Josua 4

Josua 4
Leningrad-codex-06-joshua.pdf
Sidorna som innehåller Josuas bok i Leningrad Codex (1008 CE).
bok Josuas bok
Hebreiska bibeldelen Nevi'im
Ordning i den hebreiska delen 1
Kategori Tidigare profeter
Kristen bibel del Gamla testamentet
Ordning i den kristna delen 6

Josua 4 är det fjärde kapitlet i Joshuas bok i den hebreiska bibeln eller i Gamla testamentet i den kristna bibeln . Enligt judisk tradition tillskrevs boken till Joshua , med tillägg av översteprästerna Eleasar och Pinehas , men moderna forskare ser den som en del av Deuteronomistic History, som sträcker sig över Femte Moseboken till 2 Kungaboken , tillskriven nationalistiska och hängivna yahwistiska författare. under den judiska reformatorns kung Josias tid på 700-talet f.Kr. Det här kapitlet fokuserar på israeliterna som korsar Jordanfloden västerut in i Kanaans land under Josuas ledning , en del av ett avsnitt som omfattar Josua 1:1–5:12 om inresan till Kanaans land .

Text

Detta kapitel skrevs ursprungligen på hebreiska . Den är uppdelad i 24 verser.

Textuella vittnen

Några tidiga manuskript som innehåller texten till detta kapitel på hebreiska är av den masoretiska texttraditionen , som inkluderar Codex Cairensis (895), Aleppo Codex (1000-talet) och Codex Leningradensis (1008). Fragment som innehåller delar av detta kapitel på hebreiska hittades bland Dödahavsrullarna inklusive 4Q48 (4QJosh b ; 100–50 fvt) med bevarade vers 1, 3.

Befintliga antika manuskript av en översättning till koine-grekiska känd som Septuaginta (ursprungligen gjordes under de senaste århundradena fvt) inkluderar Codex Vaticanus ( B ; B ; 400-talet) och Codex Alexandrinus ( A ; A ; 500-talet). Fragment av den Septuagintatexten som innehåller detta kapitel finns i manuskript som Washington Manuscript I (400-talet CE), och en förminskad version av Septuagintatexten finns i den illustrerade Joshua Roll .

Analys

Berättelsen om israeliter som går in i Kanaans land omfattar verserna 1:1 till 5:12 i Josuas bok och har följande disposition:

A. Förberedelser för att komma in i landet (1:1–18)
1. Direktiv till Josua (1:1–9)
2. Direktiv till ledarna (1:10–11)
3. Diskussioner med de östliga stammarna (1:12) –18)
B. Rahab och spionerna i Jeriko (2:1–24)
1. Direktiv till spionerna (2:1a)
2. Bedra kungen av Jeriko (2:1b–7)
3. Eden med Rahab ( 2:8–21)
4. Rapporten till Josua (2:22–24)
C. Att korsa Jordan (3:1–4:24)
1. Inledande förberedelser för korsning (3:1–6)
2. Direktiv för Korsning (3:7–13)
3. En mirakulös korsning: Del 1 (3:14–17)
4. Tolvstensminnesmärke: Del 1 (4:1–10a)
5. En mirakulös korsning: Del 2 (4: 10b–18)
6. Tolvstensminnesmärke: Del 2 (4:19–24)
D. Omskärelse och påsk (5:1–12)
1. Kanaaneisk rädsla (5:1)
2. Omskärelse (5:2–9) )
3. Påsk (5:10–12)

Tolv stenar från Jordan (4:1–18)

"Israeliter som korsar Jordan som bär förbundsarken", av Rafael i Vatikanen. 7 januari 1500

Berättelsen om korsningen av Jordanien (3:1–5:1) består av flera enheter som backar och överlappar, med ett antal element som återges mer än en gång (t.ex. urvalet av män att bära stenarna, 3:12; 4: 2; uppsättningen av stenarna, 4:8–9, 20). Till skillnad från kapitel 3 lägger detta kapitel mer vikt vid sättningen av tolv stenar under och efter överfarten. Precis som direktivet prästen i Josua 3:6 endast är löst i Josua 3:16, är direktivet till de tolv männen, en från varje Israels stam, i Josua 3:12 förtydligat i Josua 4:2 att de ska bära stenar från mitten av Jordan till destinationsplatsen för lägret. Berättelsen inleder också en tillbedjanshandling för alla framtida generationer (verserna 6–7, 21–22), liknande berättelsen om den första påsken (jfr 2 Mos 12:24–27). Josuas betydelse (verserna 10–14) återspeglar tidigare avsnitt (3:7–8). Prästerna stannade i mitten av den torra flodbädden med arken tills folkets fullständiga korsning och ceremonierna med stenarna (4:10), innan de slutligen gick upp till västra stranden och när de gjorde det återupptar floden sitt normala flöde ( 4:15–18).

Vers 1

Och det hände sig, när allt folket helt hade gått över Jordan, att Herren talade till Josua och sade:

Hebreisk text (läs från höger till vänster):

ויהי כאשר־תמו כל־הגוי לעבור את־הירדן פ ויאמר יהוה אל־יהושע לאמר׃

I mitten av versen i hebreisk text, efter frasen "allt folket hade helt och hållet gått över Jordan", finns en petuhah (öppet stycketecken) från ett gammalt pre-masoretiskt märke, som masoriterna har behållit, som markerar slutet av föregående stycke och början av en ny parashah eller " paragraf ". Nästa fras (i bokstavlig hebreisk översättning: "och talade YHWH till Josua och sade"), tillsammans med verserna 2, 3 och 4 ("och Josua kallade de tolv männen"), bildar en 'parentes' (som också påpekats av , bland andra, Kimchi och Calvin), förenade här genom på varandra följande waw (en form av historisk hebreisk komposition), som är tänkt att vara ordnade i logisk ordning med deras rätta underordning till varandra för att återges som "Då kallade Josua de tolv män — såsom Jehova hade befallt honom och sade: 'Ta er tolv män ur folket,' osv. — och sade till dem, osv.

Läger vid Gilgal (4:19–24)

Datumet för Jordanövergången är betydelsefullt, den tionde dagen i den "första månaden" i förhållande till påskfirandet, då påsklammet avskildes för högtiden (2 Mos 12:2–3), vilket sammanlänkade uttåget (den korsningen av vasshavet), och inträdet i det löftes land. Stenarna som tagits från floden är uppställda i det israelitiska lägret i Gilgal (vers 20), i syfte att demonstrera Guds makt så att ”alla jordens folk kan känna det”, och därmed pekar mot framtida triumfer av YHWH, som mycket skrämmer invånarna i landet (Josua 5:1).

Vers 19

Och folket drog upp ur Jordan på tionde dagen i första månaden och lägrade sig i Gilgal, vid Jerikos östra gräns.
  • "Den tionde dagen i den första månaden": Fyra dagar före påsken, och samma dag då påsklammet måste avskiljas (första gången för exakt fyrtio år sedan: 2 Mosebok 12:3 "ett lamm för ett hus " ). Den första månaden kallas någon annanstans i den hebreiska bibeln " Abib ", det vill säga "månaden för gröna öron" (2 Mos 13:4; 2 Mosebok 23:15; Femte Mosebok 16:1), och kallas därefter efter fångenskapen i Babylon. ”Nisan” (Nehemja 2:1; Ester 3:7).
  • " Gilgal ": från ett hebreiskt ord som betecknar 'ett cirkulärt läger', proleptiskt använt i Josua 4:19 och Josua 4:20 för att kalla det första läget för det israelitiska lägret efter att ha korsat Jordanfloden (jfr Josua 5:9). Det var "omkring fem miles" ( 50 stadier , enligt Josephus ) "från flodstranden" och ungefär en mil och en kvart från Jeriko, enligt Josefus. Josua 5:3 beskriver det som en stigande mark, men det är svårt att identifiera platsen i modern tid, eftersom det aldrig funnits någon stad eller by där.

Se även

  • Relaterade bibeldelar: 2 Mosebok 12 , 2 Mosebok 14 , Josua 3 , Josua 5

    • Anteckningar

    Källor

    externa länkar

    Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Joshua_4&oldid=1142142667 "