Matteus 27:3

Matteus 27:3
← 27:2 27:4 →
Rembrandts skildring av Judas inför prästerna och de äldste
bok	Matteusevangeliet
Kristen bibel del	Nya testamentet

Matteus 27:3 är den tredje versen i det tjugosjunde kapitlet i Matteusevangeliet i Nya testamentet . Den här versen återvänder till historien om Judas Iskariot som i föregående kapitel hade accepterat betalning för att förråda Jesus till de judiska myndigheterna. Denna vers öppnar berättelsen om hans ånger och död.

Innehåll

Den ursprungliga Koine-greken , enligt Westcott och Hort , lyder:

τοτε ιδων ιουδας ο παραδους αυτον οτι κατεκριθη μεταμεληθετεληθετ

τριακοντα αργυρια τοις αρχιερευσιν και πρεσβυτεροις

I King James-versionen av Bibeln översätts det som:

Då Judas, som hade förrådt honom, ångrade sig, när han såg att han var dömd,

och förde tillbaka de trettio silverpenningarna till översteprästerna och de äldste,

The modern World English Bible översätter passagen som:

Då Judas, som förrådde honom, såg att Jesus var dömd, kände han ånger

och förde tillbaka de trettio silverpenningarna till översteprästerna och de äldste.

För en samling av andra versioner se BibleHub Matteus 27:3 .

Analys

Matteus är det enda evangeliet som diskuterar Judas slutliga öde, och denna vers är inte parallell i varken Markus eller Lukas . Passionsberättelsen i Matteusevangeliet följer mycket nära Markus, och detta avsnitt om Judas är den största avvikelsen. Eftersom tvåkällorshypotesen antar att Matteus var baserad på Markus, har det länge varit debatt om källan till detta material.

Även om det inte finns i Lukas, finns en variant av Matteus material i Apg 1:18-20 . En tredje version förekommer i de tidiga kristna skrifterna av Papias av Hierapolis . Parallellerna mellan de olika berättelserna har vissa gemensamma men skiljer sig väsentligt i detaljerna. En uppfattning är att denna passage inte är baserad på en skriftlig källa, såsom Q , utan snarare en separat muntlig tradition som cirkulerade i den tidiga kristna gemenskapen vid den tidpunkt då evangeliet skrevs. Författaren Matteus formar den traditionen för att överensstämma med hans intressen, såsom Gamla testamentets paralleller.

τοτε är alltså tvetydig när det gäller den exakta tidpunkten för dessa händelser. Matteus författare placerar dem här för att klargöra att den slutliga fördömelsen av Jesus var den av Sanhedrin. De två sista verserna har dock Sanhedrin avslutat sitt möte och ledarna har förmedlat Jesus till Pontius Pilatus. Det är alltså möjligt att Judas omkastning ligger en tid efter den inledande rättegången. I Matteus 27:8, slutet av denna Judas-berättelse, är det tydligt att tiden som diskuteras är efter korsfästelsen.

Trots översättningen som används av King James Version, låter Matteus författare inte Judas omvända sig, som Petrus gjorde i Matteus 26:75 . Han känner snarare ånger och ändrar uppfattning. Detta är viktigt för kristen teologi, eftersom de verkligt ångerfulla förväntas få förlåtelse, men kristen tradition har alltid haft Judas som fördömd för hans förräderi mot Jesus. Men vissa forskare, som WD Davies och Dale Allison , ser inte en lika skarp skillnad mellan Judas ånger och Peters ånger.

Föregås av Matteus 27:2

Matteusevangeliet kapitel 27

Efterträddes av Matteus 27:4