Människohandel i Finland

En karta över Finland

Finland är ett transit-, destinations- och ett begränsat ursprungsland för kvinnor, män och flickor som utsätts för tvångsäktenskap , tvångsarbete och sexhandel . Den finska lagstiftningen fördömer människohandel som ett brott och har uppfyllt normerna i EU-protokollet redan innan konventionen trädde i kraft. Icke-statliga organisationer och regeringen samarbetar för att ge hjälp till offren för människohandel i Finland. Även om den finska polisen utredde och hänvisade fler personer till vård under 2013, är antalet åtal och fällande domar för misstänkta gärningsmän fortfarande lågt i förhållande till antalet potentiella offer. Regeringen arbetar för närvarande med att förbättra lagarna och praxis mot människohandel för att förbättra situationen. Det amerikanska utrikesdepartementets kontor för att övervaka och bekämpa människohandel placerade landet i "Tier 1" 2017.

Människohandel

Människohandel är handel med människor som kan förekomma internationellt eller inom en nation, ofta med ett mål om tvångsäktenskap , sexuellt slaveri , tvångsarbete , kommersiellt sexuellt utnyttjande eller avlägsnande av organ. De senaste formerna av människohandel inkluderar handel med ägg och surrogatmödraskap. Personer som är offer för människohandel rekryteras eller tas vanligtvis med hjälp av hot eller våld, eller genom bedrägeri, kidnappning, bedrägeri, maktmissbruk eller en utsatt position i syfte att utnyttja . Några av de största orsakerna till människohandel är fattigdom, den globala nivån av ojämlikhet mellan könen och feminiseringen av fattigdom samt olika typer av konflikter, katastrofer, religiösa och etniska förföljelser, våld och diskriminering (av särskilt kvinnor).

Utbredning

Att identifiera en person som ett offer för människohandel är en av de svåraste uppgifterna när man mäter människohandel. Enligt Eurostats ”Trafficking in human beings”: "I enlighet med direktiv 2011/36/EU avser termen "identified victim" personer som formellt har identifierats av de relevanta myndigheterna som offer för människohandel. Termen "förmodat offer" å andra sidan används för människohandelsoffer som har uppfyllt kriterierna i EU-direktivet men som inte formellt har identifierats av de relevanta formella myndigheterna som ett offer för människohandel eller som har avböjt att bli formellt eller juridiskt identifierade som människohandel. offer."

Totalt 30 146 identifierade och förmodade offer registrerades i EU:s 28 medlemsstater under 2010–2012, av vilka över tusen var barn som smugglades för sexuellt utnyttjande. 80 procent av de registrerade offren var kvinnor och 65 procent av de registrerade offren var EU-medborgare . Av de registrerade offren som bekräftas som EU-medborgare är de fem bästa länderna med medborgarskap Bulgarien , Rumänien , Nederländerna , Ungern och Polen . Under de tre åren var de fem främsta icke-EU-länderna med medborgarskap för registrerade offer Nigeria , Brasilien , Kina , Vietnam och Ryssland . Det har skett en ökning av antalet ¨okända¨ medborgarskap från 2010 till 2011. Dessutom var 71 procent av offren för arbetsexploatering män i EU:s medlemsstater under dessa tre år.

Finland är både transit- och destinationsland för människohandel, men människohandel är mindre utbrett i Finland än i de flesta andra EU-länder. Till viss del anses Finland också vara ett ursprungsland för människohandel. Inga incidenter av organhandel har upptäckts i Finland, och människohandel tenderar till största delen att förekomma i former av prostitution och koppleri ( hallikkning ) samt exploatering av arbetskraft. Arbetskraftsexploatering är särskilt utbredd i bärplocknings- , restaurang-, städ-, metall-, transport-, bygg- och trädgårdsindustrin samt i privata hushåll. Enligt statistik från Eurostat fanns det under 2010–2012 totalt 231 registrerade offer för människohandel i Finland. Den finska polisen uppskattar att cirka 200-250 kvinnor passerar den finska gränsen från öst varje vecka för att arbeta som prostituerade i Finland. Årligen tillbringar cirka 10 000–15 000 prostituerade en viss tid i Finland. Dessa kvinnor kommer till största delen från Ryssland, Estland och till viss del från Litauen och Lettland. En chans att dessa kvinnor tvingas arbeta som prostituerade kan inte uteslutas. var motsvarande antal registrerade offer för människohandel i Sverige 311, 179 i Danmark , 125 i Norge , 135 i Estland och 4 474 i Storbritannien .

Finland är också känt för att vara ett transitland för handel med barn. De barn som passerar Finland kommer till största delen från Östasien och de är på väg någon annanstans i Europa. I Finland anses barn till invandrare som fortfarande söker asyl vara i riskzonen för människohandel: ett antal barn har försvunnit från de centra där invandrare vistas under asylprocessen, så handel med barn i syfte att utnyttja dem sexuellt kan också äga rum i Finland.

Färre än hundra personer söker årligen hjälp från hjälpjourerna i Finland.

Finlands biståndssystem för offer för människohandel (Migri ) under en sexmånadersperiod från januari till juni 115 fall av människohandel, varav de vanligaste var tvångsäktenskap och att få arbeta utan arbetstagares rättigheter i jordbruk eller restauranger. Sju rapporterade att de blivit sexuellt trakasserade. Offren kom främst från Afghanistan (17), Nigeria (16), Irak (15), Somalia (15), Kamerun (7) och Rumänien (5).

Rapportering och fällande dom

Den finska polisens svärdtecken

Sammanlagt 8 551 åtal rapporterades av EU:s medlemsstater under åren 2010–2012 för människohandel. Av de fallen dömdes den åtalade i 3 786 för människohandel. Mer än 70 procent av de misstänkta människohandlarna var män i EU:s medlemsstater. Människohandlare är ofta vuxna män som verkar i det land de kommer ifrån, men fler kvinnor och utlänningar är inblandade i människohandel än i de flesta andra brott. Även om de flesta av dem som åtalas och/eller döms för människohandel är män, har människohandel en ganska hög andel kvinnor involverade i den. Ytterst få andra brott visar en nivå av kvinnlig deltagande i brottet som människohandel. Venla Roth, seniorrådgivare för minoritetsombudsmannen och den nationella rapportören för människohandel, har sagt att fällande dom är så låga eftersom människohandlaren i många fall där människohandlaren kontrollerade offret kan säga att de inte var det. medveten om att offret var beroende av dem. Att utnyttja en persons beroende är en av de detaljer som definierar människohandel i den finska strafflagen.

Sedan 2006 har straffen varierat från 1,5 till 5,5 års fängelse: det fanns inga rapporter om villkorliga straff. Regeringen åtalade inte några personer för misstänkta brott mot barnsexturism under 2009.

Det gjordes 23 människohandelsutredningar i Finland 2012, medan antalet personer som åtalades för människohandel 2012 var åtta. Åtta människohandelsförbrytare åtalades 2012.

År 2013 gjordes 12 utredningar om sexhandel och 15 utredningar om människohandel i Finland, och 19 personer åtalades för människohandel. Två lagöverträdare för människohandel dömdes 2013 till 30 månaders fängelse, vilket var ett färre antal fällande domar än året innan. I ytterligare fyra fall förföljdes fem andra personer för människohandel men befanns inte skyldiga. De dömdes dock på mindre anklagelser. Dessutom bekräftades de tidigare fällande domarna för tre förövare av människohandel av två hovrätter . Inga lagöverträdare dömdes för sexhandel under 2013. Regeringen uppmuntrar också offer för människohandel att hjälpa till med utredning och lagföring av människohandelsförbrytare. Under 2013 hjälpte 12 offer brottsbekämpande myndigheter i förundersökningar, varav 10 deltog i åtal mot påstådda människohandlare.

Olaglig invandring är också kriminaliserad i Finland. Det är ett brott som ofta förknippas med människohandel eftersom de personer som människohandlas betraktas som klienter till smugglarna eller människohandlarna. Antalet personer som använde falska eller illegala resehandlingar vid gränskontroller var över 200 år 2000. Endast ett fåtal av dessa fall har lett till åtal.

Lag

Finland har ratificerat konventionerna från 1926 som handlar om slaveri, och konventionen från 1949 som handlar om människohandel och motverkande av utnyttjande av andras prostitution, med senare ändringar. Den nationella lagstiftningen om människohandel och prostitution bygger till största delen på dessa konventioner och deras krav. Hela 25:e kapitlet i den finska strafflagen handlar om brott mot personers frihet. Den enda delen i den finska strafflagen som direkt tar upp människohandel är 25:3 och 25:3a § (9.7.2004/650). Enligt dessa två paragrafer är såväl människohandel som grov människohandel, samt försök till någondera, straffbara brott i Finland. Lagarna om människohandel trädde i kraft i brottsbalken 1 augusti 2004. Dessförinnan var fall av människohandel straffbara stadgar som handlade om koppleri och diskriminering i arbetet. Vid fällande dom för människohandel döms gärningsmannen till lägst fyra månader och högst sex års fängelse. Straffskalan för grov människohandel är 2 till 10 års fängelse. Påföljderna står i proportion till de straff som föreskrivs för andra allvarliga brott, till exempel våldtäkt. Även om regeringen inte har en specialiserad brottsbekämpande enhet för att bekämpa människohandel, integrerade den formell medvetenhet om att bekämpa människohandel i läroplanerna för utbildning av polis och gränsbevakning för nyrekryteringar och tjänstgörande personal. Regeringen har också tillhandahållit utbildning mot människohandel till sina åklagare under de senaste fyra åren. Regeringen delade också ut flygblad till tusentals besökare vid en stor årlig resemässa som varnade för att barnsexturism är ett brott. Finlands lagar ger extraterritoriell jurisdiktion över brott mot barnsexturism som begås utomlands av finska medborgare.

Definitioner av människohandel i brottsbalken

Definitionen av människohandel är strikt i brottsbalken. För att uppfylla kriterierna för människohandel är det avgörande att offret har blivit lurad eller att offrets beroende eller osäkra ställning har utnyttjats när personen utsätts för arbete som till exempel prostituerad. Människohandel är ett brott mot individen.

Avsnitten nedan är översatta från den finska strafflagen.

Människohandel 3 § (9.7.2004/650)

En person som

• utnyttjar offrets beroende eller osäkra ställning eller så utsätts offret för press
• lurar offret eller utnyttjar offrets bedrägeri
• betalas ersättning till en person som håller ett offer under hans/hennes kontroll
• erhåller ersättning för att förtrycka ett offer, rekrytera ett offer eller för att överlämna, transportera, ta emot eller inhysa ett offer i syfte att sexuellt utnyttja honom/henne på ett sätt som beskrivs i 9 § första stycket i 20 kapitlet Finlands straff. Koda. Alternativt den som syftar till att utnyttja offret sexuellt på ett sätt som kan jämföras med 9 § första stycket i 20 kapitlet finska strafflagen, eller om han/hon får ersättning för att förtrycka eller rekrytera ett offer eller för att överlämna, transportera, ta emot eller inhysa ett offer i syfte att utnyttja arbetskraft, eller utsätta offret för omständigheter som kränker mänsklig värdighet eller avlägsnande av organ eller vävnader, bör dömas.
  • 20 kap. 9 § (24.7.1998/563) första stycket: den som har anordnat ett rum eller annat utrymme för samlag eller en därmed jämförlig handling eller om utrymmet ska användas för sexuellt umgänge. handling eller jämförbar handling och som uppenbart kränker sexuell blygsamhet och begås av ett barn under 18 år ska dömas för människohandel och dömas till lägst fyra månader och högst sex års fängelse.

(19.12.2014/1177)

Den som förtrycker en person som är yngre än 18 år eller rekryterar, överlämnar, transporterar, tar emot eller inhyser den minderårige med ett syfte som nämns i första stycket bör dömas även om inget av de medel som nämns i första stycket använts.

Ett försök är också straffbart.

Grov människohandel 3 a § (9.7.2004/650)

Människohandeln anses vara grov om

• den använder våld, hot eller förräderi utöver eller i stället för de medel som nämns i 3 §
• den uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakar offret allvarliga kroppsskador, allvarlig sjukdom eller annat livshotande tillstånd eller avsevärt lidande jämförbart med
• brottet begås mot ett barn som är under 18 år eller mot en person vars förmåga att försvara sig är väsentligt nedsatt, eller
• om brottet begås som ett led i verksamhet av en organiserad brottslig grupp som nämns i 1a § fjärde stycket i 17 kapitlet brottsbalken 17 kap.
  • 1 a § (21.2.2003/142), fjärde stycket: a person som förvärvar, försöker förvärva eller överlåta affärslokaler eller andra utrymmen, transportmedel eller avgörande utrustning som den organiserade brottsliga gruppen kan behöva

och om brottet som helhet är grovt ska gärningsmannen dömas för grov människohandel och dömas till 2–10 års fängelse.

En person som förslavar ett offer, transporterar slavar eller säljer dem, och om brottet om brottet är grovt när det bedöms som helhet.

Ett försök är också straffbart.

Skydd

Regering

Den finska regeringen fortsatte att tillhandahålla direkt skydd, människohandelsspecifik rehabiliteringshjälp och medicinsk vård till vuxna och barn som drabbats utöver sin finansiering av skyddsrum som drivs av icke-statliga organisationer. Polis- och gränsbevakningstjänstemän använde en serie skriftliga riktlinjer om hänvisning och behandling av offer som tagits fram av Migrationsverket för att proaktivt identifiera offer för människohandel; en tjänsteman uttryckte dock oro över att tröskeln för att hänvisa till tjänster var för hög. Under rapporteringsperioden hänvisade tjänstemän 13 offer till tjänsteleverantörer, vilket väckte oro över det låga antalet potentiella offer som identifierats och effektiviteten i förfarandena för identifiering av offer. Regeringen uppmuntrade offren att hjälpa till med utredning och lagföring av människohandelsförbrytare.

Enligt lagen om ersättning för brottsskada skulle brottsoffer kunna få statlig ersättning för personskada, sakskada eller annan ekonomisk skada som orsakats av brott. Finska myndigheter gav identifierade offer för människohandel en betänketid på sex månader, en tid för offren att få omedelbar vård och hjälp medan de överväger om de ska hjälpa brottsbekämpning. Det fanns dock inga indikationer på att betänketiden användes flitigt. Offer för människohandel som ville stanna längre än sex månader var berättigade att ansöka om förlängt uppehållstillstånd eller asyl som ett alternativ till utvisning. Regeringen beviljade permanenta uppehållstillstånd till sju drabbade under rapportperioden. Regeringen gjorde en viss ansträngning för att säkerställa att offer inte straffades för olagliga handlingar som begåtts som en direkt följd av att de blivit människohandel. Regeringen tillhandahöll utbildning mot människohandel för yrkesinspektörer, diplomatpersonal, folkhälsopersonal, personal som dömer immigration och Finnairs flygvärdinnor.

Pro-supportcenter

Pro-support Center bildades 1990. Det är ett stödservicecenter för prostituerade, underställt den privata diakonianstalten i Helsingfors. Huvudsyftet med detta center är att tillhandahålla hälsovård och sociala tjänster . År 2002 var detta centrum den enda organisationen i Finland som erbjöd stödtjänster för prostituerade, vare sig de var inhemska eller utländska. Huvuddelen av centrets verksamhet var koncentrerad till områdena i närheten av huvudstaden.

Centrumet samlar inte in eller arkiverar systematisk information om de klienter som kommer och söker hjälp och dess anställda arbetar under tystnadsplikt. Stödcentrets anställda har dock den mest långvariga och grundliga kunskapen om prostitutionssituationen och dess utveckling i Helsingforsregionen, och denna erfarenhet finns även tillgänglig för externa forskningsändamål.

Pro-support Center håller den tredje sektorns roll i mycket hög anseende när det kommer till människohandel. Centret genomförde ett projekt tillsammans med Finlands Spelautomatförening (RAY) 2007–2009. Målet med projektet var att ta fram ny information om människohandel och andra liknande fenomen i Finland, samt att utvärdera det befintliga stödnätverket för människohandelsoffer och deras familjer. Samtidigt utbildades många yrkesverksamma som arbetar nära människohandel och relaterade fenomen för att bättre känna igen och stödja offren för människohandel.

Förebyggande

Många olika typer av organisationer samarbetar för att förebygga människohandel i Finland. Vissa av dessa organisationer är underordnade regeringen och dess ministerier, några till militären och några är organisationer från tredje sektorn.

De viktigaste organen som arbetar för att bekämpa människohandel i Finland är immigrationsverket, polisen, den nationella utredningsmyndigheten , det finska gränsbevakningsväsendet, arbets- och näringsministeriet samt flera icke-statliga organisationer som föreningen Alla våra barn, Amnesty International Finland Association, Refugee Advice Centre och Pro-support Centre.

Regering

Nationell handlingsplan mot människohandel överlämnades till regeringen den 24 mars 2005 och regeringens svar erhölls den 27 september samma år. Planen täcker flera aspekter av fenomenen, inklusive de att ge hjälp till offren samt att förbättra processen för att döma misstänkta människohandlare. Planen betonar också att höja nivån på tillgänglig information om människohandel och medvetenheten om människohandel i Finland. Att förbättra yrkesmännens förmåga att känna igen offren för människohandel är också viktigt. Handlingsplanen anger uttryckligen att planens koncentrationer ligger på mänskliga rättigheter och på offercentrerade tillvägagångssätt och att det ömsesidiga samarbetet mellan alla myndigheter som är involverade i människohandel är avgörande.

Försvarsministeriet gav finska trupper som skulle ge sig av till internationella fredsbevarande uppdrag en intensiv utbildning mot människohandel som syftade till att ge styrkorna möjlighet att identifiera potentiella människohandelsoffer; Det fanns inga människohandelsrelaterade fall som involverade finska trupper eller regeringspersonal utplacerade utomlands under 2009.

Regeringens ansträngningar att övervaka och granska dess åtgärder mot människohandel speglade en hög nivå av politisk vilja att ta itu med människohandel. Nyligen tog flera finska politiska partier som Vasemmistoliitto (Vänsterförbundet), Vihreä Liitto (De gröna), Suomen Ruotsalainen Kansanpuolue och Suomen Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) upp frågan om människohandel och jämställdhet i sina manifest inför riksdagsvalet 2015. Regeringen samarbetar med olika icke-statliga organisationer och organisationer för att ge hjälp till offren för människohandel i Finland. Utöver inhemsk förebyggande av människohandel bedriver Finland arbete mot människohandel på EU-nivå och internationell nivå. Till exempel stödde den finska regeringen ett partnerskap mot människohandel med Nigerias regering genom att ge cirka 1,1 miljoner dollar till Nigerias byrå för att bekämpa människohandel: Människohandel kriminaliserades i Nigeria ganska nyligen, 2003. En nationell operatör NAPTIP (National Agency for the Förbud mot människohandel) inrättades sedan för att upprätthålla de nya lagarna mot människohandel. Förutom brottsutredningar ansvarar NAPTIP även för åtal, skydd och rehabilitering av offer samt för att utbilda och informera offren och människorna.

Regeringen har också organiserat och varit värd för flera seminarier och konferenser som behandlat människohandel och dess förebyggande. Utrikesministeriet anordnade ett möte om människohandel 2004 tillsammans med Office for Democratic Institutions and Human Rights (ODIHR), som är huvudinstitution för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Året därpå var Finland värd för Natos seminarium mot människohandel.

Nationellt forsknings- och utvecklingscentrum för välfärd och hälsa

Social- och hälsovårdsministeriet startade ett projekt 1998 med målet att förebygga prostitution. Detta var en del av ett femårigt program för "Förebyggande av våld mot kvinnor och prostitution". Nationella forsknings- och utvecklingscentrum för välfärd och hälsa (STAKES) är den huvudsakliga organisationen som genomför projektet. STAKES lyder under Social- och hälsovårdsdepartementet. Projektet bygger på den finska regeringens program för jämställdhet mellan könen 1997 och därför också på handlingsplanen från Beijing IV Women's Equality World Conference. STAKES har också gjort annan forskning om prostitution, och detta projekt används också för att fortsätta den forskningen.

Enligt forskning utförd av Lehti och Aromaa, "Syftet med projektet är att övervaka prostitution på nationell och internationell nivå, samt att sammanställa och producera information om fenomenen kommersiell sex. Det ger också expertstöd till myndigheter och även till att andra myndigheter, samt sprider information om prostitution och dess förebyggande Syftet är att ta fram och stödja allmän forskning om prostitution, även att ta fram åtgärdsförslag för att förebygga prostitution och minska nackdelar och oacceptabla omständigheter i samband med detta. försöker ytterligare samarbete mellan myndigheter och medborgerliga organisationer angående detta fenomen."

Se även

• Människohandel per land
• Mänskliga rättigheter i Finland
• Skuldbindning
• Utnyttjande
• Tvångsarbete
• Tvångsprostitution
• Lista över organisationer som motsätter sig människohandel
• Kidnappning
• Migrant sexarbete
• Människosmuggling
• Protokoll för att förhindra, undertrycka och bestraffa människohandel, särskilt kvinnor och barn
• Grupp för allvarlig och organiserad brottslighet
• Sexuellt utnyttjande
• Handel med barn
• Transnationella insatser för att förhindra människohandel