Quemadmodum
|
Quemadmodum latin för "Medan" Encyklika av påven Pius XII | |
|---|---|
 | |
| Signaturdatum | 6 januari 1946 |
| Ämne | vädjar om vård av världens utblottade barn |
| Text | |
Quemadmodum är en encyklika av påven Pius XII som vädjar om vård av världens utblottade barn efter andra världskriget, som ges på Peterskyrkan i Rom den 6 januari, trettondagsfesten, 1946, den sjunde av hans påvliga kyrka.
Påven påpekar att han under andra världskriget använde all sin övertalningsförmåga för att avsluta konflikten och för att säkra en fred baserad på rättvisa, rättvisa och rätt. När kriget har tagit slut lämnar han inget ogjort för att ge hjälp till flera krigshärjade nationer.
Det finns miljontals oskyldiga barn i många länder utan livets grundläggande förnödenheter, som lider av kyla, hunger och sjukdomar. Påven och hans hjälporganisationer hjälpte många av dem, men hans hjälp har varit otillräcklig för den enorma uppgiften. Han vänder sig därför till världens biskopar och ber om ytterligare hjälp och lättnad.
- Vi tycks nästan se med våra egna ögon de stora skaror av barn försvagade eller vid dödens dörr genom svält. De räcker fram sina små händer och ber om bröd "och det finns ingen som bryter det åt dem" Utan hem, utan kläder, huttrar de i vinterkylan och dör. Och det finns inga fäder eller mödrar som kan värma och klä dem. Sjuka, eller till och med i de sista stadierna av konsumtion, är de utan nödvändiga mediciner och medicinsk vård. Vi ser dem också passera framför Vår sorgsna blick, vandra genom den bullriga stadsgatan, reducerade till arbetslöshet och moralisk korruption, eller driva som lösdrivare osäkra om städerna, städerna, landsbygden, medan ingen - tyvärr - ger en säker tillflyktsort för dem mot nöd, last och brott.
Påven beordrar att i varje katolskt stift måste en dag med offentliga böner tilldelas för att förmana de troende om detta akuta behov och uppmana dem att stödja genom sina böner, goda gärningar och offer för behövande och övergivna barn. "Amen säger jag er, så länge ni gjorde det för en av dessa, de minsta av mina bröder, så gjorde ni det för mig" (Matt. 25, 40).
Påven påpekar att dessa barn kommer att vara pelare i nästa generation och därför är det viktigt att de växer upp friska i sinne och kropp. Ingen bör därför tveka att bidra med tid och pengar till en sak som är så passande och viktig. De mindre rika bör ge vad de kan med öppen hand och villigt hjärta. De som lever i lyx bör reflektera och komma ihåg att dessa barns obehag, hunger och nakenhet kommer att utgöra en allvarlig och allvarlig anklagelse mot dem inför Gud. Alla borde vara övertygade om att deras liberalitet inte kommer att vara förlust utan vinst. En som ger till de fattiga lånar ut till Gud som i sin egen tid kommer att betala tillbaka hans generositet med riklig ränta.
- Kyrkan tar hand om spädbarn och barn efter hennes grundares ledning. Medan hon utövar all möjlig omsorg för att se till att de förses med mat, tak över huvudet och kläder för sina kroppar, ignorerar eller försummar hon inte deras själar som - födda så att säga ur Guds andedräkt - tycks skildra den strålande skönheten Av himlen.