Konverb

I teoretisk lingvistik är ett konverb ( förkortat cvb ) en nonfinit verbform som tjänar till att uttrycka adverbial underordning : föreställningar som "när", "eftersom", "efter" och "medan". Andra termer som har använts för att referera till konverb inkluderar adverbial particip , conjunctive participe , gerund , gerundive och verbalt adverb (Ylikoski 2003).

Konverb skiljer sig från coverbs , verb i komplexa predikat i språk som har den seriella verbkonstruktionen .

Konverb kan observeras i turkiska språk , mongoliska språk och tungusiska språk .

Etymologi

Termen myntades för Khalkha Mongolian av Ramstedt (1902) och tills nyligen användes den mest av specialister på mongoliska och turkiska språk för att beskriva icke-finita verb som kunde användas för både koordination och underordning. Nedjalkov & Nedjalkov (1987) antog först termen för allmän typologisk användning, följt av Haspelmath & König (1995).

Beskrivning

Ett konverb beror syntaktisk på en annan verbform, men är inte dess argument . Det kan vara ett adjunkt , ett adverbial , men det kan inte vara det enda predikatet för en enkel mening eller klausalargument. Det kan inte bero på predikat som 'ordning' (Nedjalkov 1995: 97).

Exempel

När han blev vald till president flyttade han med sin familj till huvudstaden.
Han går på gatorna och äter kakor.

Khalkha mongoliska:

хүн

hün

mänsklig

инээж

inee-ž

skratta- ž

эхэлмэгц

ehel-megc

börja- megc

зүрх

zürh

hjärta

анхандаа

anh-and-aa

först- DAT - REFL . POSS

хүчтэй

hüčtej

stark

цохилж

cohil-ž

slå- ž

аажмаар

aažmaar

långsamt

цохилтын

cohilt-yn

slå- GEN

хэм

Fålla

rytm

нэг

neg

ett

хэвэнд

hev-slut

form- DAT

ордог

eller-hund

enter- HAB.PTCP

байна.

baj-na.

be- NPAST

"Så fort en människa börjar skratta, slår hans hjärta först starkt, och långsamt antar taktens rytm en (kontinuerlig) form."

Konverbet -megc anger att så snart den första åtgärden har påbörjats/slutförts, börjar den andra åtgärden. Således kan den underordnade meningen förstås som ett tidsmässigt adverbial. Det finns inget sammanhang där argumentstrukturen för ett annat verb eller konstruktion skulle kräva att -megc förekommer, och det finns inget sätt (möjligen förutom eftertanke) där en -megc -sats skulle kunna komma i meningen slutlig. Således -megc som ett konverb i allmän språklig mening.

Men ur mongolisk filologis synvinkel (och helt i överensstämmelse med Nedjalkov 1995 och Johanson 1995) finns det ett andra konverb i denna mening: -ž . Vid första förekomsten modifieras det av coverb ehel- 'att börja' och denna coverb bestämmer att det modifierade verbet måste ta suffixet. Ändå används samma verbala suffix efter verbet "att slå" som avslutar en oberoende icke-finit sats som temporärt föregår följande sats men utan att modifiera den på något sätt som skulle passa för ett adverbial. Det skulle vara möjligt för -ž att markera ett adverbial:

Би

Bi

jag

…

хүмүүсийн

hümüüs-ijn

människor- GEN

татгалзахыг

tatgalza-h-yg

tveka- FUT . PTCP - ACC

тэвчиж

tevči-ž

björn- ž

чадахгүй

čada-h-güj

kan- FUT . PTCP - NEG

гэж

gež

den där

айж

aj-ž

rädsla- ž

зарж

zar-ž

sälja- ž

эхэлсэн.

ehel-sen.

börja- FÖRGÅNG

"Jag startade mitt företag, i början av rädsla för att... jag inte skulle stå ut med folkets tvekan."

Sådan "polyfunktionalitet" är vanligt. Japanska och koreanska skulle kunna ge liknande exempel, och definitionen av underordning ställer till ytterligare problem. Det finns lingvister som menar att en reduktion av termen konverbs domän till adverbial inte passar språkverkligheten (t.ex. Slater 2003: 229).

Haspelmath, Martin & König, Ekkehard (red.) 1995. Konverb i tvärspråkligt perspektiv . Berlin: Mouton de Gruyter.
Johanson, Lars (1995): Om turkiska konverbsatser. I: Haspelmath & König 1995: 313–347.
Nedjalkov, Vladimir P. & Nedjalkov, Igor' V. (1987): Om konverbens typologiska egenskaper. I: Toomas Hjälp (red.): Symposium on language universals . Tallinn, 75–79.
Nedjalkov, Vladimir (1995): Några typologiska parametrar för konverb. I: Haspelmath & König 1995: 97-136.
Ramstedt, Gustav John (1902): Über die Konjugation des Khalkha-Mongolischen . Helsingfors: Finnischen Litteraturgesellschaft.
Slater, Keith (2003): A Grammar of Mangghuer . London: RoutledgeCurzon.
Ylikoski, Jussi (2003): "Definition av icke-finiter: handlingsnominal, konverb och infinitiver." SKY Journal of Linguistics 16: 185–237.