Sammandragning (grammatik)

En sammandragning är en förkortad version av de talade och skrivna formerna av ett ord , stavelse eller ordgrupp , skapad genom utelämnande av interna bokstäver och ljud.

I språklig analys bör sammandragningar inte förväxlas med crasis , förkortningar och initialismer (inklusive akronymer ), som de delar vissa semantiska och fonetiska funktioner med, även om alla tre förknippas med termen "förkortning" i lekmans termer. Sammandragning skiljs också från morfologisk klippning , där början och slut utelämnas.

Definitionen överlappar med termen portmanteau (en språklig blandning ), men man kan skilja mellan en portmanteau och en sammandragning genom att notera att sammandragningar bildas av ord som annars skulle förekomma tillsammans i sekvens, som gör och inte , medan en portmanteau ord bildas genom att kombinera två eller flera befintliga ord som alla relaterar till ett singulärt begrepp som portmanteauen beskriver.

engelsk

Engelska har ett antal sammandragningar, mestadels involverar elision av en vokal (som ersätts av en apostrof i skrift), som i Jag är för "Jag är", och ibland även andra förändringar, som i kommer inte för " kommer inte" eller är inte för "är inte". Dessa sammandragningar är vanliga i tal och i informell skrift, men tenderar att undvikas i mer formell skrift (med begränsade undantag, såsom den obligatoriska formen "klockan").

De viktigaste sammandragningarna listas i följande tabell (för mer förklaring se engelska hjälpmedel och sammandragningar ) .

Fulla formen	Avtalad	Anteckningar
inte	- inte	informell; vilket hjälpverb som helst + inte sammandras ofta, t.ex. kan inte , inte , ska inte , ska inte , vill inte , men inte sammandras sällan med andra delar av talet; när en mening som börjar "Jag är inte ..." genomgår en frågeformig inversion, är kontraktionen till en av två oregelbundna former. Är jag inte ...? (standard) eller är jag inte...? (dialektisk), båda är mycket vanligare än okontrakterade. Är inte jag...? (sällsynt och uppstyltad) eller är jag inte ...?
låt oss	låt oss	informella, som i "Låt oss göra det här."
jag är	Jag är	informellt, som i "Jag är här."
är	-'re	informell; vi är /wɪər/ eller /wɛər/ uttalas i de flesta fall annorlunda än were /wɜr/.
gör	-s	informellt, som i "Vad gör han där varje dag?"
är		informellt, som i "Han kör just nu."
har		informellt, som i "Hon har varit här förut."
ha	- har	informellt, som i "Jag har aldrig gjort det här förut."
hade	-'d	informellt, t.ex. "Han hade redan lämnat." eller "det är bäst att vi går."
gjorde		informellt, som i "Vart tog hon vägen?"
skulle		informella, som i "Vi skulle få problem om vi bröt dörren."
kommer	- ska	informellt, som i "de ringer dig senare."
skall	- ska	informellt, som i "Jag ringer dig senare."
av	o'-	standard i vissa fasta sammansättningar, som i klockan tre , cat o' nine tails , jack-o'-lantern , will-o'-wisp , man o' war , run-o'-the-mill ( men mamma- o'-pearl är borderline); informellt annars, som i "cup o' coffee", "barrel o' monkeys", "Land o' Goshen"
av	o'-
det var	't var	ålderdomliga, förutom i lageranvändningar som ' Twas the night before Christmas
dem	dem	informell, delvis från fåll , den ursprungliga dativ och ackusativ för de
du	du-	2:a persons pronomen ( du ) har pluralitet markerat i vissa varianter av engelska (t.ex. södra USA) genom att kombinera med t.ex. alla , som sedan vanligtvis sammandras med er alla - i vilket fall det troligen är standard
handla om	'anfall	"matchen är informell, t.ex. jag kommer vid middagstid.
därför att	'orsak	för är väldigt informellt, t.ex. Varför gjorde du det? Bara för att.

Sammandragning är en typ av elision, som förenklar uttalet genom att reducera (tappa eller förkorta) ljud som förekommer i en ordgrupp.

I subjekt–hjälp-inversion beter sig de kontrakterade negativa formerna som om de själva vore hjälpämnen, och byter plats med subjektet. Till exempel är den frågeformiga formen av Han kommer inte att gå kommer han inte att gå? , medan den okontrakterade motsvarigheten är Kommer han inte att gå? , med att inte följa ämnet.

kinesiska

Det gamla kinesiska skriftsystemet ( oracle ben script och bronsware script ) är väl lämpat för (nästan) en-till-en överensstämmelse mellan morfem och glyf . Sammandragningar, där en glyf representerar två eller flera morfem, är ett anmärkningsvärt undantag från denna regel. Ett tjugotal eller så är noterade för att existera av traditionella filologer och är kända som jiāncí (兼詞, lit. "samtidiga ord"), medan fler ord har föreslagits vara sammandragningar av nya forskare , baserat på nyare rekonstruktioner av gammal kinesisk fonologi , epigrafiska bevis och syntaktiska överväganden. Till exempel har 非 [fēi] föreslagits vara en sammandragning av 不 (bù) + 唯/隹 (wéi/zhuī). Dessa sammandragningar är i allmänhet inte grafiskt tydliga, och det finns inte heller någon generell regel för hur en karaktär som representerar en sammandragning kan bildas. Som ett resultat av detta ifrågasätts ibland identifieringen av en karaktär som en sammandragning, liksom det eller de ord som föreslås ha kontrakterats.

Eftersom språkliga kinesiska dialekter använder uppsättningar funktionsord som skiljer sig avsevärt från klassisk kinesiska, är nästan alla klassiska sammandragningar som listas nedan nu arkaiska och har försvunnit från vardagsbruk. Men moderna sammandragningar har utvecklats från dessa nya språkliga funktionsord. Moderna sammandragningar förekommer i alla de stora moderna dialektgrupperna. Till exempel är 别 (bié) "inte" på standardmandarin en sammandragning av 不要 (bùyào), medan 覅 (fiào) "gör inte" på Shanghainesiska är en sammandragning av 勿要 (wù yào), vilket är uppenbart grafiskt. På samma sätt, i nordöstra mandarin 甭 (béng) är "behöver inte" både en fonologisk och grafisk sammandragning av 不用 (bùyòng). Slutligen, kantonesiska kontrakt 乜嘢 (mat1 ye5) "vad?" till 咩 (me1).

Tabell över klassiska kinesiska sammandragningar

Fulla formen	Translitterering	Kontraktion	Translitterering	Anteckningar
之乎	tjə ga	諸	tjᴀ	I vissa sällsynta fall kan 諸 också vara sammandragning för 有之乎. 諸 kan användas på egen hand med betydelsen av "alla, klassen av", som i 諸侯 "feodalherrarna."
若之何	njᴀ tjə gaj	奈何	najs gaj
[於之] ^anmärkning	ʔa tjə	焉	ʔrjan	於之 används aldrig; endast 焉.
之焉	tjə ʔrjan	旃	tjan	Sällsynt.
[于之] ^notera	wja tjə	爰	wjan	Sällsynt. Prepositionerna 於, 于 och 乎 är av olika ursprung, men används omväxlande (förutom att 乎 också kan användas som en sista frågepartikel).
[如之] ^notera	nja tjə	然	njan
[曰之] ^anmärkning	wjot tjə	云	wjən
不之	pjə tjə	弗	pjət
毋之	mja tjə	勿	mjət	弗 och 勿 var ursprungligen inte sammandragningar, utan analyserades om som sammandragningar under perioden med krigande stater .
而已	njə ljəʔ	耳	njəʔ
胡不	ga pjə	盍	glipa	胡 är en variant av 何.
也乎	ljᴀjʔ ga	與	ljaʔ	Även skrivet 歟.
也乎	ljᴀjʔ ga	邪	zjᴀ	Även skrivet 耶. Troligen en dialektal variant av 與.
不乎	pjə ga	夫	pja	夫 har många andra betydelser.

Notera: Partiklarna 爰, 焉, 云 och 然 som slutar på [-j[a/ə]n] beter sig som de grammatiska motsvarigheterna till ett verb (eller coverb) följt av 之 'him; henne; it (tredje person objekt)' eller ett liknande demonstrativt pronomen i objektpositionen. Faktum är att 于/於 '(är) i; at', 曰 'säga' och 如 'liknar' följs aldrig av 之 '(tredjepersonsobjekt)' eller 此 '(nära demonstrativt)' i texter före Qin. Istället används alltid respektive 'sammandragningar' 爰/焉, 云 och 然 i deras ställe. Ändå är inget känt objektpronomen fonologiskt lämpligt att fungera som det hypotetiska pronomen som hade genomgått sammandragning. Därför anser många myndigheter att de inte är verkliga sammandragningar. Som en alternativ förklaring till deras ursprung Pulleyblank att [-n]-ändelsen härleds från en kinesisk-tibetansk aspektmarkör som senare fick anaforisk karaktär.

holländska

Några av sammandragningarna på standard holländska:

Fulla formen	Avtalad	Översättning	Notera
des	s	av	Genitiv form av den nederländska artikeln de "den"
een	'n	a, an
haar	d'r	henne
Fålla	'm	honom
het	't	det _
ik	'k	jag
mijn	m'n	min
zijn	z'n	hans
så een	zo'n	en sådan

Informell belgisk nederländska använder ett brett utbud av icke-standardiserade sammandragningar, som till exempel "hoe's't" (från "hoe is het?" - hur mår du?), "hij's d'r" (från "hij is" daar" - han är där), "w'ebbe' goe' g'ete'" (från "we hebben goed gegeten" - vi hade ätit gott) och "wa's da'?" (från "wat är dat?" - vad är det?. Några av dessa sammandragningar:

Fulla formen	Avtalad	Översättning
där
dat	da'	den där
det är	da's	det är
det jag	da'k	att jag
ge	g'	du
är	s	är
wat	va'	Vad
vi	w'	vi
ze	z'	hon

franska

Det franska språket har en mängd olika sammandragningar, liknande engelska men obligatoriska, som i C'est la vie ("Det är livet"), där c'est står för ce + est ("det vill säga"). Bildandet av dessa sammandragningar kallas elision .

I allmänhet kommer alla enstaviga ord som slutar på e caduc (schwa) att dra ihop sig om följande ord börjar med en vokal, h eller y (eftersom h är tyst och absorberas av ljudet av den efterföljande vokalen; y låter som i ). Förutom ce → c'- (demonstrativt pronomen "det"), är dessa ord que → qu'- (konjunktion, relativpronomen eller frågepronomen "det"), ne → n'- ("inte"), se → s'- ("själv", "själv", "själv", "själv" före ett verb), je → j'- ("jag"), mig → m'- ("jag" före ett verb), te → t'- (informell singularis "du" före ett verb), le eller la → l'- ("den"; eller "han", "hon", "det" före ett verb eller efter ett imperativverb och före ordet y eller en ), och de → d'- ("av"). Till skillnad från engelska sammandragningar är dock dessa sammandragningar obligatoriska: man skulle aldrig säga (eller skriva) *ce est eller *que elle .

Moi ("jag") och toi (informellt "du") kontrakterar obligatoriskt till m'- respektive t'- efter ett imperativverb och före ordet y eller en .

Det är också obligatoriskt att undvika upprepning av ett ljud när konjunktionen si ("om") följs av il ("han", "det") eller ils ("de"), som börjar med samma vokaljud i : *si il → s'il ("om det", om han"); *si ils → s'ils ("om de").

Vissa prepositioner är också obligatoriskt sammanslagna med maskulina och plural direkta artiklar: au för à le , aux för à les , du för de le och des för de les . Sammandragningen av cela (demonstrativt pronomen "det") till ça är dock frivillig och informell.

I informellt tal kan ett personligt pronomen ibland sammandras till ett följande verb . Till exempel je ne sais pas ( IPA: [ʒənəsɛpa] , "jag vet inte") uttalas ungefär chais pas ( IPA: [ʃɛpa] ), där ne är helt eliminerat och [ʒ] av att je är blandat med [s] av sais . ^{[ originalforskning? ]} Det är också vanligt i informella sammanhang att dra ihop tu till t'- före en vokal, t.ex. t'as mangé för tu som mangé .

hebreiska

I modern hebreiska drar prepositionsprefixen -בְּ /bə-/ 'in' och -לְ /lə-/ 'till' samman med den bestämda artikelprefixet -ה (/ha-/) för att bilda prefixen -ב /ba/ ' i' och -ל /la/ 'till den'. I vardagligt israelisk hebreiska sammandras ofta prepositionen את (/ʔet/), som anger ett bestämt direkt objekt, och den bestämda artikelprefixet -ה (/ha-/) till 'ת (/ta-/) när den förra omedelbart föregår det senare. Så jag såg את הכלב (/ʁaˈʔiti ʔet haˈkelev/, "Jag såg hunden") kan bli ראיתי ת'כלב (/ʁaˈʔiti taˈkelev/).

italienska

På italienska smälter prepositioner samman med direkta artiklar på förutsägbara sätt. Prepositionerna a , da , di , in , su , con och per kombineras med de olika formerna av den bestämda artikeln , nämligen il , lo , la , l', i , gli , gl' och le .


	il	lo	la	jag	i	gli	(gl')	le
a	al	allo	alla	Allt'	ai	agli	(agl')	alla
da	dal	dallo	dalla	dall'	dai	dagli	(dagl')	dalle
di	del	dello	della	dell'	dei	degli	(degl')	delle
i	nel	nello	nella	nell'	nej	negli	(negl')	nelle
su	sul	sullo	sulla	sull'	sui	sugli	(sugl')	sulle
lura	kol	(kollo)	(kolla)	(kolla')	coi	(cogli)	(cogl')	(kolle)
per	(pel)	(pello)	(pella)	(pell')	(pei)	(pegli)	(pegl')	(pelle)

Sammandragningar med a , da , di , in och su är obligatoriska, men de med con och per är valfria.
Ord inom parentes är inte längre särskilt vanligt förekommande. Det är dock skillnad på pel och pei , som är gammaldags, och de andra sammandragningarna av per , som ärligt talat är föråldrade. Col och coi är fortfarande vanliga; collo , colla , cogli och colle är numera sällsynta i skriftspråket, men vanliga i tal.
Tidigare användes gl' ofta före ord som börjar på i , men det är inte längre i särskilt vanlig (skriftlig) användning.

Orden ci och è (form av essere , vara) och orden vi och è är sammandragna till c'è och v'è (båda betyder "det finns").

" C'è / V'è un problema" – Det finns ett problem

Orden duva och kom är sammandragna med vilket ord som helst som börjar med e , vilket tar bort -e för huvudordet, som i "Com'era bello!" – "Hur snygg han/den var!", "Dov'è il tuo amico?" – "Var är din vän?" Detsamma gäller ofta för andra ord av liknande form, t.ex. quale .

De direkta objektspronomenen "lo" och "la" kan också dra ihop sig för att bilda "l'" med en form av "avere", som "L'ho comprato" - "Jag har köpt det", eller "L'abbiamo vista " - "Vi har sett henne".

spanska

Spanska har två obligatoriska fonetiska sammandragningar mellan prepositioner och artiklar: al (till den) för en el och del (av) för de el (inte att förväxla med en él , som betyder för honom , och de él , som betyder hans eller, mer bokstavligt, av honom ).

Andra sammandragningar var vanliga i skrift fram till 1600- talet , de vanligaste var de + personliga och demonstrativa pronomen: destas för de estas (av dessa, fem.), daquel för de aquel (av det, masc.), dél för de él (av honom) etc.; och den feminina artikeln före ord som börjar med a- : l'alma for la alma , nu el alma (själen). Flera uppsättningar demonstrativa pronomen har sitt ursprung som sammandragningar av aquí (här) + pronomen, eller pronomen + otro/a (annat): aqueste , aqueso , estotro etc. Den moderna aquelen (det, masc.) är den enda överlevande av det första mönstret ; de personliga pronomenen nosotros (vi) och vosotros (pl. du) är rester av det andra. I medeltida texter uppträder obetonade ord mycket ofta sammandragna: todol for todo el (all the, masc.), ques for que es (vilket är); etc. inklusive med vanliga ord, som d'ome (d'home/d'homme) istället de ome (home/homme), och så vidare.

Även om det inte är strikt en sammandragning, används en speciell form när man kombinerar con med mí, ti eller sí, vilket skrivs som conmigo för * con mí (med mig), contigo för * con ti (med du sjunger.), consigo för * con sí (med sig själv/själv/sig själv (själv).)

Slutligen kan man höra ^{[ förtydligande behövs ]} pa' för para , som härleder som pa'l för para el , men dessa former anses endast lämpliga i informellt tal.

portugisiska

På portugisiska är sammandragningar vanliga och mycket fler än de på spanska. Flera prepositioner drar sig regelbundet samman med vissa artiklar och pronomen. Till exempel de (av) och por (av; tidigare per ) med de bestämda artiklarna o och a (maskulina och feminina former av "den" respektive), och producerar do , da (av), pelo , pela (av ). Prepositionen de drar ihop sig med pronomenen ele och ela (han, hon), vilket ger dele , dela (hans, henne). Dessutom drar vissa verbformer ihop med enklitiska objektpronomen: t.ex. verbet amar (att älska) kombineras med pronomenet a (henne), vilket ger amá-la (att älska henne).

En annan sammandragning på portugisiska som liknar engelska är kombinationen av pronomenet da med ord som börjar på a , vilket resulterar i att den första bokstaven a ändras till en apostrof och att båda orden sammanfogas. Exempel: Estrela d'alva (En populär fras för att hänvisa till Venus som betyder "Alb-stjärna", som en hänvisning till dess ljusstyrka) ; Caixa d'água (vattentank).

tysk

I informella, talade tyska prepositionsfraser kan man ofta slå samman prepositionen och artikeln ; till exempel blir von dem vom , zu dem blir zum , eller an das blir ans . Vissa av dessa är så vanliga att de är obligatoriska. I informellt tal används också aufm för auf dem , unterm för unter dem , etc., men skulle anses vara felaktigt om det skrivs, utom kanske i citerat direkt tal, i lämplig kontext och stil.

Pronomenet es drar sig ofta ihop till ' s (vanligtvis skrivet med apostrof) i vissa sammanhang. Till exempel hälsningen Wie geht es? påträffas vanligtvis i den kontrakterade formen Wie geht's? .

Lokala språk i tysktalande områden

Regionala dialekter av tyska, och olika lokala språk som vanligtvis användes redan långt innan dagens standardtyska skapades, använder sammandragningar vanligtvis oftare än tyska, men varierar kraftigt mellan olika lokala språk. De informellt talade tyska sammandragningarna observeras nästan överallt, oftast åtföljda av ytterligare sådana, som att den blir in'n (ibland im ) eller att haben wir blir hamwer , hammor , hemmer eller hamma beroende på lokala intonationspreferenser. Bayersktyskan har flera fler sammandragningar som att gesund sind wir blir xund samma , som schematiskt tillämpas på alla ord eller kombinationer av liknande ljud. (Man måste dock komma ihåg att tysk wir existerar vid sidan av bayerska mir , eller mia , med samma betydelse.) Den Münchenfödde fotbollsspelaren Franz Beckenbauer har som slagord "Schau mer mal" ("Schauen wir einmal" - på engelska " Vi får se."). En bok om hans karriär hade som titel den lite längre versionen av frasen, "Schau'n Mer Mal".

Sådana egenskaper finns i alla centrala och södra språkregioner. Ett prov från Berlin: Sag einmal, Meister, kann man hier einmal hinein? talas som Samma, Meesta, kamma hier ma rin?

Flera väst-centraltyska dialekter längs floden Rhen har byggt sammandragningsmönster som involverar långa fraser och hela meningar. I tal är ord ofta sammanlänkade, och ofta används processen med "samverkan" . Så, [Dat] kriegst Du nicht kan bli Kressenit , eller Lass mich gehen, habe ich gesagt kan bli Lomejon haschjesaat .

Oftast finns det inga bindande ortografier för lokala dialekter av tyska, därför överlåts skrivandet i stor utsträckning till författare och deras förläggare. Utanför citat, åtminstone, ägnar de vanligtvis lite uppmärksamhet åt tryck mer än de vanligaste sammandragningarna, för att inte försämra deras läsbarhet. Användningen av apostrof för att indikera utelämnanden är en varierande och betydligt mindre frekvent process än i engelskspråkiga publikationer.

indonesiska

På standard indonesiska tillämpas inga sammandragningar, även om indonesiska sammandragningar finns i indonesisk slang . Många av dessa sammandragningar är terima kasih till makasih ( tack ), kenapa till napa ( varför ), nggak till gak ( inte ), och sebentar till tar ( ett ögonblick ).

norska

Användning av sammandragningar är inte tillåten i någon form av normal norsk stavning; dock är det ganska vanligt att förkorta eller dra ihop ord i talat språk. Ändå varierar det vanliga från dialekt till dialekt och från sociolekt till sociolekt - det beror på formaliteten etc. i miljön. Några vanliga, och ganska drastiska, sammandragningar som finns i norskt tal är "jakke" för "jeg har ikke", som betyder "jag har inte" och "dække" för "det er ikke", vilket betyder "det finns inte". De mest använda av dessa sammandragningar – vanligtvis bestående av två eller tre ord sammandragna till ett ord, innehåller korta, vanliga och ofta enstaviga ord som jeg , du , deg , det , har eller ikke . Användningen av apostrof (') är mycket mindre vanligt än på engelska, men används ibland i sammandragningar för att visa var bokstäver har tappats.

I extrema fall kan långa, hela meningar skrivas som ett ord. Ett exempel på detta är "Det ordner seg av seg selv" i standardskrivet bokmål , vilket betyder "Det kommer att ordna sig" kan bli "dånesæsæsjæl" (observera bokstäverna Å och Æ , och ordet "sjæl", som ögondialekt stavning av jag ). R-dropping , som är närvarande i exemplet, är särskilt vanligt i tal i många områden i Norge [ ^{vilken ? ]} , men utspelar sig på olika sätt, liksom elision av ordslutfonemer som /ə/ .

På grund av de många dialekterna av norska och deras utbredda användning är det ofta svårt att skilja mellan icke-standardiserad skrivning av normal norsk och ögondialektstavning. Det är nästan allmänt sant att dessa stavningar försöker förmedla hur varje ord uttalas, men det är sällsynt att se språk skrivet som inte följer åtminstone några av reglerna i den officiella ortografin . Orsaker till detta inkluderar ord som stavas oponemiskt, okunnighet om konventionella stavningsregler eller anpassning för bättre transkription av den dialektens fonem.

latin

Latin innehåller flera exempel på sammandragningar. Ett sådant fall finns bevarat i verbet nolo (jag är ovillig/vill inte), som bildades av en sammandragning av non volo ( volo som betyder "jag vill"). På liknande sätt observeras detta i första person plural och tredje person pluralformer (nolumus respektive nolunt).

japanska

Vissa sammandragningar i snabbt tal inkluderar ～っす ( -ssu ) för です ( desu ) och すいません ( suimasen ) för すみません ( sumimasen ). では ( dewa ) är ofta kontrakterad till じゃ ( ja ). I vissa grammatiska sammanhang dras partikeln の ( nej ) samman till helt enkelt ん ( n ).

När de används efter verb som slutar på konjunktivformen ～て ( -te ), förkortas vissa hjälpverb och deras avledningar ofta. Exempel:

Originalform	Translitterering	Kontraktion	Translitterering
～ている／～ていた／～ています／ etc.	-te iru / -te ita / -te imasu / etc.	～てる／～てた／～てます／ etc.	-te ru / -te ta / -te masu / etc.
～ていく／～ていった／etc.*	-te iku / -te itta / etc.*	～てく／～てった／etc.*	-te ku / -te tta / etc.*
～ておく／～ておいた／～ておきます／ etc.	-te oku / -te oita / -te okimasu / etc.	～とく／～といた／～ときます／ etc.	-toku / -toita / -tokimasu / etc.
～てしまう／～てしまった／～てしまいます／ etc.	-te shimau / -te shimatta / -te shimaimasu / etc.	～ちゃう／～ちゃった／～ちゃいます／ etc.	-chau / -chatta / -chaimasu / etc.
～でしまう／～でしまった／～でしまいます／ etc.	-de shimau / -de shimatta / -de shimaimasu / etc.	～じゃう／～じゃった／～じゃいます／ etc.	-jau / -jatta / -jaimasu / etc.
～ては	-te va	～ちゃ	-cha
～では	-de wa	～じゃ	-ja
～なくては	-nakute wa	～なくちゃ	-nakucha

* denna förkortning används aldrig i artig konjugation, för att undvika den resulterande tvetydigheten mellan en förkortad ikimasu (gå) och verbet kimasu (kom).

Slutet ～なければ ( -nakereba ) kan kontrakteras till ～なきゃ ( -nakya ) när det används för att indikera förpliktelse. Det används ofta utan hjälpmedel, t.ex. 行かなきゃ（いけない） ( ikanakya (ikenai) ) "Jag måste gå."

Andra gånger görs sammandragningar för att skapa nya ord eller för att ge ytterligare eller ändrad betydelse:

Ordet 何か ( nanika ) "något" är sammandraget med なんか ( nanka ) för att göra ett vardagligt ord med en betydelse i stil med "typ", men det kan användas nästan utan betydelse. Dess användning är som ett utfyllnadsord som liknar engelska "like".
じゃない ( ja nai ) "är inte" sammandras med じゃん ( jan ), som används i slutet av uttalanden för att visa talarens tro eller åsikt, ofta när det strider mot lyssnarens, t.ex. いいじゃん！ ( ii jan! ) "Vad, det är bra!"
Den ofta använda partikel-verb-frasen という ( till iu ) dras ofta ihop till ～って／～て／～っつー ( -tte/-te/-ttsū ) för att ge en mer informell eller icke-bindande känsla.
といえば ( till ieba ), den villkorliga formen av という ( till iu ) som nämnts ovan, kontrakteras till ～ってば ( -tte ba ) för att visa talarens irritation över lyssnarens underlåtenhet att lyssna på, komma ihåg eller lyssna på vad som talaren har t.ex. sagt もういいってば！ ( mō ii tte ba! ), "Jag har redan sagt att jag inte vill prata om det mer!".
De vanliga orden だ ( da ) och です ( desu ) är äldre sammandragningar som härstammar från である ( de aru ) och でございます ( de gozaimasu ). Dessa är helt integrerade i språket nu och betraktas i allmänhet inte som sammandragningar; används である ( de aru ) i stället för だ ( da ).
Första person singularis pronomen 私 uttalas わたくし ( watakushi ) i mycket formellt tal, men vanligtvis sammandraget till わたし( watashi ) i mindre formellt tal, och ytterligare klippt i specifikt yngre kvinnors tal till し (たし ) .

Olika dialekter av japanska använder också sina egna specifika sammandragningar som ofta är obegripliga för talare av andra dialekter.

putsa

I det polska språket har pronomen sammandragna former som är vanligare i deras vardagliga användning. Exempel är go och mu . De icke-sammandragna formerna är jego (såvida det inte används som ett possessivt pronomen) respektive jemu . Klitiken -ń , som står för niego (honom) som i dlań ( dla niego ), är vanligare i litteraturen . De icke-kontrakterade formerna används i allmänhet som ett sätt att accentuera.

uiguriska

Uigur , ett turkiskt språk som talas i Centralasien , innehåller några verbala suffix som faktiskt är sammandragna former av sammansatta verb ( serieverb) . Till exempel sëtip alidu (sälj-hantera, "lyckas sälja") vanligtvis sëtivaldu , där de två orden bildar en sammandragning och [p] leniteringen till en [v] eller [w]. ^{[ originalforskning? ]}

filippinska/tagalog

På filippinska behöver de flesta sammandragningar andra ord för att dras ihop korrekt. Endast ord som slutar med vokaler kan göra en sammandragning med ord som "at" och "ay". I det här diagrammet representerar "@" vilken vokal som helst.

Fulla formen	Avtalad	Anteckningar
~@ kl	~@'t
~@ ja	~@'y
~@ ng	~@'n	Informell. som i "Isa'n libo"
~@ ang	~@'ng

Se även

Anteckningar