Histoire des deux Indes

Histoire des deux Indes
Histoiredesdeuxindes.jpg
Författare







Guillaume Thomas Raynal Denis Diderot Paul Henri Thiry d'Holbach Jacques-André Naigeon Jean de Pechméja Jean-François de Saint-Lambert Joseph-Louis Lagrange Jacques-André Naigeon m.fl.
Originaltitel Histoire philosophique et politique des établissements et du commerce des Européens dans les deux Indes
Arbetstitel Histoire des deux Indes
Land Frankrike
Genre Encyklopedi
Publicerad 1770

Histoire philosophique et politique des établissements et du commerce des Européens dans les deux Indes, oftare känd helt enkelt som Histoire des deux Indes , är ett uppslagsverk om handel mellan Europa och Fjärran Östern , Afrika och Amerika. Den publicerades anonymt i Amsterdam 1770 och tillskrevs abbot Guillaume Thomas Raynal . Den uppnådde stor popularitet och gick igenom många upplagor. Den tredje upplagan, publicerad i Genève 1780, censurerades i Frankrike året därpå.

Histoire des deux Indes fyllde ett offentligt behov av kunskap i upplysningstiden och svarade på frågor som upptog dem i slutet av 1700-talet, runt tiden för den franska revolutionen .

Innehåll

Raynals idé var att skriva en historia om europeiska företag i Ostindien och Nya världen , efter att ha observerat inflytandet från de stora utforskningarna på den europeiska civilisationen.

Verket diskuterar först portugiserna och deras orientaliska kolonier och ger en historia om brittiska och franska företag , sedan spanska , holländska och andra europeiska makter i Orienten. Därefter riktar den sin uppmärksamhet mot alla de olika europeiska erövringarna, förlusterna, kolonierna och handeln i Amerika. Europeisk handel med olika kustregioner i Afrika diskuteras, främst om slaveri och särskilt transatlantisk slavhandel. Slutligen finns det en serie essäer om religion, politik, krig, handel, moralfilosofi, belles-letters och så vidare.

Stil

Histoire des deux Indes saknar konsekvens i sin stil: Raynal begränsade sig till att samla artiklar från vänner och stycken lånade från befintliga publicerade texter, utan att ta sig besväret att omarbeta dem.

Författare

Även om boken gavs ut anonymt är vissa författare kända, om än till namnet.

Raynal var stolt över sitt arbete och glömde ibland att det bara var så bra som dess bidragsgivare gjorde det. Detta kan ses i de artiklar som tillhandahålls av en Dr Sanchez, författaren om Portugal och dess ägodelar i Öst- och Västindien. Pechméja hittade en gång Sébastien-Roch Nicolas de Chamfort läsa Histoire des deux Indes : "Vad har du hittat?", frågade han. "Jag har just läst ett utmärkt stycke, men det slutar med en sådan fruktansvärd frasvändning" ( franska : Je viens de lire un morceau excellent, mais qui se termine par une phrase pitoyable ). "Låt mig se: du har rätt. Jag tycker mycket att Raynal skriver är nonsens; han har lagt till den frasen, resten är min". ( Franska : Faites-moi donc voir; vous avez raison. Je pensais bien que Raynal ferait des sottises ; il a ajouté cette fras, le reste est de moi. ) När Raynal lämnade Paris sa Chamford Il auteur est fatigué de vivre avec son auteur ("Han är trött på att leva med sin författare").

Reception

Porträtt av Guillaume-Thomas Raynal som signerar den tredje upplagan

Histoire des deux Indes blev en stor framgång. I Frankrike publicerades över trettio olika upplagor mellan 1770 och 1787 och över femtio utomlands. Förkortade versioner publicerades kallade Esprit de Raynal ("Potted Raynal") och Raynal de la jeunesse ("Barnens Raynal"). Napoleon Bonaparte utropade sig själv som en "villig lärjunge till Raynal" ( franska : zélé disciple de Raynal ) och tog med sig boken på sitt egyptiska fälttåg. Toussaint Louverture läste boken och var särskilt inspirerad av en passage som förutspådde slavrevolutionen i Västindien. Horace Walpole skrev till Marie Du Deffand : "Den attackerar alla regeringar och alla religioner!" ( Franska : Il attaque tous les gouvernements et toutes les religions! ). Anne Robert Jacques Turgot kritiserade boken kraftigt i ett brev till André Morellet :

Il est tantôt rigoriste comme Richardson , tantôt omoral comme Helvétius , tantôt enthousiaste des vertus douces et tendres, tantôt de la débauche, tantôt du courage féroce ; traitant l'esclavage d'abominable et voulant des esclaves ; déraisonnant en physique, déraisonnant en métaphysique et souvent en politique. Il ne résulte rien de son livre, sinon que l'auteur est un homme de beaucoup d'esprit, très instruit, mais qui n'a aucune idée arrêtée, et qui se laisse emporter par l'enthousiasme d'un jeune rhéteur. Il semble avoir pris à tâche de soutenir tous les paradoxes qui se sont présentés à lui dans ses lectures et dans ses rêves.

(Han är ibland dogmatisk som Richardson, ibland omoralisk som Helvetius, ibland entusiast av söta och ömma dygder, ibland av utsvävningar, ibland av häftigt mod; behandlar slaveriet som avskyvärt och vill ha slavar; orimligt i fysik, oresonligt i metafysik och ofta i politik Ingenting kommer ut ur hans bok, annat än att författaren är en man med mycket ande, välutbildad, men som inte har en enda fast idé och som rycks med av en ung retorikers entusiasm. Han verkar ha åtagit sig uppgift att upprätthålla alla paradoxer som presenteras för honom i hans läsningar och i hans drömmar.)

Vid den tiden ansågs Histoire des deux Indes vara ett uppslagsverk över kolonialtiden och Bibeln om antikolonialismen i upplysningstiden .

1780 producerade Raynal den tredje upplagan av hans Histoire des deux Indes , som kännetecknades av djärvare och våldsammare tirader än de två föregående, och under sin signatur längst ner på sitt porträtt lade han till inskriptionen: Au défenseur de l'humanité , de la vérité, de la liberté ("Till försvar av mänskligheten, sanningen och friheten").

Ludvig XVI hänvisade boken till Parlement de Paris för censur, och även till kyrkan. Den förbjöds och brändes av den offentliga bödeln den 29 maj 1781. Raynal förklarades som en offentlig fiende och tvingades lämna Frankrike för Preussen , där han stannade en stor del av sin exil. Han fick återvända till Frankrike 1787, på villkor att han inte kom in i Paris.

Idag konstaterar forskaren Jenny Mander att det finns blandade känslor och allmän förvirring om huruvida Histoire des deux Indes är en antikolonialistisk text eftersom det finns så många motsägelser i själva verket. Å ena sidan gör Raynal många uttalanden som är emot européernas övergripande omänsklighet och kritiserar deras beslagtagande av mark som tas enbart för europeisk vinning och gör infödda människor sårbara. Av dessa skäl anser vissa att texten är antikolonialistisk. Å andra sidan finner Raynal och hans bidragsgivare fortfarande slavar och slavarbete som väsentliga för den europeiska ekonomin, och de håller sina planer [ förtydligande behövs ] för omedelbar frigörelse för alla slavar. Med så många motsatta åsikter och flera andra skribenter som bidragit med sitt perspektiv är mottagandet idag också helt klart ganska rörigt.

Upplagor

Nuvarande

  •   Histoire philosophique et politique des établissements et du commerce des Européens dans les deux Indes . Paris: Bibliothèque des introuvables. 2006. ISBN 978-2-84575-194-1 .

Tillgänglig online

Vidare läsning

Raynal hämtade mycket från flera samtida verk, inklusive:

  • Recherches Philosophiques sur les Américains ("The Philosophical Studies of the Americans") av Corneille de Pauw
  • L'Homme moral ou, L'homme considéré tant dans l'état de pure nature, que dans la société ("Den moraliska människan, eller, människan betraktad i ett naturtillstånd och i samhället") av Pierre-Charles Levesque
  • Sunt förnuft av Thomas Paine
  • L' Histoire générale des Voyages av Manuel de Faria e Sousa .

Källor

  • Duchet, Michèle (1978). Diderot et l'Histoire des deux Indes : ou, L'écriture fragmentaire [ Diderot och Histoire des deux Indes: eller, fragmentarisk skrift ] (på franska). Paris: A.-G. Nizet.
  • Esquer, Gabriel (1951). L'Anticolonialisme au XVIIIeme siecle: Histoire philosophique et politique des établissements et du commerce des Européens dans les deux Indes [ Antikolonialism på 1700-talet: Filosofis och politikens historia om europeiska etableringar och handel i de två Indes ] (på franska). Paris: Presses universitaires de France.
  • Lüsebrink, Hans-Jürgen; Strugnell, Anthony (1995). L'Histoire des deux Indes: réécriture et polygraphie (på franska). Oxford: Voltaire Foundation.
  • Wolpe, Hans (1957). Raynal et sa machine de guerre; l'Histoire des deux Indes et ses perfectionnements [ Raynal och hans krigsmaskin: Histoire des dex Indes och dess perfektioner ] (på franska). Stanford, Stanford University Press.
  • Vapereau, Gustave (1876). Dictionnaire universel des littératures (på franska). Paris: Hachette. sid. 496.
  • Revyhistoria . Paris: Alcan. 77 (maj–augusti): 329. 1898. {{ citera journal }} : Saknas eller tom |title= ( hjälp )

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Histoire_des_deux_Indes&oldid=1112433887 "