anglosaxisk krönika

Den första sidan av Peterborough Chronicle

The Anglo-Saxon Chronicle är en samling annaler på gammalengelska som krönika anglosaxarnas historia . Det ursprungliga manuskriptet till krönikan skapades sent på 800-talet, troligen i Wessex , under Alfred den Stores regeringstid (r. 871–899). Flera kopior gjordes av det enda originalet och distribuerades sedan till kloster över hela England, där de uppdaterades oberoende. I ett fall uppdaterades krönikan fortfarande aktivt 1154.

Nio manuskript överlever helt eller delvis, även om inte alla är av samma historiska värde och inget av dem är originalversionen. Den äldsta verkar ha påbörjats mot slutet av Alfreds regeringstid, medan den senaste skrevs i Peterborough Abbey efter en brand i det klostret 1116. Nästan allt material i krönikan är i form av annaler, efter år; de tidigaste är daterade till 60 f.Kr. (annalernas datum för Caesars invasioner av Storbritannien ), och historiskt material följer upp till det år då krönikan skrevs, då samtida uppteckningar börjar. Dessa manuskript är tillsammans kända som Anglo-Saxon Chronicle .

The Chronicle är partisk på sina ställen. Det finns tillfällen då jämförelse med andra medeltida källor tydliggör att de skriftlärda som skrev den utelämnade händelser eller berättade ensidiga versioner av berättelser. Det finns också platser där de olika versionerna motsäger varandra. Sammantaget krönikan dock den enskilt viktigaste historiska källan för perioden i England mellan romarnas avgång och decennierna efter den normandiska erövringen . Mycket av informationen som ges i krönikan finns inte registrerad någon annanstans. Dessutom är manuskripten viktiga källor för det engelska språkets historia ; i synnerhet är den senare Peterborough-texten ett av de tidigaste exemplen på mellanengelska som finns.

Sju av de nio överlevande manuskripten och fragmenten finns i British Library . De andra två finns i Bodleian Library i Oxford och Parker Library of Corpus Christi College, Cambridge .

Sammansättning

Alla de bevarade manuskripten är kopior, så det är inte känt med säkerhet var eller när den första versionen av krönikan komponerades . Det är allmänt överens om att originalversionen – ibland känd som Early English Annals – skrevs i slutet av 800-talet av en skrivare i Wessex. Frank Stenton hävdade från interna bevis att den först sammanställdes för en sekulär, men inte kunglig, beskyddare; och att "dess ursprung är i en av de sydvästra shires ... någon gång inte långt från gränsen mellan Somerset och Dorset". Efter att den ursprungliga Krönikan sammanställts gjordes kopior och distribuerades till olika kloster. Ytterligare kopior gjordes, för vidare spridning eller för att ersätta förlorade manuskript, och vissa kopior uppdaterades oberoende av varandra. Några av dessa senare kopior är de som har överlevt.

Det tidigaste bevarade manuskriptet, Parker Chronicle , skrevs av en enda skrivare fram till år 891. Skrivaren skrev årtalet, DCCCXCII, i marginalen på nästa rad; efterföljande material skrevs av andra skriftlärare. Detta tycks placera krönikans sammansättning till senast 892; ytterligare bevis tillhandahålls av biskop Assers användning av en version av krönikan i hans verk Life of King Alfred, känd för att ha komponerats 893. Det är känt att Winchester-manuskriptet är åtminstone två borttagningar från den ursprungliga krönikan ; som ett resultat finns det inga bevis för att Krönikan kompilerades i Winchester . Det är också svårt att fastställa datumet för kompositionen, men man tror allmänt att krönikorna komponerades under Alfred den Stores regeringstid (871–99), eftersom Alfred medvetet försökte återuppliva lärdom och kultur under sin regeringstid, och uppmuntrade användning av engelska som skriftspråk . The Chronicle , liksom distributionen av kopior till andra lärocentra, kan vara en konsekvens av de förändringar Alfred införde.

Bevarade manuskript

En karta som visar platserna där de olika krönikorna skrevs, och var de nu förvaras.

Av de nio bevarade manuskripten är sju skrivna helt på fornengelska (även känd som anglosaxiska). En, känd som den tvåspråkiga Canterbury Epitome , är på gammal engelska med en översättning av varje annal till latin . En annan, Peterborough Chronicle , är på gammalengelska förutom den sista posten, som är på tidig mellanengelska . Den äldsta (Corp. Chris. MS 173) är känd som Winchester Chronicle eller Parker Chronicle (efter Matthew Parker , en ärkebiskop av Canterbury , som en gång ägde den), och är skriven på gammal engelska fram till 1070, sedan latin till 1075. Sex av manuskripten trycktes i en upplaga från 1861 för Rolls Series av Benjamin Thorpe med texten utlagd i kolumner märkta A till F. Han inkluderade också de få läsbara resterna av ett bränt sjunde manuskript, som han kallade [G] , förstördes delvis i en brand i Ashburnham House 1731. Efter denna konvention kallas de två extra manuskripten ofta [H] och [I].

De bevarade manuskripten är listade nedan; även om manuskript G brändes i en brand 1731, och endast ett fåtal blad finns kvar.

Version	Krönikans namn	Plats	Manuskript
A	Winchester (eller Parker ) Chronicle	Parker Library, Corpus Christi College	173
B	Abingdon Chronicle I	British Library	Bomull Tiberius A. vi
C	Abingdon Krönika II	British Library	Bomull Tiberius B. i
D	Worcester Chronicle	British Library	Bomull Tiberius B. iv
E	Peterborough (eller Laud ) Chronicle	Bodleian bibliotek	Laud misc. 636
F	Tvåspråkig Canterbury epitom	British Library	Bomull Domitian A. viii
G eller A 2 eller W	En kopia av Winchester Chronicle	British Library	Bomull Otho B. xi + Otho B. x
H	Bomullsfragment	British Library	Bomull Domitian A. ix
jag	En påskbordskrönika	British Library	Bomull Caligula A. xv

Relationer mellan manuskripten

Relationerna mellan sju av krönikans olika manuskript . Fragmentet [H] kan inte placeras tillförlitligt i diagrammet. Andra relaterade texter visas också. Diagrammet visar ett förmodat original och ger också manuskriptens släktskap med en version som producerats i norra England som inte överlevde men som man tror har funnits.

Manuskripten tros alla härröra från ett gemensamt original, men kopplingarna mellan texterna är mer komplexa än enkel nedärvning via kopiering. Diagrammet till höger ger en översikt över sambanden mellan manuskripten. Följande är en sammanfattning av de samband som är kända.

• [A ² ] var en kopia av [A], tillverkad i Winchester, troligen mellan 1001 och 1013.
• [B] användes i sammanställningen av [C] i Abingdon , i mitten av 1000-talet. Skrivaren för [C] hade dock även tillgång till en annan version, som inte har överlevt.
• [D] inkluderar material från Bedes kyrkliga historia skriven av 731 och från en uppsättning Northumbriska annaler från 700-talet och tros ha kopierats från en nordlig version som inte har överlevt.
• [E] har material som verkar härröra från samma källor som [D] men innehåller inte några tillägg som endast förekommer i [D], såsom Mercian Register . Detta manuskript komponerades vid klostret i Peterborough , en tid efter en brand där 1116 som förmodligen förstörde deras kopia av krönikan ; [E] verkar ha skapats därefter som en kopia av en kentsk version, troligen från Canterbury .
• [F] verkar inkludera material från samma Canterbury-version som användes för att skapa [E].
• Assers liv av kung Alfred , som skrevs 893, innehåller en översättning av krönikans poster från 849 till 887. Endast [A], av bevarade manuskript, kunde ha funnits år 893, men det finns platser dit Asser avgår från texten i [A], så det är möjligt att Asser använde en version som inte har överlevt.
• Æthelweard skrev en översättning av Chronicle , känd som Chronicon Æthelweardi , till latin i slutet av 900-talet; versionen han använde kom förmodligen från samma gren i relationsträdet som [A] kommer ifrån.
• Assers text överensstämmer med [A] och med Æthelweards text på vissa ställen mot det kombinerade vittnesmålet från [B], [C], [D] och [E], vilket antyder att det finns en gemensam förfader för de fyra sistnämnda manuskripten.
• På Bury St Edmunds , någon gång mellan 1120 och 1140, skrev en okänd författare en latinsk krönika känd som Annals of St Neots . Detta arbete innehåller material från en kopia av Krönikan , men det är mycket svårt att säga vilken version eftersom annalisten var selektiv när det gäller sin användning av materialet. Det kan ha varit en nordlig recension , eller ett latinskt derivat av den recensionen.

Alla manuskript som beskrivs ovan har ett kronologiskt fel mellan åren 756 och 845, men det är uppenbart att kompositören av Annals of St Neots använde en kopia som inte hade detta fel och som måste ha föregått dem. Æthelweards kopia hade det kronologiska felet men det hade inte förlorat en hel mening från annal 885; alla bevarade manuskript har förlorat denna mening. Därför måste felet och den saknade meningen ha införts i separata kopieringssteg, vilket antyder att inget av de bevarade manuskripten är närmare än två borttagningar från originalversionen.

Manuskriptens historia

Winchester Chronicle

En sida från Winchester , eller Parker , Chronicle , som visar det genealogiska förordet

[A]: Winchester (eller Parker ) Chronicle är det äldsta manuskriptet av Chronicle som överlever. Det började vid Old Minster, Winchester , mot slutet av Alfreds regeringstid. Manuskriptet börjar med en släkttavla över Alfred, och den första krönikanteckningen är för år 60 f.Kr. Avsnittet som innehåller krönikan tar upp folios 1–32. Till skillnad från de andra manuskripten är [A] tillräckligt tidigt sammansatt för att visa poster som går tillbaka till slutet av 800-talet i händerna på olika skriftlärare när inläggen gjordes. Den första skrivarens hand kan dateras till slutet av 900-talet eller mycket tidigt 900-tal; hans anteckningar upphör i slutet av 891, och följande anteckningar gjordes med mellanrum under hela 900-talet av flera skriftlärare. Den åttonde skriftlärden skrev annalerna för åren 925–955, och var tydligt i Winchester när han skrev dem eftersom han lägger till en del material relaterat till händelser där; han använder också ceaster , eller "stad", för att betyda Winchester. Manuskriptet blir oberoende av de andra recensionerna efter posten för 975. Boken, som också hade en kopia av Laws of Alfred and Ine inbunden efter posten för 924, överfördes till Canterbury någon gång i början av 1000-talet, som bevisas av en lista över böcker som ärkebiskop Parker gav till Corpus Christi. Under tiden i Canterbury gjordes vissa interpolationer; detta krävde några raderingar i manuskriptet. De ytterligare uppgifterna verkar ha tagits från en version av manuskriptet som [E] härstammar från. Den sista posten i folkmun är för 1070. Efter detta kommer den latinska Acta Lanfranci , som täcker kyrkliga händelser från 1070 till 1093. Detta följs av en lista över påvar och ärkebiskoparna av Canterbury som de skickade palliumet till . Manuskriptet förvärvades av Matthew Parker, ärkebiskop av Canterbury (1559–1575) och är samlingen av Parker Library, Corpus Christi College .

Abingdon Chronicle I

[B] The Abingdon Chronicle I skrevs av en enda skriftlärda under andra hälften av 1000-talet. The Chronicle tar upp folios 1–34. Den börjar med en post för 60 f.Kr. och slutar med posten för 977. Ett manuskript som nu är separat (British Library MS. Cotton Tiberius Aiii, f. 178) var ursprungligen inledningen till denna krönika; den innehåller en genealogi, liksom [A], men förlänger den till slutet av 900-talet. [B] var i Abingdon i mitten av 1000-talet, eftersom det användes i kompositionen av [C]. Kort efter detta bar det till Canterbury, där interpolationer och korrigeringar gjordes. Precis som med [A] slutar det med en lista över påvar och ärkebiskoparna av Canterbury som de skickade palliumet till.

Abingdon Krönika II

En sida från [C] Abingdon II-texten i Anglo-Saxon Chronicle . Det här inlägget är för 871, ett år av strider mellan Wessex och vikingarna.

[C] inkluderar ytterligare material från lokala annaler i Abingdon, där det komponerades. Avsnittet som innehåller krönikan (folios 115–64) föregås av kung Alfreds fornengelsk översättning av Orosius världshistoria, följt av ett menologium och några gnomiska verser av naturvärldens och mänsklighetens lagar. Sedan följer en kopia av krönikan, som börjar med 60 f.Kr. den första skrivaren kopierade fram till posten för 490, och en andra skrivare tog över upp till posten för 1048. [B] och [C] är identiska mellan 491 och 652, men skillnader därefter gör det klart att den andra skrivaren också var med ett annat exemplar av Krönikan . Denne skrivare infogade också, efter annalen för 915, Mercian Register , som omfattar åren 902–924, och som fokuserar på Æthelflæd . Manuskriptet fortsätter till 1066 och stannar mitt i beskrivningen av slaget vid Stamford Bridge . På 1100-talet lades några rader till för att komplettera redovisningen.

Worcester Chronicle

[D] Worcester Chronicle verkar ha skrivits i mitten av 1000-talet. Efter 1033 innehåller det några skivor från Worcester , så det anses allmänt ha komponerats där. Fem olika skribenter kan identifieras för posterna fram till 1054, varefter det tycks ha bearbetats med intervaller. Texten innehåller material från Bedes kyrkliga historia och från en uppsättning Northumbriska annaler från 700-talet. Man tror att några av bidragen kan ha komponerats av ärkebiskop Wulfstan . [D] innehåller mer information än andra manuskript om nordliga och skotska angelägenheter, och det har spekulerats i att det var en kopia avsedd för det angliciserade skotska hovet. Från 972 till 1016 hölls städerna i York och Worcester båda av samma person - Oswald från 972, Ealdwulf från 992 och Wulfstan från 1003, och detta kan förklara varför en nordlig recension kunde hittas i Worcester. På 1500-talet var delar av manuskriptet förlorat; Arton sidor infogades innehållande ersättningsposter från andra källor, inklusive [A], [B], [C] och [E]. Dessa sidor skrevs av John Joscelyn , som var sekreterare för Matthew Parker.

Peterborough Chronicle

Huvudartikel: Peterborough Chronicle

[E] Peterborough Chronicle : År 1116 förstörde en brand i klostret i Peterborough de flesta av byggnaderna. Den kopia av krönikan som förvaras där kan ha gått förlorad vid den tiden eller senare, men i båda fallen kort därefter gjordes en ny kopia, uppenbarligen kopierad från en kentisk version - troligen från Canterbury. Manuskriptet skrevs på en gång och av en enda skrivare, ner till annalen för 1121. Skrivaren lade till material om Peterborough Abbey som inte finns i andra versioner. Canterbury-originalet som han kopierade liknade, men inte identiskt, med [D]: Mercian Register visas inte, och en dikt om slaget vid Brunanburh 937, som förekommer i de flesta av de andra bevarade kopiorna av Krönikan , är inte inspelat. Samme skrivare fortsatte sedan annalerna fram till 1131; dessa poster gjordes med intervaller och är därför förmodligen samtida rekord. Slutligen skrev en andra skrivare, 1154, en redogörelse för åren 1132–1154, även om hans datering är känt för att vara opålitligt. Den här sista posten är på mellanengelska snarare än gammalengelska. [E] ägdes en gång av William Laud , ärkebiskop av Canterbury 1633–1645, så är också känd som Laud Chronicle . Manuskriptet innehåller enstaka gloser på latin, och omnämns (som "the Saxon storye of Peterborowe church") i en antikvarisk bok från 1566. Enligt Joscelyn hade Nowell en avskrift av manuskriptet. Tidigare ägare inkluderar William Camden och William L'Isle ; den senare lämnade troligen manuskriptet vidare till Laud.

Canterbury tvåspråkig epitom

[F] The Canterbury Bilingual Epitome : Omkring 1100 skrevs en kopia av Chronicle i Christ Church, Canterbury , förmodligen av en av de skriftlärda som gjorde anteckningar i [A]. Denna version är skriven på både gammalengelska och latin; varje post på gammal engelska följdes av den latinska versionen. Den version som skrivaren kopierade (på folios 30–70) liknar den version som används av skrivaren i Peterborough som skrev [E], även om den verkar ha förkortats. Den innehåller samma introduktionsmaterial som [D] och är tillsammans med [E] en av de två krönikorna som inte innehåller dikten "Slaget vid Brunanburh". Manuskriptet har många anteckningar och interlineations, några gjorda av den ursprungliga skrivaren och några av senare skrivare, inklusive Robert Talbot .

Kopia av Winchester Chronicle

[A ² ]/[G] Kopia av Winchester Chronicle : [A ² ] kopierades från [A] i Winchester på 1000-talet och följer en kopia från 1000-talet av en fornengelsk översättning av Bedes Ecclesiastical History . Den sista annalkopieringen var 1001, så kopian gjordes inte tidigare än så; en biskopslista bifogad till [A ² ] tyder på att kopian gjordes 1013. Detta manuskript förstördes nästan helt i branden 1731 i Ashburnham House , där Cotton Library var inrymt. Av de ursprungliga 34 bladen återstår sju, ff. 39–47 i manuskriptet. En avskrift hade dock gjorts av Laurence Nowell , en antikvarie från 1500-talet, som användes av Abraham Wheelocke i en upplaga av Chronicle tryckt 1643. På grund av detta är den också ibland känd som [W], efter Wheelocke. Nowells avskrift kopierade den genealogiska introduktionen lösgjord från [B] (sidan nu British Library MS. Cotton Tiberius Aiii, f. 178), snarare än den som ursprungligen var en del av detta dokument. Den ursprungliga [A ² ]-inledningen skulle senare tas bort före branden och överlevde som British Library Add MS 34652, f. 2. Beteckningarna [A], [A ² ] och [G] härrör från Plummer, Smith respektive Thorpe.

Bomullsfragment

The Cottonian Fragment [H] består av ett enda blad som innehåller annaler för 1113 och 1114. I posten för 1113 ingår uttrycket "han kom till Winchester"; därför anses det troligt att manuskriptet skrevs i Winchester. Det finns inte tillräckligt med detta manuskript för att tillförlitliga relationer till andra manuskript ska kunna fastställas. Ker noterar att bidragen kan ha skrivits i samtida.

Påskbordskrönika

[I] Easter Table Chronicle : En lista över krönikaposter åtföljer en tabell över årtal, som finns på folios 133–37 i ett svårt bränt manuskript som innehåller diverse anteckningar om berlocker, beräkning av datum för gudstjänster och annaler som hänför sig till Christ Church, Canterbury. De flesta av Chronicles poster hänför sig till Christ Church, Canterbury. Fram till 1109 (döden av Anselm av Canterbury ) är de på engelska; alla utom en av följande poster är på latin. En del av [I] skrevs av en skrivare strax efter 1073, i samma hand och bläck som resten av Caligula MS. Efter 1085 är annalerna i olika samtida händer. Den ursprungliga annalistens bidrag till den normandiska erövringen är begränsad till "Her forðferde eadward konung"; en senare hand lade till William Erövrarens ankomst , "7 her com willelm." Vid ett tillfälle fanns detta manuskript i St Augustine's Abbey , Canterbury.

Förlorade manuskript

Två manuskript finns nedtecknade i en gammal katalog av biblioteket i Durham; de beskrivs som cronica duo Anglica . Dessutom inkluderade Parker ett manuskript som heter Hist. Angliae Saxonica i sina gåvor men manuskriptet som inkluderade detta, nu Cambridge University Library MS. Hh.1.10, har tappat 52 av sina blad, inklusive hela denna kopia av krönikan.

Källor, tillförlitlighet och datering

Krönikan innehåller material från flera källor . Inlägget för 755, som beskriver hur Cynewulf tog kungadömet av Wessex från Sigebehrt , är mycket längre än de omgivande inläggen och inkluderar direkta talcitat från deltagarna i dessa händelser. Det verkar troligt att detta hämtats av skrivaren från befintligt sagamaterial. Tidiga poster, fram till år 110, kom förmodligen från en av de små uppslagsverk av världshistorien som var i omlopp vid den tidpunkt då Krönikan först skrevs. Den kronologiska sammanfattningen till Bedas kyrkohistoria användes som källa . Krönikan ger datum och genealogier för kungar från Northumbrian och Mercia , och ger en lista över biskopar från Wessex; dessa torde ha haft separata källor. Posten för 661 registrerar en strid utkämpad av Cenwalh som sägs ha utkämpats "vid påsk"; denna precision antyder en samtida skiva, som överlevde och återanvändes av krönikaskribenten .

Samtida annaler började förvaras i Wessex under 700-talet. Materialet som sammanställdes under Alfreds regeringstid inkluderade annaler om Kentish, South Saxon , Mercian och, särskilt, West Saxon historia, men, med undantag för Cynewulfs intåg, tar det inte fart förrän det kommer till de nordiska invasionerna i slutet av 800-talet framåt. Krönikan växte fram ur traditionen med påskborden, utarbetad för att hjälpa prästerskapet att bestämma datum för högtider under kommande år: en sida bestod av en sekvens av horisontella linjer följt av astronomiska data, med ett utrymme för korta anteckningar om händelser för att skilja ett år från ett annat. När krönikan utvecklades förlorade den sitt listliknande utseende, och sådana anteckningar tog mer plats och blev mer som historiska uppteckningar. Många senare poster, särskilt de skrivna av samtida, innehöll en hel del historisk berättelse under rubrikerna för år.

Som med alla historiska källor måste krönikan behandlas med viss försiktighet. Till exempel, mellan 514 och 544 hänvisar krönikan till Wihtgar, som antas vara begravd på Isle of Wight vid "Wihtgars fäste" (som är "Wihtgaræsbyrg" i originalet) och påstås ha gett sitt namn till ön. Men namnet på "Isle of Wight" kommer från latinets "Vectis", inte från Wihtgar. Det faktiska namnet på fästningen var förmodligen "Wihtwarabyrg", "invånarnas fäste i Wight", och antingen krönikören eller en tidigare källa misstolkade detta som att det syftade på Wihtgar.

Dateringen av de registrerade händelserna kräver också omsorg. Förutom datum som helt enkelt är felaktiga, gjorde skriftlärare ibland misstag som orsakade ytterligare fel. Till exempel i [D]-manuskriptet utelämnar skrivaren årtalet 1044 från listan på vänster sida. Annalerna som kopieras ner är därför felaktiga från 1045 till 1052, som har två poster. Ett svårare problem är frågan om när ett nytt år började, eftersom den moderna seden att börja året den 1 januari inte var universell vid den tiden. Posten för 1091 i [E] börjar vid jul och fortsätter under hela året; det är tydligt att denna post följer den gamla seden att börja året vid jul. Vissa andra poster verkar börja året den 25 mars, såsom år 1044 i [C]-manuskriptet, som slutar med Edward Bekännarens äktenskap den 23 januari, medan noteringen för den 22 april är registrerad under 1045. Det finns även år som ser ut att börja i september.

Manuskripten producerades på olika ställen, och varje manuskript återspeglar dess skriftlärdas fördomar. Det har hävdats att krönikan ska betraktas som propaganda , producerad av Alfreds hov och skriven med avsikten att glorifiera Alfred och skapa lojalitet. Detta är inte allmänt accepterat, men manuskriptens ursprung färgar tydligt både beskrivningen av växelverkan mellan Wessex och andra riken, och beskrivningarna av vikingarnas förödelser. Ett exempel kan ses i posten för 829, som beskriver Egberts invasion av Northumbria . Enligt Chronicle , efter att Egbert erövrat Mercia och Essex , blev han en " bretwalda ", vilket antydde överherrskap över hela England. När han sedan marscherade in i Northumbria, erbjöd Northumbrianerna honom "underkastelse och fred". De Northumbriska krönikorna som införlivats i Roger av Wendovers historia från 1200-talet ger en annan bild: "När Egbert hade erhållit alla södra kungadömena, ledde han en stor armé in i Northumbria och ödelade den provinsen med grovt plundring, och gjorde kung Eanred hylla."

Ibland kan de skriftlärdas fördomar ses genom att jämföra olika versioner av manuskriptet de skapade. Till exempel, Ælfgar , jarl av East Anglia , och son till Leofric , jarl av Mercia, förvisades kort 1055. [C], [D] och [E] manuskripten säger följande:

• [C]: "Earl Ælfgar, son till Earl Leofric, blev förbjuden utan något fel ..."
• [D]: "Elfgar jarl, son till jarl Leofric, blev förbjuden i det närmaste utan fel ..."
• [E]: "Elfgar jarl blev förbjuden eftersom det kastades mot honom att han var förrädare mot kungen och allt folket i landet. Och han erkände detta inför alla män som var samlade där, fastän orden sköt ut mot hans kommer."

Ett annat exempel som nämner Ælfgar visar en annan typ av opålitlighet i krönikan : utelämnandet. Ælfgar var jarl av Mercia 1058, och det året förvisades han igen. Den här gången har bara [D] något att säga: "Här utvisades Ælfgar jarl, men han kom snart tillbaka igen, med våld, med hjälp av Gruffydd. Och hit kom en plundrande skeppsarmé från Norge; det är tråkigt att berätta hur allt hände." I det här fallet finns det andra källor för att klargöra bilden: ett stort norskt försök gjordes på England, men [E] säger ingenting alls, och [D] nämner det knappt. Det har ibland hävdats att när krönikan är tyst måste andra källor som rapporterar stora händelser ta fel, men detta exempel visar att krönikan utelämnar viktiga händelser.

Används av latinska och anglo-normanska historiker

De tre huvudsakliga anglo-normaniska historikerna, John av Worcester , William av Malmesbury och Henry av Huntingdon , hade var och en en kopia av Chronicle , som de anpassade för sina egna syften. Symeon av Durham hade också en kopia av Krönikan . Vissa senare medeltida historiker använde också krönikan , och andra tog sitt material från de som hade använt det, och så blev krönikan "central i huvudströmmen av engelsk historisk tradition".

Henry av Huntingdon använde en kopia av Krönikan som var mycket lik [E]. Det finns inga bevis i hans arbete på någon av posterna i [E] efter 1121, så även om hans manuskript faktiskt kan ha varit [E], kan det också ha varit en kopia – antingen en som är tagen av [E] före inläggen han använder sig inte av, eller ett manuskript från vilket [E] kopierades, varvid kopieringen sker före datumet för den sista annalen han använder. Henry använde sig också av [C]-manuskriptet.

Waverley Annals använde sig av ett manuskript som liknade [E], även om det verkar som att det inte innehöll posterna fokuserade på Peterborough. Manuskriptet till krönikan översatt av Geoffrey Gaimar kan inte identifieras exakt, även om det enligt historikern Dorothy Whitelock var "en ganska bättre text än 'E' eller 'F'". Gaimar antyder att det fanns en kopia i Winchester på hans tid (mitten av 1100-talet); Whitelock antyder att det finns bevis för att ett manuskript som inte har överlevt till våra dagar fanns i Winchester i mitten av tionde århundradet. Om det överlevde till Gaimars tid skulle det förklara varför [A] inte hölls uppdaterad och varför [A] kunde ges till klostret i Canterbury.

John of Worcesters Chronicon ex chronicis verkar ha haft ett manuskript som var antingen [A] eller liknande det; han använder sig av annaler som inte förekommer i andra versioner, såsom inlägg om Edward den äldres kampanjer och information om Winchester mot slutet av krönikan. Hans redogörelse liknar ofta den för [D], även om det ägnas mindre uppmärksamhet åt Margaret av Skottland , en identifierande egenskap hos [D]. Han hade det mercianska registret, som endast förekommer i [C] och [D]; och han inkluderar material från annaler 979–982 som endast förekommer i [C]. Det är möjligt att han hade ett manuskript som var en förfader till [D]. Han hade också källor som inte har identifierats, och några av hans uttalanden har ingen tidigare bevarad källa.

Ett manuskript liknande [E] var tillgängligt för William av Malmesbury , även om det är osannolikt att det har varit [E] eftersom det manuskriptet är känt för att fortfarande ha funnits i Peterborough efter den tid då William arbetade, och han använder inte någon av posterna i [E] som är specifikt relaterade till Peterborough. Det är troligt att han hade antingen originalet som [E] kopierades från, eller en kopia av det originalet. Han nämner att krönikorna inte ger någon information om mordet på Alfred Aetheling , men eftersom detta tas upp i både [C] och [D] är det uppenbart att han inte hade tillgång till dessa manuskript. Ibland verkar han visa viss kunskap om [D], men det är möjligt att hans information togs från John of Worcesters konto. Han utelämnar också någon hänvisning till en strid som utkämpades av Cenwealh 652; denna strid nämns i [A], [B] och [C], men inte i [E]. Han nämner en strid som utkämpades av Cenwealh vid Wirtgernesburg, som inte finns i något av de bevarade manuskripten, så det är möjligt att han hade ett exemplar förlorat nu.

Betydelse

Anglo -Saxon Chronicle är den viktigaste källan för Englands historia under anglosaxisk tid. Utan krönikan och Bedas Historia ecclesiastica gentis Anglorum ( det engelska folkets kyrkliga historia ) skulle det vara omöjligt att skriva engelsmännens historia från romarna till den normandiska erövringen ; Nicholas Howe kallade dem "de två stora anglosaxiska historieverken". Det är tydligt att uppteckningar och annaler av något slag började föras i England vid tiden för den tidigaste spridningen av kristendomen, men inga sådana uppteckningar finns kvar i sin ursprungliga form. Istället införlivades de i senare verk, och det anses troligt att Krönikan innehåller många av dessa. Historien som den berättar är inte bara den som bevittnas av dess kompilatorer, utan också den som registrerats av tidigare annalister, vars arbete i många fall inte finns bevarat någon annanstans.

Dess betydelse är dock inte begränsad till den historiska information den tillhandahåller. Det är en lika viktig källa för den tidiga utvecklingen av engelska. Peterborough Chronicle ändras från det gamla engelska litterära språket till tidig mellanengelska efter 1131, vilket ger några av de tidigaste mellanengelska texterna som är kända. Howe noterar, i "Rome: Capitol of Anglo-Saxon England", att många av inläggen indikerar att Rom ansågs vara ett andligt hem för anglosaxarna, Rom och romersk historia är av största vikt i många av posterna; Octavianus Augustus regeringstid innan den nämner Kristi födelse.

Historik över upplagor och tillgänglighet

En viktig tidig tryckt upplaga av Chronicle dök upp 1692 av Edmund Gibson , en engelsk jurist och gudomlig som senare (1716) blev biskop av Lincoln . Med titeln Chronicon Saxonicum trycktes den fornengelska texten i parallella kolumner med Gibsons egen latinska version och blev standardupplagan fram till 1800-talet. Gibson använde tre manuskript varav chefen var Peterborough Chronicle . Den ersattes 1861 av Benjamin Thorpes Rolls Series- utgåva, som tryckte sex versioner i kolumner, märkta A till F, vilket gav manuskripten de bokstäver som nu används för att referera till dem.

John Earle skrev Two of the Saxon Chronicles Parallel (1865). Charles Plummer redigerade denna bok och producerade en reviderad text med anteckningar, bilagor och ordlista i två volymer 1892 och 1899. Denna upplaga av A- och E-texterna, med material från andra versioner, användes flitigt; den trycktes om 1952.

En faksimilupplaga av [A], The Parker Chronicle and Laws , dök upp 1941 från Oxford University Press , redigerad av Robin Flower och Hugh Smith . [C]-manuskriptet hade redigerats av HA Rositzke som "The C-Text of the Old English Chronicles", i Beiträge zur Englischen Philologie , XXXIV, Bochum-Langendreer, 1940. En vetenskaplig utgåva av [D]-manuskriptet finns i en Anglo-Saxon Chronicle från British Museum Cotton MS., Tiberius B. iv , redigerad av E. Classen och FE Harmer, Manchester, 1926. Rositzke publicerade också en översättning av [E]-texten i The Peterborough Chronicle (New York, 1951) . [F]-texten trycktes i FP Magoun, Jr., Annales Domitiani Latini: en upplaga i "Mediaeval Studies of the Pontifical Institute of Medieval Studies", IX, 1947, s. 235–295. Den första upplagan av [G] var Abraham Whelocks 1644 Venerabilis Bedae Historia Ecclesiastica , tryckt i Cambridge; det finns även en utgåva av Angelica Lutz, Die Version G der angelsächsischen Chronik: Rekonstruktion und Edition (München, 1981).

Moderna upplagor

De moderna standardöversättningarna är av Dorothy Whitelock och Michael Swanton .

Med början på 1980-talet har en uppsättning vetenskapliga utgåvor av texten på fornengelska tryckts under serietiteln "The Anglo-Saxon Chronicle: A Collaborative Edition". De publiceras av DS Brewer under huvudredaktionen av David Dumville och Simon Keynes . Från och med 2021 är de publicerade volymerna:

• 1. Dumville, David ed., Anglo-Saxon Chronicle 1 MS F , faksimilupplaga, 2003
• 3. Bately, Janet ed., Anglo-Saxon Chronicle 3 MS A , 1986
• 4. Taylor, Simon ed., Anglo-Saxon Chronicle 4 MS B , 1983
• 5. O'Brien O'Keeffe, Katherine ed., Anglo-Saxon Chronicle 5 MS C , 2000
• 6. Cubbin, GP ed., Anglo-Saxon Chronicle 6 MS D , 1996
• 7. Irvine, Susan ed., Anglo-Saxon Chronicle: 7. MS E , 2004
• 8. Baker, Peter ed., Anglo-Saxon Chronicle 8 MS F , 2000
• 10. Conner, Patrick ed., Anglo-Saxon Chronicle 10 The Abingdon Chronicle AD 956-1066 (MS C med referens till BDE), 1996
• 11. Dumville, David, Anglo-Saxon Chronicle 11 The Northern Recension , 2007
• 17. Dumville, David och Lapidge, Michael, Anglo-Saxon Chronicle 17 The Annals of St Neots med Vita Prima Sancti Neoti , 1996

Källor

•   Abels, Richard (2005). Alfred den store: Krig, kungadöme och kultur i anglosaxiska England . Longman. sid. 15. ISBN 0-582-04047-7 .
•   Bately, Janet M. (1986). The Anglo-Saxon Chronicle: A Collaborative Edition. Vol. 3: MS. A . Cambridge: DS Brewer. ISBN 0-85991-103-9 .
• Bosworth, Joseph (1823). Elementen i anglosaxisk grammatik . London: Harding, Mavor och Lepard.
•   Campbell, James; John, Erik; Wormald, Patrick (1991). anglosaxarna . New York: Penguin Books. ISBN 0-14-014395-5 .
•   Campbell, James (2000). Den anglosaxiska staten . Hambledon och London. ISBN 1-85285-176-7 .
•   Crystal, David (1995). The Cambridge Encyclopedia of the English Language . Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-59655-6 .
•   Ekwall, Eilert (1947). The Concise Oxford Dictionary of English Place-Names . Oxford: Clarendon Press. OCLC 3821873 .
•   Gneuss, Helmut (2001). Handlista över anglosaxiska manuskript: En lista över manuskript och manuskriptfragment skrivna eller ägda i England fram till 1100 . Medeltida och renässanstexter och studier. Vol. 241. Tempe: Arizona Center for Medieval and Renaissance Studies. ISBN 978-0-86698-283-2 .
•   Greenfield, Stanley Brian (1986). En ny kritisk historia av gammal engelsk litteratur . New York: New York University Press. sid. 60. ISBN 0-8147-3088-4 .
• Harrison, Julian (2007). "William Camden och F-texten i Anglo-Saxon Chronicle". Anteckningar och frågor . 54 (3): 222–24. doi : 10.1093/notesj/gjm124 .
• Howorth, Henry H. (1908). "Den anglosaxiska krönikan: dess ursprung och historia" . Den arkeologiska tidskriften . 65 : 141–204. doi : 10.1080/00665983.1908.10853082 .
•   Hunter Blair, Peter (1960). An Introduction to Anglo-Saxon England (3:e upplagan). Cambridge: Cambridge University Press. (2003 års utgåva: ISBN 0-521-83085-0 )
•   Hunter Blair, Peter (1966). Romerska Storbritannien och tidiga England: 55 f.Kr. – 871 e.Kr. New York: Norton. ISBN 0-393-00361-2 .
• Ker, Neil Ripley (1957). Katalog över manuskript som innehåller anglosaxiska . Oxford: Vid Clarendon.
•   Keynes, Simon; Michael Lapidge (2004). Alfred den store: Assers liv av kung Alfred och andra samtida källor . New York: Penguin Classics. ISBN 0-14-044409-2 .
•   Lapidge, Michael (1999). The Blackwell Encyclopedia of Anglo-Saxon England . Oxford: Blackwell Publishing. ISBN 0-631-22492-0 .
• Plummer, Charles (1885). Två av Saxon Chronicles Parallell .
•   Savage, Anne (1997). The Anglo-Saxon Chronicles . Gadalming: CLB. ISBN 1-85833-478-0 .
• Smith, Albert Hugh (1935). The Parker Chronicle (832–900) . Methuens Old English Library, Prosa Selections. Vol. 1. London: Methuen.
•   Swanton, Michael (1996). Den anglosaxiska krönikan . New York: Routledge. ISBN 0-415-92129-5 .
•   Swanton, Michael , red. (2000) [1:a upplagan 1996]. The Anglo-Saxon Chronicles (reviderad pocketutgåva). London: Phoenix. ISBN 978-1-84212-003-3 .
• Thorpe, Benjamin (1861). Den anglosaxiska krönikan . Rullar serien . Vol. 23. London: Longman .
• Whitelock, Dorothy (1968). Engelska historiska dokument v. 1 c. 500–1042 . London: Eyre & Spottiswoode.
•   Whitelock, Dorothy , red. (1979) [1:a upplagan 1955]. Engelska historiska dokument, volym 1, c. 500–1042 (2:a uppl.). London: Routledge. ISBN 978-0-415-14366-0 .
• Wormald, Patrick (1991). "Nionde århundradet." I Campbell et al. , The Anglo-Saxons , 132–159.
•   Yorke, Barbara (1990). Kungar och kungadömen i det tidiga anglosaxiska England . London: Seaby. ISBN 1-85264-027-8 .

externa länkar

• The Anglo-Saxon Chronicle på Project Gutenberg – Public domain kopia.
• Krönikan från The Cambridge History of English and American Literature , volym I, 1907–21.
• XML-utgåva av Anglo-Saxon Chronicle av Tony Jebson.
• Digitala bilder av Anglo-Saxon Chronicle A
• Digitala bilder av Anglo-Saxon Chronicle B, C, D & F
• Digitala bilder av Anglo-Saxon Chronicle E
• Publicerade Wheelocke-avskriften av mestadels förlorad Anglo-Saxon Chronicle G
• Skanningar av introduktionen lösgjorda från Anglo-Saxon Chronicle G
• Skanningar av Anglo-Saxon Chronicle H
• Skanningar av Easter Table Chronicle (Anglo-Saxon Chronicle I, som börjar vid 135r)
• Flera dikter i versioner av Chronicle är redigerade, kommenterade och länkade till digitala bilder av deras manuskriptsidor, med moderna översättningar, i Old English Poetry in Facsimile Project : https://oepoetryfacsimile.org