Esperanto II

Esperanto II
Skapad av	René de Saussure
Datum	1937
Inställning och användning	Internationellt hjälpspråk
Syfte	Konstruerat språk Internationellt hjälpspråk Esperanto Esperanto II
Källor	baserad på esperanto
Språkkoder
ISO 639-3	Ingen ( mis )
Glottolog	Ingen

Esperanto II eller Esperanto 2 var en reform av esperanto som föreslogs av René de Saussure 1937, den sista av en lång rad sådana förslag som började med ett svar på Ido från 1907 med ett projekt kallat Lingwo Internaciona, senare kallat Antido 1. Esperanto II var ett av flera språk som undersökts av International Auxiliary Language Association , det språkforskningsorgan som så småningom standardiserade och presenterade Interlingua de IALA .

Flera av de grammatiska böjningarna ändrades. Akkusativ är in -u, som ersätter slutvokalen för substantiv, pronomen och korrelativ (ju för ĝin, tu för tion), och för plural -n läggs till både substantiv och pronomen (lin "de", lina " deras"). Inget suffix påverkar adjektiv som inte stämmer överens med deras substantiv. Korrelationsserien tiu, ĉiu blir ta, cha när man modifierar ett substantiv. Det obestämda suffixet -aŭ ersätts med adverbialt -e, och det inkoativa -iĝ- blir -ev-.

Många små grammatiska ord ersätts också, som ey för kaj "och", vara för ĉe "at" och ki för ol "än". Arbetet med prepositionen de "av, av, från" är uppdelad i flera mer specifika prepositioner.

Dessutom introducerade projektet internationella släktingar när sådana släktingar lätt kändes igen; till exempel användes skolo för "skola" i stället för standard Esperantos lernejo (en härledning av lerni , "att lära"); Esperanto har skolo endast i betydelsen "en tankeskola", vilket också är den betydelse som ordet har i exemplet nedan. Antonymrötter som tarde för malfrue "sent" och peta för malmulte "få" används idag i esperantodiktningen, även om de liknar Ido och esperanto kan ha fått dem från det språket.

Ortografi och fonologi

Ortografin och fonologin ändrades för att eliminera diakritiska tecken och några av de mer marginella ljuden: ⟨j⟩ blir ⟨y⟩, ⟨ĵ⟩ och ⟨ĝ⟩ blandas ihop till ⟨j⟩, ⟨ŭ⟩ blir ⟨ŭ⟩, ⟨⟨w⟩ blir ⟨ch⟩, ⟨ŝ⟩ blir ⟨sh⟩, ⟨kv⟩ blir ⟨q⟩, ⟨kz⟩ och ⟨ks⟩ blir ⟨x⟩, ⟨ej⟩ blir ⟨e⟩.

Prov

Ändringar från standard esperanto som involverar mer än ortografi markeras i detta exempelpassage och förklaras nedan.

Esperanto II

Vizitinte perhazarde la 2-a Universala Kongres u de Esperanto be Genevo ( te 1906), mi far ev is Esperantisto ey partoprenis tie la fond u de la Int(ernacia) Scienca Asocio Esperantista, kaes mi estis elektata sekretaro. Dum pli longe ki qin yaro n mi ank e estis chef-redaktoro de la Int(ernacia) Scienca Revuo, la oficiala organo de ta Asocio, kay tiam havis pliente ki 800 membr un . En 1907 okazis la 3-a Universala Kongreso de Esperanto be Cambridge, kaw mi ank e be estis ey kie mia pro j ekto de internacia helpmono estis akceptata di la Kongreso. Pos ta Kongreso aperis la riformpro j ekto Ido, verkita di Markezo de Beaufront ey Prof. Couturat. Mi tuy konsciis, ke ta pro j ekto estas tute ne konforma al la spirito de Esperanto, kaes rimarkinda flexebl u Ido detruis per logika derivsistemo tro rigida por la cha taga uzado de la lingvo skribe ey parole, ey ​​dey tago la mi komencis rifuti låtsas un de Ido en la Int(ernacia) Scienca Revuo. Dum mia laboro por la riformo de Esperanto mi examenis ne nur la pro j ekt u Ido, sed ank e la interlingv un el la skolo "naturista" (Occidental, Latino sine flexione, e tp.). Tala lingvopro j ekto n estas interesa, sed lina awtoro n forgesis, ke la ple malfacila parto de la interlingva problemo ne estas la facila kompreno por la Okcidentano n , sed la facila parolado por cha popolo n de la terglobo. Ey lo ankor e pli malfacila ne estas krei interlingv u , sed ju vivigi, ey tu sukcesis nur Esperanto; forlasi la baz u Esperanta ey la grandega labor u yam farita di la Esperantisto n estus vera frenezajo, tiente pli ke la Esperantisto n niam akceptos lingv u tute nova.

Standard Esperanto

Vizitinte perhazarde la 2-a n Universala n Kongress on de Esperanto en Ĝenevo ( en 1906), mi far iĝ är Esperantisto kaj partoprenis tie la fond on de la Int(ernacia) Scienca Asocio Esperantista, de kiu mi sekretario e. Dum pli longe ol kvin jaro j mi ank aŭ estis ĉef-redaktoro de la Int(ernacia) Scienca Revuo, la oficiala organo de tiu Asocio, kiu tiam havis pli ol 800 membr ojn . En 1907 okazis la 3-a Universala Kongreso de Esperanto en Kembriĝo, kiun mi ank aŭ ĉe estis kaj kie mia pro j ekto de internacia helpmono estis akceptita de la Kongreso. Post tiu Kongreso aperis la reformpro j ekto Ido, verkita de Markizo de Beaufront kaj Prof. Couturat. Mi tuj konsciis, ke tiu pro j ekto estas tute ne konforma al la spirito de Esperanto, kies rimarkinda n fleksebl on Ido detruis per logika derivsistemo tro rigida por la ĉiu taga uzado de la lingvo skribe kaj parole, kaj mi ekde tiu tago la låtsas ojn de Ido en la Int(ernacia) Scienca Revuo. Dum mia laboro por la reformo de Esperanto mi ekzamenis ne nur la pro j ekt on Ido, sed ank aŭ la interlingv ojn el la skolo "naturalisma" (Occidental, Latino sine flexione, k tp.). Tia lingvopro j ekto j estas interesa j , sed ilia aŭtoro j forgesis, ke la plej malfacila parto de la interlingva problemo ne estas la facila kompreno por la Okcidentano j , sed la facila parolado por ĉiuj popolo j de la terglobo. Kaj ankor aŭ plej malfacile ne estas krei interlingv on , sed ĝin vivigi, kaj tion sukcesis nur Esperanto; forlasi la baz på Esperanta n kaj la grandega n arbete på sylt farita n de Esperantisto j estus vera frenezaĵo, des pli ke la Esperantisto j neniam akceptos lingv on tute nova n .

Översättning

"När jag av en slump besökte Esperantos andra världskongress i Genève (1906), blev jag esperantist och deltog där i grundandet av International Scientific Esperantist Association, som jag valdes till sekreterare för. I mer än fem år var jag också chefredaktör för International Science Journal, det officiella organet för den föreningen, som då hade mer än 800 medlemmar. 1907 var det den 3:e världskongressen för Esperanto i Cambridge, som jag också deltog i och där mitt projekt för internationell ekonomisk hjälp var accepterat av kongressen. Efter den kongressen dök det upp reformprojektet Ido, utarbetat av Marquis [sic] de Beaufront och Prof. Couturat . Jag insåg omedelbart att det projektet helt inte överensstämde med esperantos anda, vars anmärkningsvärda flexibilitet Ido förstördes genom ett logiskt härledningssystem för stelbent för dagligt bruk av det talade och skrivna språket, och från den dagen började jag motbevisa Idos påståenden i International Science Journal. Under mitt arbete för reformen av esperanto undersökte jag inte bara Ido-projektet, utan också mellanspråken i den "naturalistiska" skolan (Occidental, Latino sine flexione, etc. ). Sådana språkprojekt är intressanta, men deras författare glömde att den svåraste delen av interspråksproblemet inte är lätt att förstå för västerlänningar, utan lättheten att tala för alla jordens folk. Och vad som är svårare är inte att skapa ett mellanspråk, utan att få det att leva, och det är bara esperanto som har lyckats med det; att lämna basen för esperanto och det enorma arbete som redan utförts av esperantister skulle vara riktig galenskap, ännu mer med tanke på att esperantister aldrig kommer att acceptera ett helt nytt språk."

Korrespondenser

I den ordning som de förekommer i avsnittet ovan är dessa:

-u : -on (som Kongresu : Kongreson, fondu : fondon). vara: ĉe. te : je (datum). farevis : fariĝis. ey: kaj. kaes : kies, de kiu. ki: ol. anke : ankaŭ. ta: tiu. kay: kiu? pliente ki : mer än. -n : -j (som yaron : jaroj, membrun : membrojn). kaw : kiun? projekto : projekto (förändring i uttal). di : (godkänd) av. pos : inlägg. cha : ĉiu. dey : från. tala : tia. li-na : ili-a (lin för ili är li plus plural -n). lo: ? ankore : ankoraŭ. ju : ĝin. tu: tion. tiente: ? niam: neniam.

Bibliografi

• De Saussure. 1938. Tolv lektioner i Esperanto-II för nybörjare.