2004 Tropicana 400
Loppdetaljer | |||
---|---|---|---|
Race 18 av 36 i 2004 års NASCAR Nextel Cup Series | |||
Datum | 11 juli 2004 | ||
Officiellt namn | Fjärde årliga Tropicana 400 presenterad av Meijer | ||
Plats | Joliet, Illinois , Chicagoland Speedway | ||
Kurs |
Permanent racinganläggning 1,5 mi (2,41 km) |
||
Distans | 267 varv, 400,5 mi (644,542 km) | ||
Schemalagt avstånd | 267 varv, 400,5 mi (644,542 km) | ||
Medelhastighet | 129,507 miles per timme (208,421 km/h) | ||
Närvaro | 80 000 | ||
Pole position | |||
Förare | Hendrick Motorsports | ||
Tid | 28,886 | ||
De flesta varven ledde | |||
Förare | Tony Stewart | Joe Gibbs Racing | |
Varv | 160 | ||
Vinnare | |||
Nr 20 | Tony Stewart | Joe Gibbs Racing | |
TV i USA | |||
Nätverk | NBC | ||
Annonsörer | Allen Bestwick , Benny Parsons , Wally Dallenbach Jr. | ||
Radio i USA | |||
Radio | Motor Racing nätverk |
års Tropicana 400 som presenterades av Meijer var den 18:e lagerbilstävlingen under säsongen 2004 NASCAR Nextel Cup Series och den 4:e upprepningen av evenemanget . Tävlingen hölls söndagen den 11 juli 2004, inför en publik på 80 000 i Joliet, Illinois , på Chicagoland Speedway , en 1,5 miles (2,41 km) trioval speedway. Loppet tog de schemalagda 267 varven att genomföra. Vid loppets slut Tony Stewart från Joe Gibbs Racing vinna ett kontroversiellt lopp, efter ett bråk med Evernham Motorsports - föraren Kasey Kahne lämnade ägaren Ray Evernham och anklagade Stewart för flera tillfällen av hänsynslös körning och sa att "Han måste bli avstängd, och han borde få hans rumpa att slå." Vinsten var Stewarts 18:e NASCAR Nextel Cup Series i karriären och hans första för säsongen. För att fylla prispallen Jimmie Johnson från Hendrick Motorsports och Dale Jarrett från Robert Yates Racing sluta tvåa respektive trea.
Bakgrund
Chicagoland Speedway är en 1,5 miles (2,41 km) trioval speedway i Joliet, Illinois , sydväst om Chicago . Speedwayen öppnade 2001 och är för närvarande värd för NASCAR- racing. Fram till 2011 var speedwayen också värd för IndyCar-serien , som spelade in många täta mål, inklusive den närmaste målgången i IndyCars historia. Speedwayen ägs och drivs av International Speedway Corporation och ligger intill Route 66 Raceway .
Anmälningslista
Öva
Första träningen
Det första träningspasset skulle äga rum fredagen den 9 juli kl 11:20 CST och skulle pågå i två timmar. Jimmie Johnson från Hendrick Motorsports skulle sätta den snabbaste tiden i passet, med ett varv på 29,106 och en medelhastighet på 185,529 miles per timme (298,580 km/h).
Pos. | # | Förare | Team | Göra | Tid | Fart |
---|---|---|---|---|---|---|
1 | 48 | Jimmie Johnson | Hendrick Motorsports | Chevrolet | 29,106 | 185,529 |
2 | 9 | Kasey Kahne | Evernham Motorsports | Undvika | 29,117 | 185,459 |
3 | 6 | Mark Martin | Roush Racing | Vadställe | 29,268 | 184.502 |
Fullständiga första träningsresultat |
Andra praktiken
Det andra träningspasset skulle äga rum lördagen den 10 juli kl. 8:30 CST och pågå i 45 minuter. Mark Martin från Roush Racing skulle sätta den snabbaste tiden i passet, med ett varv på 29,662 och en medelhastighet på 182,051 miles per timme (292,983 km/h).
Pos. | # | Förare | Team | Göra | Tid | Fart |
---|---|---|---|---|---|---|
1 | 6 | Mark Martin | Roush Racing | Vadställe | 29,662 | 182.051 |
2 | 48 | Jimmie Johnson | Hendrick Motorsports | Chevrolet | 29,775 | 181,360 |
3 | 41 | Casey Mears | Chip Ganassi Racing | Undvika | 29,787 | 181,287 |
Fullständiga andra träningsresultat |
Tredje och sista träningen
Det tredje och sista träningspasset, ibland kallat Happy Hour, inträffade lördagen den 10 juli kl. 11:10 CST och skulle pågå i 45 minuter. Brian Vickers från Hendrick Motorsports skulle sätta den snabbaste tiden i passet, med ett varv på 29.563 och en medelhastighet på 182.661 miles per timme (293.964 km/h).
Pos. | # | Förare | Team | Göra | Tid | Fart |
---|---|---|---|---|---|---|
1 | 25 | Brian Vickers | Hendrick Motorsports | Chevrolet | 29,563 | 182,661 |
2 | 48 | Jimmie Johnson | Hendrick Motorsports | Chevrolet | 29,832 | 181.014 |
3 | 6 | Mark Martin | Roush Racing | Vadställe | 29,932 | 180,409 |
Fullständiga Happy Hour träningsresultat |
Kvalificering
Kvalificeringen skulle ske fredagen den 9 juli kl. 15.10 CST . Varje förare skulle ha två varv för att sätta en snabbaste tid; den snabbaste av de två skulle räknas som deras officiella kvalvarv. Positionerna 1-38 skulle avgöras i tid, medan positionerna 39-43 skulle baseras på provisoriska. Fyra platser tilldelas genom användning av provisoriska poäng baserat på ägarens poäng. Den femte delas ut till en tidigare mästare som annars inte har kvalificerat sig till loppet. Om ingen tidigare mästare behöver den provisoriska, kommer nästa lag i ägarpoängen att tilldelas en provisorisk.
Jeff Gordon från Hendrick Motorsports skulle vinna polen och satte en tid på 28,886 och en medelhastighet på 186,942 miles per timme (300,854 km/h).
Fullständiga kvalresultat
Lopp
Polsitter Jeff Gordon ledde loppets första varv. På varv 15 tog rookien Kasey Kahne ledningen från Gordon. På varv 18 flög den första försiktigheten när Ryan Newman och Kurt Busch kraschade i tur 2. Tony Stewart var ledaren för loppet vid omstarten. Vid den omstarten började rookien Brendan Gaughans bil att ryka. Varningen flög för att kolla efter olja. Gaughan hade faktiskt brutit en trackbar och loppet var igång igen på varv 30. På varv 39 kom den tredje varningen för skräp som låg över hela ryggsträckan med förare som Matt Kenseth och Kevin Harvick som körde över skräpet. Efter den längsta gröna flaggan på 78 varv kom den fjärde varningen när Ricky Cravens motor blåste. Kasey Kahne vann loppet utanför pit road och var tävlingsledare. Men vid omstarten skulle kaos uppstå. Vid omstarten hoppade Tony Stewart till utsidan av Sterling Marlin. Stewart satte sig sedan på Kahnes bakre stötfångare när Kahnes bil lossnade och kraschade in i ytterväggen vilket orsakade ett 8 bilvrak i sväng 1. De inblandade bilarna var Kahne, Stewart, John Andretti, Dale Earnhardt Jr., Scott Riggs, Jeff Gordon, Dave Blaney och Jeff Burton. På pit road gick Kahnes besättningschef Tommy Baldwin Jr och hans besättning över för att prata med Tony Stewarts besättningschef Greg Zipadelli när ett stort slagsmål inträffade på pit road mellan Baldwin och Zipadelli där besättningarna hamnade mitt i det. Loppet kom igång igen på varv 135 med Stewart som ledare. På varv 172 kom den 6:e varningen för skräp. På varv 181 tog Jimmie Johnson ledningen från Stewart. På varv 209 skulle den 7:e varningen flyga när Mike Bliss kraschade utanför sväng 2. Jeremy Mayfield skulle vara tävlingsledare vid omstarten. På varv 241 skulle Stewart passera Mayfield för ledningen. Med 23 kvar flög den 8:e varningen för skräp i tur 4. Med 15 kvar flög den 9:e och sista varningen när Robby Gordon snurrade Jeff Green i tur 3. Vid omstarten med 11 kvar tog Stewart ledningen och tog vinsten för sin första vinst 2004. Jimmie Johnson, Dale Jarrett, Jeff Gordon och Jeremy Mayfield rundade topp 5 medan Terry Labonte, Sterling Marlin, Joe Nemechek, Michael Waltrip och Kevin Harvick rundade topp 10.