Maxims (gamla engelska dikter)

"Maxims I" och "Maxims II"
Författare Okänd
Språk Gammal engelska
Datum Okänd
Manuskript Exeter Book ("Maxims I"), London, BL , Cotton Tiberius Bi ("Maxims II")
Genre Gnomisk poesi
Versform Alliterativ vers

Titlarna " Maximer I " (ibland hänvisade till som tre separata dikter, " Maximer I, A, B och C ") och " Maximer II" hänvisar till bitar av gammal engelsk gnomic poesi . Dikten "Maxims I" finns i Exeter Book och "Maxims II" finns i ett mindre känt manuskript, London, British Library, Cotton Tiberius B i. "Maxims I" och "Maxims II" klassificeras som visdomspoesi, båda influerade av visdomslitteratur , såsom Psalmerna och Proverbs i Gamla Testamentets skrifter. Även om de är separata dikter med olika innehåll, har de fått ett gemensamt namn eftersom teman i varje dikt är lika.

"Maxar jag"

"Maxims I" kan hittas på folio 88b i Exeter Book , som börjar "Frige mec froþum". Den kan delas in i tre sektioner eller tre separata dikter, "Maxims IA, B och C": med B som börjar 'Forst sceal feosan' på fol. 90a, och C som börjar 'Ræd sceal mon secgan...' vid fol. 91a.

Författaren/författarna till denna dikt är okänd. Dikten kopierades ner i Exeter-boken under senare hälften av 900-talet. Dess ursprungliga kompositionsdatum är okänt, även om Leonard Neidorf nyligen har anfört lexikaliska, metriska och kulturella skäl för att tro att dikten först komponerades antingen på sjunde eller åttonde århundradet. Maximerna i "Maxims I" diskuterar ämnen som sträcker sig från livet efter detta, naturen och kvinnors sociala ställning. "Hos mannen måste kampsporter växa fram; och kvinnan måste utmärka sig som en omhuldad bland sitt folk, och vara glad i humör, behålla förtroende, vara öppenhjärtat generös med hästar och med skatter..."

Dessa maximer kallas också tomtar . Idén om gnomisk litteratur går tillbaka till Aristoteles , som definierade en gnome som "Ett uttalande som inte relaterar till detaljer, som t.ex. karaktären hos Iphicrates, utan till universaler; ändå inte till alla universal utan åtskillnad, som t.ex. att rak är motsatsen till krokig , men till alla sådana som är föremål för (mänsklig) handling och som ska väljas eller undvikas i våra gärningar." Eftersom materialet i "Maxims I" är känslosamt till sin karaktär, betraktas det som gnomisk poesi i motsats till en samling ordspråk eller bara kloka talesätt.

"Maxims I" är uppdelad i tre sektioner. Det inledande avsnittet börjar med en dialog där författaren förespråkar en visdomstävling som finns i andra gamla engelska texter. Mittavsnittet diskuterar naturfenomen som frost och årstider, samt innehåller ett avsnitt om en mans fru som välkomnar honom hem från en lång resa. Det sista avsnittet innehåller en jämförelse av Woden , skaparen av idoler, med kristendomens gud, som bildade jorden och allt som finns i den. "Träformade idoler, härskaren över all formad himmel och de stora himlarna". Det här avsnittet består också av reflektioner av dem som har förvisats, sångens tröst och behovet av mod i det dagliga livet.

"Maxims II"

Stanley Greenfield och Richard Evert karakteriserar i sin artikel " Maxims II : Gnome and Poem" dikten "Maxims II" som att den besitter "en vandringsstil som täcker en hel del mark, men som aldrig når något särskilt mål". Vissa ser "Maxims II" som att likna hur en diktsamling skrivs och redigeras. Till exempel, säger Henk Aertsen och Rolf Bremmer , i deras Companion to Old English Poetry , "brist på enhet kännetecknar dessa rader". Ytterligare andra kritiker håller inte med. APM Orchard in Medieval England: an Encyclopedia kommenterar, "Det kan hävdas att varje maxim är implicit kopplad till sin granne och att "Maxims II" (som "Maxims I"), långt ifrån att vara en slumpartad lista över vardagligheter, har en sammanhängande organisk struktur”.

Det är allmänt trott att "Maxims II" var influerad av munkarna som kopierade den, eftersom den innehåller tomtar av religiös karaktär. "Maxims II" säger, "Framtidens form är oklar och omöjlig att veta; Herren ensam vet det, den återlösande Fadern". Jämfört med Gamla testamentets ordspråk , "Skryta inte om morgondagen, ty du vet inte vad en dag kan bjuda på" (Ordspråksboken 27:1, Gamla testamentet, NIV), kan man lätt se kristendomens inflytande på dikten. När man läser "Maxims II" syns inte diktens organisation och teman. Till exempel skriver Paul Cavill att argumentet om diktens uppenbara osammanhängande är viktigt eftersom poeten ställer Kristus och ödet mot varandra, vilket illustrerar den traditionella naturen och resterna av hednisk tro på poesin. Cavill citerar tomtarna i "Maxims II", "... Kristi krafter är stora, ödet är starkast". De flesta experter tror dock att det hedniska materialet i dikterna har genomarbetats grundligt av deras kristna redaktörer.

Likheter mellan "Maxims I" och "Maxims II"

I "Maxims I" används de fornengelska verben biþ (som antyder ett faktiskt och pågående tillstånd) och sceal (som anger vad som borde vara fallet) upprepade gånger under första och andra avsnitten. Byþ och sceal är en viktig aspekt av Maxims II. Många människor som studerar dessa dikter och de teman som finns mellan både Maxims I och Maxims II-dikterna diskuterar detta ämne. Dessa ord översätts för byþ som "vara" och för sceal med "skall". Detta orsakar dock problem eftersom dessa översättningar inte alltid är användbara i sammanhanget. Marie Nelson föreslår att verbet sceal också kan översättas till "skall vara", vilket sedan väcker "frågan om huruvida framtid eller nödvändighet antyds." Nelson ser att problemet kan orsaka problem i översättningens betydelse och kan förvirra läsaren. Som det återstår är de två orden tydligast uppfattade som "vad som är" och "vad som borde vara". (M. Nelson, '"Is" and "Ought" in the Exeter Book Maxims', Southern Folklore Quarterly 45 (1981), 109-21) Dikten kombinerar observationer om världen med små berättelser och moraliska uttalanden. "Maxims II" gör ungefär samma sak. Dessa dikter är en del av den genre som kallas visdomslitteratur, som finns i många olika kulturer, och kan också jämföras med den metod som Kristus använde genom att använda vardagliga situationer för att förklara djupare sanningar. Inflytandet från de kristna munkarna som kopierade det på det traditionella materialet i dikterna kan således ses.

Förutom att ge moralisk vägledning och föreskrifter för vardagen, organiserar båda "Maxims"-dikterna "saker och människor i kategorier, katalogiserar handelsregler och listar så olika saker som färdigheter, öden och runnamn". Som nämnts tidigare gjorde hänvisningarna till vanliga händelser i naturen och samhället dikterna av allmänt intresse, även om båda dikterna också beskriver korrekt beteende för den dåtida aristokratin. Referensen i "Maxims I" av "En kung måste skaffa en drottning med betalning, med bägare och med ringar". och i "Maxims II" gnomen "Kungen hör hemma i sin hall, delar ut ringar". är bevis på detta.

Dessutom innehåller båda dikterna teman som sammanfaller med den mest kända fornengelska dikten Beowulf . "Maxims I" refererar till Kain precis som Beowulf gör och innehåller maximer för frun till en hjälte som återvänder hem från sina bedrifter, vilket liknar Beowulf som återvänder hem från sina äventyr. Liksom Beowulf hänvisar "Maxims II" till en drake. "Draken hör hemma i sin kärra, listig och avundsjuk på sina juveler". Draken ansågs inte vara ett fiktivt djur under denna period, utan en verklig del av den naturliga världen – som andra djur som anglosaxarna hade hört talas om men inte sett eftersom de levde i andra delar av världen.

Inflytande på JRR Tolkien

Versen orþanc enta geweorc i Maxims II och liknande fraser i The Ruin inspirerade JRR Tolkien till namnen på tornet Orthanc och trädmännen Ents i Sagan om ringen .

Det anses allmänt [ av vem? ] att formen av "Maxims"-dikterna påverkade en vers som reciterats av Ent Treebeard i bok III, kapitel iv i De två tornen . Detta börjar:






Lär dig nu lärdomen om levande varelser! Förnamn de fyra, de fria folken: Äldst av alla, älvorna ; Dvärg grävaren, mörka är hans hus; Ent den jordfödda, gammal som bergen; Man den dödlige, mästare på hästar:

Anteckningar

Upplagor och översättningar

  • RW Chambers, Max Forster, Robin Flower (red.) (1933), The Exeter Book of Old English Poetry: Facsimile . London: för dekanen och kapitlet i Exeter Cathedral av Humphries Publishers.
  • Krapp, G., Dobbie, E. (red.) (1936). Exeter-boken . New York: Columbia University Press.
  • Aertsen, H., & Bremmer, R. Jr. (red.) (1994). Följeslagare till fornengelsk poesi . Amsterdam, Nederländerna: VU University Press.
  • Bradley, SAJ (tr.). 1982. Anglosaxisk poesi . University of York: Everyman's Library, s. 344–350 ("Maxims I") och 512–515 ("Maxims II").

Sekundärlitteratur

  • Cavill, Paul (1999). Maximer i gammal engelsk poesi . Cambridge: DS Brewer.
  • Cherniss, Michael (1972). Ingeld och Kristus heroiska begrepp och värderingar i fornengelsk kristen poesi . University of Kansas: Mouton and Company NV
  • Clemoes, Peter (1995). Interaktioner mellan tanke och språk i fornengelsk poesi . University of Cambridge: Cambridge University Press.
  • Dinapoli, Robert (1999). "Gnomisk poesi". I Lapidge, Michael (red.). The Wiley Blackwell Encyclopedia of Anglo-Saxon England (andra upplagan). s. 215–216. Wiley-Blackwell Publishing: Hoboken, New Jersey.
  • Greenfield, SB, & Evert, R. (1975). " Maxims II : Gnome and Poem". I Nicholson, L. & Frese, D. (red.) (1975). Anglosaxisk poesi: essäer i uppskattning (s. 337–354). Notre Dame, University of Notre Dame Press.
  • Henry, PL (1966). Den tidiga engelska och keltiska lyriken . New York: George Allen och Unwin Inc.
  • Lee, Alvin A. (1972). Gästhallen i Eden fyra essäer om utformningen av fornengelsk poesi . London: Yale University Press.
  • Magennis, Hugh (1996). Bilder av gemenskap i fornengelsk poesi . University of Cambridge: Cambridge University Press.
  • Neidorf, Leonard (2016). "Om dateringen och författarskapet av Maxims I. " Neuphilologische Mitteilungen 117, s. 137–153.
  • Ingen författare listad (1989). "Poesi." I Strayer, Joseph R. (chefredaktör) (1989). Medeltidens ordbok . New York: Scribner, s. 276–281.
  • Orchard, APM (1998). "Max I och II." I Szarmach, P., Tavormina T., & Rosenthal, J. (red.). (1998). Medieval England: an encyclopedia . New York: Garland Pub, s. 503–504.
  • Pearsall, Derek (1977). Fornengelsk och mellanengelsk poesi . University of New York: Routledge och Kegan Paul obegränsat.

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Maxims_(Old_English_poems)&oldid=1082908040 "