före det upprepade uppskjutna men sedan fastställda startdatumet för EPPO den 1 juni 2021, visade det sig att Sloveniens tillförordnade regeringschef Janez Janša förhindrade valet och nomineringen av två slovenska europeiska delegerade åklagare. I kölvattnet av detta avgick Sloveniens dåvarande justitieminister Lilijana Kozlovič från sin post den 27 maj 2021. Kozlovič tillhör det mindre regeringspartiet SMC, och hade bett det oberoende åklagarrådet att utse två lämpliga kandidater. ORF och andra medier rapporterade att Janša kan ha motsatt sig nomineringen av de två åklagarna eftersom de också varit inblandade i utredningar mot honom tidigare. Zdravko Počivalšek , Sloveniens ekonomiminister och chef för koalitionspartiet SMC, ingrep också i tvisten. Počivalšek ansåg att Janšas utnämning av endast en europeisk delegerad åklagare från Slovenien - den kompromiss Didier Reynders , EU:s justitiekommissionär, hade föreslagit som en interimslösning - var ett överskridande av kompetensen från regeringen, den regering som han själv tillhör. Počivalšek kritiserade EU för att ha utövat påtryckningar i frågan om den förhastade utnämningen av de europeiska delegerade åklagarna och påpekade att deltagandet i EU-myndigheten var frivilligt. Den europeiska chefsåklagaren kontrade och hänvisade till den mycket långa förberedelsetiden. Hon anser att den uteblivna eller otidiga utnämningen är ett dåligt omen så att säga.
Frågan fick framträdande plats då den sammanföll med att Slovenien tog över det roterande ordförandeskapet i EU:s råd den 1 juli 2021, vilket fick många ledamöter av Europaparlamentet och till och med Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att uppmana Janša att snabbt utse slovenien . Europeiska delegerade åklagare under en parlamentarisk plenardebatt.
Lagstiftningsförfarande genom utökat samarbete
EU -kommissionen föreslog en förordning om inrättande av en allmän åklagarmyndighet den 17 juli 2013, baserad på ett mandat i Lissabonfördraget att inrätta ett sådant kontor. Den 7 februari 2017 drog rådet dock slutsatsen att det inte fanns någon konsensus bland medlemsländerna om den föreslagna förordningen. Som ett resultat av detta begärde 17 EU-medlemsstater (Österrike, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Spanien) den 14 februari 2017 att förslaget hänskjutas till Europeiska rådet för behandling. Efter att ingen överenskommelse nåddes vid Europeiska rådet den 9 mars 2017, meddelade 16 medlemsländer (de tidigare 17 mindre Österrike, Estland och Lettland samt Cypern och Portugal) Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 3 april 2017 att de skulle fortsätta med att inrätta EPPO genom att använda förstärkt samarbete . Detta gjordes enligt artikel 86 i EUF-fördraget , som möjliggör ett förenklat förfarande för fördjupat samarbete som inte kräver tillstånd från rådet för att fortsätta. De deltagande medlemsländerna enades om lagtexten för att inrätta EPPO den 8 juni 2017. Vid det här laget hade Lettland och Estland börjat delta i förfarandet för utökat samarbete. Förslaget godkändes av EU-parlamentet den 5 oktober 2017 och den 12 oktober 2017 fick förordningen slutgiltigt godkännande av de 20 deltagande medlemsländerna, som vuxit till att omfatta Österrike och Italien. EPPO hade inte behörighet att börja utreda eller åtala brott förrän ett beslut från kommissionen godkände detta, vilket enligt förordningens villkor inte kunde ske förrän 3 år efter förordningens ikraftträdande i november 2017. Den 6 maj 2021 antogs kommissionens beslut om att inleda operationer, med startdatum den 1 juni 2021.
EPPO medlemmar
22 EU-medlemsländer deltar i det fördjupade samarbetet . Den ursprungliga förordningen anslöt sig till 20 medlemsländer. Andra medlemsländer, förutom Danmark som har en opt-out från området för frihet, säkerhet och rättvisa ( AFSJ), får ansluta sig senare. (Irland har också en opt-out från AFSJ, men formen för dess opt-out är mer flexibel, vilket ger det möjlighet att välja in från fall till fall.)
Efter att Rutte III-kabinettet tillträdde begärde Nederländerna officiellt att få gå med i EPPO den 14 maj 2018. Deras deltagande godkändes av kommissionen den 1 augusti 2018. Malta begärde att få gå med den 14 juni 2018 och deras deltagande godkändes den 7 augusti 2018 I ett tal i april 2019 uppgav Stefan Löfven , Sveriges statsminister , att han skulle rekommendera Sveriges riksdag att landet går med i EPPO. Den 13 november 2019 förklarade han på uppdrag av sin regering att anslutning till EPPO är det första av tre mål för EU-politiken för hans regering. Enligt kommissionen angav den svenska regeringen att Sverige planerade att ansluta sig någon gång 2022.
Medlemmar
Icke-deltagare (kan gå med när som helst)
Välj bort AFSJ
Rättslig grund
EPPO föreskrivs i artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genom Lissabonfördraget. I artikeln står följande:
Etablering
- Europeiska unionens råd får genom ett särskilt lagstiftningsförfarande inrätta en europeisk åklagarmyndighet på grundval av Eurojust .
- Europaparlamentets godkännande .
- Om rådet inte kan nå enhällighet kan en grupp på minst nio medlemsländer hänskjuta ett utkast till Europeiska rådet .
- Dessa medlemsländer kan också gå vidare med att etablera ett utökat samarbete sinsemellan efter att ha informerat parlamentet, rådet och kommissionen.
Roll
- Byrån ska, i samarbete med Europol , ansvara för att utreda, åtala och ställa dem som har kopplingar till brott mot EU:s ekonomiska intressen inför rätta.
- Den ska utöva denna funktion i de relevanta nationella domstolarna.
- Reglerna för att inrätta kontoret ska fastställa regler för hur det utför sina uppgifter, inklusive tillåtligheten av bevis.
- Europeiska rådet kan ändra fördraget, efter att ha hört kommissionen och fått parlamentets godkännande, för att utvidga dess befogenheter till att omfatta grov gränsöverskridande brottslighet.
Lista över europeiska chefsåklagare
| Nr | Porträtt | namn | Termin | Hemland |
|---|---|---|---|---|
| 1 |
_(41296108950)_(cropped).jpg)
|
Laura Codruța Kövesi | 31 oktober 2019 – nu | Rumänien |
Utsikter för framtiden
Än så länge är EPPO:s begränsade uppdrag att utreda, åtala och döma, inför nationella domstolar, personer som misstänks för brott som påverkar unionens ekonomiska intressen. Det så kallade "PIF-direktivet" anger vilka dessa brott är. Men EPPO:s uppdrag kan komma att utvidgas i framtiden till att omfatta andra allvarliga gränsöverskridande brott. EPPO:s uppgifter utförs av europeiska delegerade åklagare i de deltagande medlemsstaterna som har samma befogenheter som nationella allmänna åklagare utöver de befogenheter som de tilldelas enligt unionsrätten. Till exempel kan den europeiska delegerade åklagaren utfärda en EAW eller begära att en behörig nationell rättslig myndighet utfärdar en EAW.
Se även
externa länkar
Media relaterade till den europeiska åklagarmyndigheten på Wikimedia Commons
