Marleasing SA mot La Comercial Internacional de Alimentacion SA
| Marleasing SA mot La Comercial Internacional de Alimentacion SA | |
|---|---|
| |
|
inlämnad 3 april 1989 Avgörande 13 november 1990 | |
| Fullständigt ärendenamn | Marleasing SA mot La Comercial Internacional de Alimentacion SA |
| Ärendenummer | C-106/89 |
| ECLI | ECLI:EU:C:1990:395 |
| Fall typ | Begäran om förhandsavgörande |
| Kammare | Sjätte kammaren |
| Partiernas nationalitet | Spanien |
| Procedurhistoria | Juzgado de Primera Instancia e Instrucción nº 1 de Oviedo, auto de 13 mars 1989, Juzgado de Primera Instancia e Instrucción nº 1 de Oviedo, sentencia de 23 februari 1991 |
| Domstolssammansättning | |
|
Rapportören Tom O'Higgins | |
|
generaladvokat Walter van Gerven | |
| Lagstiftning som påverkar | |
| tolkar direktiv 68/151/EEG | |
Marleasing SA mot La Comercial Internacional de Alimentación SA (1990) C-106/89 var ett avgörande från EG-domstolen angående den indirekta effekten av gemenskapsrätten, nu unionsrätten . Den fastställde att domstolarna i Europeiska unionens medlemsländer har en skyldighet att tolka nationell lagstiftning mot bakgrund av icke genomförda EU - direktiv .
Fakta
Marleasing SA (sökanden) väckte en ansökan till de spanska nationella domstolarna om att avtalet om upprättandet av "La Comercial" skulle vara ogiltigt och att bildandet av La Comercial skulle ogiltigförklaras med motiveringen att etableringen "saknade anledning, var en skentransaktion och utfördes för att lura fordringsägarna till Barviesa (en medgrundare av La Comercial)". Spansk lag vid den tiden, artiklarna 1261 och 1275 i den spanska civillagen , slog fast att "kontrakt utan anledning eller vars orsak är olaglig har ingen rättslig verkan". La Comercial gjorde gällande att talan skulle ogillas i sin helhet med motiveringen att artikel 11 i rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av skyddsåtgärder som till skydd för medlemmarnas och andras intressen, som ännu inte hade genomförts av Spanien, lämnade en uttömmande förteckning över de fall under vilka ett företags ogiltighet kan beslutas och att "avsaknad av orsak" inte var en grund som anges där. Den spanska domstolen ställde sedan följande fråga till EG-domstolen:
"Är artikel 11 i [rådets] direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968, som inte har genomförts i nationell lagstiftning, direkt tillämplig för att utesluta ett ogiltigförklaring av ett publikt aktiebolag på annan grund än de som anges i nämnda artikel?"
Dom
EG-domstolen ansåg att de spanska domstolarna var skyldiga att tolka nationell lagstiftning på ett sätt som gav verkan åt europeisk rätt.
...det bör påpekas att, såsom domstolen påpekade i sin dom i mål 14/83, Von Colson och Kamann mot Land Nordrhein-Westfalen ( REG 1984, s. 1891, punkt 26), medlemsstaternas skyldighet enligt ett direktiv att uppnå det resultat som avses i direktivet och deras skyldighet enligt artikel 5 i fördraget (artikel 4.3 i FEU nu) att vidta alla lämpliga åtgärder, vare sig de är allmänna eller särskilda, för att säkerställa fullgörandet av denna skyldighet, är bindande för alla myndigheter av medlemsstaterna inklusive, för frågor inom deras jurisdiktion, domstolarna. Härav följer att den nationella domstolen, som skall tolka den, vid tillämpningen av nationell rätt, oavsett om de ifrågavarande bestämmelserna antogs före eller efter direktivet, är skyldig att göra detta så långt det är möjligt mot bakgrund av ordalydelsen och syftet. i direktivet för att uppnå det resultat som eftersträvas av det senare och därigenom följa artikel 189 tredje stycket i fördraget."
Se även
externa länkar