Kaushitaki Upanishad

Kaushitaki Upanishad ( sanskrit : कौषीतकि उपनिषद् , Kauṣītaki Upaniṣad ) är en forntida sanskrittext som finns inne i Rigveda . Det är förknippat med Kaushitaki shakha , men en Sāmānya Upanishad, vilket betyder att det är "vanligt" för alla skolar i Vedanta . Den inkluderades i Robert Humes lista över 13 främsta Upanishads, och listar som nummer 25 i Muktika -kanonen av 108 Upanishads.

Kaushitaki Upanishad, även känd som Kaushitaki Brahmana Upanishad, är en del av Kaushitaki Aranyaka eller Shankhayana Aranyaka . Kausitaki Aranyaka består av 15 kapitel och fyra av dessa kapitel utgör Kaushitaki Upanishad.

Kronologi

Kronologin för Kaushitaki Upanishad, liksom andra Upanishads, är oklar. Den bygger på en analys av arkaism, stil och upprepningar över texter, driven av antaganden om sannolik utveckling av idéer, och på antaganden om vilken filosofi som kan ha påverkat vilka andra indiska filosofier.

Kaushitaki Upanishad komponerades förmodligen före mitten av 1:a årtusendet f.Kr. Ranade placerar Kaushitakis kronologiska sammansättning i den tredje gruppen av forntida Upanishader, komponerade om tiden för Aitareya och Taittiriya Upanishads. Juan Mascaró hävdar att Kaushitaki Upanishad förmodligen komponerades efter Brihadaranyaka, Chandogya och Taittiriya Upanishads, men före alla andra forntida huvudsakliga Upanishads av hinduismen. Deussen såväl som Winternitz anser att Kaushitaki Upanishad är en av de äldsta upanishaderna i prosastil och förbuddhistisk litteratur före Jaina.

Ian Whicher daterar Kaushitaki Upanishad till cirka 800 f.Kr. Enligt en recension från 1998 av Patrick Olivelle och andra forskare komponerades Kaushitaki Upanishad sannolikt under en pre-buddhistisk period, men efter de mer antika Brihadaranyaka och Chandogya Upanishaderna, placerade Kaushitaki-texten mellan 6:e och 500-talet f.Kr.

Strukturera

Kaushitaki Upanishad är en del av Rig veda, men den upptar olika kapitelnummer i Veda-manuskripten som upptäckts i olika delar av Indien. Tre sekvenser är vanligast: Upanishad är kapitel 1, 2, 3 och 4 i Kausitaki Aranyaka, eller 6, 7, 8, 9 kapitel av den Aranyaka, eller kapitel 1, 7, 8 och 9 i vissa manuskript. Paul Deussen föreslår att dessa olika kapitelnummer kan återspegla det upanishadiska skiktet av vedisk litteratur skapades och införlivades som andlig kunskap i det redan existerande Aranyaka-skiktet av vediska texter, och när detta gjordes i avlägsna delar av Indien, sekvenseringsinformationen genomfördes inte enhetligt.

Kausitaki Upanishad är en prosatext, uppdelad i fyra kapitel, innehållande 6, 15, 9 respektive 20 verser.

Det finns vissa bevis för att Kaushitaki Upanishad, i vissa manuskript, hade nio kapitel, men dessa manuskript är antingen förlorade eller ännu inte hittade.

Innehåll

Första kapitlet

I det första kapitlet av Kausitaki Upanishad hävdas återfödelse och transmigrering av Atman (Själv) som existerande, och att ens liv påverkas av karma, och sedan frågas om det finns befrielse och frihet från cyklerna av födelse och återfödelse. Vers 2 i det första kapitlet säger det som följer (förkortat),

Född är jag och återföds igen, Som tolvfaldigt år, som trettonde bortom månen, Från den tolvfaldiga, från den trettonfaldiga fadern, Den här ena och den andra mot detta att veta, Tills ni, årstider, jag ledde till döden i kraft av detta sanning, i kraft av denna Tapas är jag årstiderna , jag är årstidernas barn! Vem är du? Jag är du.

— Kaushitaki Upanishad, kapitel 1, psalm 2

I vers 6 i kapitel 1 hävdar Kausitaki Upanishad att en man är årstiden (naturen), spirar från årstid, reser sig ur en vagga, återföds genom sin hustru, som prakt. Den säger sedan, i en dialog mellan människan och brahman (Universal Self, Eternal Reality),

Han förklarar, "Människan är Jaget är varje levande varelse. Du är varje varelses jag. Det du är, är jag." Man frågar: "Vem är jag då?" Brahman svarar: "Sanningen."

— Kaushitaki Upanishad, kapitel 1, psalm 6, översatt av Paul Deussen)

Edward Cowell översätter ovanstående verser som förklarar principen "Enhet i Atman och Brahman" enligt följande,

(Självet svarar, när det frågas av Brahma, "Vem är du?") Jag är tiden, jag är det som är i tiden; Jag är född från rymdens sköte; från Brahmans självmanifesterande ljus; årets frö; det förflutnas prakt och orsaken, Jaget av allt som är förnuftigt och okänsligt, och av de fem elementen; Du är Själv. Vad du är, det är jag. Brahma säger till honom, "Vem är jag?" Hans svar, "Du är sanningen".

— Kaushitaki Upanishad, kapitel 1, översatt av Edward Cowell

Andra kapitlet

I det andra kapitlet av Kausitaki Upanishad förklaras varje liv och alla liv som Brahman (Universellt Jag, Evigt Varelse). I den mån en person inser att hans varelse är identisk med Brahman, så är han Brahman. Han behöver inte be, konstaterar Kausitaki Upanishad, den som inser och förstår sin sanna natur som identisk med universum, Brahmanen. För dem som inte förstår sin Atman, de tjänar blint sina sinnen och begär, de dyrkar det yttre; och i kontrast, de som förstår sin Atman, deras sinnen tjänar sin Atman, de lever holistiskt.

I vers 5 i det andra kapitlet hävdar Kausitaki Upanishad att "yttre ritualer såsom Agnihotram som erbjuds på morgonen och på kvällen, måste ersättas med inre Agnihotram, ritualen för introspektion". Paul Deussen konstaterar att detta kapitel omformulerar religionen genom att deklarera, "religion antas inte bestå i iakttagandet av den yttre kulten, utan den som ställer hela livet, med varje andetag, i dess tjänst." Det är kunskap som gör en till den vackraste, den härligaste och den starkaste. Inte ritualer, men kunskap ska vara ens strävan.

Tredje kapitlet

Efter att ha hävdat Atman (Själv) som personifierad Gud i de första två kapitlen, utvecklar Kausitaki Upanishad den filosofiska läran om Atman i det tredje kapitlet. Den identifierar uppfattningen av sinnesobjekt som beroende av sinnesorgan, som i sin tur beror på integrerande psykologiska krafter i sinnet. Sedan hävdar den att frihet och befrielse inte kommer från sinnesobjekt, inte från sinnesorgan, inte från subjektiva psykologiska sinneskrafter, utan att den kommer från "kunskap och handling" enbart. Den som känner Jaget och agerar harmoniskt med Jaget, existerar högtidligt som den högsta Guden som är det Jaget (Atman) själv. Kapitlet åberopar gudomen Indra, personifierar honom som Atman och avslöjar honom som kommunicerande att han är Life-breath och Atman, och Atman är honom och allt är Ett.

Kapitlet presenterar den metafysiska definitionen av en människa som Medvetande, Atman, Jag. I vers 3 utvecklar den grunden för denna definition genom att förklara att tal inte kan definiera en människa, eftersom vi ser människor mitt ibland oss ​​som är födda utan talets kraft (dum); den synen kan inte definiera en människa, eftersom vi ser människor mitt ibland oss ​​som är födda utan synförmåga (blinda); att hörseln inte kan definiera en människa, eftersom vi ser människor mitt ibland oss ​​som är födda utan förmåga att höra (döva); att sinnet inte kan definiera en människa, eftersom vi ser människor mitt ibland oss ​​som är utan kraften av klart tänkande (fårhet); att armar eller ben inte kan definiera en människa, eftersom vi ser människor mitt ibland oss ​​som tappar sina armar eller ben (skar sig i en olycka). En varelse har livskraft, vilket är medvetande. Och det som är medvetet har livskraft.

I många verser i kapitel 3 hävdas temat, beviset och premissen på nytt av Kaushitaki Upanishad, att " Pran är prajna , Prajna är prana" (वै प्राणः सापज॰ ा प्रज्ञा स प्राणः, Livskraft är medvetande, medvetande är livskraft).

I de sista verserna i kapitel 3 hävdar Kaushitaki Upanishad att för att verkligen känna någon måste man känna sitt Jag. Känna till subjektets Jag, inte bara ytliga objekt. Strukturen för dess argument är följande (förkortad),

Man bör inte önska att förstå talet utan bör önska att känna honom som talar, Man bör inte önska att förstå lukten (som beskrivs av en person) utan bör önska att känna honom som luktar, Man ska inte önska att förstå formen (av personen) men bör önska att känna honom som ser formen, Man bör inte önska att förstå ljudet (beskrivet) utan bör önska att känna honom som hör, Man ska inte önska att förstå maten (beskrivning) utan bör önska att veta den som smakar, Man ska inte önska att förstå handlingen utan bör önska att känna honom som utför gärningen, Man ska inte önska att förstå njutning och smärta av excitation utan ska önska att känna honom som känner njutningen och smärtan, Man ska inte önskan att förstå åsikten och tänkandet men bör önska att känna honom som tycker och tänker. För om det inte fanns några element av medvetande, skulle det inte finnas några element av materiellt väsen. För om det inte fanns några element av materiellt väsen, skulle det inte finnas några element av medvetande, eftersom ett fenomen inte uppstår genom det ena utan det andra, eftersom Prana (livskraft) är också Prajnatman (kunskap-jag), är salighet, åldras inte, är odödlig. Detta är min Atman (Själv) som man borde veta, O! detta är min Atman som man borde veta.

— Kausitaki Upanishad, kapitel 3

Edward Cowell översätter dessa sista verser som: "Prana är prajna, det är glädje, det är evigt ungt, det är odödligt. Det här är världens väktare, det här är världens kung, det här är världens herre, Detta är mitt Jag. Så låt en man veta, så låt en man veta." Robert Hume sammanfattar den sista versen i Kaushitakis kapitel 3 som att "en människas etiska ansvar, hennes självväsen är identisk med världen-allt".

Fjärde kapitlet

Det fjärde kapitlet av Kausitaki Upanishad bygger på det tredje kapitlet, men det varierar på ett speciellt sätt i olika manuskript av Rig veda som upptäckts på den indiska subkontinenten. Detta tyder på att det här kapitlet kan vara ett tillägg av en senare epok. Trots variationerna är den centrala idén likartad i alla recensioner hittills. Kapitlet erbjuder sexton teman för att förklara vad Brahman (Atman) är, vilket överlappar de tolv som finns i kapitel 2 i Brihadaranyaka Upanishad . Detta sista kapitel av Kausitaki Upanishad säger att Brahman och Jag är ett, det finns den ultimata enheten i Jaget, som är det kreativa, genomgripande, högsta och universella i varje levande varelse.

Översättningar

Kaushitaki Upanishad har översatts av många forskare, men översättningarna varierar eftersom manuskripten som används varierar. Den översattes till persiska under medeltiden, som Kokhenk; dock har manuskriptet som användes för den översättningen gått förlorat. De mest citerade engelska översättningarna är de av Eduard Cowell, Paul Deussen, Robert Hume och Max Muller.

externa länkar

• Kaushitaki Upanishad Robert Hume (översättare), Oxford University Press (1921)
• Kaushitaki Upanishad Max Muller (översättare), Oxford University Press
• Kaushitaki Upanishad Edward Cowell (översättare), sanskritversionen finns på sidorna 1–144, Cowells engelska översättning börjar från sidan 145 och framåt.
• Sri Aurobindo , Upanishaderna Upanishads . Sri Aurobindo Ashram , Pondicherry . 1972.
• Kaushitaki Upanishad ljudbok för allmän egendom på LibriVox