Arbetstidsdirektivet 2003

Direktiv 2003/88/EG
Europeiska unionens direktiv
Titel Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om vissa aspekter av arbetstidens förläggning
Tillverkad av Europaparlamentet och EU:s råd
Gjord under Konst. 137(2)
Journalreferens _ L 299, 2003-11-18, sid. 9
Historia
Datum gjort 2003-11-04
Förberedande texter
EESK: s yttrande C 61, 2003-03-14, sid. 123
Europaparlamentets yttrande 2002-12-17
Gällande lagstiftning

Arbetstidsdirektivet 2003/88/EG är ett EU-rättsdirektiv och en central del av den europeiska arbetsrätten . Det ger EU-arbetare rätt att:

  • minst 28 dagar (fyra veckor) i betald semester varje år,
  • vilopauser på 20 minuter under en 6-timmarsperiod,
  • dygnsvila på minst 11 timmar under alla 24 timmar;
  • begränsar överdrivet nattarbete;
  • minst 24 timmars vila under en 7-dagarsperiod;
  • en rätt att arbeta högst 48 timmar per vecka, om inte medlemsstaten tillåter individuella undantag.

Det gavs ut som en uppdatering av tidigare versioner från 22 juni 2000 och 23 november 1993. Eftersom överdriven arbetstid anges som en viktig orsak till stress, depression och sjukdom, är syftet med direktivet att skydda människors hälsa och säkerhet . En milstolpestudie utförd av Världshälsoorganisationen och Internationella arbetsorganisationen fann att exponering för långa arbetstider är vanligt globalt med 8,9 %, och enligt dessa uppskattar FN den yrkesmässiga riskfaktorn med den största hänförbara sjukdomsbördan, dvs. 745 000 dödsfall bara på grund av ischemisk hjärtsjukdom och stroke under 2016. Dessa bevis har gett förnyad drivkraft för maximala gränser för arbetstid för att skydda människors liv och hälsa.

Bakgrund

Liksom alla EU-direktiv är detta ett instrument som kräver att medlemsstaterna inför sina bestämmelser i nationell lagstiftning. Direktivet gäller alla medlemsländer. Det är möjligt att välja bort 48-timmarsarbetsveckan, men inte de övriga kraven.

Efter rådets förhandlingar 1993, när 1993 års version av direktivet antogs efter en omröstning med 11–1, sade Storbritanniens sysselsättningsminister David Hunt : "Det är ett flagrant missbruk av gemenskapsregler. Det har framförts som sådant helt enkelt för att tillåta majoritetsomröstning – ett knep för att smuggla genom en del av Social Chapter genom bakdörren. Storbritannien motsätter sig starkt alla försök att tala om för människor att de inte längre kan arbeta de timmar de vill."

Innehåll

Mål och definitioner

  • Del 1 – syfte som hälsa och säkerhet
  • Del 2 – definitioner; nattetid är mellan midnatt och 5 på morgonen och inte mindre än sju timmar
  • Del 14 – mer specifika EU-bestämmelser har företräde
  • Del 15 – minimistandarddirektivet
  • Del 16 – maximal referensperiod är fjorton dagar för artikel 5; fyra månader för artikel 6; och bestäms genom kollektivavtal för artikel 8;
  • Del 23 – direktivet kan inte vara skäl att minska skyddet
  • Del 24 – rapportering till EU-kommissionen om genomförandet av WTD
  • Delarna 25–26 – översyn av undantag för fiskebåtar och passagerarfartyg

Pauser

  • Artikel 3 – det måste finnas en dygnsvila på elva timmar i följd per 24-timmarsperiod.
  • Artikel 4 – en viloperiod för var sjätte timme, fastställd i lag eller kollektivavtal.
  • Artikel 5 – veckovila på 24 timmar oavbruten, utöver dygnsvilan i artikel 3, men undantag är motiverat av tekniska, organisatoriska eller arbetsmässiga skäl.

Arbetsvecka

  • Artikel 6
    1. Medlemsstaterna måste se till att veckoarbetstiden begränsas genom lag eller kollektivavtal
    2. Den genomsnittliga arbetstiden bör inte överstiga 48 timmar för varje 7-dagarsperiod.
  • Artikel 17 – undantag som tillåts enligt artiklarna 3–6, 8 och 16 för (1) "ledande befattningshavare eller andra personer med autonoma beslutsbefogenheter", familjearbetare och religiösa ledare (2) ... (5) läkarvård.
  • Artikel 18 – undantag genom kollektivavtal.
  • Artikel 19 – begränsning av undantag för referensperioden.
  • Artikel 20 – mobila och offshorearbetare.
  • Artikel 21 – arbetare på fiskefartyg.
  • Artikel 22 – "diverse"
    1. individuellt välja bort artikel 6 där:
      1. arbetaren håller med
      2. ingen nackdel för att inte komma överens
      3. register hålls uppdaterade
      4. myndigheterna höll sig informerade
      5. information som ges
    2. tre veckors övergångsbestämmelse
    3. informera EU-kommissionen.

  • Artikel 7 – årlig semester på minst fyra veckor (dvs. 20 dagar på heltid). Termen "vecka" definieras av artikel 5, som hänvisar till "veckovis" som betyder en "sjudagarsperiod". Om en anställds anställning avslutas har han eller hon rätt till ersättning i stället för semester som inte tagits ut.

Nattarbete

  • Artikel 8
    1. åtta timmars nattarbete under en 24-timmarsperiod i genomsnitt
    2. åtta timmar vid riskfyllt eller ansträngande arbete.
  • Artikel 9 – gratis hälsobedömningar för nattarbetare.
  • Artikel 10 – Nattarbetare som riskerar hälsa kan ges garantier.
  • Artikel 11 – Nattarbetare ska anmälas till behöriga myndigheter "om de begär det".
  • Artikel 12 – Natt- och skiftarbetare bör ha hälsoskydd.
  • Artikel 13 – "en arbetsgivare som avser att organisera arbetet efter ett visst mönster tar hänsyn till den allmänna principen att anpassa arbetet till arbetstagaren, särskilt i syfte att lindra monotont arbete och arbete med en förutbestämd arbetstakt".

Rättspraxis

Arbetstidsdirektivet har också förtydligats och tolkats genom ett antal domar i EU-domstolen . De mest anmärkningsvärda av dessa har varit "SIMAP"- och "Jaeger"-domarna ( Sindicato de Médicos de Asistencia Pública mot Conselleria de Sanidad y Consumo de la Generalidad Valenciana, 2000 och Landeshauptstadt Kiel mot Jaeger , 2003).

SIMAP-domen definierade alla tider då arbetstagaren var skyldig att vara närvarande på plats som faktiska arbetstider, för arbets- och viloberäkningar. Jaeger-domen bekräftade att så var fallet även om arbetare kunde sova när deras tjänster inte behövdes.

Se även

Anteckningar

externa länkar

Dokument från Europeiska rådet, kommissionen och parlamentet

Domar från EU-domstolen

Dokument från icke-statliga organisationer

När det gäller Storbritannien