Ingvar runstenar

Ingvar runestones is located in Southern Sweden
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Ingvar runestones
Oslo
Oslo
Copenhagen
köpenhamn
Gothenburg
Göteborg
Stockholm
Stockholm
Klickbar karta över Ingvarrunstenarnas geografiska utbredning i södra Sverige (moderna administrativa gränser och städer visas)

Ingvars runstenar ( svenska : Ingvarstenarna ) är namnet på cirka 26 varangiska runstenar som restes till minne av dem som dog i den svenska vikingaexpeditionen till Kaspiska havet av Ingvar den långtresande .

Ingvarsexpeditionen var den enda svenska händelse som nämns på de flesta runstenar, och till antalet överträffas de bara av de cirka 30 Greklandsrunstenarna och de cirka 30 Englandsrunstenarna . Det var en ödesdiger expedition som ägde rum mellan 1036 och 1041 med många fartyg. Vikingarna kom till de sydöstra kusterna av Kaspiska havet , och de verkar ha deltagit i slaget vid Sasireti, i Georgia . Få återvände, lika många dog i strid, men de flesta, inklusive Ingvar, dog av sjukdom.

Expeditionen förevigades även som en saga på Island på 1000-talet, Yngvars saga víðförla , och i den georgiska krönikan Kartlis tskhovreba , där kung Julfr av sagan motsvarar kung Baghrat IV .

Förutom Tillinge Runstenen i Uppland och en runsten på Gotland är Ingvars Runstenar de enda kvarvarande runinskrifterna som nämner Serkland . Nedan följer en presentation av runstenarna, men ytterligare runstenar som är knutna till expeditionen är: Sö 360 , U 513 , U 540 , U 785 , Vs 1-2 , Vs 18 och Vg 184 . De nio runstenarna som nämner Serkland kan också grupperas som en egen runstensgrupp, i linje med samma riktlinjer som gäller för runstensgrupper som Ingvar Runestones och England Runestones.

Transkriptionerna till fornnordiska är på svenska och danska dialekten för att underlätta jämförelsen med inskriptionerna, medan den engelska översättningen från Rundata ger namnen på de facto standarddialekten (den isländska och norska dialekten):

Uppland

U 439

Runsten U 439

Denna runsten i runstensstil Fp och är en av Serklands runstenar. Den låg vid Steninge slott , men den är nu förlorad. Johan Bureus , en av de första framstående svenska runologerna, besökte Steninge den 8 maj 1595 och gjorde en ritning av runstenen som stod vid bryggan. Bara 50 år senare hade den försvunnit och i ett brev skrivet 1645 förklarades att stenen hade använts vid byggandet av en ny stenbrygga.

Inskriften innehöll en fornnordisk dikt . Av namnen i texten betyder Sæbiorn "havsbjörn", Hærlæif betyder "krigarkärleksrelik" eller "älskade krigare", och Þorgærðr är namnet på en gudinna, Þorgerðr , som kombinerar gudanamnet Thor och gerðr , det senare ordet betyder "inhägnad". Ingvar, expeditionsledaren, har ett namn som betyder "guden Ings krigare". Denna runsten tillskrivs runmästaren Äskil .

Latinsk translitteration:

[harlaif × auk × þurkarþr × litu × raisa × fläck × þina at × sabi faþur sin × is||sturþi × austr × skibi × maþ ikuari a/a| |askalat-/skalat-]

Runisk svensk transkription:

Hærlæif ok Þorgærðr lētu ræisa stæin þenna at Sæbiorn, faður sinn. Es stȳrði austr skipi með Ingvari ą̄ Æistaland(?)/Særkland[i](?).

Engelsk översättning:

"Herleif och Þorgerðr lät resa denna sten till minne av sin far Sæbjǫrn, som styrde ett skepp österut med Ingvarr till Estland(?)/Serkland(?)."

U 644

Runsten U 644

Denna runsten i stil Fp ligger vid Ekilla bro. Den är uppvuxen till minne av samme man som U 654, nedan . Samma familj reste också runstenen U 643 och som rapporterar Andvéttrs död. Omeljan Pritsak antyder att han kan ha dött i Vladimir av Novgorods attack mot Konstantinopel 1043 .

Monumentet är mer än 2 meter högt, och det nämndes för första gången på 1600-talet under den nationella revideringen av historiska monument. Den låg på den tiden under stenbron som gick över ån norr om Ekilla. Den skulle förbli liggande där till 1860, då den med stor möda flyttades av Richard Dybeck . Efter ett misslyckat försök lyckades en besättning på 12 man flytta upp den ur vattnet och höja den 25 meter norr om bron, där den fortfarande finns kvar. Bredvid den finns två gravar och ett monument av upphöjda stenar . Det fanns tidigare två andra runstenar vid bron, men de flyttades till Ekolsund i början av 1800-talet. En av dem talar om samma släkt som U 644, och den är uppfostrad efter Andvéttr och hans söner Gunnleifr och Kárr (en av sönerna har samma namn som sin farfar och den andre har samma namn som hans farbror).

Inskriptionen avslutas med en kristen bön, som visar att familjen var kristen. Det är anmärkningsvärt att andinni ("anden") är i den bestämda formen, eftersom detta är en grammatisk kategori som inte förekommer på fornnordiska förrän i slutet av vikingatiden . Det skulle förbli sällsynt även i de medeltida svenska landskapslagarna . Samma form användes på en förlorad runsten i närheten, som dock inte gjordes av samma runmästare , vilket tyder på att det fanns två runmästare i regionen som använde samma språkliga innovation.

Latinsk translitteration:

an(u)(i)(t)r : auk · kiti : auk · kar : auk · blisi · auk · tiarfr · þir · raistu · stain þina · aftiʀ · kunlaif · foþur : sin han : fil · austr : miþ : ikuari kuþ heabi ąntini

Runisk svensk transkription:

Andvēttr ok ok Kārr ok Blesi ok Diarfʀ þæiʀ ræistu stæin þenna æftiʀ Gunnlæif, faður sinn. Hann föll austr með Ingvari. Guð hialpi andinni.

Engelsk översättning:

"Andvéttr och och Kárr och Blesi och Djarfr, de reste denna sten till minne av Gunnleifr, deras fader. Han föll i öster med Ingvarr. Må Gud hjälpa (hans) ande."

U 654

Runsten U 654

Varpsundsrunstenen är i stil Fp . Den är nästan tre meter hög och ligger på en udde mellan Stora Ullfjärden (" Ullrs stora fjord ") och Ryssviken ("Ryskviken") för att vara väl synlig för både de som reser på land och de som reser. med vatten. Den innehåller en fornnordisk dikt .

Runstenen avbildades redan 1599 av Johannes Bureus och på 1600-talet på en teckning av Johan Hadorph och Johan Leitz. Tyvärr var namnen på två av bröderna som nämns på stenen förlorade redan då. Som tur var reste bröderna en andra sten ( U 644, ovan ) vid Ekilla Bro några kilometer söder om Varpsund, varför forskare är säkra på att de hette Andvéttr och Blesi.

Runmästarens namn är delvis ytligt ristat och den sista runan har försvunnit, men det var troligen Alrikr . Det är ett kännetecken för denna runmästare att r-runan används där R-runan ska vara. Dessutom används förmodligen u-runan på denna sten för en u-omljud a . Dessa är dialektdrag som är typiska för den fornnordiska dialekten på Island och Norge ( fornvästnordiska) .

Inskriften nämner knarr , som var ett större sjögående handelsfartyg med gott om lastutrymme. Knarren nämns i fem andra runstenar från vikingatiden , två i Södermanland och tre i Uppland . En sjätte inskription finns i den medeltida kyrkan Sakshaug i Trondheimsfjorden, Norge , där någon har ristat bilden av en knarr och skrivit i runor "det fanns en knarr utanför" .

Samma familj reste också runstenen U 643 och som rapporterar Andvéttrs död. Omeljan Pritsak antyder att han kan ha dött i Vladimir av Novgorods attack mot Konstantinopel 1043 .

Latinsk translitteration:

+ a--itr : auk · ka(r) auk : kiti : auk : -[l]isi : auk · tiarfr : ris[t]u : fläck : þena : aftir : kunlaif : foþur sin ¶ är u[a] s nus(t)(r) · m[i](þ) ikuari : tribin kuþ : hialbi : o(t) þaira ¶ al-ikr| |raistik · runar ¶ är kuni + ual · knari stura

Runisk svensk transkription:

A[ndv]ēttr ok Kārr ok ok [B]lesi ok Diarfʀ ræistu stæin þenna æftiʀ Gunnlæif, faður sinn. Es vas austr með Ingvari drepinn. Guð hialpi och þæiʀa. Al[r]īkʀ(?) ræist-ek rūnaʀ. Es kunni væl knærri stȳra.

Engelsk översättning:

"Andvéttr och Kárr och och Blesi och Djarfr reste denna sten till minne av Gunnleifr, deras fader, som dödades i öster med Ingvarr. Må Gud hjälpa deras andar. Alríkr(?), jag ristade runorna. Han kunde styra ett lastfartyg bra."

U 661

Runsten U 661

Denna sten är i stil Fp . Den ligger c. 500 meter sydväst om Råby kyrka i ett gravfält med ca. 175 registrerade förhistoriska monument. Bland dessa monument finns det många reste stenar , mestadels i stencirklar , 34 gravar och ett triangulärt röse. Runstenen innehåller en fornnordisk dikt .

Runstenen undersöktes i början av 1600-talet av Johannes Bureus och den ingick i hans bok Monumenta Sveo-Gothica Hactenus Expulta .

Konstverket av stenen ligger i linje med många av de andra Ingvars runstenar, men det diskuteras om de är gjorda av samma runmästare eller inte. Det är anmärkningsvärt att u-runan verkar användas för en u-omljud a , en omljud som fanns i Sverige, men som var typisk för dialekten på Island och Norge ( fornvästnordiska ).

Latinsk translitteration:

kairui × auk × kula × ristu × fläck þina × aftir × ąnunt × fąþur sia är uas × austr × tauþr × miþ × ikuari × kuþ × hialbi ąt × ąnutar

Runisk svensk transkription:

Gæiʀvī ok Gulla ræistu stæin þenna æftiʀ Anund, faður sinn. Es vas austr dauðr með Ingvari. Guð hialpi och Anundaʀ.

Engelsk översättning:

"Geirvé och Gulla reste denna sten till minne av Ǫnundr, deras far, som dog i öster med Ingvarr. Må Gud hjälpa Ǫnundrs ande."

U 778

Runsten U 778

Denna sten är i runstensstil Fp och ristades av runmästaren Áskell. Den ligger i verandan till Svinnegarns kyrka. Den innehåller en fornnordisk dikt .

Texten hänvisar till Ingvars led . Detta ord, översatt av Rundata som "följe", används ofta med hänvisning till Þingalið , de skandinaviska styrkorna som tjänade de engelska kungarna från 1013–1066, och används på det sättet på runstenen U 668 . Det har föreslagits att lið också skulle kunna hänvisa till en "samling av fartyg."

Latinsk translitteration:

þialfi × auk × hulmnlauk × litu × raisa × staina þisa × ala × at baka × sun sin × is ati × ain × sir × skib × auk × austr × stu[rþi ×] i × ikuars × liþ × kuþ hialbi × ąt × baka × ask(i)l × raist

Runisk svensk transkription:

Þialfi ok Holmlaug lētu ræisa stæina þessa alla at Banka/Bagga, sun sinn. Es ātti æinn sēʀ skip ok austr stȳrði ī Ingvars lið. Guð hialpi och Banka/Bagga. Æskell ræist.

Engelsk översättning:

"Þjalfi och Holmlaug lät resa alla dessa stenar till minne av Banki/Baggi, deras son, som ensam ägde ett skepp och styrde österut i Ingvarrs följe. Må Gud hjälpa Bankis/Baggis ande. Áskell ristade."

U 837

Runsten U 837

Denna sten ligger i Alsta, Nysätra. Den upptäcktes på 1940-talet av en lokal pojke, och en misslyckad sökning inleddes för att hitta de återstående delarna. Den ligger för närvarande i skogen cirka 100 meter från vägen. Dess identitet som Ingvars runsten bygger på de återstående runorna - rs + liþ , som överensstämmer med ikuars × liþ (" Ingvars följe") på runstenen U 778 .

Latinsk translitteration:

... ...k × hulmk... ... ...(r)s + liþ × kuþ × hialb(i) ...

Runisk svensk transkription:

... [o]k Holmg[æiʀʀ](?) ... [Ingva]rs(?) lið. Guð hialpi...

Engelsk översättning:

"... och Holmgeirr(?) ... Ingvarrs(?) följe. Må Gud hjälpa ..."

U 1143

Runsten U 1143

Denna sten ligger vid Tierps kyrka . Den är preliminärt kategoriserad som stil Pr1 . Även om den är mycket sliten idag är texten till inskriptionen känd från en teckning gjord av Johan Peringskiöld .

Latinsk translitteration:

[klintr auk blikr × ristu stin × þinsi · iftiʀ kunu(i)þ] × faþur × sin + han [× foʀ bort miþ (i)kuari + kuþ trutin hialbi ont …](r)[a ·] kristin[a þuriʀ + t]r(±)(n)[i × ri]s[ti +]

Runisk svensk transkription:

Klintr(?) ok Blæikʀ ræistu stæin þennsi æftiʀ Gunnvið, faður sinn. Hann fōr bort med Ingvari. Guð drōttinn hialpi och [ald]ra kristinna. Þōriʀ [ru]na[ʀ](?)/[Tr]an[i](?) risti.

Engelsk översättning:

"Klettr(?) och Bleikr reste denna sten till minne av Gunnviðr, deras fader. Han reste bort med Ingvarr. Må Herre Gud hjälpa alla kristnas andar. Þórir ristade runorna(?) / Tranan Þórir(?) ristade. "

U Fv1992;157

Runsten U FV 1992;157

Denna sten i stil Fp rapporterades av vägbyggnadsarbetare den 6 april 1990. En runolog anlände och noterade att den saknade några delar. Den låg också med text uppåt och den hade troligen grävts upp och flyttats av maskiner föregående vinter från någonstans i närheten. Förekomsten av lav visade att den inte var helt täckt av jord. Senare under månaden upptäckte en arkeologisk utgrävning två saknade bitar av stenen. Den 23 flyttades den till Sigtuna museum och den 16 maj transporterades den till en stenhuggare som lagade stenen.

Stenen är en ljusgrå och finkornig granit, och den är 2,30 m hög och 1,73 m bred. Runmästaren verkar inte ha förberett ytan så mycket och ytan är därför ganska grov, men ändå är runorna läsbara. Den är gjord av samma runmästare som Ingvarrunstenen U 439 och troligen Ingvarrunstenen U 661 . Det är den enda Ingvars runsten som talar om byggandet av en bro. Utgrävningen hade konstaterat att stenen hade legat bredvid en väg, och det fanns en gång en bäck på den plats över vilken bron passerat. Hänvisningen till brobyggande i runtexten är ganska vanlig i runstenar under denna tidsperiod och tolkas som kristna referenser relaterade till själen som passerar bron in i livet efter detta. Vid den här tiden sponsrade den katolska kyrkan byggandet av vägar och broar genom att använda avlat i utbyte mot förbön för själen. Det finns många exempel på dessa brostenar från 1000-talet, bland annat runinskrifter Sö 101 , U 489 , och U 617 .

Eftersom den inte kunde återställas på sin ursprungliga plats ordnade Luftfartsverket så att den kunde installeras i den nya terminal 2 för inrikesflyg. Den invigdes i terminalen med en högtidlig ceremoni av Luftfartsverket den 17 maj 1992.

Latinsk translitteration:

× kunar : auk biurn : auk × þurkrimr × ra-… …tain : þina · at þurst… × bruþur sin : is uas austr : tauþr · m… …ari × auk × karþ… …u þisi

Runisk svensk transkription:

Gunnarr ok Biorn ok Þorgrīmʀ ræ[istu s]tæin þenna at Þorst[æin] brōður sinn, es vas austr dauðr m[eð Ingv]ari, ok gærð[u br]ō þessi.

Engelsk översättning:

"Gunnarr och Björn och Þorgrímr reste denna sten till minne av Þorsteinn, deras bror, som var död i öster med Ingvarr, och gjorde denna bro."

Södermanland

Sö 9

Runsten Sö 9

Denna sten ligger i Lifsinge och den är i stil Fp . Runemästaren använde bildspråket av korset i mitten för att betona frälsningen; texten som betyder "må Gud hjälpa Ulfrs själ" omger korset.

Latinsk translitteration:

barkuiþr × auk × þu : helka × raistu × fläck × þansi : at · ulf : sol · sin · han × entaþis + miþ : ikuari + kuþ + hialbi + salu ulfs ×

Runisk svensk transkription:

Bergviðr/Barkviðr ok þau Hælga ræistu stæin þannsi at Ulf, sun sinn. Hann ændaðis með Ingvari. Guð hialpi sālu Ulfs.

Engelsk översättning:

"Bergviðr/Barkviðr och Helga, de reste denna sten till minne av Ulfr, deras son. Han mötte sitt slut med Ingvarr. Må Gud hjälpa Ulfrs själ."

Sö 96

Runsten Sö 96

Denna sten i stil Fp ligger vid Jäder kyrka.

Latinsk translitteration:

-(t)ain : þansi : at : begli : faþur : sii :: buanta :: sifuʀ :: han : uaʀ : fa... ...

Runisk svensk transkription:

[s]tæin þannsi at Bægli, faður sinn, bōanda Sæfuʀ. Hann vaʀ fa[rinn](?) ...

Engelsk översättning:

"denna sten till minne av Beglir, hans far, Sæfas husbonde. Han reste(?) ..."

Sö 105

Runsten Sö 105

Denna sten i stil Fp ligger i Högstena, Södermanland. Den uppfostrades av Holmviðr till minne av hans son Þorbjörn.

Med utgångspunkt i andra runstenar har de vidare släktsambanden för de som nämns på denna runsten rekonstruerats på följande sätt: Holmviðr var en förmögen godsägare som även förekommer på runstenen Sö 116 . Han var gift med Gýriðr, syster till Sigfastr, ägaren till Snottsta, som omnämns på runstenarna U 623 och U 331 , men för ytterligare upplysningar om Sigfastrs och hans ättlingars släktsaga, se artiklarna Gerlög och Inga , samt Estrid .

Latinsk translitteration:

: hulmuiþr : -þi-(s)… …(ʀ) …ur--(r)- su[n] han : uaʀ : fa-in : m(i)- : ikuari ×+

Runisk svensk transkription:

Holmviðr ... [Þ]or[bæ]r[n](?) sun [sinn]. Hann vaʀ fa[r]inn me[ð] Ingvari.

Engelsk översättning:

"Holmviðr ... Þorbjǫrn(?), hans son. Han reste med Ingvarr."

Sö 107

Runsten Sö 107

Denna sten låg ursprungligen i Balsta. Den flyttades till Eskilstuna på 1600-talet, och flyttades sedan till Gredby 1930 i anslutning till Sö 108 och Sö 109 . Den är preliminärt kategoriserad som stil Pr2 . Namnet Skarfr från inskriptionen översätts som " skarv ".

Latinsk translitteration:

: rulifʀ : raisti : stein : þnsi : at : faþur : sin : skarf : ha[n] uaʀ : farin : miþ : ikuari :

Runisk svensk transkription:

Hrōðlæifʀ ræisti stæin þennsi/þannsi at faður sinn Skarf. Hann vaʀ farinn með Ingvari.

Engelsk översättning:

"Hróðleifr reste denna sten till minne av sin far Skarfr. Han reste med Ingvarr."

Sö 108

Runsten Sö 108

Denna sten i stil Fp ligger i Gredby. Faderns namn Ulf betyder "varg", medan sonen Gunnulfs namn kombinerar gunnr för att göra "krigsvarg".

Latinsk translitteration:

kunulfʀ : raisti : stein : þansi : at : ulf : faþur : sin : han : uaʀ i : faru : miþ : ikuari :

Runisk svensk transkription:

Gunnulfʀ ræisti stæin þannsi at Ulf, faður sinn. Hann vaʀ ī faru með Ingvari.

Engelsk översättning:

"Gunnulfr reste denna sten till minne av Ulfr, hans fader. Han var på resa med Ingvarr."

Sö 131

Runsten Sö 131

Denna sten i stil RAK är en av Serkland Runestones , och den ligger i Lundby. När Richard Dybeck besökte gravfältet i mitten av 1800-talet pekade någon ut en sten som reste sig bara tre tum över marken och som sades vara "skriven". Dybeck grävde ut stenen och upptäckte att det var en runsten med en intressant inskription. På Dybecks tid fanns även rester av ett stenskepp intill runstenen.

Skarði är ett ganska ovanligt namn, men det förekommer i runinskrifter i Sverige, Norge och Danmark. Namnet kommer troligen från ett ord för "poäng" och det syftar förmodligen på någon som är harläppad . Namnet Spjóti är också ovanligt och det unika namnet Spjót finns på den närliggande Kjula Runestone . Ordet heðan ("härifrån") finns bara i en enda runinskrift från vikingatiden .

Den sista delen av inskriptionen är en alliterativ dikt. Den här sortens vers förekommer på flera runstenar och den är välkänd från fornvästnordisk poesi.

Latinsk translitteration:

: sbiuti : halftan : þaiʀ : raisþu ​​: fläck : þansi : eftiʀ : skarþa : bruþur sin : päls : austr : hiþan : miþ : ikuari : ą sirklanti :ʀ likʀ : sunʀ iuinta

Runisk svensk transkription:

Spiūti, Halfdan, þæiʀ ræisþu stæin þannsi æftiʀ Skarða, brōður sinn.
Fōr austr hēðan
með Ingvari,
ą̄ Særklandi liggʀ
sunʀ Øyvindaʀ.

Engelsk översättning:

"Spjóti (och) Halfdan, de reste denna sten till minne av Skarði, sin bror. Härifrån reste (han) österut med Ingvarr; i Serkland ligger Eyvindrs son."

Sö 173

De tre resta stenarna vid Tystberga.
Runsten Sö 173

I byn Tystberga finns tre resta stenar. Två av dem är runstenar kallade Sö 173 och Sö 374 , varav den sista har ett kors. Sö 173 är kategoriserad som både stil Fp och stil Pr2 . Båda inskrifterna är från 1000-talet och berättar om samma familj. De syftar troligen på vikingaexpeditioner både västerut och österut.

Platsen beskrevs först av Lukas Gadd under den rikstäckande revisionen av förhistoriska monument som ägde rum på 1600-talet. I en hage vid det statliga hemmanet Tystberga låg en platt sten med runor och bredvid den låg en annan platt sten som lutade. Dessutom fanns en stor fyrkantig sten omgiven av rader av mindre stenar, som Gadd beskrev som en "ganska stor kyrkogård". Inte långt från stenarna fanns också två gigantiska gånggravar , cirka 20 steg långa.

Det finns en avbildning av den korslösa stenen från 1600-talet, gjord av Johan Hadorph och Johan Peringskiöld . Denna skildring har hjälpt forskare att rekonstruera de delar som är skadade idag. Runstenen restes på nytt av Richard Dybeck 1864. 1936 undersökte Ivar Schnell stenen, och han noterade att det fanns en stor sten bredvid den. När denna sten restes upptäckte de att det också var en runsten, och det var förmodligen den som tidigare beskrivits av Lukas Gadd som den "fyrkantiga stenen". I närheten hittade Schnell en förstörd sten utan runor som troligen var den lutande sten som Gadd beskrev. Eftersom de skulle hindra jordbruket restes de tre stenarna på nytt på 60 meters avstånd, vid sidan av vägen. Stencirkeln och de andra monumenten som Gadd beskrev kunde inte hittas längre .

Runes mani kan tolkas på två sätt, eftersom runinskrifter aldrig upprepar två runor. En möjlighet är att det syftar på Máni , månen, och det andra alternativet är mansnamnet Manni som härstammar från maðr ("man"). Runorna mus:kia är mer utmanande och den äldre tolkningen att det var Mus-Gea förkastas nu. Det är förmodligen en nominalisering av myskia som betyder "mörkare" som under solnedgången, och en forskare har föreslagit att det kan betyda "solnedgång" och "skymning" och syfta på t.ex. en hårfärg. En andra teori är att namnet syftar på djurfladdermusen . Det är också omtvistat om det är ett mansnamn eller ett kvinnonamn, men de flesta forskare tror att det syftar på en kvinna. Namnet Myskia förekommer i en andra runinskrift i Södermanland , och det kan syfta på samma person.

Runic letter y.PNG Den sista delen av den korslösa inskriptionen är både ovanlig och delvis problematisk. Ordet ystarla skulle utan sammanhang kunna tolkas som både "västerut" och "österut", men eftersom en austarla förekommer längre fram i inskriptionen är man överens om att ystarla betyder "väst". Det är ovanligt, men inte unikt, att y-runan ( ) representerar v-fonem. Ytterligare ett skäl till denna tolkning är att den skulle tillåta att den sista delen av inskriptionen tolkas som en dikt i metern fornyrðislag . Detta skulle förklara användningen av runan eftersom vestarla tillåter alliteration med um vaʀit . Det är inte känt om han syftar på Hróðgeirr (Roger) eller Holmsteinn, men de flesta tror att det är Holmsteinn som varit västerut. Pluralisändelsen - u i verbformen dou visar att både Hróðgeirr och Holmsteinn dog i Ingvarsexpeditionen.

Latinsk translitteration:

§A mus:kia/mes:kia : a(u)[k :] (m)an(i) : litu : rasa : ku[(m)(l) : þausi : at : b]ruþur · (s) i : hr(u)þkaiʀ · auk : faþur sin hulm:stain ·
§B · han hafþi · ystarla u(m) : uaʀit · lenki : tuu : a:ustarla : meþ : inkuari

Runisk svensk transkription:

§A Myskia ok Manni/Māni lētu ræisa kumbl þausi at brōður sinn Hrōðgæiʀ ok faður sinn Holmstæin.
§B Hann hafði vestarla
um vaʀit længi,
dōu austarla
með Ingvari.

Engelsk översättning:

§A "Myskja och Manni/Máni lät resa dessa monument till minne av sin bror Hróðgeirr och deras far Holmsteinn."
§B "Han hade länge varit i väster; de dog i öster med Ingvarr."

Sö 179

Runsten Sö 179
En läsning av Gripsholmsstenens text på fornnordiska.

Gripsholmsrunstenen är en av Serklandsrunstenarna och den är i stil Fp . Den ligger intill Gripsholms slotts uppfart tillsammans med en annan runsten från 1000-talet, Sö 178 , men deras ursprungliga placering är okänd.

Runstenen upptäcktes i början av 1820-talet av slottets vaktmästare Wallin, och den utgjorde då tröskeln till källaren till slottets östra torn, det så kallade "teatertornet". Den låg under dörrens båda sidoväggar och även täckt med tjära, vilket tyder på att den hade varit en del av en annan konstruktion innan den användes som byggmaterial för slottet. Det skulle ta ytterligare 100 år innan stenen hämtades från slottet och kunde läsas i sin helhet.

Inskriptionen säger att den är uppvuxen till minne av Haraldr, bror till Ingvar, och han tros ha dött i området vid Kaspiska havet. Ett ämne som diskuterats livligt är varför runstenen rests först efter Haraldr och inte efter Ingvar, och den mest accepterade förklaringen är att Tóla bara var Haralds mor och att de två männen bara var halvbröder. Det är också möjligt att det ursprungligen fanns två stenar varav en till Ingvars minne, men att Ingvars sten är försvunnen. En tredje möjlighet är att "bror" syftar på vapenbror, blodbror , eller något liknande, och det är en användning av ordet som förekommer på en av runstenarna i Hällestad i Skåne .

En teori som Braun föreslagit kopplar denna sten till runstenarna U 513 , U 540 och Sö 279 , och den anser att Ingvar den Fjärrresta är son till den svenske kungen Emund den Gamle .

Den andra hälften av inskriften är på alliterativ vers av formen fornyrðislag. Frasen att mata örnen är en kenning som betyder "att döda fiender".

Latinsk translitteration:

× tula : lit : raisa : fläck : þinsa| |at : sun : sin : haralt : bruþur : inkuars : þaiʀ furu : trikila : fiari : at : kuli : auk : a:ustarla| |ar:ni : kafu : tuu : sunar:la : a sirk:lan:ti

Runisk svensk transkription:

Tōla lēt ræisa stæin þennsa at sun sinn Harald, brōður Ingvars.
Þæiʀ fōru drængila
fiarri at gulli
ok austarla
ærni gāfu,
dōu sunnarla
ą̄ Særklandi.

Engelsk översättning:

"Tóla lät resa denna sten till minne av sin son Haraldr, Ingvarrs bror. De reste manligt långt efter guld och gav i öster (mat) åt örnen. (De) dog i söder i Serkland."

Sö 254

Runsten Sö 254

Denna sten ligger i Vansta och den är i stil Fp .

Latinsk translitteration:

· suan : aukfläck : raistu · fläck : at · tos(t)a : faþur : sin : is uarþ : tauþr · i liþi : ikuars : au(k) at · þo(r)fläck : auk kt : aystain : alhiltar · s--

Runisk svensk transkription:

Svæinn ok Stæinn ræistu stæin at Tosta, faður sinn, es varð dauðr ī liði Ingvars, ok at Þorstæin ok at Øystæin, Alfhildaʀ s[un].

Engelsk översättning:

"Sveinn och Steinn reste stenen till minne av Tosti, deras fader, som dog i Ingvarrs följe, och till minne av Þorsteinn och till minne av Eysteinn, Alfhildrs son."

Sö 277

Runsten Sö 277

Denna sten ligger vid Strängnäs domkyrka och är i stil Pr2 .

Latinsk translitteration:

u--r : auk : inki:burk : (l)itu : ra... ... ...- : …a at · uerþr · iki : inkuars : ma... ...

Runisk svensk transkription:

ok Ingiborg lētu ræ[isa] ... ... ... verðr ængi Ingvars ma[nna] ...

Engelsk översättning:

"och Ingibjǫrg, de hade rest ... ... ... till minne av ... kommer inte att vara bland Ingvarrs män ..."

Sö 279

Runsten Sö 279

Denna sten är en av Serklands runstenar och den ligger vid Strängnäs domkyrka . Det är i stil Pr2 . En teori som Braun föreslagit kopplar denna sten till runstenarna U 513 , U 540 och Sö 179 , och den anser att Ingvar den Fjärrresta är son till den svenske kungen Emund den Gamle .

Latinsk translitteration:

ai... ... ...(u)a : --(a)- ... ...uni ÷ aimunt... ... sunarla : a : se(r)kl...

Runisk svensk transkription:

Æi... ... [hagg]va [st]æ[in] ... [s]yni Æimund[aʀ] ... sunnarla ą̄ Særkl[andi].

Engelsk översättning:

"Ei-... ... stenhuggen ... Eimundrs söner ... i söder i Serkland."

Sö 281

Runsten Sö 281

Denna sten ligger vid Strängnäs domkyrka och den är i stil Pr2 .

Latinsk translitteration:

(a)lui : lit * kira : kubl : ifti... ... burþur : ulfs * þiʀ * a(u)... ... (m)iþ * ikuari : ą : sirk*la(t). ..

Runisk svensk transkription:

vī lēt gærva kumbl æfti[ʀ] ... brōður Ulfs. Þæiʀ au[str]/au[starla] ... með Ingvari ą̄ Særkland[i].

Engelsk översättning:

"-vé lät göra monumentet till minne av ... Ulfrs bror. De i / österut ... med Ingvarr i Serkland."

Sö 287

Runsten Sö 287 i 1600-talsteckning

Denna sten låg i Hunhammar, men den har försvunnit.

Latinsk translitteration:

[× antuitʀ : reisti : stin : iftiʀ : huka : bruþur sin eʀ : uar : tauþe(r) : miþ : ink... ...k : iftir : þurkils bruþur : kuþan biarlaukr : irfi : lit : reisa : iftir biaþr : synd]

Runisk svensk transkription:

Andvēttr ræisti stæin æftiʀ Huga, brōður sinn, eʀvaʀ dauðr með Ing[vari, o]k æftiʀ Þorgīls, brōður gōðan. Biarnlaugr ærfi(?) let ræisa æftiʀ faður(?) sinn.

Engelsk översättning:

"Andvéttr reste stenen till minne av Hugi, hans bror, som dog med Ingvarr, och till minne av Þorgísl, (hans) gode bror. Bjarnlaugr, arvingen(?), hade (stenen) rest till minne av sin fader( ?)"

Sö 320

Runsten Sö 320

Denna sten ligger i parken till herrgården Stäringe bredvid runstenen Sö 319 . Det är i stil Fp .

Latinsk translitteration:

: kaiʀuatr : auk : anutr : auk : utamr : rita : fläck : at : byrst(a)in · bruþur : sin : saʀ uaʀ : austr · miþ ikuari : trik : snialan : sun : lifayaʀ ×

Runisk svensk transkription:

Gæiʀhvatr ok Anundr ok Ōtamʀ [lētu] rētta stæin at Bȳrstæin, brōður sinn, sāʀ vaʀ austr með Ingvari, dræng sniallan, sun Līføyaʀ.

Engelsk översättning:

"Geirhvatr och Ǫnundr och Ótamr lät resa stenen till minne av Bjórsteinn, deras bror. Han var i öster med Ingvarr, en duktig tapper man, Lífeys son."

Sö 335

Runsten Sö 335

Denna sten ligger vid Ärjas kyrkoruin och den är i stil Fp. Den innehåller ordet skipari som betyder "skeppskompis". Detta ord finns i en andra runsten i Södermanland och det finns sex andra intygelser i stenar från södra Sverige och Danmark. Av denna användning verkar det som om Holmsteinn var kapten på ett av expeditionens fartyg och Ósníkinn en besättningsmedlem.

Den första runan i inskriptionen är tydligen överflödig, och det kan jämföras med att namnet Ingvar stavas med två initiala i-runor . Vilket namn som skrevs i de första runorna är inte säkert, men vissa forskare har föreslagit att det var ett hittills inte känt kvinnonamn Ulfvi . Ett annat förslag är att det var en felstavning av namnet Ulfr eller det sällsynta namnet Ulfvid . Namnet Osnikin förekommer i ett halvdussin inskriptioner i Uppland och Södermanland och betyder, som osniken fortfarande gör på modern svenska, "generös".

Latinsk translitteration:

u ulf=ui : raisti : fläck þana| |at bruþur sin : u:snikin saʀ furs : a:ust:arla : maþ : i:ikn:u:ari : ksibari hulmstains

Runisk svensk transkription:

Ulfʀ(?) ræisti stæin þenna at brōður sinn Ōsnīkin, sāʀ fōrs austarla með Ingvari, skipari Holmstæins.

Engelsk översättning:

"Ulfr(?) reste denna sten till minne av sin bror Ósníkinn. Han reste österut med Ingvarr; (han var) Holmsteins sjöman."

Västmanland

Vs 19

Runestone vs 19

Denna sten ligger i Berga, Skultuna. Den är i stil Fp och den är gjord av samma runmästare som runsten Vs 18 . Det är daterat till 1040-talet. Namnet Gunnvaldr i inskriptionen kombinerar gunnr som betyder "krig" och valdr som betyder "väktare" eller "väktare", medan namnet Ormr betyder "orm" eller "drake".

Latinsk translitteration:

khu[nal-](r) · [(l)it … fläck · þinsa ef]tir · horm · stob sen · trek| |ku-…n · auk · uas · farin · (o)(s)-r · miþ · ikuari · hiolbi k[-þ · salu h…ns ·]

Runisk svensk transkription:

Gunnal[d]r lēt [ræisa] stæin þennsa æftiʀ Orm, stiūp sinn, dræng gō[ða]n, ok vas farinn aus[t]r með Ingvari. Hialpi G[u]ð sālu h[a]ns.

Engelsk översättning:

"Gunnvaldr lät resa denna sten till minne av Ormr, hans styvson, en god tapper man. Och (han) reste österut med Ingvarr. Må Gud hjälpa hans själ."

Östergötland

Ög 145

Runsten Ög 145

Denna sten ligger vid Dagsbergs kyrka.

Latinsk translitteration:

ur : sin : eʀ : pälsar : ... hilfnai : (a)(u)str

Runisk svensk transkription:

[fað]ur/[brōð]ur sinn, eʀ fōrs ... hælfningi(?) austr.

Engelsk översättning:

"hans far/ bror, som omkom ... trupp(?) i öster."

Ög 155

Runsten Ög 155

Denna sten är preliminärt kategoriserad som stil RAK . Den ligger i Sylten, och den är den sydligaste av Ingvarrunstenarna. Den var känd på 1600-talet och en teckning av Johan Hadorph , Petrus Helgonius och Petrus Törnewall finns bevarad. Senare störtades stenen och täcktes delvis med jord. 1896 återuppfördes den av ägaren till hemmanet Bjällbrunna och flyttades en liten bit.

Ordet helfningr (uppträder i dativfallet som den östliga dialektformen hælfningi ) är ursprungligen ett ord för "halva" men det kan också betyda "trupp". Den förekommer endast i ytterligare en runsten, som ligger vid Dagsbergs kyrka i Östergötland (se Ög 145 ) .

I -runan kan representera både i- och e- fonem, vilket innebär att förnamnet kan tolkas både som kvinnans namn Þorfríðr och mannens namn Þorfreðr . Det är följaktligen inte känt om det var mamman eller pappan som reste stenen.

Ásgautr var ett vanligt namn som förekommer i cirka 30 runinskrifter. Gauti (moderna Göte) var dock sällsynt i vikingatidens runinskrifter och den enda ytterligare runsten där den förekommer finns på U 516 (även om skadade eller oklara inskrifter på runstenarna Sö 14 , G 65 och Norges N 331 också har ord översatta som namnet Gauti). Det tros betyda en invånare i Götaland , alltså en Geat . Personnamnselementet Gaut förekommer dock inte bara i denna del av Skandinavien utan även i Svealand och i Danmark .

Latinsk translitteration:

þurfriþ × risti × eftiʀ × askut × auk × kauta sunu × sina × stin × þasi × ​​han × kuti × etaþis × i × ikuars × hilfniki ×

Runisk svensk transkription:

Þorfrīðr/Þorfreðr ræisti æftiʀ Āsgaut ok Gauta, sunu sina, stæin þannsi. Hann Gauti ændaðis ī Ingvars hælfningi.

Engelsk översättning:

"Þorfríðr/Þorfreðr reste denna sten till minne av Ásgautr och Gauti, hennes/hans söner. Gauti mötte sitt slut i Ingvarrs trupp."

Se även

Anteckningar och referenser

Källor

externa länkar