Spinorfin

Spinorfin
Spinorphin.svg
Namn
IUPAC-namn
L -leucyl- L -valyl - L -valyl- L -tyrosyl - L -prolyl - L -tryptofyl- L -treonin
Andra namn
LVVYPWT; LVV-hemorfin-4
Identifierare
3D-modell ( JSmol )
ChemSpider
  • InChI=1S/C45H64N8O10/c1-23(2)19-31(46)39(56)50-37(25(5)6)43(60)51-36(24(3)4)42(59) 49-34(20-27-14-16-29(55)17-15-27)44(61)53-18-10-13-35(53)41(58)48-33(40(57) 52-38(26(7)54)45(62)63)21-28-22-47-32-12-9-8-11-30(28)32/h8-9,11-12,14- 17,22-26,31,33-38,47,54-55H,10,13,18-21,46H2,1-7H3,(H,48,58)(H,49,59)(H,50) ,56)(H,51,60)(H,52,57)(H,62,63)/t26-,31+,33+,34+,35+,36+,37+,38+/m1 /s1
    Nyckel: BXIFNVGZIMFBQB-DYDSHOKNSA-N
  • InChI=1/C45H64N8O10/c1-23(2)19-31(46)39(56)50-37(25(5)6)43(60)51-36(24(3)4)42(59) 49-34(20-27-14-16-29(55)17-15-27)44(61)53-18-10-13-35(53)41(58)48-33(40(57) 52-38(26(7)54)45(62)63)21-28-22-47-32-12-9-8-11-30(28)32/h8-9,11-12,14- 17,22-26,31,33-38,47,54-55H,10,13,18-21,46H2,1-7H3,(H,48,58)(H,49,59)(H,50) ,56)(H,51,60)(H,52,57)(H,62,63)/t26-,31+,33+,34+,35+,36+,37+,38+/m1 /s1
    Nyckel: BXIFNVGZIMFBQB-DYDSHOKNBN
  • O=C(N[C@H](C(=O)N[C@H](C(=O)N[C@H](C(=O)N1CCC[C@H]1C(=O )N[C@H](C(=O)N[C@H](C(=O)O)[C@H](O)C)Cc3c2ccccc2[nH]c3)Cc4ccc(O)cc4)C (C)C)C(C)C)[C@H](N)CC(C)C
Egenskaper
C45H64N8O10 _ _ _ _ _ _ _
Molar massa 877,037 g/mol
Om inte annat anges ges data för material i standardtillstånd (vid 25 °C [77 °F], 100 kPa).

Spinorfin är en endogen , icke-klassisk opioidpeptid från hemorfinfamiljen som först isolerades från nötkreatursryggmärgen (därav prefixet spin- ) och fungerar som en regulator av enkefalinaserna , en klass av enzymer som bryter ner endogena enkefalinpeptiderna . Det gör det genom att hämma enzymerna aminopeptidas N (APN), dipeptidylpeptidas III (DPP3), angiotensinomvandlande enzym (ACE) och neutralt endopeptidas (NEP). Spinorfin är en heptapeptid och har aminosyrasekvensen Leu-Val-Val-Tyr-Pro-Trp-Thr (LVVYPWT). Det har observerats ha antinociceptiva , antiallodyniska och antiinflammatoriska egenskaper. Verkningsmekanismen helt (dvs. hur det verkar för att hämma enkefalinaserna), men P2X3 - receptorn det har visat sig fungera som en antagonist till och som en svag partiell agonist /antagonist av FP . 1 receptor .

Se även