Apostrof till Vincentine

" The Apostrophe to Vincentine " är en dikt från Wallace Stevens första poesibok, Harmonium (1923). Den publicerades först före 1923 och är därför allmän egendom enligt Librivox.

Vincentins apostrof

Jag trodde att du var naken mellan Monoton Earth och mörkblå himmel. Det fick dig att verka så liten och mager och namnlös, himmelsk vincentine. II Jag såg dig då, varm som kött, brunett, men ändå inte för brunett, lika varm, så ren. Din klänning var grön, var vit grön, grön vincentine. III Då kom du gående, I en grupp av mänskliga andra, Voluble. Ja: du kom gående, Vincentine. Ja: du kom och pratade. IV Och det jag visste att du kände kom då. monoton jord såg jag bli en obegränsad sfär av dig, och det vita djuret, så magert, blev vincentin, och det vita djuret, så magert, blev himmelskt, himmelskt vincentinskt.

Tolkning

Stevens motstridiga idealisering av kvinnor i dikter som "Vincentine" kanske inte faller alla i smaken, men dikten kan uppskattas som en anmärkningsvärd sorts kärleksdikt såväl som en studie om hans återkommande tema att förvandla världen genom fantasi: djuret Vincentine , blev himmelskt. Hon är Stevens "oberoende objekt av begär innan hon har klätts i fantasins skönhet", enligt Vendler.

Buttel uppmärksammar hjälpsamt raden "Var vit grön", som skrämmer läsaren, "genom en verbal approximation av målartekniken, till en levande mental igenkänning - objektet förverkligat i konsten". Han presenterar detta som en anordning som Stevens ofta använder för att förtydliga vår vision, indirekt frammana det faktiska "genom att få oss att reflektera över likheterna mellan det och målningarnas visuella och taktila kvaliteter".

Buttel jämför också dikten med " Peter Quince at the Clavier " och upptäcker påverkan från Stéphane Mallarmé , och antyder till och med att frasen "vitt djur" kommer från Mallarmés "blancheur animale" i "L'Après-Midi d'un Faune". Han ser Vincentine som en djupgående mening till jorden genom hennes perfektion, men inte riktigt som en fullt realiserad gudom för både jorden och himlen.

För Vendler är denna brist på full insikt poängen: "Brutalitet och apoteos slutar i ett dödläge." Det vita djuret och den förvandlade kvinnan (brunett, klädd, går, pratar, känner) förblir i ett problematiskt förhållande. "Det finns ingen ordbok som är lämplig för båda."

Anteckningar

• Buttel, Robert. Wallace Stevens: The Making of Harmonium . 1967: Princeton University Press.
• Vendler, Helen. Ord valda av lust . 1984: University of Tennessee Press.