Accent (sociolinguistik)

Inom sociolingvistik är en accent ett sätt att uttala ett språk som är särskiljande för ett land , område , samhällsklass eller individ . En accent kan identifieras med den ort där dess talare bor (en regional eller geografisk accent), den socioekonomiska statusen för dess talare, deras etnicitet (en etnolekt), deras kast eller sociala klass (en social accent) eller inflytande från deras första språket (en främmande accent).

Accenter skiljer sig vanligtvis i röstkvalitet, uttal och distinktion av vokaler och konsonanter, stress och prosodi . Även om grammatik, semantik, ordförråd och andra språkegenskaper ofta varierar samtidigt med accent, kan ordet "accent" syfta specifikt till skillnaderna i uttal, medan ordet "dialekt" omfattar den bredare uppsättningen av språkliga skillnader. "Accent" är ofta en delmängd av "dialekt".

Historia

När människor sprids ut i isolerade samhällen utvecklas stress och egenheter. Med tiden kan de utvecklas till identifierbara accenter. I Nordamerika bidrog samspelet mellan människor från många etniska bakgrunder till bildandet av de olika varianterna av nordamerikanska accenter. Det är svårt att mäta eller förutsäga hur lång tid det tar att bilda en accent. Accenter från Kanada , Sydafrika , Australien och USA till exempel, utvecklades från kombinationerna av olika accenter och språk i olika samhällen och deras effekt på de olika uttalen av brittiska bosättare.

Accenter kan variera inom regioner i ett område där ett enhetligt språk talas. I vissa fall, såsom regionala accenter av engelska i USA, kan accenter spåras tillbaka till när ett område bosattes och av vem. Områden som staden New Orleans i Louisiana som är, eller vid en tidpunkt var, halvisolerade har distinkta accenter på grund av frånvaron av kontakt mellan regioner. Isolerade regioner tillåter dialekter att expandera och utvecklas oberoende. Sociala och ekonomiska faktorer kan också påverka hur människor pratar.

Utveckling

Under den tidiga perioden av snabb kognitiv utveckling i ett barns liv är det mycket lättare att utveckla och bemästra främmande färdigheter som att lära sig ett nytt (eller första) språk. Verbala ledtrådar bearbetas och lärs in i tysthet som en förberedelse för den dag då röstsystemet utvecklas tillräckligt för att säga sina första ord (vanligtvis runt 12 månader). Innan spädbarn kan identifiera ord hör de bara "ljud" som de kommer att känna igen. Så småningom etableras nervbanor i hjärnan som förbinder varje ljud med en mening. Ju oftare ett ord hörs, desto mer förstärks dess koppling och detsamma gäller accenter. Det finns ingen "standard" accent för barnet att öva på, för dem är den accent de hör från sina föräldrar inte det "rätta" sättet, det är det enda sättet. Så småningom tar barn examen från den medvetna handlingen att återkalla varje ord, det blir naturligt som att andas. När barn växer upp lär de sig ordförråd för språket de är nedsänkta i, oavsett om de får hjälp av föräldrar eller inte. Men deras första möten med ord avgör hur de kommer att uttala dem för resten av livet. Det är så accenter odlas i grupper så små som städer och stora som länder; det är en sammansättningseffekt. Även om det är möjligt att utveckla en ny accent eller tappa en gammal, är det svårt eftersom de nervbanor som skapades när man lärde sig språket utvecklades med de "ursprungliga" uttalen.

Barn kan anta accenter relativt snabbt. Barn i invandrarfamiljer har till exempel i allmänhet ett uttal som liknar personer hemmahörande där de bor jämfört med sina föräldrar, men både barn och föräldrar kan ha en brytning som skiljer sig märkbart från lokalbefolkningen. Accenter verkar förbli relativt formbara fram till en persons tidiga tjugoårsåldern, varefter en persons accent verkar bli mer förankrad.

Ändå är accenter inte fixade ens i vuxen ålder. En akustisk analys av Jonathan Harrington från Elizabeth II: s Royal Christmas Messages avslöjade att talmönstren för en så konservativ figur som en monark kan fortsätta att förändras under hennes livstid.

Icke-infödda accenter

Accenter av icke-modersmålstalare kan vara resultatet av talarens modersmål. Varje språk innehåller distinkta uppsättningar av ljud. Vid cirka 12 månaders ålder kommer mänskliga spädbarn att välja ut vilka ljud de behöver för att lära sig sitt språk. När de blir äldre blir det allt svårare att lära sig dessa "glömda" ljud. Ett utmärkt exempel på detta kan ses mellan tyska och engelska - "w" och "th"-ljuden, som i de engelska orden "wish" respektive "this", finns inte på tyska - de närmaste ljuden är "v" och "z". Som ett resultat uttalar många engelsktalande tyskar "önskemål" som "vish" och "det här" som "zis". En liknande disjunktion förekommer hos tysktalande engelska som modersmål, som kan ha svårt att uttala vokalerna i tyska ord som "schön" (vacker) och "müde" (trött).

En viktig faktor för att förutsäga i vilken grad accenten kommer att märkas (eller stark) är den ålder vid vilken det främmande språket lärdes in. Den kritiska periodteorin säger att om inlärning sker efter den kritiska perioden (vanligtvis betraktad kring puberteten) för att förvärva inföddsliknande uttal, är det osannolikt att en individ skaffar sig en inföddsliknande accent. Denna teori är dock ganska kontroversiell bland forskare. Även om många prenumererar på någon form av den kritiska perioden, placerar de den antingen tidigare än puberteten eller anser att den är mer av ett kritiskt "fönster", som kan variera från en individ till en annan och beror på andra faktorer än ålder, som t.ex. , likheten mellan icke-modersmålet och modersmålet, och hur ofta båda språken används.

Ändå talar barn så unga som 6 år när de flyttar till ett annat land ofta med en märkbar främmande accent som vuxna. Det finns också sällsynta fall av individer som kan passera som modersmål även om de lärde sig sitt icke-modersmål i tidig vuxen ålder. Emellertid verkar neurologiska begränsningar förknippade med hjärnans utveckling begränsa de flesta icke-modersmålstalares förmåga att låta som infödd. De flesta forskare är överens om att för de flesta vuxna är det nästan omöjligt att skaffa sig en inföddsliknande accent på ett icke-modersmål.

Sociala faktorer

När en grupp definierar ett standarduttal , sägs talare som avviker från det ofta "talar med accent". Men alla talar med accent. Folk från USA skulle "tala engelska med accent" från en australiens synvinkel och vice versa. Accenter som Received Pronunciation eller General American English kan ibland felaktigt betecknas i sina ursprungsländer som "accentless" för att indikera att de inte ger någon uppenbar ledtråd till talarens regionala eller sociala bakgrund.

Att bli förstådd

Många lärare i till exempel engelska som andraspråk struntar i att undervisa i tal/uttal. Många vuxna och nästan vuxna elever i andraspråk har oförståliga talmönster som kan störa deras utbildning, yrke och sociala interaktioner. Uttal på ett andra eller främmande språk innebär mer än korrekt artikulation av individuella ljud. Det innebär att producera ett brett utbud av komplexa och subtila distinktioner som relaterar ljud till mening på flera nivåer.

Undervisning i tal/uttal försummas delvis på grund av följande myter:

Uttal är inte viktigt: "Detta är uppenbart falskt från vilket perspektiv som helst." Tal/Uttal utgör redskapet för att överföra talarens mening. Om lyssnaren inte förstår budskapet sker ingen kommunikation, och även om det finns andra faktorer inblandade är en av de viktigaste förståeligheten av talarens uttal.
Eleverna kommer att ta upp det på egen hand: "En del kommer att lära sig att uttala det andra språket förståeligt, många kommer inte att göra det."

Otillräcklig undervisning i tal/uttal kan resultera i ett fullständigt sammanbrott i kommunikationen. Spridningen av kommersiella "accentreducerande" tjänster ses som ett tecken på att många ESL- lärare inte uppfyller sina elevers behov av tal-/uttalsundervisning.

Målen med tal-/uttalsundervisning bör inkludera: att hjälpa eleven att tala på ett sätt som är lätt att förstå och inte distraherar lyssnaren, att öka elevens självförtroende och att utveckla färdigheterna att självövervaka och anpassa sitt eget tal.

Även när lyssnaren förstår talaren kan närvaron av en accent som är svår att förstå skapa oro hos lyssnaren för att han inte kommer att förstå vad som kommer härnäst, och få honom att avsluta samtalet tidigare eller undvika svåra ämnen.

Talförståelighet, i jämförelse med modersmålsliknande accent, har experimentellt rapporterats vara av större betydelse för andraspråkstalarna. Som sådana sätt att öka förståelsen av tal har rekommenderats av vissa forskare inom området.

Prestige

Vissa accenter upplevs bära mer prestige i ett samhälle än andra accenter. Detta beror ofta på deras umgänge med elitdelen av samhället. Till exempel, i Storbritannien är Mottaget uttal av det engelska språket förknippat med den traditionella överklassen . Detsamma kan sägas om dominansen av sydöstra brasilianska accenter i fallet med den brasilianska varianten av det portugisiska språket , särskilt med tanke på prestigeskillnaden mellan de flesta caipira -influerade tal, förknippade med landsbygdsmiljö och brist på formell utbildning, tillsammans med Portugisiska talas i vissa andra samhällen av lägre socioekonomiska skikt som favelabor , och andra sociokulturella varianter som medel- och överklass paulistano (dialekt som talas från Greater São Paulo till öster) och fluminense (dialekt som talas i delstaten Rio de Janeiro ) till andra sidan, inne i själva sydöstra Brasilien. Men inom lingvistik finns det ingen skillnad mellan accenter med avseende på deras prestige, estetik eller korrekthet. Alla språk och accenter är språkligt lika.

Accent stereotyper och fördomar

Stereotyper hänvisar till specifika egenskaper, egenskaper och roller som en grupp och dess medlemmar tros ha. Stereotyper kan vara både positiva och negativa, även om negativa är vanligare. ^{[ citat behövs ]}

Stereotyper kan resultera i fördomar, vilket definieras som att ha negativa attityder till en grupp och dess medlemmar. Individer med icke-standardiserade accenter måste ofta hantera både negativa stereotyper och fördomar på grund av en accent. Forskare visar konsekvent att personer med icke-infödda accenter bedöms som mindre intelligenta, mindre kompetenta, mindre utbildade, med dåliga engelska/språkkunskaper och obehagliga att lyssna på. Inte bara personer med standardaccenter ansluter sig till dessa övertygelser och attityder, utan individer med accenter stereotyper ofta även mot sina egna eller andras accenter.

I vissa fall kan sättet du hör någon vara mer påverkande än vad du faktiskt hör. Människor kan (och gör ofta) döma varandra så fort någon säger "hej". Även när de fortsätter att tala, har ditt sinne redan identifierat vilken typ av person du pratar med, tillämpat befintliga stereotyper och generaliseringar du kan ha om den typen av person, och på ett sätt kategoriserat dem. Människor associerar olika beteenden och stereotyper med olika accenter; i vissa fall kan dessa föreställningar innehålla viss sanning men blåses ofta ur proportion. Detta kan leda till generaliseringar om hela kulturer.

Människor sätter visst förtroende för andra baserat på två faktorer som enbart härrör från sättet de talar. För det första relaterar människor naturligt till, och bildar kontakter med, andra människor när de kan. Det är tröstande för sinnet att hitta någon som du och accent är en lätt identifierbar faktor för att skapa en koppling, även om det är undermedvetet. För det andra är dina tidigare uppfattningar om människor med vissa accenter. Trots att de bildar en koppling med någon kan dessa faktorer krocka. Det är dynamiken som skapas av dessa två faktorer som fungerar för att forma ditt förtroende för en specifik person (eller allmän befolkning för den delen) med en identifierbar accent. Dessutom är perspektiv nyckeln: brittiska accenter ses som "lärda" eller "intellektuella" i Amerika medan de i delar av Irland och delar av Europa ses ner på.

Accenter har till och med funnit vara mer påverkande på uppfattningen än kända perceptuella skiljedelar som ras, religion eller kön. I en PNAS- studie blev bebisar tillsagda att välja en leksak från två inspelade högtalare med olika egenskaper. Före alla testade variabler, inklusive ras och kön, valdes inspelningar som talade med en accent från barnet med en betydligt högre frekvens.

Accentdiskriminering

Diskriminering avser specifika beteenden eller handlingar riktade mot en grupp eller dess individuella medlemmar baserat enbart på gruppmedlemskapet. Vid accentdiskriminering används ens sätt att tala som underlag för godtyckliga bedömningar och bedömningar. Till skillnad från andra former av diskriminering finns det inga starka normer mot accentdiskriminering i det allmänna samhället. Rosina Lippi-Green skriver,

Accent fungerar som den första punkten för gate keeping eftersom vi är förbjudna, enligt lag och social sed, och kanske av en rådande känsla för vad som är moraliskt och etiskt rätt, från att använda ras, etnicitet, hemland eller ekonomi mer direkt. Vi har inga sådana tankar om språk, därför blir accent ett lackmustest för uteslutning, och ursäkt för att vända sig bort, att känna igen den andre.

Talare med vissa accenter upplever ofta diskriminering i bostad och anställning. Till exempel talare som har utländska eller etniska minoritetsaccenter är mindre benägna att bli kallade tillbaka av hyresvärdar och är mer benägna att tilldelas av arbetsgivare till lägre statuspositioner än de med standardaccenter. I affärsmiljöer är det mer sannolikt att individer med icke-standardiserade accenter utvärderas negativt. Accentdiskriminering förekommer också i utbildningsinstitutioner. Till exempel har doktorander, föreläsare och professorer som inte talar modersmål, över universitetsområden i USA, utsatts för mål för att vara oförståeliga på grund av accent. Andraspråkstalare har rapporterat att de blivit diskriminerade, eller känner sig marginaliserade för, när de försökte hitta ett jobb på högre rankade positioner främst på grund av sina accenter. I genomsnitt presterar dock inte elever som undervisas av personer som inte har engelska som modersmål jämfört med de som undervisas av engelska som modersmål. Vissa elever som talar engelska som modersmål i Kanada rapporterade att de föredrar instruktörer som inte har modersmål så länge instruktörens tal är begripligt. Detta berodde på den psykologiska påverkan som sådana omständigheter har på eleverna och krävde att de skulle ägna mer uppmärksamhet åt instruktören för att säkerställa att de förstår dem.

Studier har visat att uppfattningen av accenten, inte accenten i sig, ofta resulterar i negativa utvärderingar av talare. I en studie gjord av Rubin (1992) lyssnade eleverna på en inspelad föreläsning inspelad av en engelsktalande som modersmål med en vanlig accent. De fick sedan se en bild av "föreläsaren", ibland asiatiskt utseende, ibland vit. Deltagarna i studien som såg den asiatiska bilden trodde att de hade hört en accentuerad föreläsare och presterade sämre på en uppgift som mätte föreläsningsförståelse. Negativa utvärderingar kan spegla fördomarna snarare än verkliga problem med att förstå accenter.

Rättsliga konsekvenser

I USA förbjuder avdelning VII i Civil Rights Act från 1964 diskriminering på grund av nationellt ursprung, vilket innebär accenter. Arbetsgivare kan dock hävda att en persons accent försämrar deras kommunikationsförmåga som är nödvändig för en effektiv affärsverksamhet. Domstolarna förlitar sig ofta på arbetsgivarens påståenden eller använder domarnas subjektiva åsikter när de avgör om den (potentiella) arbetstagarens accent skulle störa kommunikation eller prestation, utan något objektivt bevis för att accent var eller kan vara ett hinder.

Kentuckys högsta domstol i fallet Clifford vs. Commonwealth ansåg att en vit polis, som inte hade sett den svarta åtalade som påstås vara inblandad i en narkotikatransaktion, ändå kunde identifiera honom som en deltagare genom att säga att en röst på ett ljudband " lät svart". Polismannen baserade denna "identifikation" på det faktum att den tilltalade var den enda afroamerikanska mannen i rummet vid tidpunkten för transaktionen och att ett ljudband innehöll rösten från en man som polisen sa "lät svart" säljande crack kokain till en europeisk amerikansk informatör planterad av polisen.

Skådespeleri och accenter

Skådespelare uppmanas ofta att tala en mängd andra språk än sitt eget. På liknande sätt kan en skådespelare porträttera en karaktär av någon annan nationalitet än sin egen genom att till modersmålet anta den fonologiska profil som är typisk för nationaliteten som ska porträtteras i vad som vanligtvis kallas "tala med accent".

Accenter kan ha stereotypa associationer. Till exempel, i Disney- animerade filmer talar mödrar och fäder vanligtvis med vita medelklassamerikanska eller engelska accenter. Engelska accenter i Disney-animerade filmer används ofta för att tjäna ett av två syften, slapstick-komedi eller onda genialiteter. ^{[ bättre källa behövs ]} Exempel inkluderar Aladdin (sultanen respektive Jafar ) och Lejonkungen ( Zazu respektive Scar ), bland andra.

Se även

Vidare läsning

Bragg, Melvyn (2003). The Adventure of English, 500AD till 2000: The Biography of a Language . London: Hodder & Stoughton. ISBN 978-0-340-82991-2 .
Giles, H. & Coupland, N. (1991). Språk: Kontexter och konsekvenser . Buckingham, Storbritannien: Open University Press.
Lindemann, S. (2003). "Koreaner, kineser eller indier? Attityder och ideologier om icke-infödda engelska talare i USA." Journal of Sociolinguistics , 7, 348–364.
Lindemann, S. (2005). "Vem talar "trasig engelska"? Amerikanska studenters uppfattning om icke-modersmål engelska." International Journal of Applied Linguistics , 15, 187–212.
Milroy, James; och Lesley Milroy (2005). Authority in Language: Investigating Standard English (3:e upplagan). London: Routledge. ISBN 978-0-415-17413-8 .
Moyer, A. (1999). "Ultima prestationer i L2-fonologi: De kritiska faktorerna för ålder, motivation och instruktion." Studies in Second Language Acquisition , 21, 81–108.
Scovel, T. (1988). A Time to Speak: A Psycho linguistic Inquiry in the Critical Period for Human Speech . Cambridge, England: New bury House.
Wated, G., & Sanchez, JI (2006). "Accentens roll som en arbetsstress eller på attityd- och hälsorelaterade arbetsresultat." International Journal of Stress Management , 13, 329–350.
Wells, J C. 1982. Accents of English . (3 volymer). Cambridge: Cambridge University Press. [Wells hemsidor har också mycket information om fonetik och accenter.]

externa länkar

Låter bekant? – Lyssna på regionala accenter och dialekter från Storbritannien på British Librarys webbplats "Sounds Familiar"
"Hover & Hear" accenter av engelska från hela världen och jämför dem sida vid sida.
The Speech Accent Archive (Inspelningar av engelska med infödda och icke-infödda accent)
Wells accenter och stavning
humanaccents.com – en sammanfattning av forskning om icke-infödda accenter och omfattande accentbibliografi