Kvinnor i Colombia
Policarpa Salavarrieta , hjältinna i den colombianska självständighetsrörelsen . Porträtt av Jose Maria Espinosa, 1855
| |
| Allmän statistik | |
|---|---|
| Mödradödlighet (per 100 000) | 92 (2010) |
| Kvinnor i parlamentet | 20 % (2014) |
| Kvinnor över 25 år med gymnasieutbildning | 56,9 % (2012) |
| Kvinnor i arbetskraften | 60 % (2014) |
| Ojämlikhetsindex mellan könen | |
| Värde | 0,424 (2021) |
| Rang | 102:a av 191 |
| Global Gender Gap Index | |
| Värde | 0,710 (2022) |
| Rang | 75:a av 146 |
 |
| Rättigheter |
|---|
| Teoretiska distinktioner |
|
|
| Mänskliga rättigheter |
|
|
| Rättigheter av förmånstagare |
|
|
| Andra grupper av rättigheter |
|
|
| Del av en serie om |
| Kvinnor i samhället |
|---|
 |
Enligt den colombianska konstitutionen från 1991 har kvinnor i Colombia rätt till kroppslig integritet och autonomi ; att rösta ( se även: Val i Colombia ); att inneha offentliga uppdrag; att jobba; till rättvisa löner eller lika lön; att äga egendom; att få en utbildning; att tjänstgöra i militären i vissa uppgifter, men är uteslutna från stridsvapenförband; att ingå juridiska avtal; och att ha äktenskapliga, föräldra- och religiösa rättigheter. Kvinnors rättigheter i Colombia har gradvis utvecklats sedan början av 1900-talet.
Historia
Bakgrund
Kvinnor i Colombia har varit mycket viktiga i militära aspekter, främst som anhängare eller spioner som i fallet Policarpa Salavarrieta som spelade en nyckelroll i Colombias självständighet från det spanska imperiet . Vissa ursprungsgrupper som Wayuu har ett matriarkalt samhälle där kvinnans roll är central och den viktigaste för deras samhälle. Kvinnor som tillhörde ursprungsgrupper var mycket måltavla av de spanska kolonisatörerna under kolonialtiden. Många inhemska kvinnor utsattes för slaveri, våldtäkt och förlust av sin kulturella identitet.
Under hela kolonialtiden, 1800-talet och etableringen av den republikanska eran, förvisades colombianska kvinnor till att vara hemmafruar i ett mansdominerat samhälle. Utbildning för kvinnor var begränsad till de rika och de fick bara studera fram till mellanstadiet i kloster under romersk-katolsk utbildning. Den 10 december 1934 Colombias kongress en lag för att ge kvinnor rätt att studera. Lagen skapade kontrovers, liksom alla frågor som rörde kvinnors rättigheter på den tiden.
Utbildningsrättigheter
| Mänskliga rättigheter i Colombia |
|---|
 |
|
|
Före 1933 tilläts kvinnor i Colombia endast skolgång fram till utbildning på mellanstadiet. Den liberala kongressledamoten Jorge Eliécer Gaitán försvarade dekretet nummer 1972 från 1933 för att tillåta kvinnor att få högre utbildning, medan den konservative Germán Arciniegas motsatte sig det. Dekretet gick igenom och undertecknades av Alfonso López Pumarejos liberala regering . Det statligt ägda National University of Colombia var den första institutionen för högre utbildning som tillät kvinnliga studenter. Gerda Westendorp antogs den 1 februari 1935 för att studera medicin . Gabriela Peláez, som antogs som student 1936 och tog examen som advokat , blev den första kvinnan som någonsin tog examen från ett universitet i Colombia. År 1936 grundade María Carulla den första skolan för socialt arbete under stöd av Our Lady of the Rosary University . Efter detta började kvinnor av många ses som jämställda med män för sina akademiska prestationer, kreativitet och disciplin. Samtidigt började medborgarna stödja idén om medborgarskap för kvinnor efter andra länders exempel. Det ständiga politiska våldet, sociala frågor och ekonomiska problem var bland huvudämnena för studier för kvinnor, främst inom områdena familjevåld och parrelationer, och även inom barnmisshandel .
Lagliga avtalsrättigheter
En grupp kvinnor ledda av Georgina Fletcher träffade Colombias dåvarande president Enrique Olaya Herrera i avsikt att be honom stödja omvandlingen av den colombianska lagstiftningen om kvinnors rättigheter att förvalta fastigheter. Lagen fick namnet ley sobre Régimen de Capitulaciones Matrimoniales ("Lagen om äktenskapskapitulationsregimen") som senare föreslogs i kongressen i december 1930 av Ofelia Uribe som en konstitutionell reform. Lagens huvudsakliga syfte var att tillåta kvinnor att förvalta sina fastigheter och inte deras män, manliga släktingar eller lärare, som hade varit fallet. Flytten skapade en skandal i kongressen. Det gick inte igenom och genererade senare förföljelser och komplott mot gruppen kvinnor. Som ledare för gruppen förföljdes och isolerades Georgina Fletcher. Régimen de Capitulaciones Matrimoniales presenterades återigen vid kongressen 1932 och godkändes i lag 28 från 1932.
Rösträtt
Kvinnors rösträtt beviljades av den colombianske diktatorn Gustavo Rojas Pinilla 1954, men hade sitt ursprung på 1930-talet med kvinnors kamp för att få fullt medborgarskap. 1957 röstade kvinnor för första gången i Colombia vid en folkomröstning.
Familjeliv
Samboende är mycket vanligt här i landet, och majoriteten av barnen föds utanför äktenskapet. På 2000-talet var 55,8 % av födslarna till sammanboende mödrar, 22,9 % till gifta mödrar och 21,3 % till ensamstående mödrar (som inte lever med en partner). Familjelivet har förändrats dramatiskt under de senaste decennierna: på 1970-talet var 68,8 % av födslarna inom äktenskapet; och skilsmässa legaliserades först 1991.
frågor
Våld i hemmet
På 1990-talet antog Colombia Ley 294 de 1996, för att bekämpa våld i hemmet. År 2008, Ley 1257 de 2008 , antogs en omfattande lag mot våld mot kvinnor . Våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserades 1996. I artikel 42 i Colombias konstitution föreskrivs att "Familjerelationer bygger på parets lika rättigheter och skyldigheter och på ömsesidig respekt mellan alla dess medlemmar. Varje form av våld i familjen anses vara destruktivt för dess harmoni och enhet, och kommer att sanktioneras enligt lag."
Abort
Abort i Colombia har historiskt sett varit strängt begränsad, och lagarna släpptes 2006 och 2009 (före 2006 var Colombia ett av få län i världen som hade ett fullständigt förbud mot abort); och 2022 legaliserades abort på begäran till den 24:e graviditetsveckan, genom en dom från författningsdomstolen den 21 februari 2022. Fram till den tidpunkten dömdes kvinnor som gjort abort i denna till stor del katolska nation straffar från 16 till 54 månader i fängelse. Enligt detta beslut kan kvinnor göra abort fram till den sjätte graviditetsmånaden oavsett anledning. I ett domstolsbeslut från 2006 som också tillät läkare att vägra att utföra aborter utifrån personlig övertygelse konstaterade att detta tidigare endast var tillåtet i fall av våldtäkt, om moderns hälsa var i fara eller om fostret hade en missbildning som inte kunde behandlas.
Den väpnade konflikten
Den väpnade konflikten i landet har haft en mycket negativ effekt på kvinnor, särskilt genom att utsätta dem för könsrelaterat våld. Det rapporteras att en av fem kvinnor som fördrevs på grund av konflikten våldtogs.
Se även
Vidare läsning
- (på spanska) BANCO DE LA REPÚBLICA – BIBLIOTECA LUIS ANGEL ARANGO – BIBLIOTECA VIRTUAL. Débora Arango, Reseña de Exposición Restrospectiva. Santafé de Bogotá, Abril-Septiembre, 1996. (Bank of the Republic - Luis Angel Arango Library - virtuellt bibliotek. Debora Arango, retrospektiv utställning. Bogota april–september 1996)
- (på spanska) DE KARPF, Ana. "Balance de 40 años del voto femenino". Sv: Unión de Ciudadanas de Colombia. Memorias, 5º Congreso Nacional. Cali, oktober, 1997.
- (på spanska) JIMENO, Gladys. Las semillas dan sus frutos. En Memoria de María Consuelo Niño, Bogotá, 3 juli 1986. Fotocopia.
- (på spanska) LUNA, Lola. Los movimientos de mujeres en América Latina y la renovación de la Historia Política. Universidad del Valle – Centro de Estudios de Género Mujer y Sociedad. Editorial La Manzana de la Discordia, Santiago de Cali.
- (på spanska) MEDINA, Medófilo. "Mercedes Abadía – el movimiento de las mujeres colombianas por el derecho al voto en los años cuarenta". Sv: En Otras Palabras No.7. Mujeres que escribieron el siglo XX. Konstruktioner av feminismo i Colombia. Santafé de Bogotá DC Colombia, Enero-Junio de 2000.
- (på spanska) MUSEO DE ARTE MODERNO DE MEDELLÍN. Débora Arango, 1937–1984. Exposición Retrospectiva. Katalog Medellín. 1984.
- (på spanska) PELÁEZ MEJÍA, Margarita María och Luz Stella Rodas Rojas. La Politica de Género en el Estado Colombiano: un camino de conquistas sociales. Editorial Universidad de Antioquia. Medellín, 2002.
- (på spanska) Periódico Una voz insurgente, 1944.
- (på spanska) SCOTT, Joan. "El problema de la Invisibilidad". Sv: RAMOS ESCANDÓN, Carmen (Comp.). Género e historia, Instituto MORA-UAM, México, 1992.
- (på spanska) TORRES GIRALDO, Ignacio. María Cano : Mujer Rebelde. Ledare La Rosca, Bogotá, 1972.
- (på spanska) URIBE DE ACOSTA, Ofelia. Una Voz Insurgente, Ediciones Guadalupe, Bogotá, 1963.
- (på spanska) VELASQUEZ TORO, Magdala, Catalina Reyes och Pablo Rodríguez. "Proceso histórico y derechos de las mujeres, año 50 y 60. Las mujeres en la Historia de Colombia. Tomo I, Editorial Norma, 1995.
- VELÁSQUEZ, Magdala och andra. 40 años del voto de la mujer i Colombia. Feriva, Cali, 1997.