Isaac Abarbanel

Don Isaac Abarbanel
Abravanel.JPG
Isaac Abarbanel, 1500-talsskildring
Född
Isaac ben Judah Abarbanel

1437
Lissabon , kungariket Portugal
dog 1508 (70–71 år)
Venedig , Republiken Venedig
Epok Medeltida filosofi
Område judisk filosofi
Huvudintressen
 Religiös filosofi

Isaac ben Judah Abarbanel ( hebreiska : יצחק בן יהודה אברבנאל ;‎ 1437–1508), vanligen kallad Abarbanel ( אַבַּרבְּנְאֵל ‎) , även stavat Abravanel , Avravanel eller Abrabanel , var en portugisisk judisk statsman , finanskommentator och finanskommentator .

namn

Det finns en debatt om huruvida hans efternamn ska uttalas Abarbanel eller Abravanel . Det traditionella uttalet är Abarbanel . Modern vetenskaplig litteratur, sedan Graetz och Baer , ​​har mest använt Abravanel , men hans egen son Juda insisterade på Abarbanel , och Sefer HaTishbi av Elijah Levita , som var en närliggande samtida, två gånger vokaler namnet som Abarbinel (אַבַּרְבִּינֵאל).

Namnets etymologi är osäker. Vissa säger att det kommer från Ab Rabban El , som betyder "fader till Guds rabbiner", vilket tycks gynna uttalet "Abrabanel". [ citat behövs ]

Biografi

Abarbanel föddes i Lissabon , Portugal , i en av de äldsta och mest framstående iberiska judiska familjerna. familjen Abravanel , hade undkommit massakern i Kastilien 1391 . En elev av rabbinen i Lissabon, Joseph Chaim, blev han väl bevandrad i rabbinsk litteratur och i sin tids lärdom, och ägnade sina första år åt studiet av judisk filosofi . Abarbanel citeras för att ha sagt att han inkluderade Joseph ibn Shem-Tov som sin mentor. Vid 20 års ålder skrev han om den ursprungliga formen av de naturliga elementen, om religiösa frågor och profetior. Tillsammans med sina intellektuella förmågor visade han en fullständig behärskning av ekonomiska frågor. Detta uppmärksammades av kung Afonso V av Portugal , som anställde honom som kassör.

Han använde sin höga position, och den stora rikedom han hade ärvt från sin far, för att hjälpa sina medreligionister. När hans beskyddare Afonso intog staden Arzila i Marocko , stod de judiska fångarna inför att bli sålda som slavar. Abarbanel bidrog till stor del till de medel som behövdes för att befria dem, och ordnade personligen för insamlingar i hela Portugal. Han skrev också till sin lärde och rika vän, Vitale (Yehiel) Nissim da Pisa, på uppdrag av fångarna.

Efter Afonsos död var han tvungen att avsäga sig sitt ämbete, efter att ha anklagats av kung Johannes II för samförstånd med hertigen av Braganza , som hade avrättats på anklagelse om konspiration. Abarbanel, varnad i tid, räddade sig själv genom ett hastigt flyg till Kastilien 1483. Hans stora förmögenhet konfiskerades genom kungligt dekret.

I Toledo , hans nya hem, sysslade han till en början med bibelstudier och producerade under loppet av sex månader en omfattande kommentar till böckerna Josua, Domare och Samuel. Kort därefter trädde han dock i tjänst i Kastiliens hus. Tillsammans med sin vän, den inflytelserika converso Don Abraham Senior , från Segovia , åtog han sig att sköta inkomsterna och tillhandahålla proviant till den kungliga armén, kontrakt som han utförde till drottning Isabella I av Kastiliens tillfredsställelse .

Gravmärke i Padua

Under moriska kriget förskotterade Abarbanel avsevärda summor pengar till kungen. När judarna beordrades förvisade av de katolska monarker i Spanien med Alhambra-dekretet , gjorde han allt i sin makt för att få kungen att återkalla ediktet. Han erbjöd utan framgång kungen 30 000 dukater ($68 400 nominellt värde). Han lämnade Spanien tillsammans med sina medjudar och begav sig till Neapel, där han kort därefter trädde i kungens tjänst. En kort tid levde han ostört i frid, men när staden intogs av fransmännen, berövad alla sina ägodelar, följde han 1495 den unge kungen Alfonso till Messina , gick sedan till Korfu ; 1496 bosatte sig i Monopoli , och slutligen 1503 bosatte sig i Venedig , där hans tjänster användes för att förhandla fram ett kommersiellt fördrag mellan Portugal och den venetianska republiken.

Flera gånger under mitten till slutet av 1400-talet spenderade han personligen stora mängder av sina personliga förmögenheter för att muta de katolska monarker för att tillåta judarna att stanna kvar i Spanien. Abarbanel påstås ha erbjudit dem 600 000 kronor för upphävandet av ediktet. Ferdinand sägs också ha tvekat, men hindrades från att acceptera erbjudandet av Tomás de Torquemada , storinkvisitorn , som rusade in i den kungliga närvaron och kastade ett krucifix framför kungen och drottningen och frågade om de, liksom Judas , skulle förråda sin Herre för pengar. [ citat behövs ] Till slut lyckades han bara få datumet för utvisningen att förlängas med två dagar.

Han dog i Venedig 1508 och begravdes i Padua bredvid dess rabbi, Judah Minz . På grund av förstörelsen av den judiska kyrkogården där under belägringen av Padua 1509 är hans grav nu okänd. Ben från kyrkogården begravdes på nytt 1955, och det finns en tradition att resterna av Abarbanel och Minz är bland dem. Påstådda ättlingar till Abarbanel inkluderar den ryske författaren Boris Pasternak .

Arbetar

Abarbanel skrev många verk under sin livstid som ofta kategoriseras i tre grupper - exegetik , filosofi och apologetik . Hans filosofi handlade om vetenskaperna och hur det allmänna området förhåller sig till den judiska religionen och traditionerna, och hans apologetik försvarar idén om Messias i judendomen samtidigt som han kritiserar den kristna versionen. Abarbanels exegetiska skrifter skilde sig från de vanliga bibliska kommentarerna eftersom han tog sociala och politiska frågor i beaktande. Han trodde att enbart kommentarer inte var tillräckligt, utan att det judiska folkets faktiska liv också måste övervägas när man diskuterar ett så viktigt ämne som Bibeln . Han tog sig också tid att inkludera en introduktion om karaktären på varje bok som han kommenterade, såväl som dess sammansättningsdatum och den ursprungliga författarens avsikt att göra verken mer tillgängliga för den genomsnittliga läsaren.

Exeges

Titelsidan för den andra upplagan av Abarbanels kommentar om påskens Haggadah, Sefer Zebach Pesacḥ från 1545
Titelsidan för en hebreisk och latinsk upplaga från 1642 av Abarbanels kommentar till de mindre profeterna, Perush 'al Nevi'im ahronim

Abarbanel komponerade kommentarer till Toran och Nevi'im . Dessa publicerades i tre verk: "Perush" (kommentar) om Toran (Venedig, 1579); "Perush" på de tidigare profeterna (Pesaro, 1511?); "Perush" på de senare profeterna (Pesaro, 1520?).

Hans kommentarer är indelade i kapitel, som vart och ett föregås av en lista med frågor eller svårigheter som han försöker förklara under kapitlets gång. Detta gjorde det inte bara lättare för forskare att hitta svaren de letade efter, utan dessa listor över svårigheter hjälpte den genomsnittliga studenten att studera Abarbanels arbete. I hans kommentar till Toran har dessa frågor inget fast antal, ibland uppgår de till över 40, men i sin kommentar till profeterna begränsar han sig till sex. Abarbanel gick sällan in i världen av grammatiska eller filologiska undersökningar i samma veva som Abraham ibn Ezra eller David Kimhi före honom, istället fokuserade han på en innehållsbaserad undersökning av Skriften.

Ibland avviker Abarbanel från ämnet som diskuteras, särskilt i sin kommentar om Toran. Hans stil och presentationer är prolix och ofta repetitiva. Några av hans tolkningar härrör från predikningar som hölls i synagogan. Han bekämpade häftigt den extrema rationalismen av filosofisk tolkning, såväl som tolkningar baserade på filosofisk allegori. Samtidigt hade han själv, särskilt i sin kommentar till Toran, tillgripit åtskilliga tolkningar baserade på filosofi.

Hans motstånd mot filosofisk allegori måste också tillskrivas hans tids förhållanden, rädslan för att underminera den enkla judens obestridliga tro och faran för judisk överlevnad i exil. Detta förklarar också Abarbanels tro på de messianska begreppen judendom, såväl som hans behov av att göra sitt arbete tillgängligt för alla judar istället för att bara skriva för sin tids lärda. Även om hans kommentar ofta skiljde sig från kabbalistiska tolkningar, trodde Abarbanel ändå att Toran hade en dold betydelse utöver dess uppenbara betydelse, så han tolkade passager i Toran på olika sätt. Hans kommentar till Femte Mosebok 25:5 visar både hans kunskap och stöd för kabbalister och kabbalistisk förståelse av Skriften. Sida vid sida med filosofiska begrepp (med titeln "den analytiska vägen", "den vetenskapliga" eller "visdomens metod") ger han "torans väg", dvs. de moraliska och religiösa grundsatser som ska härledas från texten .

Han citerade utförligt från Midrash , men tillät sig själv att kritisera sin källa, när den enligt hans uppfattning inte stämde överens med textens bokstavliga betydelse. Han förklarar, "Jag ska inte avstå från att peka på den svaghet som finns i deras uttalanden där de är homiletiska till sin natur och inte accepteras av dem som auktoritativa" (Introduktion till Joshua ) .

Sammantaget är Abarbanels exegetiska skrifter anmärkningsvärda för dessa distinktioner:

  1. Hans jämförelse av samhällets sociala struktur under biblisk tid med det europeiska samhällets på hans tid (till exempel i hanteringen av monarkininstitutionen, I Samuel 8). Han använde brett tillgripande till historisk tolkning, särskilt i sina kommentarer till de stora och mindre profeterna och till Daniels bok, men i många fall är hans tolkningar anakronistiska (till exempel Domare 18).
  2. Upptagen med kristen exeges och exegeter. Han bestred i allmänhet deras kristologiska tolkningar, särskilt de av Hieronymus. Men han tvekade inte att låna av dem när deras tolkning föreföll honom korrekt. "Jag anser verkligen deras ord i denna fråga vara mer acceptabla än de av rabbinerna som jag har hänvisat till" (1 Kungaboken 8, svar på den sjätte frågan).
  3. Hans introduktioner till profeternas böcker, som är mycket mer omfattande än hans föregångares. I dem behandlar han böckernas innehåll, uppdelningen av materialet, deras författare och tidpunkten för deras sammanställning och gjorde även jämförelser mellan de olika profeternas metod och stil. Hans undersökningar är gjorda i den medeltida skolastikens anda. Han kan följaktligen betraktas som en pionjär inom den moderna vetenskapen om bibelpropædeutik .

Men det viktigaste kännetecknet som skilde Abarbanel från sina föregångare var hans oförglömliga engagemang för att använda Skriften som ett sätt att klargöra status quo för hans omgivande judiska samfund; som historisk forskare kunde Abarbanel samtida lärdomarna från de historiska epoker som beskrivs i Skriften och tillämpa dem framgångsrikt i sina förklaringar av modernt judiskt liv. Abarbanel, som själv hade deltagit i dåtidens stormakters politik, ansåg att enbart hänsyn till Skriftens litterära inslag var otillräcklig, och att det politiska och sociala livet för karaktärerna i Tanakh också måste beaktas . . På grund av den övergripande förträffligheten och uttömmande Abarbanels exegetiska litteratur sågs han som en ledstjärna för senare kristen vetenskap, som ofta inkluderade uppgifterna att översätta och kondensera hans verk.

Hans exegetiska skrifter ställs mot en rikt utformad bakgrund av den judiska historiska och sociokulturella erfarenheten, och det antyds ofta att hans exegetik skulpterades i syfte att ge Spaniens judar hopp om att Messias ankomst var nära förestående i deras dagar. . [ citat behövs ] Denna idé särskiljde honom från många andra filosofer i tiden, som inte förlitade sig lika mycket på messianska begrepp.

Filosofi

Del av en serie om
judisk filosofi
Guide for the Perplexed
Hellenistisk
Medeltida
Modern
Ämnen

Abarbanels judiska föregångare inom filosofins rike fick inte samma tolerans från hans händer som de kristna. Män som Isaac Albalag , Shem-Tov ibn Falaquera , Gersonides , Moses ben Joshua och andra, fördömdes av Abarbanel som otrogna och vilseledande vägledare för att anta en jämförelsevis liberal ståndpunkt i religiofilosofiska frågor. Abarbanel var i grunden en motståndare till filosofin, trots sin auktoritet i ämnet, eftersom hela hans förståelse av den judiska religionen var baserad på Guds uppenbarelse i judisk historia .

Ett karakteristiskt exempel på hans vacklan ges av hans viktigaste religiösa verk, Rosh Amanah ( The Pinnacle of Faith ) (Amsterdam, 1505), vars titel härrör från Song of Songs 4:8. Detta arbete, ägnat åt mästerskapet för Maimonidean 13 trosartiklar mot attackerna av Hasdai Crescas och Joseph Albo , slutar med uttalandet att Maimonides sammanställde dessa artiklar endast i enlighet med andra nationers mode, som satte upp axiom eller grundläggande principer för sin vetenskap. Han menar dock att judendomen inte har något gemensamt med humanvetenskapen; Torans lära är uppenbarelser från Gud, och därför är alla lika värdefulla; att bland dem finns varken principer eller följder av principer.

Abarbanel håller med och stöder några av Maimonides idéer, men han angriper Maimonides uppfattning att de profetiska visionerna var fantasins skapelser. Abarbanel kommer inte att höra talas om denna förklaring, inte ens för Talmuds bat kol , som, enligt honom, var en verklig röst som gjordes hörbar av Gud - ett mirakel, faktiskt.

På samma sätt överträffade Abarbanel alla sina föregångare när han bekämpade Maimonides teori om den "himmelska vagnen" i Hesekiel.

Apologetik

Titelsidan för en upplaga från 1647 av Abarbanels kommentar om Daniel, Ma'yanei ha-Yeshu'ah .

Abarbanel kände djupt den hopplöshet och förtvivlan som besatte spanska judar under åren efter deras utvisning från Spanien, och satte sig därför för att kämpa för och stärka deras messianska tro. Med detta syfte skrev han dessa verk:

  1. "Frälsningens källor" ( מעייני הישועה , Maʿyānei haYəshuʿāh , 1496), som är en kommentar till Daniels bok ;
  2. "The Salvation of His Ointed" ( ישועות משיחו ‎, Yəshuʿot Meshiho , 1497), en tolkning av rabbinsk litteratur om Messias
  3. "Announcing Salvation" ( משמיע ישועה ‎, 1498), en kommentar till de messianska profetiorna i de profetiska böckerna

Dessa tre böcker anses vara de separata delarna av ett större verk med titeln Tower of Salvation ( מגדל ישועות ‎, Migdāl Yəshuʿot ) .

Det första verket är i form av en kommentar till Daniel, där han bestrider både den kristna utläggningen av och den judiska rationalistiska inställningen till denna bok. Märkligt nog, i motsats till Talmud och all senare rabbinsk tradition, räknar han Daniel till profeterna, och sammanfaller där - men bara där - med den nuvarande kristna tolkningen. Han tvingas till detta av det faktum att Daniel lägger grunden för sin messianska teori. Resten av hans kommentar ägnas åt en uttömmande och frätande kritik av den kristna utläggningen.

Det andra verket är förmodligen unikt genom att vara en utläggning av läran om Messias enligt det traditionella vittnesbördet om Talmud och Midrash. Hans tredje apologetiska verk innehåller en samling messianska ställen i Bibeln och deras tolkningar, varvid Abarbanel kritiserar den kristna tolkningen av dessa ställen.

Andra verk

Andra verk av Abarbanel inkluderar:

  • "De gamlas krona" ( Ateret Zkenim )
  • "Trons höjdpunkt" ( Rosh Amanah )
  • "Fädernas arv" ( Nachlat Avot )
  • "Elementens former" ( Tzurot Hayesodot )
  • "New Heavens" ( Shamayim Hadashim )
  • "Guds gärningar" ( Mifalot Elohim )
  • "Påskoffer" ( Zevach Pesach )

Bedömning av hans verk

Ras och slaveri

Ironiskt nog, enligt David Brion Davis , en Yale -historiker som specialiserat sig på slaveri , spelade Abarbanel en avgörande roll i att tillhandahålla den konceptuella grunden för svart slaveri: "[...] the great Jewish philosopher and statesman Isaac ben Abravanel, having seen many black slavar både i sitt hemland Portugal och i Spanien, slog samman Aristoteles teori om naturliga slavar med tron ​​att den bibliska Noa hade förbannat och dömt till slaveri både sin son Ham och hans unga barnbarn Kanaan.Abravanel drog slutsatsen att djuriska svarta afrikaners slaveri borde vara evig." Abarbanels syn på slaveri stod emellertid i direkt motsats till Rashis , som, med hänvisning till en tidigare talmudisk källa, skrev att hedningarna aldrig inkluderades i sanktionen att äga slavar som Israels barn fick göra, för Skriften säger (3 Mosebok 25:44) : "Av dem ska du köpa osv.", vilket betyder, "Israel allena har tillåtelse att köpa av dem [förslavade personer], men de får inte köpa [förslavade personer] av dig, inte heller från varandra."

Forskare inklusive Jonathan Schorsch och David M. Goldenberg pekar ut Abarbanels kommentarer om Amos bok som indikerar mycket humanistiska känslor: "[Abarbanel] svarade med dolda ilska på kommentaren från en tionde århundradeskarait från Jerusalem, Yefet f. Ali, den frågan om svart [promiskuitet] Yefet hade tolkat en biblisk vers (Amos 9:7) för att hänvisa till svarta kvinnor som "promiskuösa och därför vet ingen vem hans far är." Abarbanel: "Jag vet inte vem som berättade för Yefet denna praxis av promiskuitet bland svarta kvinnor, som han nämner. Men i mitt födelseland [Portugal] har jag sett många av dessa människor och deras kvinnor är lojala mot sina män om de inte är fångar och fångar till sina fiender. De är precis som alla andra människor.'" Schorsch hävdar att när det gäller Abarbanels åsikter om sambandet mellan slaveri och Hams förbannelse, var Abarbanel influerad av hans samtidas och föregångares skrifter, inklusive Christian och hans föregångare. muslimska författare, liksom kulturen runt honom, och ansågs knappast vara unik i hans åsikter. Abarbanels kommentar till Amos 9:7 och andra skrifter, hävdar Schorsch, visar komplexiteten i Abarbanels syn på svarta. "Abarbanels motstridiga avsnitt om svarta skrevs vid olika tidpunkter och tog upp olika diskursområden, den ena abstrakta myten, den andra faktiska levande svarta." Schorsch visar hur samtida reseböcker beskrev etiopier som barbarer, som stjäl varandras barn för att sälja till muslimska utlänningar. "Därav de många uttalandena om att etiopier ägnade sig åt relationer... med sina syskon eller föräldrar. Enligt denna uppfattning skulle familjer, en odlad produkt, inte ha varit kända för primitiver som levde som djur. Ändå avfärdade Abarbanel alla dessa nedsättande föreställningar när försvarar beteendet hos faktiska svarta som bor i Portugal."

Arv

Synagogan Don Isaac Abravanel i Paris, Frankrike, namngavs till hans minne.

Se även

Vidare läsning

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Isaac_Abarbanel&oldid=1140487411 "