Nordiska rådet

Nordiska rådet   Nordisk Råd ( danska )   Nordisk råd ( norska )   Nordiska _ _ rådet   Pohjoismaiden neuvosto ( finska )   Norðurlandaráð ( isländska )   Norðurlandaráðið ( färöiska )   Nunat Avannarliit Siunnersuisoqatigiit ( grönländska )   Davviriikkaid ráđđi ( nordsamiska )   Nuorttarijkaj ráde ( lulesamiska )   Tave-enâmij rääđi ( enaresamiska )   Noerhtelaanti raerie ( sydsamiska )   Tâʹvvjânnmi suåvtõs ( skoltsamiska )   Nuarrtarijkaj rárre ( pitesamiska )
Flaggmedlemsstater
visas i mörkblått; och regioner i medlemsländerna visas i ljusblått.
Sekretariatets högkvarter	köpenhamn
Officiella språk	danska finska isländska norska svenska
Typ	Interparlamentarisk institution
Medlemskap	5 suveräna stater Danmark Finland Island Norge Sverige 2 autonoma territorier Färöarna Grönland 1 autonom region Ett land
Ledare
• Generalsekreterare	Kristina Háfoss (2021-)
• Ordförande	Jorodd Asphjell (2023)
• Vice President	Helge Orten (2023)
Etablering
• Invigning av Nordiska rådet	12 februari 1953
• Helsingforsfördraget	1 juli 1962
• Invigning av Nordiska ministerrådet	juli 1971
Område
• Totalt	6 187 000 km 2 (2 389 000 sq mi)
Befolkning
• 2019 års uppskattning	27,5 miljoner
• Densitet	4,4/km 2 (11,4/sq mi)
BNP ( PPP )	2018 års uppskattning
• Totalt	1,6 biljoner dollar
• Per capita	62 900 USD
BNP (nominell)	2018 års uppskattning
• Totalt	1,7 biljoner dollar
• Per capita	65 800 USD
Valuta	danska kronor Euro svenska kronor isländska kronor norska kronan
Webbplats www .norden .org

Flagga före 2016

Nordiska rådet är det officiella organet för det formella interparlamentariska nordiska samarbetet mellan de nordiska länderna . Det bildades 1952 och har 87 representanter från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt från de autonoma områdena Färöarna , Grönland och Åland . Representanterna är parlamentsledamöter i sina respektive länder eller områden och väljs av dessa parlament. Rådet håller ordinarie sessioner varje år i oktober/november och vanligtvis en extra session per år med ett specifikt tema. Rådets officiella språk är danska , finska , isländska , norska och svenska , även om det endast använder de ömsesidigt begripliga skandinaviska språken - danska, norska och svenska - som sina arbetsspråk . Dessa tre utgör förstaspråket för cirka 80 % av regionens befolkning och lärs in som ett andra eller främmande språk av de återstående 20 %.

1971 bildades Nordiska ministerrådet , ett mellanstatligt forum, som ett komplement till rådet. Rådet och ministerrådet är involverade i olika former av samarbete med grannområden i norra Europa , inklusive den tyska delstaten Schleswig -Holstein , Beneluxländerna och de baltiska staterna .

Historia

Under andra världskriget ockuperades Danmark och Norge av Tyskland; Finland var under anfall av Sovjetunionen ; medan Sverige, även om det var neutralt, fortfarande kände krigets effekter. Efter kriget drev de nordiska länderna idén om en skandinavisk försvarsunion för att säkerställa deras ömsesidiga försvar. På grund av sin neutralitetspolitik i Paasikivi-Kekkonen och FCMA-fördraget med Sovjetunionen kunde Finland dock inte delta.

Det föreslogs att de nordiska länderna skulle ena sin utrikespolitik och försvar, förbli neutrala i händelse av en konflikt och inte alliera sig med Nato , som vissa planerade då. USA, angelägna om att få tillgång till baser i Skandinavien och trodde att de nordiska länderna inte kunde försvara sig, sa att de inte skulle garantera militärt stöd till Skandinavien om de inte gick med i Nato. När Danmark och Norge sökte amerikanskt stöd för sin återuppbyggnad efter kriget kollapsade projektet, då Danmark, Norge och Island gick med i NATO.

Ytterligare nordiskt samarbete, såsom en ekonomisk tullunion, misslyckades också. Detta fick den danske statsministern Hans Hedtoft att den 13 augusti 1951 föreslå ett interparlamentariskt rådgivande organ. Detta förslag godkändes av Danmark, Island, Norge och Sverige under ett möte i Köpenhamn den 15–16 mars 1952. Rådets första session hölls i det danska parlamentet den 13 februari 1953 och det valde Hans Hedtoft till ordförande. När de finsk-sovjetiska förbindelserna tinade efter Josef Stalins död, gick Finland med i rådet 1955, efter en omröstning i Finlands riksdag den 28 oktober samma år, med verkan från den 23 december samma år.

Den 2 juli 1954 skapades den nordiska arbetsmarknaden och 1958, med utgångspunkt i ett passfritt reseområde från 1952, skapades Nordiska Passunionen . Dessa två åtgärder bidrog till att säkerställa nordiska medborgares fria rörlighet i området. En nordisk konvention om social trygghet genomfördes 1955. Det fanns också planer på en inre marknad men de övergavs 1959 strax innan Danmark, Norge och Sverige gick med i det europeiska frihandelsområdet (EFTA). Finland blev associerad medlem av EFTA 1961 och Danmark och Norge ansökte om att få ansluta sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG).

Detta steg mot EEC ledde till önskan om ett formellt nordiskt fördrag. Helsingforsfördraget det nordiska samarbetet gjordes under de följande åren: en Nordisk högskola för folkhälsovård, en nordisk kulturfond och Nordiska huset i Reykjavík skapades . Danmarks premiärminister Hilmar Baunsgaard föreslog fullständigt ekonomiskt samarbete (" Nordek ") 1968. Nordek kom överens 1970, men Finland backade då och påstod att dess förbindelser med Sovjetunionen innebar att det inte kunde knyta nära ekonomiska förbindelser med potentiella medlemmar av EEC (Danmark och Norge). Nordek övergavs då.

Som en följd av detta ansökte Danmark och Norge om att bli medlem i EEC och Nordiska ministerrådet inrättades 1971 för att säkerställa ett fortsatt nordiskt samarbete. 1970 fick representanter för Färöarna och Åland delta i Nordiska rådet som en del av den danska och finska delegationen. Norge tackade nej till EEC-medlemskap 1972 medan Danmark fungerade som brobyggare mellan EEC och Norden. Även 1973, även om Finland inte valde fullt medlemskap i EEC, förhandlade Finland fram ett frihandelsavtal med EEC som i praktiken tog bort tullarna från 1977 och framåt, även om det fanns övergångsperioder fram till 1985 för vissa produkter. Sverige ansökte inte på grund av sin alliansfri politik som syftade till att bevara neutraliteten. Grönland lämnade därefter EEC och har sedan dess sökt en mer aktiv roll i cirkumpolära angelägenheter.

På 1970-talet grundade Nordiska rådet Nordiska Industrifonden , Nordtest och Nordiska Investeringsbanken . Rådets uppdrag utökades också till att omfatta miljöskydd och för att sanera föroreningarna i Östersjön och Nordatlanten etablerades ett gemensamt energinätverk. Nordiska vetenskapspolitiska rådet bildades 1983 och 1984 fick representanter från Grönland ansluta sig till den danska delegationen.

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 började Nordiska rådet samarbeta mer med de baltiska staterna och nya Östersjöorganisationer. Sverige och Finland gick med i Europeiska unionen (EU), EEC:s efterträdare, 1995. Även Norge hade ansökt, men röstade återigen emot medlemskapet. Men Norge och Island gick med i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) som integrerade dem ekonomiskt med EU. Även Nordiska Passunionen ingick i EU:s Schengenområde 1996.

Nordiska rådet blev mer utåtriktat, till Arktis , Baltikum, Europa och Kanada. Öresundsbron som förbinder Sverige och Danmark ledde till en stor mängd resor över gränserna, vilket i sin tur ledde till ytterligare ansträngningar för att minska barriärerna . Nordiska rådets initialt tänkta uppgifter och funktioner har dock blivit delvis vilande på grund av den betydande överlappningen med EU och EES. 2008 inledde Island förhandlingar om EU-medlemskap , men beslutade att annullera dessa 2015. Till skillnad från Benelux -länderna finns det ingen uttrycklig bestämmelse i fördraget om Europeiska unionen som tar hänsyn till det nordiska samarbetet. Fördragen föreskriver dock att internationella överenskommelser som ingåtts av medlemsstaterna innan de blir medlemmar i unionen förblir giltiga, även om de strider mot unionsrättens bestämmelser. Varje medlemsstat måste dock vidta alla nödvändiga åtgärder för att undanröja eventuella avvikelser så snabbt som möjligt. Det nordiska samarbetet kan därför i praktiken endast utformas i den mån det överensstämmer med unionsrätten.

Organisation

Råd

Nordiska rådet består av 87 representanter, valda från sina ledamöters parlament och återspeglar de politiska partiernas relativa representation i dessa parlament. Den håller sitt huvudpass på hösten medan ett så kallat "temapass" arrangeras på våren. Var och en av de nationella delegationerna har sitt eget sekretariat i det nationella parlamentet. De självstyrande områdena – Grönland, Färöarna och Åland – har också nordiska sekretariat.

Rådet har ingen formell makt på egen hand, men varje regering måste genomföra eventuella beslut genom sin nationella lagstiftare. Eftersom Danmark, Norge och Island är medlemmar i Nato och Finland och Sverige är neutrala har Nordiska rådet inte varit inblandat i något militärt samarbete.

ministerrådet

Huvudartikel: Nordiska ministerrådet

Det ursprungliga Nordiska rådet koncentrerar sig på interparlamentariskt samarbete. Nordiska ministerrådet, som grundades 1971, ansvarar för det mellanstatliga samarbetet. Statsministrarna har det yttersta ansvaret men detta delegeras vanligtvis till ministern för nordiskt samarbete och Nordiska samarbetskommittén, som samordnar det dagliga arbetet. De autonoma områdena har samma representation som stater. Nordiska ministerrådet har kontor i de baltiska länderna.

generalsekreterare

• Nordiska rådets generalsekreterare

språk

Nordiska rådet använder de tre kontinentala skandinaviska språken (danska, norska och svenska) som sina officiella arbetsspråk, medan tolk- och översättningsservice ordnas för finska och isländska (men aldrig mellan de skandinaviska språken). Rådet publicerar även material på engelska i informationssyfte. Rådet hänvisar till danska, norska och svenska tillsammans som skandinaviska och anser att de är olika former av samma språk som bildar en gemensam språkgemenskap. Sedan 1987, enligt den nordiska språkkonventionen, har medborgare i de nordiska länderna möjlighet att använda sitt modersmål när de interagerar med officiella organ i andra nordiska länder utan att behöva stå för några tolknings- eller översättningskostnader. Konventionen omfattar besök på sjukhus, arbetsförmedlingar, polis och socialförsäkringskontor. Språken som ingår är danska, finska, isländska, norska och svenska.

Den 31 oktober 2018 fastställde rådet att det har fem officiella språk, vilket ger finska och isländska lika status som danska, norska och svenska från och med den 1 januari 2020. Medan arbetsspråken för rådets sekretariat förblir de tre skandinaviska språken, betonade rådet att sekretariatet måste omfatta personal med omfattande förståelse av finska och isländska också. Dåvarande rådsordföranden Michael Tetzschner tyckte att kompromissen var bra men uttryckte också oro över förändringens utgifter och hoppades att de inte skulle öka så mycket att det skulle bli ett tryck att gå över till att använda engelska.

Arbete

Språkförståelse

Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet har ett särskilt fokus på att stärka den nordiska språkgemenskapen; huvudfokus för deras arbete för att främja språkförståelse i de nordiska länderna ligger på barn och ungas förståelse av skriftliga och muntliga danska, norska och svenska, de tre ömsesidigt begripliga skandinaviska språken .

Plats

Nordiska rådets högkvarter i Köpenhamn. Vit byggnad med Nordenskylt och flagga vid gatan Ved Stranden nr 18.

Nordiska rådet och Ministerrådet har sitt huvudkontor i Köpenhamn och olika installationer i varje enskilt land, samt många kontor i grannländerna. Huvudkontoret ligger på Ved Stranden nr 18, nära Slotsholmen .

Medlemmar

Nordiska rådet har fem fullvärdiga medlemmar (som är suveräna stater) och tre associerade medlemmar (som är självstyrande regioner i fullvärdiga medlemsländer).

Medlemsnamn	Symboler		Parlament	Medlemskap	Medlemsstatus	Medlemmar	Representerad sedan	Förhållandet EFTA/EU/EES	NATO-förhållande
	Vapen	Flagga
Finland			Eduskunta (Riksdagen)	full	självständig stat	20	1955	EU-medlem EES-medlem	Inbjuden
Sverige			Riksdagen				1952
Danmark			Folketinget						grundare
Norge			Stortinget					EFTA:s grundande medlem EES-medlem
Island			Alþingi			7
Grönland			Inatsisartut	associera	självstyrande regioner i Danmark	2 av Danmarks 20	1984	OKT	Natos territorium som en del av Danmark
Färöarna			Løgting				1970	minimal
Ett land			Lagting		självstyrande region i Finland	2 av Finlands 20		EU:s territorium	demilitariserad zon

Förteckning över medlemmar

 
 
 
 
 
 
Nuvarande sammansättning av Nordiska rådet Socialdemokratisk (24) Center (24) Konservativ (15) Grön vänster (10) Frihet (9) Oansluten (4) Lediga (1)

Från och med december 2021

Delegation	Grupp		namn	Kommittéer)
Ett land		Centrum	Anders Eriksson	Tillväxt och utveckling
Danmark		Socialdemokrat	Anders Kronborg	Kontroll, Hållbarhet
Sverige		Frihet	Angelika Bengtsson	Val
Island		Centrum	Anna Kolbrún Árnadóttir	Kunskap och kultur
Finland		Konservativ	Anna-Kaisa Ikonen	Hållbarhet
Sverige		Centrum	Arman Teimouri	Tillväxt och utveckling
Sverige		Frihet	Aron Emilsson	Presidium
Norge		Konservativ	Bente Stein Mathisen	Ingen
Danmark		Centrum	Bertel Haarder	Ingen
Ett land		Socialdemokrat	Camilla Gunell	Kunskap och kultur
Sverige		Konservativ	Cecilie Tenfjord Toftby	Hållbarhet
Danmark		Grön vänster	Christian Juhl	Presidium, val
Sverige		Grön vänster	Daniel Riazat	Kunskap och kultur
Färöarna		Centrum	Edmund Joensen	Kunskap och kultur
Sverige		Socialdemokrat	Emilia Töyrä	Hållbarhet
Finland		Socialdemokrat	Erkki Tuomioja	Presidium
Norge		Oanslutet	Erlend Wiborg	Kunskap och kultur
Danmark		Centrum	Erling Bonnesen	Välfärd
Sverige		Socialdemokrat	Eva Lindh	Välfärd
Finland		Socialdemokrat	Eveliina Heinäluoma	Tillväxt och utveckling
Norge		Grön vänster	Freddy André Øvstegård	Tillväxt och utveckling
Sverige		Socialdemokrat	Gunilla Carlsson	Presidium
Sverige		Konservativ	Hans Wallmark	Presidium
Norge		Centrum	Heidi Greni	Presidium, val
Finland		Socialdemokrat	Heidi Viljanen	Kunskap och kultur
Norge		Oanslutet	Helge André Njåstad	Tillväxt och utveckling
Finland		Centrum	Heli Järvinen	Välfärd
Danmark		Socialdemokrat	Henrik Møller	Kunskap och kultur
Färöarna		Grön vänster	Høgni Hoydal	Välfärd
Finland		Socialdemokrat	Ilmari Nurminen	Välfärd
Island		Centrum	Inga Sæland	Välfärd
Norge		Socialdemokrat	Ingalill Olsen	Hållbarhet
Färöarna		Centrum	Jaspur Langgaard	Tillväxt och utveckling
Finland		Centrum	Joakim Strand	Tillväxt och utveckling
Norge		Socialdemokrat	Jorodd Asphjell	Kunskap och kultur
Finland		Centrum	Jouni Ovaska	Kunskap och kultur
Finland		Konservativ	Juhana Vartiainen	Tillväxt och utveckling
Finland		Frihet	Kaisa Juuso	Kontroll, Välfärd
Danmark		Socialdemokrat	Karin Gaardsted	Välfärd
Danmark		Socialdemokrat	Kasper Roug	Hållbarhet
Norge		Centrum	Ketil Kjenseth	Ingen
Grönland		Socialdemokrat	Kim Kielsen	Ingen
Sverige		Centrum	Kjell-Arne Ottosson	Ingen
Island		Grön vänster	Kolbeinn Óttarsson Proppé	Kontrollera
Sverige		Socialdemokrat	Lars Mejern Larsson	Kunskap och kultur
Sverige		Centrum	Linda Modig	Presidium
Danmark		Frihet	Liselott Blixt	Välfärd
Sverige		Grön vänster	Lorena Delgado Varas	Tillväxt och utveckling
Finland		Frihet	Lulu Ranne	Tillväxt och utveckling
Sverige		Centrum	Magnus Ek	Hållbarhet
Sverige		Konservativ	Maria Stockhaus	Välfärd
Norge		Konservativ	Marianne Synnes Emblemsvåg	Kunskap och kultur
Norge		Socialdemokrat	Martin Kolberg	Presidium
Danmark		Frihet	Mette Hjermind Dencker	Tillväxt och utveckling
Norge		Konservativ	Michael Tetzschner	Presidium
Finland		Centrum	Mikko Kärnä	Hållbarhet
Finland		Centrum	Mikko Kinnunen	Kunskap och kultur
Norge		Konservativ	Nils Aage Jegstad	Tillväxt och utveckling
Norge		Socialdemokrat	Nina Sandberg	Ingen
Norge		Konservativ	Norunn Tveiten Benestad	Kunskap och kultur, val
Island		Socialdemokrat	Oddný G. Harðardóttir	Presidium
Norge		Centrum	Ole André Myhrvold	Kontroll, Hållbarhet
Danmark		Socialdemokrat	Orla Hav	Tillväxt och utveckling
Finland		Centrum	Outi Alanko-Kahiluoto	Välfärd
Sverige		Konservativ	Pål Jonson	Tillväxt och utveckling
Sverige		Socialdemokrat	Per-Arne Håkansson	Kontroll, Välfärd
Danmark		Oanslutet	Peter Seier Christensen	Hållbarhet
Sverige		Socialdemokrat	Pyry Niemi	Val
Danmark		Konservativ	Rasmus Jarlov	Kunskap och kultur, Välfärd
Danmark		Grön vänster	Rasmus Nordqvist	Ingen
Sverige		Centrum	Rebecka Le Moine	Hållbarhet
Finland		Frihet	Riikka Purra	Kunskap och kultur
Norge		Socialdemokrat	Ruth Mari Grung	Tillväxt och utveckling
Island		Centrum	Silja Dögg Gunnarsdóttir	Presidium
Grönland		Grön vänster	Sofia Geisler	Hållbarhet
Norge		Oanslutet	Solveig Horne	Välfärd
Norge		Konservativ	Solveig Sundbø Abrahamsen	Välfärd
Sverige		Frihet	Staffan Eklöf	Hållbarhet
Norge		Socialdemokrat	Stein Erik Lauvås	Tillväxt och utveckling
Island		Grön vänster	Steinunn Þóra Árnadóttir	Presidium
Danmark		Centrum	Stinus Lindgreen	Välfärd
Norge		Centrum	Torhild Bransdal	Tillväxt och utveckling
Finland		Grön vänster	Veronika Honkasalo	Kunskap och kultur
Finland		Frihet	Vilhelm Junnila	Hållbarhet
Island		Konservativ	Vilhjálmur Árnason	Hållbarhet
Finland		Konservativ	Wille Rydman	Presidium

Observatör, gäster och annat samarbete med grannländer och regioner

I enlighet med § 13 i arbetsordningen för Nordiska rådet är Sametingsrådet den enda institutionen med observatörsstatus i Nordiska rådet. I enlighet med § 14 har Ungdomsrådet i Norden permanent status som "gäst", och presidiet "får bjuda in representanter för folkvalda organ och andra personer till en session och ge dem talerätt" som gäster. Enligt rådet, "inom de senaste åren har gäster från andra internationella och nordiska organisationer kunnat ta del av debatterna vid sessionerna. Besökare från de baltiska staterna och nordvästra Ryssland är de som mest utnyttjar denna möjlighet. Gäster som har en koppling till temat som diskuteras bjuds in till temasessionen."

Nordiska ministerrådet har inrättat fyra kontor utanför Norden : i Estland , Lettland , Litauen och den tyska delstaten Schleswig-Holstein . Kontoren ingår i Nordiska ministerrådets sekretariat; enligt ministerrådet är deras främsta uppdrag att främja samarbetet mellan de nordiska länderna och de baltiska länderna och att främja de nordiska länderna i samarbete med deras ambassader i de baltiska länderna.

Nordiska rådet och ministerrådet definierar också Estland, Lettland, Litauen och Ryssland som "angränsande områden" och har formellt samarbete med dem inom ramen för politiken för angränsande områden; de senaste åren har samarbetet fokuserats alltmer på Ryssland.

Nordiska rådet hade historiskt sett varit en stark anhängare av baltisk självständighet från Sovjetunionen. Under övergången till självständighet i de baltiska staterna 1991, tryckte Danmark och Island på för att få observatörsstatus i Nordiska rådet för det då icke-suveräna Estland, Lettland och Litauen. Flytten 1991 motarbetades av Norge och Finland. Flytten motarbetades starkt av Sovjetunionen och anklagade Nordiska rådet för att engagera sig i dess interna angelägenheter. Samma år vägrade Nordiska rådet att ge observatörsstatus för de tre, då icke-suveräna, baltiska staterna.

Medan Nordiska rådet avslog de baltiska staternas ansökan om formell observatörsstatus, har rådet ändå ett omfattande samarbete på olika nivåer med alla grannländer, inklusive de baltiska staterna och Tyskland, särskilt delstaten Schleswig-Holstein. Representanter för Schleswig-Holstein var på plats som informella gäster under en session för första gången 2016. Staten har historiska band till Danmark och gränsöverskridande samarbete med Danmark och har en dansk minoritetsbefolkning . Som riksdagsrepresentanter från Schleswig-Holstein valdes en medlem av Sydslesvigs väljarförbund och en medlem av Socialdemokraterna med anknytning till den danska minoriteten.

De samiska politiska strukturerna önskade länge en formell representation i Nordiska rådets strukturer och fick så småningom observatörsstatus genom Sametingets råd. Dessutom ingår representanter för det samiska folket de facto i aktiviteter som berör deras intressen. Dessutom har Färöarna uttryckt sina önskemål om fullt medlemskap i Nordiska rådet istället för det nuvarande associerade medlemskapet.

Tre av medlemmarna i Nordiska rådet (Sverige, Danmark och Finland, alla EU-medlemsstater ), Baltiska församlingen och Beneluxländerna strävade efter att intensifiera samarbetet på den digitala inre marknaden , samt diskutera sociala frågor, den ekonomiska och monetära Europeiska unionens union , den europeiska migrantkrisen och försvarssamarbete. Utrikesförbindelser i kölvattnet av Rysslands annektering av Krim och den turkiska konstitutionella folkomröstningen 2017 stod också på agendan.

Efter det skotska parlamentsvalet 2021 meddelade den finske parlamentsledamoten Mikko Kärnä att han skulle lansera ett initiativ vid Nordiska rådet för att ge Skottland observatörsstatus.

Nordisk enande

Ytterligare information: Skandinavism

Vissa önskar att Nordiska rådets främjande av nordiskt samarbete ska gå mycket längre än i dag. Om staterna Island, Sverige, Norge, Danmark och Finland skulle slås samman i en sådan integration som någon önskan, skulle det få en bruttonationalprodukt på 1,60 biljoner USD, vilket gör den till den tolfte största ekonomin i världen, större än så. Australien, Spanien, Mexiko eller Sydkorea. Gunnar Wetterberg, svensk historiker och ekonom, skrev en bok inskriven i Nordiska rådets årsbok som föreslår skapandet av en nordisk federation från rådet om några decennier.

Se även

• Arktiskt samarbete och politik
• Baltiska församlingen
• Östersjöregionen
• Baltoskandia
• Benelux
• Östersjöstaternas råd
• Europarådet
• Europeiska politiska gemenskapen (2022)
• Europaparlamentet
• Europeiska unionens råd
• Sparsam fyra
• NB8
• Föreslagen Storbritanniens konfederation
• Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris
• Nordiska rådets miljöpris
• Nordiska rådets filmpris
• Nordiska rådets musikpris
• Nordiska rådets litteraturpris
• Nordisk identitet i Estland
• Nordiska Passunionen
• Nordic Summer University
• Nordiska Ungdomsrådet
• Västnordiska rådet

externa länkar

• Officiell hemsida
  • Nordiska rådets undersida
  • Nordiska ministerrådets undersida
  • Kontor i Sankt Petersburg
  • Kontor i Kaliningrad