Rameaus brorson


Rameaus brorson, eller den andra satiren
DiderotRameauNephew.jpg
Författare Denis Diderot
Originaltitel
Le Neveu de Rameau eller La Satire seconde
Land Frankrike
Språk franska
Genre Filosofisk roman
Publiceringsdatum
 1805 , 1891

Rameaus brorson, eller den andra satiren (eller Brorsonen av Rameau , franska : Le Neveu de Rameau ou La Satire seconde ) är ett tänkt filosofiskt samtal av Denis Diderot , troligen skrivet mellan 1761 och 1774.

Den publicerades första gången 1805 i tysk översättning av Goethe , men det franska manuskriptet som användes hade därefter försvunnit. Den tyska versionen översattes tillbaka till franska av de Saur och Saint-Geniès och publicerades 1821. Den första publicerade versionen baserad på franska manuskript dök upp 1823 i Brière -utgåvan av Diderots verk. Moderna utgåvor är baserade på det fullständiga manuskriptet i Diderots egen hand som hittats av Georges Monval, bibliotekarien vid Comédie -Française 1890, medan han köpte noter från en second hand bokhandel i Paris. Monval publicerade sin utgåva av manuskriptet 1891 . Därefter köptes manuskriptet av Pierpont Morgan Library i New York.

Enligt Andrew S. Curran publicerade Diderot inte dialogen under sin livstid eftersom hans skildringar av kända musiker, politiker och finansmän skulle ha motiverat hans arrestering.

Beskrivning

Den återberättade berättelsen utspelar sig i Café de la Régence , där Moi ("Jag"), en berättarliknande persona (ofta av misstag antas stå för Diderot själv), beskriver för läsaren ett möte han nyligen har haft med karaktären Lui . ("Han"), som syftar på – men inte bokstavligt menande – Jean-François Rameau, brorsonen till den berömda kompositören , som har engagerat honom i en intrikat kamp av förstånd, självreflektion , allegori och anspelning . Lui försvarar en världsbild baserad på cynism , hedonism och materialism .

Återkommande teman i diskussionen inkluderar Querelle des Bouffons (den fransk/italienska operastriden), utbildning av barn, genialitetens natur och pengar. Det ofta slingrande samtalet lockar många framstående personer i tiden.

I prologen som föregår samtalet framställer förstapersonsberättaren Lui som excentrisk och extravagant, full av motsägelser, "en blandning av det sublima och basen, av sunt förnuft och irrationalitet". Eftersom Lui är en provokatör, tycks han lovprisa förtjänsterna med brott och stöld, och höjer kärleken till guld till en religionsnivå. Moi verkar till en början ha en didaktisk roll, medan brorsonen (Lui) lyckas förmedla en cynisk, om än omoralisk, verklighetsvision.

Enligt Andrew S. Curran är huvudteman i detta verk konsekvenserna av Guds icke-existens för möjligheten till moral och distinktionen mellan människor och djur.

Michel Foucault såg i sin galenskap och civilisation i den löjliga gestalten av Rameaus brorson ett slags exemplar av en unikt modern inkarnation av Buffonen .

Sammanfattning

Gheorghe Dinică (till höger) och Marin Moraru i David Esrigs uppsättning 1968 av pjäsen ( Nepotul lui Rameau Bulandra Theatre , Bukarest ); fotografi av S. Steiner för Flacăra

Förord

Berättaren har tagit sig till sitt vanliga tillhåll en regnig dag, Café de la Régence , Frankrikes schackmecka, där han njuter av att titta på mästare som Philidor eller Legall . Han anklagas av en excentrisk gestalt: jag uppskattar inte sådana original. Andra gör dem till sina bekanta, till och med sina vänner. En sådan man kommer att dra min uppmärksamhet kanske en gång om året när jag träffar honom eftersom hans karaktär erbjuder en skarp kontrast till det vanliga gänget av män, och ett avbrott från den tråkiga rutin som ens utbildning, sociala konventioner och uppförande påtvingar. När han är i sällskap arbetar han som en nypa surdeg, orsakar jäsning och återställer var och en till sin naturliga böj. Man känner sig skakad och rörd; uppmanas att godkänna eller skylla; han får sanningen att lysa fram, goda män att sticka ut, skurkar att avslöja. Då kommer den vise mannen att lyssna och lära känna dem om honom.

Dialog

Dialogformen låter Diderot granska frågor ur vitt skilda perspektiv. Karaktären av Rameaus brorson presenteras som extremt opålitlig, ironisk och självmotsägande, så att läsaren kanske aldrig vet om han är uppriktig eller provocerande. Intrycket är att klumpar av sanning konstfullt inbäddade i trivia.

Rameaus brorson, en parasit i en välbärgad familj, har nyligen blivit utslängd för att han vägrade att kompromissa med sanningen. Nu kommer han inte att ödmjuka sig genom att be om ursäkt. Och ändå, snarare än att svälta, borde man inte leva på bekostnad av rika dårar och knäppar som han en gång gjorde, hallick för en herre? Samhället tillåter inte de begåvade att försörja sig själva eftersom det inte värdesätter dem, och låter dem tigga medan de rika, de mäktiga och korkade pysslar med män som Buffon , Duclos , Montesquieu , Rousseau , Voltaire , D'Alembert och Diderot . Det stackars geniet har bara två alternativ: att krypa och smickra eller att dupera och fuska, antingen vara motbjudande för det känsliga sinnet. Om dygd hade lett vägen till förmögenhet, skulle jag antingen ha varit dygdig eller låtsas vara så som andra; Jag förväntades spela idiot, och en dåre jag förvandlade mig till.

Historia

I Rameaus brorson attackerade och förlöjligade Diderot kritikerna av upplysningen, men han visste från tidigare erfarenheter att några av hans fiender var tillräckligt mäktiga för att få honom att arresteras eller arbetet förbjudet. Diderot hade fängslats 1749 efter att ha publicerat sin Lettre sur les aveugles (Brev om de blinda) och hans Encyclopédie hade förbjudits 1759. Försiktighet kan därför ha dikterat att han endast visade den för ett fåtal utvalda.

Efter Diderots död skickades en kopia av manuskriptet till Ryssland, tillsammans med Diderots andra verk. År 1765 hade Diderot ställts inför ekonomiska svårigheter, och kejsarinnan Katarina den stora av Ryssland hade kommit till hans hjälp genom att köpa ut hans bibliotek. Arrangemanget var ganska lönsamt för båda parter, Diderot blev betald bibliotekarie för sin egen boksamling, med uppgiften att komplettera den som han tyckte var lämplig, medan ryssarna åtnjöt utsikten att en dag vara i besittning av en av de mest selektivt lagrade europeiska bibliotek, för att inte tala om Diderots tidningar.

En uppskattande rysk läsare förmedlade verket till Schiller , som delade det med Goethe som översatte det till tyska 1805. Den första publicerade franska versionen var faktiskt en översättning tillbaka till franska från Goethes tyska version. Detta motiverade Diderots dotter att publicera en manipulerad version av manuskriptet. År 1890 hittade bibliotekarien Georges Monval en kopia av Rameaus brorson av Diderots egen hand när han bläddrade i bouquinisterna längs Seine. Denna kompletta version finns nu i ett valv i Pierpont Morgan Library i New York City.

Hegel citerar Rameaus brorson i §522 och §545 i hans Phenomenology of Spirit .

Engelska översättningar

  • Jacques Barzun och Ralph H. Bowen: Rameaus brorson och andra verk (The Library of Liberal Arts, 1964)
  • Leonard Tancock: Rameaus brorson och D'Alemberts dröm (Penguin, 1966)
  • Ian C. Johnston: Rameaus brorson (2002)
  • Margaret Mauldon: Rameaus brorson och första satir (Oxford, 2006)
  • Kate E. Tunstall och Caroline Warman: Denis Diderots 'Rameau's Nephew': A Multi-Media Edition (Open Book Publishers, 2014; reviderad 2015)

Fotnoter

  1. ^ a b c   Bonnet, Jean-Claude (2013). Le Neveu de Rameau: Presentation . Flammarion. sid. 8. ISBN 978-2081297142 .
  2. ^   Diderot, Denis (2006-11-09). Rameaus brorson och första satiren . OUP Oxford. ISBN 978-0-19-160477-5 .
  3. ^ Det litterära uppslagsverket
  4. ^ Andrew S. Curran, Diderot and the Art of Thinking Freely, Other Press, 2019, s. 196-8
  5. ^ Andrew S. Curran, Diderot and the Art of Thinking Freely, Other Press, 2019, s. 195-6
  6. ^ Andrew S. Curran, Diderot and the Art of Thinking Freely, Other Press, 2019, s. 189-190
  7. ^ Andrew S. Curran, Diderot and the Art of Thinking Freely, Other Press, 2019, s. 193-4
  8. ^ Andrew S. Curran, Diderot and the Art of Thinking Freely, Other Press, 2019, s. 192
  9. ^ a b c Översatt från Rameaus brorson
  10. ^ Andrew S. Curran, Diderot and the Art of Thinking Freely, Other Press, 2019, s. 196
  11. ^ Catherine och Diderot (på franska) , konsulterad 16 december 2007
  12. ^ Det ryska nationalbiblioteket äger en unik samling papper och böcker från Diderots bibliotek.
  13. ^ Andrew S. Curran, Diderot and the Art of Thinking Freely, Other Press, 2019, s. 196-8.
  14. ^   Duc, Redaktör: M. Hobson Översättare: KE Tunstall och C. Warman Musik: P. (2016). Hobson, Marian (red.). Denis Diderot 'Rameau's Nephew' – 'Le Neveu de Rameau': A Multi-Media Bilingual Edition . Öppna bokförlag. doi : 10.11647/obp.0098 . ISBN 978-1-909254-90-9 . {{ citera bok }} : |first= har ett generiskt namn ( hjälp )

externa länkar


Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Rameau%27s_Nephew&oldid=1132052137 "